Skotten i Ådalen 1931

Diskussioner kring händelser under första världskriget & mellankrigstiden.
Användarvisningsbild
Marcus
Medlem
Inlägg: 6488
Blev medlem: 22 mar 2002 21:27
Ort: Sverige

Skotten i Ådalen 1931

Inlägg av Marcus » 01 mar 2006 21:12

Lite material från de gamla skalman.nu sidorna.


I samband med en sedan sommaren 1930 pågående konflikt om lönesänkningar vid Långrörs sulfatfabrik där strejkbrytare anställts, utbröt på olika håll sympatistrejker, bl.a. vid Graninge-koncernens sulfat och sulfitfabriker vid Sandviken och Utansjö i Ådalen. För att lasta lagrad massa anskaffade nu koncernens ägare, löjtnant G. Versteegh, genom Ångermansälvens stuveribolag ett 60-tal strejkbrytare, bland annat studenter och "professionella" strejkbrytare.
Strejkbrytarnas ankomst den 13 maj väckte en oerhörd ilska. De strejkande arbetarna anordnade samma dag ett protestmöte i Kramfors och efter mötet tågade de till Sandviken. De lyckades komma fram till strejkbrytarna på fabriksområdet, där de arbetade på kajen, och en del av dessa misshandlades och medfördes till demonstrationen, då den återvände till Kramfors.

"Under de senaste dygnen ha på vissa ställen i Ådalen härskat ett veritabelt pöbelvälde, underblåst av kommunisternas uppviglingsarbete. Myndigheterna ha praktiskt taget stått maktlösa, och polisen har med korslagda armar sett hur de upprepade folkmassorna på det grymmaste misshandlat en del arbetsvilliga, huru de stormat deras fartyg och under de mest uppseendeväckande former förgått sig mot de arbetsvilliga, som sönderslagna och blodiga, men bakbundna händer, tvingades att marschera framför kommunisternas demonstrationståg - allt medan polisen maktlös stod och tittade på"
Ur Svenska Dagbladet

Den polis, som beordrats till platsen, hade inte kunnat hindra anfallet. Samma afton avreste därför på länsstyrelsens anhållan militär från Sollefteå: 60 man infanteri och beriden träng med kulsprutor, under befäl av kapten Nils Mesterton.
Natten till den 14 maj ägde kravaller rum både vid stationen och vid Lunde med stenkastning från folkmassan och lösa skott samt rökgasbomber från militären.

Den 14 maj höll Transportarbetareförbundet i Fårnö Folkets hus ett protestmöte mot strejkbrytarna. Beslut fattades där om omedelbar och allmän arbetsnedläggelse vid alla sågverk och massafabriker i Ådalen. När mötet av slut, tågade de tusentals deltagarna från Frånö under kommunisternas ledning till strejkbrytarnas förläggningsplats i Lunde.

När demonstrationståget kom till Lunde, trodde sig militärbefälet se vapen i demonstranternas händer och höra från folkmassan avlossade skott, något undersökningskommissionen inte fann några bevis för. En ryttarpatrull, vilken förgäves sökt hejda demonstranterna, hade avlossat skott, och när demonstranterna var på mindre än 100 meters avstånd från strejkbrytarbaracken, kommenderade Kapten Mesterton eld. Även om manskapet uppges ha siktat mot marken framför demonstrationståget, träffades demonstranterna av kulorna och fem dog. De dödade var Eira Söderberg (åskådare), Oskar Berggren, Erik Bergström, Evert Nygren och Sture Larsson.


Vad hände efteråt?

"Militären mördar fem arbetare i Ådalen och sårar lika många. Detta fruktansvärda budskap går nu ut över allt Sveriges land, väckande sorg, harm och avsky. En fumlig regering, en svag och omdömeslös länsstyrelse, ett vettlöst militärbefäl, en samvetslös och provokatorisk arbetsgivarepolitik, som opererar med strejkbrytare, där brandmännen bokstavligen hopats . allt detta bär skulden till det skedda."
Social-Demokraten

"Men djurens väktare, svenska medborgare, som tvingas att öva sig till mördare, kommenderades att ge eld, och då föll de, våra kamrater, föll för av stat och kyrka välsignade mordvapen."
Hinke Bergegren (Kilboms-kommunist)

"Vi skall, då våra i Ådalen fallna klasskamrater, jordas, lova, att de kulor som föll från de "demokratiska" Sveriges militär, icke skall ha fallit förgäves."
Edoff Andersson (syndikalist)

"I en sinnesförvirring som man gärna ville hoppas vara övergående, men dock har anledning att frukta som ett varsel om andra tider, har folk ryckts med att hylla olyckans offer som hjältar och tillbedja det röda vilddjuret. ... Vi blotta också våra huvuden för kapten Nesterton och hans kamrater, som i ett prövande ögonblick icke sveko sin säkert då mycket tunga plikt. Och en av Sveriges i dessa dagar mest hatade och skymfade män bringar vi ett ärligt tack. Det finns ännu svenskar som icke se rött."
Kyrkoherde Ivar Rhedin / Göteborgs Stifts Tidning (Rhedin startade senare det nazistiska partiet Kyrkliga Folkpartiet)

Den 15 maj bestämdes att militären skulle dras bort och arbetarna skulle sköta ordningen.

Regeringen (frisinnade Carl Gustaf Ekmans andra ministär) ersatte landshövdingen K.J. Stenström och landsfogden Påhlman med vikarier - de ordinarie förmåddes senare att söka andra tjänster - samt tillsatte representanter för olika meningsgrupper en undersökningskommission. Kommissionen bestod av justitierådet Arthur Lindhagen (ordf), professor Östen Undén (f.d. statsråd), advokat Eliel Löfgren (f.d. statsråd), förbundsordföranden i Svenska Metallindustriarbetareförbundet Fritjof Ekman samt bruksdisponenten Karl Fredrik Göransson i Sandviken.

Kommissionen kom bland annat fram till att: "Det finns sålunda anledning att icke lägga en alltför tunga ansvarsbörda på den militäre befälhavaren. Men även om detta beaktas, måste varje tänkande människa reagera mot att det som hände överhuvud skulle behöva inträffa. En kravall som i någon av rikets större städer säkerligen kunnat avvärjas med en relativt ringa polisstyrka utan andra skador än några krossår, föranledde i detta fall det ohyggliga resultatet av fem dödade och fem skadade. Enligt kommissionens mening visar detta med styrka på vad som redan förut framhållits, nämligen vilket olämpligt medel för ordningens upprätthållande militären är i sådana fall där det icke är fråga om att möta en öppet beväpnad motståndare."

Landshövding K. Stenström, landsfogde S. Påhlman, kaptenerna Mesterton och Beckman, sergeanten Rask och furiren Tapper åtalades. De två första frikändes men förflyttades, militären fick några dagars arrest utom Rask som frikändes.

För kravallerna i Sandviken åtalades och dömdes följande: A. Nordström (ledarskap vid upplopp, brott mot annans frihet, ledare för otillåten demonstation i Kramfors - 2½ års staffarbete), H. Sjödin (deltagande i upplopp, misshandel - 8 månaders staffarbete), G. Forsman (deltagande i upplopp - 4 månaders straffarbete), J.E. Törnkvist (brott mot annans frihet - 2 månaders villkorligt).

En av de sårande från Ådalen, O. Berggren, blev inbjuden till Sovjetunionen för en tids kurortsvistelse.

Den 19 maj var det kravaller i Stockholm samband med en manifestation från kommunisterna. Bland banderollerna syntes bland annat "Ned med mördarregeringen". Kravaller höll på till midnatt och slutade med fjorton anhållanden, däribland av två stycken exekutivrepresentanter från Kominterns (Kommunistiska Internationalen) exekutivkommitté, en tysk och en polack. Tio av de elva åtalade dömdes till mellan 2 och 8 månaders straffarbete.

På begravningsdagen den 21 maj hölls fem minuters tystad i hela landet med start kl 12.00.


Källor:
Stig Hadenius, Torbjörn Nilsson & Gunnar Åselius - Sveriges Historia
Gustav V och hans tid
Jubilems-bokfilmen 1914-1964
Nationalencyklopedin
Nordisk Familjebok (tredje upplagan)
Birger Norman - Ådalen 31
Carl-Adam Nycop - 75år Sverige
Svensk Arbetarrörelse under hundra år

/Marcus

Användarvisningsbild
Söt fluffig Kossa
Medlem
Inlägg: 55
Blev medlem: 26 jul 2005 20:49
Ort: Småland

Inlägg av Söt fluffig Kossa » 10 mar 2006 14:41

Man känner djup solidaritet med de skjutna och sårade eftersom men är medlem i arbetarrörelsen.

Dock kanske är viktigt att påpeka att blodbaded hade blivit större om inte en av demonstranterna hade blåst 'eld upphör', vilket räddade flera liv.

Användarvisningsbild
Hexmaster
Medlem
Inlägg: 10416
Blev medlem: 12 jun 2004 17:41
Ort: Tjörn

Re: Skotten i Ådalen 1931

Inlägg av Hexmaster » 10 mar 2006 14:53

Marcus Wendel skrev:En ryttarpatrull, vilken förgäves sökt hejda demonstranterna, hade avlossat skott, och när demonstranterna var på mindre än 100 meters avstånd från strejkbrytarbaracken, kommenderade Kapten Mesterton eld.
Nu har jag inte studerat den här händelsen, men den uppfattning jag haft är att man öppnade eld mot ett fredligt demonstrationståg, punkt. Av denna mening framgår att man försvarade strejkbrytarna, vilket ju ger ett tämligen annorlunda intryck. Skulle man kunna få ett klargörande?

hans lindquist
Medlem
Inlägg: 441
Blev medlem: 07 maj 2003 11:27
Ort: hans lindquist

Statspolisen efter Ådalen

Inlägg av hans lindquist » 29 mar 2006 22:51

Överhuvudtaget var det olyckligt att sätta in militär för polisiära uppgifter. Strejkbrytarna hade lagen på sin sida och myndigheterna befarade efter tidigare incidenter att demonstranterna skulle begå våld mot den svarta arbetskraften. Militären saknade adekvat utbildning för skyddsuppgifter. Till råga på allt drogs truppens befälhavare, kaptenen Mesterton ("Mördarmesterton" benämnd") med nervproblem och var knappast lämplig för uppgiften. Han tog tragedin mycket hårt och försökte begå självmord. Kapten Mesterton var son till skalden Oscar Levertin och beskrivs som mer intresserad av konst och skönlitteratur än av militära ting. På den tiden placerades fortfarande pojkar av "fin familj" i sk ståndsmässiga yrken oavsett fallenhet. Detta inte sagt som försvar för skottlossningen.
Tragedin väckte allmän förstämning - utom på yttre högerkanten där somliga jublade över att militären "klämt åt bolsjevikerna". En prost på västkusten, ökänd för sina öppna nazisympatier, tackede Gud från predikstolen för att militären vågat öppna eld mot "kristendomens fiender".
Ådalentragedin medförde att en särskild statspolis bildades. (Polisen var på den tiden kommunal.) Militären skulle inte längre anlitas av myndigheterna vid demonstrationer och arbetsmarknadskonflikter.
mvh
Hasse L

Användarvisningsbild
Tusenbach
Medlem
Inlägg: 154
Blev medlem: 26 okt 2004 17:39
Ort: Sundsvall

Inlägg av Tusenbach » 12 apr 2006 13:25

Nils Mesterton(1888) var son till Carl Daniel Mesterton men efter faderns död 1889 gifte modern Ebba om sig med Oscar Levertin.

Användarvisningsbild
Andreas K
Medlem
Inlägg: 1994
Blev medlem: 20 jul 2005 22:18
Ort: Jönköping

Inlägg av Andreas K » 27 apr 2006 11:55

Jag har också läst att en ryttare ska ha ramlat av sin häst, vilket av infanteristerna uppfattades som att en demonstrant hade öppnat eld mot dem. Därav öppnade de eld. Är det någon som känner igen det? Jag håller på att undervisa om Ådalen på KomVux just nu och läste det i en bok som jag inte kan hitta för tillfället. Jättebra förresten att vi har fakta om Ådalen på Skalman. :)
Mvh Andreas

Arnvidh
Medlem
Inlägg: 31
Blev medlem: 16 nov 2003 20:22
Ort: Sverige...

Inlägg av Arnvidh » 27 apr 2006 12:10

Jag vill minnas också minnas, utan att närmare kunna specifiera källan, att en militär till häst hade placerat sig framför demonstrationståget, som fortsatte frammåt ändå, vilket fick hästen att stegras och ryttaren att falla av vilket uppfattades som ett angrepp.

Frågan är ju hur man som utkommenderad soldat på platsen själv hade reagerat på en sådan sak. Vilket väl är anledningen till att (kravall-)polis gör sig bättre i sådana sammanhang.

Användarvisningsbild
Kapten_Gars
Medlem
Inlägg: 3185
Blev medlem: 06 aug 2003 16:20
Ort: Göteborg

Inlägg av Kapten_Gars » 27 apr 2006 12:23

Vad som verkar ha hänt var följande: (Jag har markerat det relevanta stycket med fetstil)
Snart möttes tåget och ryttarpatrullen - vars enda order ju var att hindra tåget från att tränga längre ner i byn. Inför den mäktiga folkmassan blev hästarna oroliga, och ett par man, som stod posterade längre ner, däribland en sergeant Rask, red till undsättning. Militärpatrullen ropade "Halt! Vägen är avspärrad!" Not 6. och ställde hästarna tvärs över vägen. Demonstranterna blir provocerade av förfarandet - det var ju bara det inhägnade fabriksområdet som fridlysts, och således hade de rätt att gå på vägen. Genmälet blir därför: "Vägen är fri! Vi har rätt att komma fram! Det är en fredlig demonstration!" Not 7.men även lite sturskare "Framåt, vi är 8.000 man!" Not 8. Samtidigt började man kasta sten och grus mot patrullen. Standarbäraren sprang framåt och slog med standaret mot sergeant Rasks häst, varpå denna stegrade sig, föll omkull och kastade av Rask.

Allmänt kaos utbröt bland ryttarna då deras hästar blivit skrämda, och de satte av neråt vägen. Några demonstranter sprang efter, kanske för att få bättre överblick över situationen, kanske för att provocera. Andra sprang åt sidan - möjligen ville de ta skydd i fall att, möjligen för att få bättre vinkel för stenkastningen. Från militärt håll uppfattades det i alla fall som en framryckning; en uppfattning som troligen stärkts av att tåget fortfarande skred framåt. Löjtnanten Beckman, som stod längre ner på vägen, red för att hjälpa till. Han tyckte sig se en demonstrant i skjutställning, siktandes mot den skadade sergeanten (Ådalskommissionen utesluter inte att någon av demonstranterna hade med sig vapen), och avlossade ett skott med sin pistol mot den hukande mannens ben, och därefter ytterligare några på vägen framför sig. Även Rask tömde sitt magasin mot grusvägen.
http://hem.passagen.se/jemisv/adalen/
Man gick alltså till direkt angrepp mot militärpatrullen som endast försökte utföra sin lagliga uppgift. Där och då upphörde demonstration att vara fredlig och övergick till att vara ett våldsamt upplopp. Man reagerade inte heller på de de många varningsskott som avfyrades, minst 14 stycken totalt då åtminstonne 2 man tömde sina magasin. Och då hade man hamant i ett läge som militären inte var lämpade att hantera trots att vapnen var laddade med lösa skott främst i magasinen/patronbanden och att soldaterna hade order att skjuta i marken. När situationen väl urartade så var det bra frågan om hur många som skule dödas och såra, inte om så skulle ske. Skall man anväda militära för att lösa en polisiäruppgift så bör de vara utrustade på rätt sätt.

LasseMaja
Redaktionen
Inlägg: 4736
Blev medlem: 22 jan 2003 08:19
Ort: Dalarna

Inlägg av LasseMaja » 27 apr 2006 13:23

Kapten_Gars skrev:Man gick alltså till direkt angrepp mot militärpatrullen som endast försökte utföra sin lagliga uppgift. Där och då upphörde demonstration att vara fredlig och övergick till att vara ett våldsamt upplopp.
Enligt din tolkning ja, skall vi väl påpeka.

Användarvisningsbild
Kapten_Gars
Medlem
Inlägg: 3185
Blev medlem: 06 aug 2003 16:20
Ort: Göteborg

Inlägg av Kapten_Gars » 27 apr 2006 13:33

LasseMaja skrev:
Kapten_Gars skrev:Man gick alltså till direkt angrepp mot militärpatrullen som endast försökte utföra sin lagliga uppgift. Där och då upphörde demonstration att vara fredlig och övergick till att vara ett våldsamt upplopp.
Enligt din tolkning ja, skall vi väl påpeka.
Nej, enligt Sveriges lag så som den såg ut 1931.

Användarvisningsbild
mrsund
Medlem
Inlägg: 2354
Blev medlem: 24 mar 2002 16:23
Ort: Malmö

Inlägg av mrsund » 27 apr 2006 13:45

Samtidigt började man kasta sten och grus mot patrullen. Standarbäraren sprang framåt och slog med standaret mot sergeant Rasks häst, varpå denna stegrade sig, föll omkull och kastade av Rask.
Detta är väl fortfarande olagligt 2006?

LasseMaja
Redaktionen
Inlägg: 4736
Blev medlem: 22 jan 2003 08:19
Ort: Dalarna

Inlägg av LasseMaja » 27 apr 2006 14:11

Kapten_Gars skrev:Nej, enligt Sveriges lag så som den såg ut 1931.
Och lagen är något som tolkas.
Vid rättegångar senare på hösten tilldömdes kapten Mesterton åtta dagars arrest och löjtnant Beckman tre dagars husarrest. Sedan tragedin i Lunde har användandet av strejkbrytare i Sverige endast förekommit någon enstaka gång.
ett citat från samma sida som din.

Användarvisningsbild
Kapten_Gars
Medlem
Inlägg: 3185
Blev medlem: 06 aug 2003 16:20
Ort: Göteborg

Inlägg av Kapten_Gars » 27 apr 2006 14:23

Ta och slå upp de relevanta styckena av de lagar som gällde då så kommer du att se att det inte finns särskilt mycket tolkningsutrymme. Förutsatt att de handlingar som beskrivs ägde rum så förekom i lagens mening ett våldsamt upplopp vid den aktuella demonstrationen.

Domarna du hänvisar till har ingen bäring på de inledande händelserna och hur de brott som begicks där rubriceras. De är två skiljda ting. Precis som att domarna mot mäniskor för händelserna i Sandviken (se första inlägget av Marcus) inte automatiskt innebär att det pågick ett våldsamt upplopp i Lunde.

LasseMaja
Redaktionen
Inlägg: 4736
Blev medlem: 22 jan 2003 08:19
Ort: Dalarna

Inlägg av LasseMaja » 27 apr 2006 15:09

Kapten_Gars skrev:Ta och slå upp de relevanta styckena av de lagar som gällde då så kommer du att se att det inte finns särskilt mycket tolkningsutrymme.
Självklart finns det tolkningsutrymme i alla rättsfall. Därför har vi våra domstolar.

Även om det skulle ha varit så att demonstrationen skulle ha varit "våldsamt upplopp" så innebär inte det att inte det förkom lagbrott eller försummelse ifrån militärens sida.

Hur var för övrigt lagen skriven på den här tiden? Gav den kanske polisen för stora befogenheter? Var kommunisträdslan så stor att den påverkade lagstiftning och rättssystemet?

Till detta skall man även lägga den etiska och moraliska tolkningen av händelsen. Är det rätt att skicka ut militär mot civilpersoner? Är det rätt att öppna eld mot en obeväpnad civilperson? Är det rätt att öppna eld mot en folkmassa där rimligen större delen överhuvudtaget knappast kan ha betraktas som att utgöra någon fara?

Det kanske fanns elaka kommunister bland demonstranterna som ville bråka, men det kanske fanns elaka högerextremister bland militärbefälen också ville skjuta kommunister. Det finns ett otal aspekter på händelsen och det är alldeles för lätt att beskriva händelsen som ett brott och en reaktion från ordningsmakten på detta brott.

Användarvisningsbild
Kapten_Gars
Medlem
Inlägg: 3185
Blev medlem: 06 aug 2003 16:20
Ort: Göteborg

Inlägg av Kapten_Gars » 27 apr 2006 16:06

LasseMaja skrev:Även om det skulle ha varit så att demonstrationen skulle ha varit "våldsamt upplopp" så innebär inte det att inte det förkom lagbrott eller försummelse ifrån militärens sida.
Självklart, de olika händelserna och de inblandades handlande måste bedömas var för sig, bevisligen så blev ju två militärer fällda exakt för vad har jag inte kunnat hitta förnärvarande. Två fel gör inte ett rätt. Den brottslighet som eventuellt skedde i Lunde hade bäst hanterats av vanlig polis eller åtminstonne utan användade av skjutvapen såvida inte nödvärn eller putativt nödvärn förelåg.
Hur var för övrigt lagen skriven på den här tiden? Gav den kanske polisen för stora befogenheter? Var kommunisträdslan så stor att den påverkade lagstiftning och rättssystemet?
Återkommer om/när jag kan hitta svar i frågan, intressant
Till detta skall man även lägga den etiska och moraliska tolkningen av händelsen. Är det rätt att skicka ut militär mot civilpersoner? Är det rätt att öppna eld mot en obeväpnad civilperson? Är det rätt att öppna eld mot en folkmassa där rimligen större delen överhuvudtaget knappast kan ha betraktas som att utgöra någon fara?
Hade den "civila" sidan beskrivits som ovan om det rört sig om demonsterande "brunskjortor"?

Vare sig beskrivningen "civil" eller "obeväpnad" är likvärdig med ofarlig/oskyldig, en stor del av de som mördas och misshandlas svårt i Sverige faller offer just för "obeväpnade civilpersoner". Man kan ju också fråga sig om det är rätt att "obeväpande civilpersoner" misshandlar andra lika obeväpande civilpersoenr för att få sin politiska vilja igenom? Se på de "obeväpande civila" SA männes framfart i Tyskland på 30-talet.
Med tanke på vad som hänt tidigare så finns det goda skäl att tvivla på att allt gått fredligt till om demonstrationen kommit fram till strejbrytarnas förlägging.

Sedan har vi alltid den laddade frågan om vad som utgör ett vapen.
Avsikten aldrig att skjuta mot själva folkmassa i Lunde, ordern var att skjuta i marken framför dem, att de enskilda soldaterna inte följde den order när situationen är en annan sak och ett mycket bra exempel på varför man inte skall använda felaktigt utrustad militär till den här typen av uppgifter.
Det kanske fanns elaka kommunister bland demonstranterna som ville bråka, men det kanske fanns elaka högerextremister bland militärbefälen också ville skjuta kommunister. Det finns ett otal aspekter på händelsen och det är alldeles för lätt att beskriva händelsen som ett brott och en reaktion från ordningsmakten på detta brott.
Eller så fanns det överlag vanliga mäniskor som fångades i ett händelseförlopp som de tappade kontrollen över, förekomsten av bråkiga kommunister vet jag inget om, bland militärerna så är det bara att konstatera att om de var högerextremister ute efter att skjuta kommunister så gjorde de ovanligt mycket för att lägga hinder i vägen för sig själva. Undantaget ett enda skott så sköt ryttarptarullen aldrig direkt mot folk, man sköt i marken. Truppen som spärrade vägen längre bak hade lösa skott främst i vapnen och strikta order att enabrt skjuta i marken.

Man behöver knappst leta nattsvarta skurkar eller demonisera ena eller andra sidan (som gjorts och görs åt båda hållen) för att förstå och förklara vad som skedde i Ådalen 1931.