Numrering av brittiska bataljoner under första världskriget?

[Axial]

Jag kollade på en dokumentär om slaget vid Somme tidigare idag och insåg att jag inte riktigt begriper hur britterna numrerade sina bataljoner. Det kunde t ex finnas "14. bataljonen" av ett visst regemente. Var det då så att det var den 14:e bataljonen som just det regementet hade utbildat, att man helt enkelt fortsatte med en löpande numrering i takt med att de tidigare bataljonerna "förbrukades" på slagfältet?

[tyskaorden]

Det var helt enkelt så att man fortsatte med en löpande numrering allt eftersom nya bataljoner uppsattes inom ett visst regemente. Före krigsutbrottet hade varje regemente minst två reguljära bataljoner (vissa regementen kunde ha upp till fyra men det var sällsynt) av dessa var en bataljon vanligtvis baserad i hemlandet och den andra i kolonierna. Regementets tredje bataljon var en reservenhet (vanligtvis för regementen med fyra reguljära bataljoner var det den femte som var reserv. Ett antal regementen hade också flera reservbataljoner) Till varje regemente var oftast ett antal bataljoner från Territorialstyrkan knutna (undantag de irländska regementena, vilka ej hade territorialbataljoner) dessa var numrerade från 4 och uppåt (vanligtvis, variationer förekom bland de regementen där detta nummer redan var upptaget). De bataljoner som uppsattes under kriget fick nummer följande efter de som var upptagna av territorialbataljonerna. En annan egenhet var att de existerande territorialbataljonerna i sin tur kunde uppsatta en andra och i en del fall en tredje bataljon, vilken då betecknades som exempelvis 2/6. och 3/6. bataljonen. De existerande fotgardesregementena (Grenadier Guards, Coldstream Guards, Scots Guards och Irish Guards) lyckades behålla sin exklusivitet och expanderade inte nämnvärt utöver de bataljoner man bestod av 1914. Med undantaget att det 1915 tillkom ytterligare ett regemente nämligen Welsh Guards.

Ett särfall utgjordes också av The London Regiment i Territorialstyrkan som redan före kriget bestod av över tjugotalet bataljoner. Inom Territorialstyrkan fanns det även ett fåtal enbataljonsregementen utan motsvarande reguljärt regemente exempelvis The Cambridgeshire Regiment.

[Axial]

Tack för svaret.

Ett regemente kunde alltså, i teorin, ha 14 aktiva bataljoner samtidigt? Det måste ha varit en ganska massiv uppgift att dels personalförsörja befintliga bataljoner med avseende på förluster och dels sätta upp fler nya bataljoner.
Hur fungerade det i fält? Jag tänker att det måste ha varit lite omständigt att ha regementen med så pass många bataljoner, eller delade man upp dem på särskilda fältregementen?

[Bjernevik]

Hur fungerade det i fält? Jag tänker att det måste ha varit lite omständigt att ha regementen med så pass många bataljoner, eller delade man upp dem på särskilda fältregementen?

Som jag har förstått det brittiska regementssystemet i modern tid, så är de brittiska regementena att jämföra med våra svenska. Dvs, de är rena utbildnings-/administrativa förband (och inte minst traditionsbärare...) där man rekryterar ur regementets upptagningsområde. Fältförbanden är bataljonerna som ingår i brigader och divisioner, och där är det inte nödvändigtvis så att samtliga bataljoner i en brigad/division har samma moderregemente.

Så ur den aspekten så är det inte mer besvärligt att leda fjorton än fyra bataljoner för regementet.

[Erik Ljungberg]

Tack för svaret.

Ett regemente kunde alltså, i teorin, ha 14 aktiva bataljoner samtidigt? Det måste ha varit en ganska massiv uppgift att dels personalförsörja befintliga bataljoner med avseende på förluster och dels sätta upp fler nya bataljoner.
Hur fungerade det i fält? Jag tänker att det måste ha varit lite omständigt att ha regementen med så pass många bataljoner, eller delade man upp dem på särskilda fältregementen?

Bataljonen slogs i regel inte samlat utan spreds ut på befintliga divisioner. Alltså kunde 1. Londonbataljonen vara under 47. Divisionen i Frankrike och 2.Londonbataljonen under 36. Divisionen i Egypten. Trots att de tillhörde samma hemma regemente.

Personalförsörjningen blev ett problem då förluster mm inte matchade utbildningresurser och rekryteringsbas. Framförallt i slutet, efter tvångsrekryteringen (draft), så uppluckrades systemet med lokalrekrytering. Som skotte kunde du bli placerad i ett Londonregemente. En annan faktor som påverkade var Somme och Pal-bataljonerna. Hela arbetsplatser, byar och kvarter anmälde sig frivilliga till ett förband och tjänstgjorde i en bataljon. Under Sommeslaget var det vissa bataljoner som tog väldiga förluster och plötslig fick alla i en by telegram. Grannbyn kunde däremot vara nästan opåverkad. Man ville alltså sprida ut rekryter till olika förband så inte en by eller gata skulle drabbas hårt.

/Erik

[tyskaorden]

Inte mycket att tillägga där, förutom att de stora förlusterna också gjorde att ett regementes olika bataljoner inte alltid samtidigt var upp till fullstyrka. Förluster kunde också medföra att bataljoner slogs samman. Krigslutet medförde också att många av de krigsuppsatta bataljonerna demobiliserades eller fann sig omvandlade till ett helt annat truppslag t.ex. luftvärn.