Svenskar som deltog i det första världskriget

[Stellan Bojerud]

Är Hamilton eller Thord-Gray värstingen?

Hamilton var major under VK 1 och blev i mellankrigstiden befordrad till generalmajor (av hitlerregimen). Han var adjutant hos ex-kejsar WilhelmII.

Thord-Gray var övlt i UK (Northumberland Fusiliers och därefter Royal Fusiliers) samt i Kanada. I ryska inbördeskriget generalmajor 1919 och 1935 generalmajor i USA och chef för guvernörens i Florida (David Scholtz) stab.

Dött lopp?

[Torbjörn Aronsson]

Lägre i den militära hierarkin, definitivt mer bortglömd, och kanske just därför värd att studera, den svenske ingenjören William Sjögren hör också hemma i denna tråd:

http://www.karlxii.se/2008/01/19/willia ... n-eskadern

http://www.karlxii.se/2009/03/12/willia ... dern-del-2

http://www.karlxii.se/2009/09/12/willia ... dern-del-3

[Torbjörn Aronsson]

Kapten Sundstedt till Turkiet
Enligt Hälsingborgsposten torde kapten Sundstedt, konstituerad underlöjtnant vid svenska flottan, inom kort komma att lämna sin befattning som svensk militäraviatör. Sedan vederbörliga formaliteter rörande avsked från tjänsten, medborgarskap etc. undanstökats ämnar kapten S. lämna landet för att inträda som militärflygare i turkisk tjänst.
[Östersunds-Posten 1914-11-24]

Ännu en svensk till fronten
Förutom greve Hamilton har svenske forstmästaren Erik Hallström erhållit tillstånd att inträda i tyska armén. Han har placerats vid Mecklenburgska grenadjärregementet.
[Östersunds-Posten 1915-01-11]

[Torbjörn Aronsson]

Svenska officerare utvisade från Tyskland
Från Berlin telegraferas: Deutsche Tageszeitung meddelar att två svenska officerare, kapten Löfwenmark och löjtnant Löwengren, utvisats från Mecklenburg-Schwerin på grund av sin delaktighet i organisationen Hubertus, vars upplösning påbjudits av myndigheterna. Nämnda organisation hade till uppgift att motarbeta strejker. Tidningen finner utvisningen fullständigt omotiverad och framhåller att kapten Löfwenmark deltagit som frivillig i världskriget på tysk sida och även i Balticum kämpat för Tyskland.
[Östersunds-Posten 1926-03-16]

[Torbjörn Aronsson]

Isak Norman, f. 1889 i Hackås, Jämtland, emigrerade 1913 till USA och togs 1917 ut till artillerist i U.S. Army. Skeppades med en beslagtagen tysk lyxångare till Frankrike och deltog i 18 större drabbningar. Han var nära att stryka med flera gånger, men klarade sig med bortbrända mustascher. När han återvände till USA hade han tappat 20 kilo i vikt. På 20-talet återvände han till Hackås, där han sedan var fjärdingsman. 84 år gammal intervjuades han av Albert Nilsson, som återgav dennes självbiografi i boken Gamla jämtar berättar (1978). Följande därur:

"Den 15 augusti på eftermiddagen bröt förbanden upp från denna sista rastplats och natten mot den 16 hade våra sex batterier kommit på plats. Vi hade därmed installerat oss vid frontavsnittet Vesle. Hit hade tyskarna reriterat och lyckats bita sig fast. Vårt batteri F fick sin plats på en öppen åker med svag sluttning med en skogsdunge i närheten. Vi saknade därför helt och hållet skydd, så en minutiös kamouflering av kanonerna var nödvändig innan det dagades. Det utfördes på så sätt att vi spände ett ståltrådsnät mellan störar samt över pjäserna, varefter vedträn plockades in i nätet, så det hela skulle likna det omgivande åkerfältet. Våra förehavanden torde emellertid - antar jag - ha observerats genom det halvdussin stora observationsballonger, som svävade ovanför och innanför de tyska linjerna. Några hundra meter bakom oss låg ett litet samhälle - Chery-Chartreuve - där vår första-förbands-station var förlagd. Våra övriga fem batterier blev placerade på så lämpliga ställen, som det för stunden var möjligt, alla i den öppna terrängen.

I kanten av den ovannämnda skogsdungen låt ett havererat tyskt flygplan, vilket vi inte fick vidröra på grund av risk för explosion. Förbudet respekterades emellertid inte av alla, ty nyfikenheten var alltför stor. De första dagarna här användes för att komplettera kanonställningarna genom att gräva skyddsgravar. Denna verksamhet kunde fortgå på grund av att ännu ingen eldgivning förekom från någondera sidan. Tyska flygplan svepte dock dagligen över vårt område - tydligen för att fotografera våra ställningar, vilket knappast bådade något gott. Man brukar ju tala om att i krig och kärlek är allting tillåtet. Den tesen tillämpade tyskarna vid sina överflygningar, ty när de passerade över oss hade de kppplat om sina nationalitetbeteckningar till amerikanska samt ändrade dem till tyska vid återflygningarna." (s. 36).

[Stefan]

Har någon nämnt kaptenen Carl Belfrage? som tjänstgjorde i 4 år som kompanichef på Västfronten.

Hans dagboksanteckningen har redigerats och getts ut av släktingen Bengt Belfrage "Vanvettet på Västfronten".
ps. Och som ljudbok gavs den ut med titeln Krigsminnen.

[olle_i_chile]

Min farfars bror Erik Gunnar Andersson gick med som frivillig som Ingenjör i Amerikanska armen och skall enligt familje historien varit vid Amiens.

Vi har foto, avtal närt han registrerade sig i Amerikanska armen och befodran till Sergant i Original...

[olle_i_chile]

Erik Gunnar Andersson blev efter kriget flyg injengör på Douglas...

[olle_i_chile]

Hans far (Även han Gunnar Andersson (jag själv heter Jan-Olfo Gunnar Andersson var sprängarbas på den sista serien slussar i Trollhättan.

[Hanfot]

Hejsan

Tråden är gammal men jag har en fråga i samma ämne.
Jag söker efter historien bakom en man vid namn Gustaf Torwald (alt stavning Gustav eller Torvald kan vara aktuell) 1882-1969.
Han skall ha tjänstgjort vid I3 1905 som Distinktionskorpral, troppchef vid 2 tropp, 2 plut, 8 komp.
Sedermera skall ha ha fått en fransk orden/medalj under första världskriget och haft en form av kolonialtjänst i Belgiska Kongo.
1925 var han senast tillbaka i Sverige igen och återgick till ett mer normalt svenskat liv.

Hur får jag reda på var han tjänstgjort under WWI?
Hur får jag reda på var han arbetade i Belgiska Kongo?
Den enklaste frågan är väl om hans svenska militära karriär. Men var hittar jag detta enklast?

MH

[Stefan]

Hanfot, prova hellre att fråga på släktforskningsforum. Både vårt eget och kanske också något riktigt, stort släktforskningsforum, typ Anbytarforum.

[Hexmaster]

Den här tråden är värd att lyftas.

Ett relaterat ämne som kanske tagits upp: Vid den här tiden sorterade ju Finland under tsaren. Det borde ha funnits en hel del svenskspråkiga finländare i kriget?

[Sarvi]

Var inte finländska värnpliktiga befriade från att tjänstgöra utanför Finland under storfurstendömets tid? Officerare kan ju dock ha gjort karriär i tsarens armé och därmed tjänstgjort vid fronten, föreställer jag mig.

[Schwemppa]

Korrekt där av Sarvi.

I anslutning till ofärdsåren sattes en ny värnpliktslag i kraft i Ryssland år 1901, enligt vilken finländarna måste tjänstgöra var som helst i ett ryskt truppförband. Lagen i fråga hade stiftats i strid med den gällande lagstiftningsordningen, varför finländarna inte godkände den och de infann sig inte heller till uppbåd. Som motåtgärd upplöste Ryssland redan år 1901 Finlands militär. Det Finska Gardet upplöstes likväl först år 1905. Under ca tjugo års tid hann 40 000 värnpliktiga tjänstgöra i finländska truppförband. I reservkompaniernas övningar deltog 93 000 man. Finland ersatte årligen Rysslands riksskattekammare med ett anslag för den avslutade militärtjänstgöringen.

Finländare deltog i viss mån i ryska armén under Rysk-japanska kriget under åren 1904-05 och i första världskriget. De hade stannat i rysk tjänst efter att den finska armén upplöstes. Det var närmast fråga om befäl av vilka en del avancerade till betydande poster inom den ryska armén och flottan.

http://www.veteraanienperinto.fi/svensk ... i_FR_2.htm

[spiring]

Var inte finländska värnpliktiga befriade från att tjänstgöra utanför Finland under storfurstendömets tid? Officerare kan ju dock ha gjort karriär i tsarens armé och därmed tjänstgjort vid fronten, föreställer jag mig.

Det sistnämnda är ju bland annat Mannerheim ett exempel på.