loop skrev:jag ser det snarare som visioner, förslag, inga sanningar eller ens riktlinjer. Utan ideer. Och jag tycker inte att det är speciellt intressant att diskutera hur saker skulle kunna fungera
.
Själv så anser jag att det är det enda intressanta. Inte idéer och avsikter, utan hur det faktiskt skulle kunna fungera.
Utopier är lite som hemma-uppfinnare som tillverkar planer för evighetsmaskiner. Det är dem väl unnat, men så länge de inte kan byggga någon har de ingen rätt att påstå att de har en lösning, eller ens påstå att de har ett alternativ till dagens kraftverk.
Om en sådan hobbytekniker vill stoppa älvutbyggnad och dammar, med hävnisning till sin uppfinning som bara finns på papper och inte ens kan byggas, då är han ute på farliga vägar.
Ungefär så ser jag de anarkistiska kollektiven i Spanien under inbördeskriget. Likväl som alla andra sociala samhällsexperiment som skapats som skrivbordsprodukter, Pol Pot, Ujjama, Ceciliakolonin, bolsjevismen, makarna Myrdal och alla andra.
Orsaken till jag är emot dessa är inte att jag vill "kasta skit". Jag är orolig för de effekter de har, samt -och det är det viktiga här, just nu - att unga, okunniga, oerfarna människor slösar bort sina liv på att att studera något som man aldrig kommer fram till. Att jaga efter vind, att år efter år tro på ett falskt paradis som inte finns.
Klart jag inte vill förbjuda någon att göra detta. Om någon vill tro att världens undergång kommer nästa vecka pga att han har studerat Bibeln i trettio år, så är det väl unnat. Men ingen har rätt att få andra människor att tro att han har profetisk insikt när han bevisligen har haft fel tio gånger om. Då vill jag förvisso tvinga en sådan människa att skriva i sin nya förutsägelse att han faktiskt har haft fel i alla sina andra förutsägelser. (
http://www.profetiskt.nu/domedags.htm )
Jag ser dessa experiment som intressant, kanske framför allt hur ett historiskt perspektiv. Sen så får ju "vrickade, livsförnekande, våldsbenägna "samhällsexperiment"" stå för dig. Jag anser ju att kapitalismen, är effektiv men cynisk, men det är ju bara min åsikt precis som det du slänger ur dig.
För att citera Hamlet "Tycks, min fru. Nej är"
Det är inte en åsikt att de anarkistiska kollektiven inte skulle kunna fungera, trots tillfällig produktivitetsökning och oanade talanger. Det är ett faktum, likväl som alla andra blueprints av sociala samhällsexperiment visat sig inte fungera.
Följande skriver jag i
Den styckade stjärnans union, s 85:
I syndikalisternas böcker är bristen på svar lika påfallande. Frihetlig kommunism i praktiken berättar trots titeln inte alls hur det fungerar i praktiken, trots att mer en tredjedel av boken består av citat. Det står bara att frihetlig kommunism misslyckades ifråga om industrin (s130).
Anarkosyndikalismen vid makten är den mest omfattande boken på svenska om praktisk syndikalism och där står att syndikalister inte vet hur de skall införa sitt system utan att bli en ny "tyrannisk", "privilegierad" kast, hur de skall ta makt utan att ha disciplin, hur de skall kunna försvara sig när det är omöjligt att ge order, hur de som avskaffat sin stat och sitt penningväsende skall kunna kommunicera med andra stater och upprätthålla handels-förbindelser (s255ff). Till skillnad från moderna syndikalister inser dock boken att det inte är någon skillnad mellan liten eller stor territoriell styrning, "politisk federalism var motsatt anarkism i lika hög grad som centralism" (s264).
Beevor
Det spanska inbördeskriget, s139ff:
"Både i jordbruket och i fabrikerna kunde man genomföra tekniska förbättringar och rationaliseringar som tidigare lett till bittra strejker. CNT:s skogsarbetarsyndikat stängde hundratals íneffektiva mindre sågverk och verkstäder".
Sedan berättar Beevor vad jag också kommit fram till i mina studier:
"Det råder inga tvivel om att ekonomin var anarkisternas svaga punkt. För de flesta av dem var penninghantering ur moralisk synpunkt likvärdigt med en präst som drev en bordell. De förväxlade girigheten som medel med girigheten i sig själv".
Med andra ord: det finns inget intresse hos denna sorts idealister, idag som på trettiotalet, att skapa resurser. Den enda tanke som finns är att dela ut resurser. Och med den inställningen kan ingenting skapas. Där, i en mening, är förklaringen till att de anarkistiska kollektiven i det revolutionära Spanien misslyckades.
Beevor fortsätter:
"de undersökningar som gjorts av kollektiviseringen drar alla i stort sett slutsatsen att 'experimentet var en framgång för de fattiga bönderna i Aragonien'".
Jag instämmer med den sakkunnige, och det skulle jag inte gjort om jag bara var ute efter att "kasta skit". Jag går gärna med på att det fanns positiva faktorer. Det är kanske du själv, Loop, som tolkar mina utsagor alltför svart-vitt. I själva verket ledde även Pinoichets statskupp till att de allra fattigaste i Chile fick det bättre, men det betyder inte att jag hyllar Pinochet.
Min verksamhet att "avslöja" brister i utopier är inte att "kasta skit", smutskasta eller provocera. Jag anser det hemskt att "tänkare" utan svar förmår de oerfarna och okunniga att slösa bort sina liv på meningslösa, ofruktbara studier. De som skriver blueprints om paradiset har ingen rätt att påstå att de har svar, när de inte har några. Mitt intresse är att upplysa svagheten i deras resomenang och tvinga dem att berätta detta för sina lyssnare.
