Polen är en nation som liksom många andra som nyligen frigjort sig ifrån Sovjetunionens makt färgas av förnyad fosterlandskärlek. Detta har säkerligen i hög grad spelat in på hur de polska historikerna själva beskriver sitt lands historia.
Visst har du rätt i detta LasseMaja, men din iakttagelse är egentligen mer applicerbar på historisk sakprosa som producerades i Polen under 1990-talet än den är på fackböcker från år 2000 och framåt.
Men det är svårt att generalisera. Precis som svenska historiker är polska skolade i källkritik, något annat vore förmätet av oss att tro. Jag menar redan tidigt under 1990-talet publicerades det artiklar om att antalet polacker som hade deporterats till Sovjetunionen 1939-1941 kraftigt hade överdrivits i vissa böcker, främst sådana som hade skrivits av polska historiker i exil. Detta tyder på att den polska historikerkåren redan tidigt efter "frigörelsen" avstod från en historieskrivning präglad av en förnyad fosterlandskärlek.
Den historiska forskningen i Polen har en hög status, till skillnad från här hemma i Sverige. Och varje år ges det ut mängder med historiska publikationer i många ämnen. Andra världskriget är oerhört populärt att läsa om, kanske inte så mycket om september 1939, men om kriget överlag. Det finns heller inte längre några tabubelagda ämnen. Jag menar, de polsk-judiska relationerna har polska historiker skrivit om i årtionden. Men det är först på senare år som de mindre smickrande (både för kristna och judiska polacker) böckerna har börjat att komma.