Döda i krigets slutskede

[SuperPalle]

de politiska målen var väl endast inledningsvis, de urholkades väl under kriget.

//palle

[Ebbe_lille]

Det blev nog mycket "krig för krigandets skull" till slut, ja.

[Priest]

Larsson - jag har länge längtat efter en film om Första Världskriget, allt från några månader innan den 28 juni 1914 till Versaille 1919. Helst då inget Hollywood. En kamera som följer soldaten i skyttegraven, man kan få lära känna ett gäng soldater i Tyskland, Frankrike, England, följa deras öden. samt Generalerna osv. En övergripande film med djupdykningar i personliga öden.

På västfronten intet nytt!!! Håller fortfarande!

[SuperPalle]

det är nog väldigt svårt att uppskatta. om du sköt någon så visst du kanske inte där i skyttegraven om du hade träffat hjälmen och han hade duckat eller om du hade träffat, well...säg armen eller om kulan satt där den skulle.

//Palle

[Patrik]

jag tänkte närmare på om folket bakom fronten visste hur mycket soldater som stupade medan kriget pågick eller om man först efter krigets slut förstod omfattningen. var regeringarna offentliga med den typen av statistik?

Givetvis torde folk insett att det dog en hel del, dels på grund av att man hade släktingar/vänner/grannar o.s.v. som dött/skadats i kriget.
Med t.ex. antalet franska förluster (vilka kraftigt överskred både tyska och brittiska) torde i princip de flesta franska familjer på något sätt haft någon släkting/bekant/granne som dog under kriget.

Högst troligt är det också att den militära ledningen inte offentliggjorde förlusterna (en liknande situation ser vi ju i kriget i Irak), utan det talades främst om fiendens förluster.

Det är också ett troligt antagande att kombinationen av militärens lögner och de stora förlusterna samt på vilket sätt de inträffade var en stark bidragande orsak till den facifistiska våg som svepte över Storbritannien och Frankrike efter kriget.
Militären i dessa båda länder förlorade otroligt i anseende hos befolkningen, kritik höjdes mot penalism och överlägsna officerare som såg manskapet som boskap (i ett försök att mildra kritiken förbjöds vad jag förstår brittiska officerare från att refera till soldaterna som "bodies") o.s.v.

[-vils-]

jag tänkte närmare på om folket bakom fronten visste hur mycket soldater som stupade medan kriget pågick eller om man först efter krigets slut förstod omfattningen. var regeringarna offentliga med den typen av statistik?

Givetvis torde folk insett att det dog en hel del, dels på grund av att man hade släktingar/vänner/grannar o.s.v. som dött/skadats i kriget.
Med t.ex. antalet franska förluster (vilka kraftigt överskred både tyska och brittiska) torde i princip de flesta franska familjer på något sätt haft någon släkting/bekant/granne som dog under kriget.

Högst troligt är det också att den militära ledningen inte offentliggjorde förlusterna (en liknande situation ser vi ju i kriget i Irak), utan det talades främst om fiendens förluster.

Det är också ett troligt antagande att kombinationen av militärens lögner och de stora förlusterna samt på vilket sätt de inträffade var en stark bidragande orsak till den facifistiska våg som svepte över Storbritannien och Frankrike efter kriget.
Militären i dessa båda länder förlorade otroligt i anseende hos befolkningen, kritik höjdes mot penalism och överlägsna officerare som såg manskapet som boskap (i ett försök att mildra kritiken förbjöds vad jag förstår brittiska officerare från att refera till soldaterna som "bodies") o.s.v.

Jag har läst en del böcker om 1VK och måste göra ett par kommentarer:

Människor var medvetna om hur många som stupade, men det är lite omvänt. Kirsherners arme som den kom att kallas, eller den 'nya' armen, formades i början av kriget, och massvis av frivilliga anmälde sig överallt. Den reguljära armen var redan i Frankrike, och det rörliga kriget hade precis avslutats, och dess förluster var väl kända. Det var så populärt att skriva in sig, att folk fuskade på alla de bästa sätt för att klara de löjligt enkla intagningsproven, ett exempel: En 16 årig pojke blir tillsagd av rekryteringsofficeren: "Tag ett varv runt kvarteret och väx till dig 2 år och försök igen". Pojken gjorde detta, och 15 minuter senare till samme officer sade han att han var 18 och blev intagen. Det blev en mode-fluga och armen fick stora problem att hantera de gigantiska mängder rekryter som tillströmmade överallt.

När denna massiva nya arme förflyttades till Frankrike hände inte så mycket på västfronten egentligen. En genomsnittlig fotsoldat var med om större slag högst 1-2 gånger om året, och på de FLESTA frontavsnitt hände aldrig någonting överhuvudtaget under HELA KRIGET. Därför var det en anfallsvilja och oförstående naivitet som rådde när större slag närmade sig, som exempelvis SOMME den 1:a juni 1916. Denna naivitet sträkte sig ända högst upp i hierkin. Tänk er stolta ovetandes soldater som marsherar mot fronten. Ingen förstog vad som komma skulle.

SOMME.

Frankrike håller på att förlora i Verdun, och behöver akut hjälp av britterna för att "avlasta" tyskarnas tryck, och i detta fall en stor motoffensiv i norr, nämligen vid Ypres, vid floden Somme. Det råder stor tidsbrist, men man lyckas strukturera fram en anfallsplan och koncentrera trupper till området. Anfalls-iden var helt ny, man tänkte sig att totalt bombardera sönder tyskarnas linjer med artilleri i en hel vecka, och därefter sätta in en hård stöt på ett koncentrerat avsnitt (tror det rörde sig om 1 mils bredd). En offensiv i denna skala hade aldrig någonsin gjorts, och man var fullständigt övertygad om att lyckas.

Nu blev det ju inte precis så. När artilleriet flyttades fram till tyskarnas andra linje, anföll infanteriet i upp till 12 männskliga vågor, över 66.000 man gick över i noga formerade linjer. Man var så säker på att tyskarna var eliminerade av artilleriet, att infanteriet beordrades att 'promenera' fram till nästa linje. Soldater går fram nedtyngda av tung packning.

Tyskarnas skyttegravar var inte alls förstörda överallt, och när artilleri-elden avstannade förstog naturligtvis de plågade soldaterna att engelsmännen skulle anfalla och de besatte sina linjer. Sedan var det bara att börja skjuta. Kulspruteskyttar fällde långa rader av avancerande britter, och artilleri sattes genast in mitt på de avancerande trupperna i ingemansland. På 40 minuter dödades över 30.000! Ögonvittnen säger att det låg rader av döda överallt, och på vissa avsnitt låg liken i högar. Där inte taggtrådshindren vid de tyska skyttegravarna var förstörda, dog britterna ein masse.

Jaag orkar inte gå in djupare på utvecklingen av anfallet, men resultatet var totalt misslyckat. 59.000 dog denna dag, och tyskarna förlorade ca 6000 man, huvudsak av trumelden som varat i en vecka.

Allt detta berodde naturligtvis inte på brutala order av officerare som såg sina män som boskap. En order tog flera timmar att ändra, kommunikationsvårigheterna var oerhörda. Ledningen fick ingen klar bild av utvecklingen av anfallet. Förutbestämda order utförders enligt tids-scheman utan chans till ändrig. Därför gavs order om sekundära anfall trots resultat, man ville ju inte ordervägra! Ifrån de engelska skyttegravarna såg man ofta inget. När vågor av soldater försvann in i röken i ingemansland och aldrig syntes mera, trodde man helt enkelt att de gått vilse eller blivit tillfångatagna. Det fanns inte i deras uppfattning att nederlaget var så oerhört. Man skickade ut plutoner för att leta efter för flera timmar sedan försvunna kompanier. På vissa sektioner höll man dock de sista anfallsvågorna tillbaka där man kunde se resultaten av tidigare anfall.

Den högre militära ledningen satt långt bakom fronten hela tiden, och rapporterna som strömmade in under dagen var oftast positiva, eller mycket bristfälliga. Rent mentalt hade man ju redan vunnit. Det var inte förräns framåt kvällen det framgick att endast 2-3 av kanske 20 anfallsmål hade intagits.

Noteras bör att man hittade överlevande och sårade i ingemansland upp till 2 (!) veckor efteråt.

[herminator]

Mycket bra förklarat. Tänkte på några grejer bara om som jag funderade lite över.

"Anfalls-iden var helt ny, man tänkte sig att totalt bombardera sönder tyskarnas linjer med artilleri i en hel vecka, och därefter sätta in en hård stöt på ett koncentrerat avsnitt "

Visst var det en omfattning av denna operation som aldrig förut skådats...men själva strategin att bomba fienden sönder och samman har väl funnits förut!? På de gamla "hederliga" slagfälten inleddes ju alltid anfallen med bombardemang. Fast inte i en vecka är klart
Men Bismarcks krig mot Danmark 1866 och stormningen av Dyböl föregicks av ett otroligt bombardemang också. Där 30 kanonkulor regnade ner över danskarna i sekunden. Visst var det inte samma skala som det var vid somme, men det kanske går att jämföra. I alla fall visar det att taktiken inte var ny.

"Allt detta berodde naturligtvis inte på brutala order av officerare som såg sina män som boskap."

Ska ordet inte vara med? Min uppfattning av första världskriget är just att de fördes av officerare som inte såg sina soldater som människor utan som i princip boskap. Respekten för människovärdet var minimalt. Och förståelsen för att tekniken utvecklats sedan senast europa krigade ordentligt verkade vara ännu lägre. De drömde ju om ett enda stort glamoröst genombrott, och fattade inte att deras infanterister blev fullständigt nermejade av de finurliga kulsprutorna.

[-vils-]

Mycket bra förklarat. Tänkte på några grejer bara om som jag funderade lite över.

"Anfalls-iden var helt ny, man tänkte sig att totalt bombardera sönder tyskarnas linjer med artilleri i en hel vecka, och därefter sätta in en hård stöt på ett koncentrerat avsnitt "

Visst var det en omfattning av denna operation som aldrig förut skådats...men själva strategin att bomba fienden sönder och samman har väl funnits förut!? På de gamla "hederliga" slagfälten inleddes ju alltid anfallen med bombardemang. Fast inte i en vecka är klart
Men Bismarcks krig mot Danmark 1866 och stormningen av Dyböl föregicks av ett otroligt bombardemang också. Där 30 kanonkulor regnade ner över danskarna i sekunden. Visst var det inte samma skala som det var vid somme, men det kanske går att jämföra. I alla fall visar det att taktiken inte var ny.

"Allt detta berodde naturligtvis inte på brutala order av officerare som såg sina män som boskap."

Ska ordet inte vara med? Min uppfattning av första världskriget är just att de fördes av officerare som inte såg sina soldater som människor utan som i princip boskap. Respekten för människovärdet var minimalt. Och förståelsen för att tekniken utvecklats sedan senast europa krigade ordentligt verkade vara ännu lägre. De drömde ju om ett enda stort glamoröst genombrott, och fattade inte att deras infanterister blev fullständigt nermejade av de finurliga kulsprutorna.

Sant. Men Artilleri-elden troddes vara så hård att det helt enkelt inte gick att överleva den, så hela anfallet byggdes på en totalt förödande verkan av artilleriet.

Att befäl såg sina mannar som boskap har jag inte några somhelt bevis eller ens texter om. Tvärtom. Man var ju mycket stolt över sina plutoner och soldater. Dock var ju diciplinen mycket hårdare på den tiden. Dödstraff utelades helatiden på alla sidor utan tvekan för feghet i strid eller deserteringar. Notering: Kirsherners arme (läs västfrontens största antal stridande under 1916-1918) var helt uppbyggd på ort-principen. Officerare och mannar ifrån samma byar, städer, skolor, ja tom fabriker låg tillsammans i olika enheter. En fabriksarberare var exempelvis officer över 200 man, alla ifrån samma fabrik, och chefen där var underbefäl.

Sedan rådde det STOR brist på befäl. Många meniga tilldelades officersgrad för att fylla bristen. Och varför skulle dessa bli kräk och inte bry sig om sin amannar?

På det högre planet var det kasnke annorlunda, där de vid kartorna kallt beräknade förluster. Det är kanske det du menar med boskap? Jag tror inte det heller dock, däremot var man ju medveten om förlusterna, och räknade med dessa i fortsättningen av kriget. Dock aldrig de förluster som Somme bragde.

Denna dröm om genombrott förstår jag. För att bryta död-läget måste man ju försöka med någonting! Tyskarna hade tagit sig långt fram in i frankrike och belgien och var nu mer eller mindre nöjda. Initiativet låg nu hos Ententerna (Väst-Alliansen). Vad fanns det för alternativ menar du, med dåtidens alla medel? Tusentals generaler på alla sidor om fronterna gnuggade sina geni-knölar, försökte alla olika tänkbara varianter av taktik. Samma resultat överallt. Som jag förstår det, blev effekten av dåtidens vapen, materiel och dödläge, att endast dessa massiva anfall var det enda som överhuvudtaget fungerade om man ville åtminstonde försöka bryta dödläget.

Betänk att detta dödläge var farligt. Hemma opinion krävde resultat.

[Martin Lundvall]

bara tänkte lite på förluster på slagfältet och den information som delges hemmafronten. hur gick det till under Första Världskriget, redovisade man förlusterna helt öppet eller informerade man bara de börda familjerna med varsitt brev. Gjordes det under kriget ingen sammanställning av förlusterna för den egna nationen? 1917 hade ju antalet hittils stupade i den franska armén överskridit de soldater som då befann sig i krigszonen, det visste ju soldaten. Men förstod hemmafronten omfattningen av de mänskliga förlusterna man lididt?

I Storbritannien började man med att publicera namnen på alla de som hade dött i tidningarna, de slutade man emellertid snart med. Givetvis borde de anhöriga få ett brev där det stod hur heroisk och modig deras son/far hade varit.

/Matin

[Wolfblitzer]

Gettysberg serien då?

[Superfinne]

det finns en tysk/engelsk film om ww1 ,den heter något "western front nothin new "de berättar om när tyskarna är först i skyttegravarna i smutset ,sen åker dom hem till sin egen by på semestern i hopp att byn är i skick men när dom kommer till byn så är byn bombad .....
deprimerande faktist ...till slut så dör alla

[Klöver]

Mitt första inlägg i detta exellenta forum!

Hur var det egentligen med pansaret under 1:a världskriget? Om jag minns rätt användes det (i begränsad form) av ententen, men problemet var att infanterier helt enkelt inte "Hann med".
Fanns det inga bepansrade trupptransporter utvecklade?
Och vidare, hur långt hade man kommit i taktiskt tänkande när det kommer till pansarstrider? Fanns fröna till Blitzkrieg-principen redan hos vissa taktiker?

Första världskriget är inte mitt område direkt, men det vore roligt att få svar på det här.

[Örjan]

Mitt första inlägg i detta exellenta forum!

Hur var det egentligen med pansaret under 1:a världskriget? Om jag minns rätt användes det (i begränsad form) av ententen, men problemet var att infanterier helt enkelt inte "Hann med".
Fanns det inga bepansrade trupptransporter utvecklade?
Och vidare, hur långt hade man kommit i taktiskt tänkande när det kommer till pansarstrider? Fanns fröna till Blitzkrieg-principen redan hos vissa taktiker?

Första världskriget är inte mitt område direkt, men det vore roligt att få svar på det här.

De första stridsvagnarna utvecklades i slutet av kriget av britterna. När de första gången användes (som understöd för infanteriet) vann man mer terräng än vad man hade gjort under de föregående årens strider. Någon direkt avgörande roll hade de dock inte. Och de första stridsvagnarna var rätt klumpiga fordon som kunde fastna på slagfältet.

Eftersom pansar inte användes självständigt fanns det inga problem med att infanteriet inte hängde med. Blitzkrieg-principen kom senare.

[Mille1]

Förlorade inte fransmännen en hel del soldater pga att dom i början av kriget att en färggrann uniform i rött och blått?


Efter att ha förlorat stora kvantitetr inf så bytte dom till slut till grå/brun?

Jag har för mig ha läst nån stans att engelsmännen skrattade åt fransmännens uniform då dom var rena måltavlor och såg komiska ut.

[Ja77]

Skulle tyskarna kunna vinna på västfronten om de körde "kejsarslag" taktik modell 1918... innan tyska armen hadde blivit totalt åderlåten....

"kejsarslag" taktiken gick ut på att man INTE skulle bomba fienden i en vecka och varsko fienden var man skulle anfalla och låta honom hämta förstärkningar och man skulle gå runt motstådsnästen och sätta in reserverna nästa anfallsvåg där man inte mötte motstånd och rinna igenom linjen... blixt krig med fotfolk....