Svenska frivilliga i estniska frihetskriget

Diskussioner kring händelser under första världskriget & mellankrigstiden. Tillägnad vår saknade medlem Stellan Bojerud
Skriv svar
Torbjörn Aronsson
Medlem
Inlägg: 775
Blev medlem: 26 december 2005, 00:27
Ort: Frösön
Kontakt:

Svenska frivilliga i estniska frihetskriget

Inlägg av Torbjörn Aronsson » 19 februari 2010, 15:51

I Östersunds-Posten publicerades i oktober-november 1920 en artikelserie i 13 delar där Carl Löfgren berättade om sina upplevelser som frivillig i det estniska frihetskriget 1919-20. Så här presenterades han i den första delen:

"Hr Carl Löfgren är född i Hålland, Undersåker 1895 och avlade studentexamen härstädes 1915. Efter att ha fullgjort sin värnplikt vid A.4 och praktiserat skogsskötsel under ett par års tid, inskrev han sig strax efter utbrottet av finska inbördeskriget som frivillig i Svenska brigaden och deltog i dess vackra bragd vid Tammerfors. Han var därefter en tid fältväbel vid Hamiltons artilleri och utnämndes senare till fänrik vid finska kustartilleriet. Trött på finnarna reste han hem i slutet av 1918, men kunde inte styra sig länge utan reste redan i febr. 1919 ut igen, men då till Estland i vars armé han stannade till i maj, då han ingick i den s.k. ryska nordvästarmén och varifrån han i februari i år fick avsked som stabsryttmästare. F.n. ligger han hemma i Undersåker, och väntar på nya äventyr."
[ÖP 1920-10-05]

Ett par smakprov från den sjunde delen, som utspelar sig i juni 1919:

"Petrograd, den stora världsstaden, måste befrias från förtrycket, tusentals döende räddas, och hundratusentals nödlidande bispringas. Vår sak var helig, vi hoppades på det godas seger, och förvisso måste vi segra. Även vi svenskar ville deltaga i detta mänsklighetens korståg mot den röda terrorns hänsynslösa tyranni. Även vi ville vara med och rista våra namn på historiens blad. Många stupade, men ingen av oss fick uppleva drömmens förverkligande. De flesta finge från Zarskoje Selo skåda världsstadens kyrkor och glittrande tornspiror. Det var allt, mera hade försynen icke tillåtit."

"Vid 7-tiden på kvällen [30 juni 1919] började enstaka skott ljuda i skogen framför oss. Våra patruller voro tydligen i verksamhet, och fienden närmade sig men icke mot Wlodsowo utan i riktning mot det till vänster liggande godset Zteglitza. Detta ändrade de tidigare bestämmelserna, och vi fingo nu order att undsätta 3:dje skvadronen, som låg vid nämnda plats. Vi avmarscherade genast och anmälde oss för 3:dje skvadronchefen. Denne hade med sitt folk tagit ställning på ängarna bakom godset. Vi fingo de tre översta skyttegravarna, vilka lågo närmast framför liggande skogsbryn och alltså kunde tillförsäkra sig om det hetaste kulregnet. Värnen erbjödo endast skydd för lägsta färdigställning och voro åtminstone enligt min syn på saken, illa placerade. De voro icke grävda på krönet vid bakomvarande skogsbryn utan framför detsamma ungefär mitt på sluttningen, varför terrängen bakom till krönet totalt blottades för fientlig eld och sålunda icke lämnade något skydd vid eventuell avlösning eller reträtt och i hög grad försvårade ammunitionstillförseln."
[ÖP 1929-10-16]

Torbjörn Aronsson
Medlem
Inlägg: 775
Blev medlem: 26 december 2005, 00:27
Ort: Frösön
Kontakt:

Re: Svenska frivilliga i estniska frihetskriget

Inlägg av Torbjörn Aronsson » 29 juli 2010, 19:19

Fanjunkare A.V. Johansson, numera vid P.3 (Södermanlands pansarregemente i Strängnäs) fyller på lördag 50 år. J. är född i St. Skedvi i Dalarna och började sin militära bana som volontär vid Dalregementet. Han flyttade senare över till I.5 och han har varit bosatt här till dess han förra året tillträdde en arvodesbefattning vid pansartrupperna. J. tillhörde dem, som då kampen stod om Finlands frihet 1918 skyndade dit och han deltog med utmärkelse i kriget. Han blev där befordrad till fänrik. Följande år deltog han i det estniska frihetskriget och senare var han med om den nordvästryska "vita" arméns framryckning mot Petrograd (Leningrad). Han blev då befordrad till löjtnant. Från dessa krig har han vid olika tillfällen publicerat med intresse lästa skildringar i Ö.-P., som regel under signaturen Shrapnels. Som krigare har J. alltså mera praktisk erfarenhet än flertalet. Personligen är han en redig och rättfram karl med hjärta och mod i bröstet, en man som värderas av dem som lärt känna honom.
[Östersunds-Posten 1944-01-26]

Användarvisningsbild
lampros
Medlem
Inlägg: 1836
Blev medlem: 2 april 2008, 13:52
Ort: Härnösand

Re: Svenska frivilliga i estniska frihetskriget

Inlägg av lampros » 29 juli 2010, 19:44

OT: Romanen "Gandonerna i Narva" av Hans Björkegren kom 1981. Den ska visst handla om svenska frivilligkåren i Estland.

Torbjörn Aronsson
Medlem
Inlägg: 775
Blev medlem: 26 december 2005, 00:27
Ort: Frösön
Kontakt:

Re: Svenska frivilliga i estniska frihetskriget

Inlägg av Torbjörn Aronsson » 28 september 2010, 11:55

Ragundabo estnisk stridsflygare
Inspektoren vid Thulins flygskola herr J.G. Magnusson från Ragunda , kommer att med hjälptrupperna avresa till Estland såsom flygare.
[Östersunds-Posten 1919-01-20]

Användarvisningsbild
Marcus
Medlem
Inlägg: 6804
Blev medlem: 22 mars 2002, 21:27
Ort: Sverige

Re: Svenska frivilliga i estniska frihetskriget

Inlägg av Marcus » 8 oktober 2010, 07:49

En bok i ämnet är "Soldiers of Fortune: Volunteers from Sweden and Denmark in the Estonian Civil War 1918-1920" av Kadio Jaanson, den är dock publicerad i Tallinn före murens fall så den lär (vilket titeln antyder) inte vara helt onyanserad.

/Marcus

Torbjörn Aronsson
Medlem
Inlägg: 775
Blev medlem: 26 december 2005, 00:27
Ort: Frösön
Kontakt:

Re: Svenska frivilliga i estniska frihetskriget

Inlägg av Torbjörn Aronsson » 12 oktober 2010, 22:06

Torbjörn Aronsson skrev:I Östersunds-Posten publicerades i oktober-november 1920 en artikelserie i 13 delar där Carl Löfgren berättade om sina upplevelser som frivillig i det estniska frihetskriget 1919-20. Så här presenterades han i den första delen:

"Hr Carl Löfgren är född i Hålland, Undersåker 1895 och avlade studentexamen härstädes 1915. Efter att ha fullgjort sin värnplikt vid A.4 och praktiserat skogsskötsel under ett par års tid, inskrev han sig strax efter utbrottet av finska inbördeskriget som frivillig i Svenska brigaden och deltog i dess vackra bragd vid Tammerfors. Han var därefter en tid fältväbel vid Hamiltons artilleri och utnämndes senare till fänrik vid finska kustartilleriet. Trött på finnarna reste han hem i slutet av 1918, men kunde inte styra sig länge utan reste redan i febr. 1919 ut igen, men då till Estland i vars armé han stannade till i maj, då han ingick i den s.k. ryska nordvästarmén och varifrån han i februari i år fick avsked som stabsryttmästare. F.n. ligger han hemma i Undersåker, och väntar på nya äventyr."
[ÖP 1920-10-05]

Ett par smakprov från den sjunde delen, som utspelar sig i juni 1919:

"Petrograd, den stora världsstaden, måste befrias från förtrycket, tusentals döende räddas, och hundratusentals nödlidande bispringas. Vår sak var helig, vi hoppades på det godas seger, och förvisso måste vi segra. Även vi svenskar ville deltaga i detta mänsklighetens korståg mot den röda terrorns hänsynslösa tyranni. Även vi ville vara med och rista våra namn på historiens blad. Många stupade, men ingen av oss fick uppleva drömmens förverkligande. De flesta finge från Zarskoje Selo skåda världsstadens kyrkor och glittrande tornspiror. Det var allt, mera hade försynen icke tillåtit."

"Vid 7-tiden på kvällen [30 juni 1919] började enstaka skott ljuda i skogen framför oss. Våra patruller voro tydligen i verksamhet, och fienden närmade sig men icke mot Wlodsowo utan i riktning mot det till vänster liggande godset Zteglitza. Detta ändrade de tidigare bestämmelserna, och vi fingo nu order att undsätta 3:dje skvadronen, som låg vid nämnda plats. Vi avmarscherade genast och anmälde oss för 3:dje skvadronchefen. Denne hade med sitt folk tagit ställning på ängarna bakom godset. Vi fingo de tre översta skyttegravarna, vilka lågo närmast framför liggande skogsbryn och alltså kunde tillförsäkra sig om det hetaste kulregnet. Värnen erbjödo endast skydd för lägsta färdigställning och voro åtminstone enligt min syn på saken, illa placerade. De voro icke grävda på krönet vid bakomvarande skogsbryn utan framför detsamma ungefär mitt på sluttningen, varför terrängen bakom till krönet totalt blottades för fientlig eld och sålunda icke lämnade något skydd vid eventuell avlösning eller reträtt och i hög grad försvårade ammunitionstillförseln."
[ÖP 1929-10-16]
Ett felaktigt antagande, som det skulle visa sig:

En jämtlänning offer för Narva-svenskarna?
Enl. i pressen synliga uppgifter har ännu en svensk röjts undan av Narvasvenskarna, nämligen en löjtnant Löfgren. Det uppgives, att denne var bördig från Hålland i Jämtland. L. var en av Franchis vänner och hade tillsammans med honom övergått till Stackelbergs baltiska bataljon. Han stannade i Reval, då Franchi företog sin ödesdigra färd till Narva. Det är känt, att Löfgren liksom Franchi ej stod vidare väl till boks hos narvaofficerarna, och även mot honom lär arkebuseringsorder ha utfärdats. Löfgren skulle på ett hotell i Reval invänta Cedervall, som efter hämtningen i Narva av Franchis lik skulle resa till svenska kårens förläggning i Baltischport för att hämta sina och Löfgrens persedlar. Det var meningen, att Löfgren tillsammans med Cedervall skulle resa tillbaka till Sverige. Vid Cedervalls återkomst till Reval stod Löfgren ej att finna. Personalen på det hotell, där han tagit in, berättade att han plötsligt fått order att omedelbart infinna sig i Baltischport för att genast avresa till fronten vid Walk, där numera de flesta av de svenskar och finnar, som sutto i ståndsrätten mot Franchi, uppehöllo sig. Det är det sista man hört av Löfgren.
[Östersunds-Posten 1919-04-14]

Skriv svar