av Torbjörn Aronsson 19 feb 2011 10:57
Isak Norman, f. 1889 i Hackås, Jämtland, emigrerade 1913 till USA och togs 1917 ut till artillerist i U.S. Army. Skeppades med en beslagtagen tysk lyxångare till Frankrike och deltog i 18 större drabbningar. Han var nära att stryka med flera gånger, men klarade sig med bortbrända mustascher. När han återvände till USA hade han tappat 20 kilo i vikt. På 20-talet återvände han till Hackås, där han sedan var fjärdingsman. 84 år gammal intervjuades han av Albert Nilsson, som återgav dennes självbiografi i boken Gamla jämtar berättar (1978). Följande därur:
"Den 15 augusti på eftermiddagen bröt förbanden upp från denna sista rastplats och natten mot den 16 hade våra sex batterier kommit på plats. Vi hade därmed installerat oss vid frontavsnittet Vesle. Hit hade tyskarna reriterat och lyckats bita sig fast. Vårt batteri F fick sin plats på en öppen åker med svag sluttning med en skogsdunge i närheten. Vi saknade därför helt och hållet skydd, så en minutiös kamouflering av kanonerna var nödvändig innan det dagades. Det utfördes på så sätt att vi spände ett ståltrådsnät mellan störar samt över pjäserna, varefter vedträn plockades in i nätet, så det hela skulle likna det omgivande åkerfältet. Våra förehavanden torde emellertid - antar jag - ha observerats genom det halvdussin stora observationsballonger, som svävade ovanför och innanför de tyska linjerna. Några hundra meter bakom oss låg ett litet samhälle - Chery-Chartreuve - där vår första-förbands-station var förlagd. Våra övriga fem batterier blev placerade på så lämpliga ställen, som det för stunden var möjligt, alla i den öppna terrängen.
I kanten av den ovannämnda skogsdungen låt ett havererat tyskt flygplan, vilket vi inte fick vidröra på grund av risk för explosion. Förbudet respekterades emellertid inte av alla, ty nyfikenheten var alltför stor. De första dagarna här användes för att komplettera kanonställningarna genom att gräva skyddsgravar. Denna verksamhet kunde fortgå på grund av att ännu ingen eldgivning förekom från någondera sidan. Tyska flygplan svepte dock dagligen över vårt område - tydligen för att fotografera våra ställningar, vilket knappast bådade något gott. Man brukar ju tala om att i krig och kärlek är allting tillåtet. Den tesen tillämpade tyskarna vid sina överflygningar, ty när de passerade över oss hade de kppplat om sina nationalitetbeteckningar till amerikanska samt ändrade dem till tyska vid återflygningarna." (s. 36).
