Skapade versaillesfreden ett starkare Tyskland?

[Björn E]

Fredsfördraget i Versailles syftade ju till att ålägga Tyskland så stora ekonomiska och militära restriktioner att nationen inte skulle kunna föra krig igen på många år, något som vi ju alla vet misslyckades kapitalt. Det kanske kan vara intressant att diskutera exakt hur Tyskland lyckades återhämta sig, och bara 20 år senare föra ett (inledningsvis) framgångsrikt anfallskrig mot sina fiender från första världskriget.

Centralmakterna förlorade stora landområden efter kriget - Österrike-ungern förlorade stora landområden till Serbien, som bildade den nya multinationella staten Jugoslavien. En till ny stat, Tjeckoslovakien, bildades ur andra delar av Österrike-ungern. Även Italien fick en del av det som var kvar av Österrike-ungern. Rumänien fick land på Ungerns, Rysslands och Bulgariens bekostnad. Tyskland tvingades överlämna delar av norra Schleswig till Danmark samt Alsace-Lorraine till Frankrike. Polen fick sin självständighet, med en liten tysk fristad inne i landet i form av Danzig. En liten del av det före detta östra tyskland gick dessutom till Lettland.

Nästan alla strider under första världskriget utkämpades utanför Tysklands gränser, vilket medförde att segrarnas ekonomier tog betydligt större skada av kriget än Tysklands ekonomi. Förlorarna ålades därför att betala skadestånd till Belgien för att återbygga allt som förstörts i kriget, samt betala reparationskostnader till segrarna och skadestånd till efterlevande till de som dött i kriget.

Under 20- och 30-talen gick den tyska propagandaapparaten på högvarv och fick människor över hela världen att tro att alla dessa skadestånd och territorialförluster hade fått fruktansvärda följder på den tyska ekonomin. Tack vare detta modifierades fredsfördraget upprepade gånger, alltid till fördel för Tyskland. Några av de viktigaste modifikationerna är: ockupationen avslutades i förtid, kommissionerna som skulle övervaka nedrustningen kallades hem, skadestånden sänktes och avskaffades sedan helt samt att rättegångarna mot tyska krigsförbrytare hölls i tyskland, av tyska myndigheter med förutsebara resultat.

Allt detta betydde att Tyskland överlevde kriget, med näst störst befolkning i Europa (efter Ryssland) och med en ekonomi som var betydligt mindre skadad än Storbrittaniens och Frankrikes. Eftersom Tyskland (genom att göra sin egen valuta värdelös) inte betalade av skadestånden hamnade denna börda på Storbrittanien och Frankrike, vars ekonomier tog ytterligare skada. Trots att Tyskland förlorade kriget hade det faktiskt vunnit mark när det gällde ekonomin relativt Frankrike och Storbrittanien 1914-1919.

Det faktum att ett antal nya smånationer hade skapats i öst betydde att Tyskland inte längre var direkt hotat av Ryssland, och med tidens politiska klimat var chansen obefintlig att dessa östeuropeiska nationer skulle kunna enas för att stoppa en eventuellt tysk expansion österut. Tysklands geostrategiska position var alltså även den betydligt bättre än den hade varit 1914. De var nu oändligt mycket starkare än alla sina östra grannländer.

Efter kriget dominerades Frankrikes och Storbrittaniens politik av pacifism, vilket ledde till att dessa två allierade nationer - nu Tysklands arvsfiender - avrustade stora delar av sina arméer. Man trodde att kriget var "the war to end all wars", en uppfattning som inte delades av Tyskland, som på olika sätt kringgick de restriktioner som lagts på krigsmakten. Frankrike och Storbrittanien led dessutom av "vinnarsyndromet", de utvecklades inte lika mycket taktiskt och operativt som Tyskland eftersom de vunnit kriget och inte hade lika stort behov av att analysera varför.

Jag var lite småstressad när jag skrev det här, så ni får ursäkta den något kaotiska strukturen, men vad tror ni om allt detta?

[M Corleone]

Oj! En oerhört svår fråga! Men visst, versaille freden skapade en stark "vi-mot-dom" känsla i Tyskland som senare Hitler kunde utnyttja till fullo.

Tysklands geostrategiska position var klart bättre under mellankrigstiden än under åren före 1914, de band av mindre stater som fanns öster om Tyskland utgjorde inget hot mot Tysklands säkerhet (förutom möjligen Polen under 1920-talet) som Ryssland tidigare hade gjort. Sovjet hade inre problem (massvält, inbördeskrig etc) som gjorde att de inte spelade någon större politisk roll förrän under 1930-talets senare hälft. UK och Frankrike drogs med allt dyrare imperium och en ovilja att återigen gå i krig mot andra europeiska stormakter. Så det var en bra grund för tyska statsmän som ville utöva realpolitik. Sen misslyckades västmakterna att bygga upp en ny entente riktad mot Tyskland, den sk "lilla-ententen" som frankrike byggde upp var inte stark nog att checka tyskland och hitlers största utrikespolitiska triumf var den molotov-ribbentrop pakten som effektivt stoppade skapande av en ny "stor entent".

Men den tyska ekonomin drabbades hårt av depressionen, betydligt hårdare än exempelvis Frankrike (där maginotlinjens byggande gjorde att depressionen inte slog så hårt), och krigsskadestånden gjorde knappast det hela bättre.

Sen måste man komma ihåg att frankrike hade mellankrigstidens starkaste armé (om än anpassad för gårdagens krig, men ialla fall) och storbritannien skapade världens modernaste flygvapen och hade dessutom europas största flotta så det är helt avrustade var inte västmakterna, snarare misslyckdes dom diplomatiskt och checka hitler.[/i]

[Björn E]

Men den tyska ekonomin drabbades hårt av depressionen, betydligt hårdare än exempelvis Frankrike (där maginotlinjens byggande gjorde att depressionen inte slog så hårt), och krigsskadestånden gjorde knappast det hela bättre.

Jag har spenderat natten med att leta runt lite på internet om just detta, men inte hittat något intressant. Kan du kanske tipsa om en sida eller litteratur där jag kan läsa på lite om Frankrike under depressionen? Så här säger i alla fall nationalencyklopedin om saken:

"Ekonomiskt skedde en återhämtning efter krigets påfrestningar. Den franska industrin, som var småskalig och tämligen omodern, kunde ostörd konsolidera sin ställning bakom höga tullmurar. En inflationskris, som hade samband med krigslånen och de tyska skadestånden, ledde 1926 till att en mitten–vänsterregering under Raymond Poincaré fick fullmakt att regera genom dekret. År 1928 var läget stabiliserat så att man kunde återinföra guldmyntfoten. Den protektionistiska politiken under 1920-talet ledde också till att man i början nästan inte alls fick känning av den internationella kris som inleddes med Wall Street-kraschen i oktober 1929. Först ett par år senare gjorde den allmänna depressionen sig på allvar gällande också i [Frankrike]."

Lägg särskilt märke till inflationskrisen p.g.a lån från kriget och hur det påstås att depressionen fick stor verkan även i Frankrike. Vet dock inte hur väl detta stämmer.

Sen måste man komma ihåg att frankrike hade mellankrigstidens starkaste armé (om än anpassad för gårdagens krig, men ialla fall) och storbritannien skapade världens modernaste flygvapen och hade dessutom europas största flotta så det är helt avrustade var inte västmakterna, snarare misslyckdes dom diplomatiskt och checka hitler.

Sant, men när kriget började närma sig och Tyskland återinförde värnplikten kunde de med sin större befolkning mobilisera betydligt fler män än Frankrike, vilket gör att fransosernas tidigare numerära övertag blev irrelevant. Att västmakterna var helt avrustade har jag inte påstått, bara att de rustade ned eftersom de inte trodde det skulle komma ett nytt krig, medan Tyskland förberedde sig på just detta. Vad jag försöker säga är att jag tror att Tyskland den här gången rustade för krig med en bättre geografisk, ekonomisk och militär utgångspunkt än de hade haft 1914.

[M Corleone]

Piers Brandons "Den mörka dalen" är en i mina ögon utmärkt bok om mellankrigstiden, det är därifrån jag har tagit exemplet om maginotlinjen och depressionen.

Jodå redan 1939 så var wehrmacht lika med den franska armén i antal divisioner, sen är ju inte numerären avgörande, men 1939 var det försent att stoppa hitlers ambitioner åteminstone på diplomatiskt väg. Då skulle de allierade agerat tidigare med ultimatum och sanktioner.

Jag håller med dig att 1939 så var tysklands geografiska utgångspunkt bättre än 1914. Militärt var den bättre i det avseende att man inte behövde tänka på Sovjet (tackvare Molotov-Ribbentrop pakten) utan kunde koncentrera sig på västmakterna utan att riskera ett 2 frontskrig, till sjöss var den dock klart sämre 1939 än 1914. Ekonomiskt vete tusan om den var så mycket bättre 1939 än 1914, de allierade hade stora problem 1914 att få fram vapen till sina arméer (speciellt Ryssland och till viss del UK), 1939 så var den allierade industrin snabbare att ställa om till krigsproduktion och tyskland producerad aldrig under åren 1939-45 lika mycket krigsmateriel som Sovjetunionen. Men visst UK hade en starkare ekonomi 1914 än 1939.

Men man ska komma i håg att 1914 långt i från var något optimalt år för tyskland att gå i krig, hade man istället slagit till 1905 eller 1906 så hade man troligen segrat, då var ryssland skakat av nederlaget mot Japan och inte i stånd att föra något krig i Europa. Det hade lämnat Frankrike ensamt (till det att UK skapat en stor kontinental armé som tog 1 år, 1914-1915) att möta tyskarna till lands.

[varjag]

Versailles-diktaten, skräddarsydda för att försvaga Tyskland, hade tveklöst den effekten
på kort sikt. Men som alla 'diktat' - skapade den en utbredd harm hos de breda folklagren
i Tyskland. Versailles var ju i huvudsak en fransk konstruktion som 'sådde vind' - och som bekant
måste sådan sådd skördas i storm. Hur fasansfull den stormen skulle komma att bli - var dock
omöjligt att förutse i Solkungens palats, Varjag