Diverse citat som belyser situationen för Ryssland 1917.
David Lloyd George, Krigsminnen, 1936:
Den 15 mars 1917 sände oss vår ambassadör i Petrograd sir George Buchanan ett telegram, vilket återspeglade den osäkra situationen i Ryssland:
»Sannolikt kommer öppen motsättning mycket snart att uppstå mellan det socialrevolutionära partiet och duman. Den senare är för fortsatt krig; om den hastigt kommer att få övertaget, kommer Ryssland att bli starkare än förr. Det förstnämnda partiet önskar fred till varje pris, och om det kommer till makten, innebär detta en militär katastrof.
Angående den planerade socialistiska fredskonferensen i Stockholm 1917:
Under tiden hade händelserna i Stockholm utvecklats vidare. Antagande sovjets inbjudan till minoritetssocialisterna hade vi beslutat bevilja pass för MacDonald och hans följeslagare för en resa till Ryssland, med möjlighet för en avstickare till Stockholm i och för deltagande i konferenserna där. Men litet senare fingo vi veta att franska regeringen hade vägrat sitt lands socialister tillstånd till en liknande resa, samt att Förenta staternas regering var bestört över att vi tillåtit våra pacifister att resa till Stockholm. Det påstods att dessa konferenser kunde ha en skadlig inverkan på våra soldaters moral - detta sades vara general Pétains åsikt - och att detta kunde tvinga de allierade till en förhastad och otillfredsställande fred.
Svenska Dagbladet Tisdagen den 27 november 1917
En annan sak är hvad de öfriga ententemakterna skola säga. Ämbetsmännen i Washington, heter det i ett meddelande genom Associated Press, betrakta bolsjevikernas fredsrörelse som en handling som fullständigt ställer Ryssland i ledet af ovänskapliga nationer.
Även Washington utövade påtryckningar mot Ryssland att fortsätta kriget.
Svenska Dagbladet Onsdagen den 28 november 1917, citat av Trotski:
Representanternas för de allierade försök att genom hotelser tvinga ryska armén och ryska folket att fortsätta kriget, skall icke hindra ryska regeringen från att söka vägen till en ärlig och demokratisk fred.
Leo Trotskij, Den ryska revolutionen, februari 1918
Datumen inom parentes är västerländska.
Redan den 7 (20) november vände vi oss radiotelegrafiskt till våra förbundna, liksom till våra motståndare med förslag om allmänt fredsslut. Som svar därpå vände sig ententens regeringar via sina militära agenter till den dåvarande högsta befälhavaren, general Duhonin, med förklaring att alla vidare steg på vägen mot separatfred skulle draga de svåraste följder med sig.
Den 22 november (5 december) undertecknade vi överenskommelsen om inställandet av alla krigsoperationer längs hela fronten från Östersjön till Svarta havet. Ännu en gång vände vi oss till ententen med uppmaning att ansluta sig till oss och gemensamt med oss föra fredsunderhandlingarna. Inget svar gavs, om ock ententen denna gång avstod från att överösa oss med hotelser.
Helt och hållet gripna ur luften är alla de beskyllningar, som den korrumperade socialförrädiska pressen utkastade mot oss, att vi icke skulle ha satt oss i förbindelse med ententen. Under en och en halv månads tid underrättade vi ententen om varje vår åtgärd och besvor den oupphörligt att deltaga i fredsunderhandlingarna. Inför Frankrikes, Italiens, Englands folk är vårt samvete rent... Vi har gjort allt, vad i vår förmåga stod, för att förmå alla de krigförande länderna att deltaga i fredsunderhandlingarna. Skulden för att vi tvangs att börja underhandla om separatfred är således icke vår - den drabbar helt det imperialistiska Västeuropa, liksom de ryska partier, som under hela tiden förespådde den ryska arbetar- och bonderegeringens snara död och bönföll ententen att icke taga vårt fredsinitiativ på allvar.
Louis Fischer, Lenin, 1964:
Den provisoriska regeringen utsattes för ständiga påtryckningar från sina allierade för att öka sina krigsansträngningar.
Om läget november 1917:
Medan västmakterna rasade och ändå försökte hålla Ryssland kvar i kriget, gick alltså Tyskland med på att underhandla.
