Spanska Inbördes kriget

CJBackfire · Inlägg av **CJBackfire** » 13 januari 2003, 15:08

Det ägde rum innan VK2
luftwaffe hjälpte franko
Men det är allt jag vet kan några "upplysa" mig om detta ämne

metmask · Inlägg av **metmask** » 13 januari 2003, 15:46

anarkister, socialister och syndikalister på ena sidan, Franco fascisterna på den andra med stöd av Italien och tyskland. Många åkte dit som frivilliga kämpar mot fascisterna, även en hel del från sverige tydligen, men givetvis blev det ett nederlag när de fick sådant stöd.

USA lät oljebolag ignorera ngn form av handelssanktioner med landet vill jag minnas.

men det är inget jag är så hemma på, vill oxå lära mig mer. Har köpt en kortare självbiografi av en svensk kommunist som var där och kämpade, inte läst den ännu dock.

Scout · Inlägg av **Scout** » 13 januari 2003, 18:20

Kan rekommendera Hugh Thomas bok, Det spanska inbördeskriget,för en bra översikt, tror det håller ställningen som standardverk än

Mathias Forsberg · Inlägg av **Mathias Forsberg** » 13 januari 2003, 18:26

metmask skrev:anarkister, socialister och syndikalister på ena sidan, Franco fascisterna på den andra med stöd av Italien och tyskland.

Den republikanska sidan bestod inte endast av människor på den yttersta vänsterkanten, tvärtom. Även om de flesta frivilliga politiskt stod till vänster ingick de flesta samhällsgrupperna i den republikanska siden, även fast många har en smula romantierande syn på detta, i synnerhet anarkister och syndikalister.

Franco-sidan var också snarare "nationalister" än "fascister". OM inte annat kan man döma Franco för dennes efterkrigspolitik.

Ironin är dock stor i efterhand gällande spanska inbördeskriget. 40 år efter att vänsterfrivilliga från hela världen stridit mot Franco håller Kuba och Fidel Castro, vänsterns dåvarande favorit, en veckas landssorg till minnet av Francos död. Go Figure

/Forsberg

Scout · Inlägg av **Scout** » 13 januari 2003, 18:39

Anledningen till att dessa framstår som så dominerande beror mycket på den roll anarkosyndikalister (f a men även socialister)de spelade vid inbördeskrigets start, det var tänkt som en kupp som skulle vara över direkt. Dock stoppades den på många håll av arbetarmiliser som efter en del protester beväpnades av de lagligt valda myndigheterna. Kommunisterna fick senare en stor roll (partiet växte enormt under kriget) p g a det sovjetiska stödet. En majoritet av de utlandsfrivilliga organiserades ju också av Komintern (världsparti som de moskvavänliga kommunistpartierna var anslutna till).

Patrik · Inlägg av **Patrik** » 13 januari 2003, 21:10

metmask skrev:anarkister, socialister och syndikalister på ena sidan,

Vilka mitt under brinnande krig - där det största socalistpartiet i princip tvingades av Stalin att börja bekämpa anarkisterna och syndikalisterna.

metmask skrev:Franco fascisterna på den andra med stöd av Italien och tyskland.

Det tyska stödet till Franco var tämligen litet och bestod i princip av "frivilliga" i den sk. Kondolegionen, vapen och utrustning mot att tyska företag fick fördelaktiga konktrakt och att den tyska staten erhöll intressen i spanska företag och råvaror.
Däremot var det italienska stödet stort, och Italien skickade även reguljära styrkor.
Hitler själv var inledningsvis tveksam till att stödje Franco, vilket däremot inte Mussolini var. Det tyska stödet syftade främst till att dels testa Wehrmachts och Luftwaffes nya vapen samt att erhålla en allierad längs Frankrikes sydgräns
Det var också en ypperlig chans för Tyskland att knyta banden än starkare till Italien som tog en mycket aktiv del i kriget...

metmask skrev:Många åkte dit som frivilliga kämpar mot fascisterna, även en hel del från sverige tydligen, men givetvis blev det ett nederlag när de fick sådant stöd.

Trots stödet så höll kriget på från 1936 - 1939. De republikanska styrkorna fick dock visst stöd från Sovjet - vilket var en av orsakerna varför bl.a. Frankrike blev (trots att de styrdes det största spanska socialistpartiets franska version) tveksama att stödja republiken.

metmask skrev:USA lät oljebolag ignorera ngn form av handelssanktioner med landet vill jag minnas.

Dock kan det väl med hävd sägas att blockaden var tämligen verkningslös och att Frankrike/Storbritanniens försök att förhindra att vapen o.s.v. nådde de stridande inte var speciellt effektiv.

Mercai · Inlägg av **Mercai** » 13 januari 2003, 21:57

Mathias Forsberg skrev:[Ironin är dock stor i efterhand gällande spanska inbördeskriget. 40 år efter att vänsterfrivilliga från hela världen stridit mot Franco håller Kuba och Fidel Castro, vänsterns dåvarande favorit, en veckas landssorg till minnet av Francos död. Go Figure

/Forsberg

Varför det?

Scout · Inlägg av **Scout** » 13 januari 2003, 22:20

Patrik skrev:"Det tyska stödet till Franco var tämligen litet och bestod i princip av "frivilliga" i den sk. Kondolegionen, vapen och utrustning mot att tyska företag fick fördelaktiga konktrakt och att den tyska staten erhöll intressen i spanska företag och råvaror. "

Särskilt stort var det kanske inte, däremot viktigt. Tyskarna transporterade b.l a massor av trupp i början med flyg, söderifrån.

Patrik skrev:"Trots stödet så höll kriget på från 1936 - 1939. De republikanska styrkorna fick dock visst stöd från Sovjet - vilket var en av orsakerna varför bl.a. Frankrike blev (trots att de styrdes det största spanska socialistpartiets franska version) tveksama att stödja republiken. "

Jag skulle nog våga påstå att Storbritannien tvingade Frankrike att göra så. Frankrike hade en regering av samma typ som Spanien d v s folkfrontregering (alltså från kommunister till borgerlig vänster). Den främsta orsaken till detta var att man fruktade att ett världskrig skulle bryta ut. Sovjet gjorde under denna tid gjorde allt för att få bilda allians mot Tyskland med Frankrike och Storbritannien.

Det var för att visa sin goda vilja och blidka britter och fransmän man var med här, det uppfattades inte av britterna åtminstone, trots att kommunisterna ihärdigt bekämpade alla revolutionära tendenser under kriget. Det var deras avsikt att försvara demokratin och den folkfrontsregering som styrde, tidigare (1929-1934) drev man från Kominterns sida en sekteristisk ultravänsterlinje som slutade med katastrof i Tyskland (sossar o kommunister bekämpade ju då varandra). Stalin insåg efter Münchenöverenskommelsen vartåt det barkade (lämnades utanför) och drog sig ur engagemanget i Spanien.

Patrik · Inlägg av **Patrik** » 13 januari 2003, 22:25

Scout skrev:Särskilt stort var det kanske inte, däremot viktigt. Tyskarna transporterade b.l a massor av trupp i början med flyg, söderifrån.

Visst var det tyska stödet stundtals av stor vikt för nationalistsidan, men ibland framställs det som om Hitler pumpade in soldater och material i kriget, vilket han inte gjorde. Till skillnad mot Mussolini.

Scout · Inlägg av **Scout** » 13 januari 2003, 22:37

Det håller jag med om. Guernica m m (bland annat bombades ett svenskfinansierat barnsjukhus) bidrar sannolikt till detta, var ju också de första terrorbombningarna av civila.

Scout · Inlägg av **Scout** » 13 januari 2003, 23:06

Mathias Forsberg skrev:"Franco-sidan var också snarare "nationalister" än "fascister". OM inte annat kan man döma Franco för dennes efterkrigspolitik."

Nja, fascister ingick på denna sida som var en blandning av olika högerelement, från fascisterna i Falangen (fascistparti´, influerat även av nazismen) men där fanns också karlister, monarkister anhängare av en äldre kungaätt. Franco själv var f a en ultrakonservativ sträng katolik, kriget marknadsfördes som ett korståg också, trots att man bland de bästa trupperna hade muslimska legosoldater från Marocko.

Falangen förändrades efterhand, Franco tog ledningen över partiet som blev landets enda fram till 1975 då "el Caudillo" d v s ledaren dog. Det blev mindre fascistiskt och mer ärkekatolskt-konservativt. Förtrycket minskade också med åren. Efter inbördeskriget (och under) uppvisade iFrancosidan en iskall metodisk grymhet, få skonades.

Under kriget var Spanien neutralt, dock hjälpte man villigt tyskarna med det man kunde (ubåtar pausade här och fyllde på förnödenheter m m), deltagande var inte att tänka på för Spaniens del, var alldeles för nerkört efter kriget för det, dock skickade man en division till östfronten, bestående av frivilliga. Efter kriget så fanns väl inget annat väl än att hålla sig väl med segrarna antar jag.

Scout · Inlägg av **Scout** » 13 januari 2003, 23:13

Mathias Forsberg skrev:"Ironin är dock stor i efterhand gällande spanska inbördeskriget. 40 år efter att vänsterfrivilliga från hela världen stridit mot Franco håller Kuba och Fidel Castro, vänsterns dåvarande favorit, en veckas landssorg till minnet av Francos död. Go Figure ."

Aldrig hört talas om detta, däremot vet jag att de spanienfrivilliga automatiskt blev hedersmedborgare på Kuba. Nyfiken på var de uppgifterna kommer ifrån. Särskilt som de inte ens nämns av antikubanska amerikanska medier jag tittat på.

Patrik · Inlägg av **Patrik** » 13 januari 2003, 23:21

Scout skrev:Under kriget var Spanien neutralt, dock hjälpte man villigt tyskarna med det man kunde (ubåtar pausade här och fyllde på förnödenheter m m), deltagande var inte att tänka på för Spaniens del, var alldeles för nerkört efter kriget för det, dock skickade man en division till östfronten, bestående av frivilliga. Efter kriget så fanns väl inget annat väl än att hålla sig väl med segrarna antar jag.

Enligt Bullocks Adolf Hitler - en studie i tyranni så var Hitler tämligen irriterad på Francos motvilja att deltaga i kriget på Axelmakternas sida.

Givetvis var Franco slug, han verkar ha velat lite fram och tillbaka under början av kriget på hur han skulle ställa sig, men troligen fattade han beslutet att inte delta i takt med att krigslyckan vände för axelmakterna.
Den spanska frivillig divisionen var - som jag förstår det iaf - tänkt som ett bevis för Francos tacksamhet för bl.a. Hitlers stöd till nationalisterna under kriget.

Efter kriget blev Francos Spanien tämligen omgående både ett transitland (för nazister som reste till bl.a. Sydamerika) och tillhåll för div. nazister som flydde undan domstolar och stämningar, bland Leon Degrell.

Scout · Inlägg av **Scout** » 14 januari 2003, 00:29

En skicklig realpolitiker verkar han ha varit, har funnits fler bland 1900-talets diktatorer.

Lite OT, men här, i amerikanska Conservative Truth hittade jag denna artikel när jag letade efter Castro-Franco kopplingar, vet vad tidningen borde heta...

Förvånande vilket dravel man kan få publicerat

http://www.conservativetruth.org/archiv ... 1-02.shtml

Konstigt att författaren inte gjorde en liknande jämförelse mellan Stalin och Hitler, med samma metodik hade ju Stalin framstått som snudd på föredömlig....
8)

CJBackfire · Inlägg av **CJBackfire** » 14 januari 2003, 08:56

Tack alla