Spörsmål

Diskussioner kring händelser under första världskriget & mellankrigstiden.
Tardi
Medlem
Inlägg: 5
Blev medlem: 07 apr 2002 16:25
Ort: Malmö

Spörsmål

Inlägg av Tardi » 07 apr 2002 16:33

Jag håller på med skolarbete. Spörsmålet lyder: Hur uppkom 1VK?
Jag känner till de "stipulerade" orsakerna. Finns det några övriga, politiskt vinklade, meningar i frågan? Kan någon enskild nation ställas ansvarig för krigstillståndets uppkomst? Tacksam för svar!

Stefan
Medlem
Inlägg: 3469
Blev medlem: 09 apr 2002 10:10

1vk?

Inlägg av Stefan » 09 apr 2002 10:22

Min favorit här är att påpeka den serbisk-nationalistiska Svarta handen.

Det var deras strategi som trumferade framför allt!

Från ett Österrikisk undersåte till fri och ganska starkt Serbien...

Det var de som var krigets stora segrare...

Tardi
Medlem
Inlägg: 5
Blev medlem: 07 apr 2002 16:25
Ort: Malmö

Re: 1vk?

Inlägg av Tardi » 09 apr 2002 15:11

Ja, antar det. Men kan en organisation av den graden bära upphov till ett helt världskrig?
Det är väl de samtida alliansfasonerna som ligger bakom... :x

Användarvisningsbild
cicero
Medlem
Inlägg: 499
Blev medlem: 23 mar 2002 18:55
Ort: VästerGötland

ww1

Inlägg av cicero » 09 apr 2002 18:03

Jag tror den största anledningen till utbrottet var den inre söndervittringen i dubbelmonarkin Österrike-Ungern.
Monarkin bestod av många folkslag som ville ha sin frihet. Betänk att det sträckte sig från Bosnien i söder, långt in i nuvarande Polen och Ukraina i öster och Österrike, nuvarande Tjeckien i nordväst. Historien har ju visat att det är nästan omöjligt att hålla ihop sådana "unioner" under länger tid.
Magnus

Användarvisningsbild
Patrik
Medlem
Inlägg: 2046
Blev medlem: 24 mar 2002 17:22
Ort: Västerås

Re: ww1

Inlägg av Patrik » 09 apr 2002 21:01

cicero skrev:Jag tror den största anledningen till utbrottet var den inre söndervittringen i dubbelmonarkin Österrike-Ungern.
Sönderfallet
Jag skulle nog vilja säga att det var splittringen av 3 stora imperium i östra Central Europa som var orsaken till kriget.
Österrike-Ungern hade i och med Tysklands enande 1871 förlorat mycket av det forna inflytande riket haft i de södra delarna av det splittrade tyska rike. Förlusten mot Preussen hade också blottat en farlig svaghet i riket.
Inrikespolitiskt var riket hårt drabbat av den våg av nationalism som spred sig som en löpeld över hela öst europa. Riket bestod som Cicero mycket riktigt skrev av en enorm mängd olika etniska grupper, som i och med centralmaktens upplösning såg sin chans till att skapa egna riken.

I Ryssland genomled det gamla tsarriket också sin dödskamp. Ryssland hade under 1900-talet fallit tillbaka rejält, speciellt pinsam var förlusten mot japanerna under det rysk-japnska kriget där den ryska flottan förndrades och Port Arthur intogs av japanska trupper.
Inrikes politiskt var Ryssland hårt åtgången av diverse revolutionära grupperingar (varav boljesvikerna skulle gå segrande) som genom attentat, strejker o.s.v. bidrog att så sakta dra in riket i kaos.
Landet var dessutom extremt efterblivet tekonologiskt, den stora majoriteten av befolkningen levde på landsbygden enligt gamla seder och i vad som egentligen kunde liknas vid en slags livegenskap. Försök att reformera landet hade mött på hårt motstånd - bl.a. från bönderna själva.

Det sista av de tre söndervittrande stormakterna var det gamla Otomanska riket som även det led av enorma problem att kväsa diverse arabiska nationalistdrömmar.
Även Turkiet led av en bristande tekonologi, ett inrikespoltiskt kaos (främst orsakat av de enorma mängder nationaliteter som riket styrde över) och att landet sedan länge var på ekonomisk och militär tillbakagång.
Många av de arabiska nationalisterna stöttades dessutom av britterna som såg sin chans att vinna viktiga allierade i ett för Storbritanien intressant område.

I och med dessa tre länders förväntade upplösning såg nu främst Frankrike, Storbritanien och Tyskland som nu likt gamar såg sin chans att slita loss stora stycken från de sönderfallande imperierna. Även Ryssland hade vissa ambitioner och politiska/militära intressen av området - även om rikets sönderfall och det tilltagnde kaoset gjorde det svårt för landet att riktigt kunna vinna större inflytande i området.

Eftersom det i princip saknades möjlighet för något av länderna att utöka sina kolonier i Afrika eller Asien hade de tre supermakterna vänt sina blickar mot främst Balkan (Storbritannien o Frankrike hade stora intressen i Mellersta Östern oxå) där man såg chansen att kunna få inflytande över de förväntade nya staterna som skulle grundas där.
För Tyskland var det av avgörande vikt att balkan inte blev ett område där britterna hade många vänner - i en förmodad konflikt kunde detta innebära ett allvarligt militärt hot mot riket.

För Storbritannien var Balkan intressant eftersom det skulle dels utgöra ett potentiellt hot mot Tyskland, dels kunna skydda den för riket viktiga transportleden genom medelhavet. Storbritannien som även hade intressen i Mellersta Östern såg här en chans att även kunna hota turkarna vilka dominerade Mellersta Östern.

Nationalismen

Jag var inne lite kort på den gryende och potentiellt farliga nationalismen som nu spred sig på Balkan, Mellersta Östern och i Ryssland.
I väst Europa hade dock nationalismen förändrats - nu gällde det inte att ena landets befolkning utan att förhärliga landet kontra andra länder. Man skulle visa upp hur framgångsrikt landet var, politiskt, militärt och framförallt - teknologiskt. Det är i detta ljus vi ska se de våldsamt påkostade teknikmässor som varje land med aktning höll/deltog i.
Denna ganska harmlösa nationalism hade dock en baksida - det innebar också att länderna hamnade i en konflikt situation.
Länderna jämförde sig med varandra i vad som kanske verkade harmlösa tekniktävlingar, men bakom dessa döljdes en upprustning och våldsam propaganda mellan de olika länderna.
Tävlingarna stärkte också den egna nationalkänslan inom länderna vilket förstås var av vikt under kriget.

Politiska/militära/ekonomiska orsaker

1871 innebar på många sätt att Europas karta ritades om, inte bara rent geografiskt utan även politiskt, ekonomiskt och militärt.
Storbritannien och Frankrike fick nu en konkurrent som snabbt etablerade sig som nummer ett inom många av de områden som dessa två supermakter tidigare innehaft.
Tyskland satsade målmedvetet på att utveckla tekonologin, vilket ledde till att landets militärt blev Europas modernaste. DEn tyska industrin, vilken före föreningen varit efterbliven och liten blev på några år världsledande, vilket förstås innebar att länder som Storbritannien fick sig ifrånsprugna av denna uppkomling.
Inte blev det bättre av att billiga och bra tyska produkter översvämmade den brittiska marknaden och slog ut många brittiska industrier. Inte heller blev det bättre av den tyska industrin i början av 1900-talet gick om den brittiska på många punkter.

Tysklands enande hade grundlagts på segern över Frankrike, något som förstås innebar att landet var revanchsuget. Politiskt hade också enandet inneburit att Frankrikes försök (som funnits ända sedan 1500-talet) att förhindra ett tyskt enande hade misslyckats. Frankrike hotades nu rejält av ett land som snabbt gick om Frankrike teknologiskt och även kunde mönstra en armé som redan en gång förnedrat den franska. För fransmännen innebar Tysklands enande inte bara att landet förnedrats, man var dessutom militärt hotad av Tyskland.

Den teknologiska revolutionen hade också inneburit en rad nyheter när det gällde militären. Vapnen hade blivit bättre, man kunde bygga stora pansarskepp i metall, flyget hade tagit sina första stapplande steg(?) och utvecklingen mot allt effektivare handeldvapen, kanoner, stridsvagnar o.s.v. gick i ett rasande tempo. Även här drabbades Europa av en inledningsvis ganska fredlig utveckling, men snart förbyttes detta mot ett mer våldsamt skramlande där de tre stora allt mer aggressivt visade upp sin militära makt och kunnande.
problemet var dock bara ett - länderna satsade enorma summor på att bygga upp stora armér, men till vad? Kolonialkrigen krävde knappast stora pansarfartyg eller ubåtar, nej hela upprustningen ledde i princip till ett tvång att starta en konflikt i Europa.

Kolonialismen

Under mitten av 1800-talet hade Storbritannien och Frankrike inlett sina allvarliga försök att dominera Afrika. I samband med Tysklands intåg på Europas karta innebar det att ytterligare ett land fann stort intresse för Afrika (övriga länder som Italien, Belgien o.s.v. är i detta ointressant) och Asien. Problemet var dock att stora delar av främst Afrikas kust redan var inmutat av britterna eller fransmännen, tyskarna lyckades sno åt sig ett par handelsposter i sydra öst- och västafrika och några öar i Stilla Havet. För att förhindra ett storkrig mellan de tre länderna beslöts att dela upp Afrika mellan främst Storbritannien, Frankrike och Tyskland - och trots att Tyskland höll i konferansen i BErlin blev Tysklands byte magert.
Detta växte förstås förbittring bland tyskarna som ansåg att landet faktiskt var en supermakt och förtjänade större kolonier - man tittade på Belgien som erhållit hela Kongo och jämförde det med sitt egna klena material. Nu ska det dock tilläggas att till skillnad mot britterna och fransmännen verkar det som få tyskar tagit tillfället i akt att kolonisera de områden man erhållit - något som gjorde att Hitlers intresse för Afrika var milt sagt kyligt.
Trots detta ointresse bland vanligt folk att bosätta sig i kolonierna var förstås denna (som tyskarna såg det) brist på respekt för Tysklands krav på att få bli en fullvärdig kolonialmakt något som stack tyskarna i ögonen.

Problemet med Berlinmötet var dock ett - det försköt bara ett stort problem. PRoblemet var att kolonalismen i sig var i ständigt behov av nya territorium - och dessa var (milt sagt) begränsade. När väl Afrika delats upp återfanns bara Asien och Sydamerika. Det sistnämnda området var dock out of the question eftersom USA ansåg att Sydamerika tillhörde deras intressesfär och att ingen annan nation skulle lägga sig i deras politik där.
Kvarstod alltså bara Asien - men även här hade redan Europa snattat åt sig guldkornen och dessutom var Asien inte lika lätt erövrat som Afrika. Dessutom hade Storbritannien i princip utropat sig som segrare över kampen om Asien - något som i sig faktiskt stämde.
Men här fanns fler intressenter än i Afrika, Ryssland och Japan hade stora intressen här, precis som USA. Till skillnad mot Afrika där de flesta riken i princip bestod av löst sammanbundan stammar var länderna i Asien gamla och välorganiserade.
Försöken att kolonisera Kina gick trögt, och med undantag för kuststäderna och några handelsstationer längs huvudfloderna blev aldrig Kina på allvar koloniserat (även om kolonisationen skyndade på landets sönderfall och oxå grunden till Japans krig mot de allierade).

Ok, jag hoppas att det inte blev allt för förvirrat. :) Jobbat hela dagen så hjärnan är lite seg. ;)

Tardi
Medlem
Inlägg: 5
Blev medlem: 07 apr 2002 16:25
Ort: Malmö

Inlägg av Tardi » 10 apr 2002 16:40

Förnämlig, resonerande, information. *tackar och bugar*