Efterdyningar i Sverige 1917?

Diskussioner kring händelser under första världskriget & mellankrigstiden. Tillägnad vår saknade medlem Stellan Bojerud
Användarvisningsbild
Dalmas
Medlem
Inlägg: 2236
Blev medlem: 10 april 2002, 11:25
Ort: Torde framgå

Inlägg av Dalmas » 10 juli 2002, 23:35

Jaha och vem ska styra dit samhälle? Och hur är vägen dit?

Ingen av de riktiga revolutionerna du räknat upp klarar av att leverera varken det ena eller det andra. De industrialiserade länderna i Europa klarade av att leverera allt det du räknar upp och så oändligt mycket mer - utan revolution. De länder som slapp revolution/ annat kommunistiskt maktövertagande under 1900-talet har haft en så otroligt mkt bättre utveckling både vad gäller materiellt och mänskliga rättigheter. Jfr t.ex. Österrike och Tjeckoslovakien, länder som hade en likartad utveckling (den var dock bättre i Tjeckoslovakien) fram till det kommunistiska maktövertagandet. Sen är det lätt att se vem som fick det bäst.

Demokratins övertagande i Grekland, Portugal, Spanien, Indien och Sydafrika har inte varit några revolutioner. Då en revolution syftat till att sopa undan allt det gamla och ersätta det med något annat. I de namngivna länderna har man haft kupper/ fredliga maktövertaganden. Man har dock sett till att ha en kontinuitet i administrationen. Förändringarna har gått långsamt.

Användarvisningsbild
loop
Stödjande medlem 2024
Inlägg: 1851
Blev medlem: 3 juli 2002, 03:38
Ort: Götet

Inlägg av loop » 11 juli 2002, 00:02

Jag sa ju att jag inte skulle försvara några "socialistiska fiaskon". När det gäller mina tankar om hur och vem så orkar jag inte gå in på det utan jag rekommenderar lite böcker som man kan hämta ideer ifrån:
Krapotkins Inbördeshjälp
Lagerström Syndikalismen
Guerin Anarkismen
Bakunin Centralism och självförvaltning

Ja det får räcka. Vad roligt att vi bägge tog upp Portugal :wink:
Mvh

wreezig
Medlem
Inlägg: 1272
Blev medlem: 20 april 2002, 19:30

Inlägg av wreezig » 11 juli 2002, 00:05

Grekland blev väl knappast en demokrati på fredligt vis , det var snarare en studentrevolution som störtade Juntan och som kostade många människors liv.

Användarvisningsbild
Dalmas
Medlem
Inlägg: 2236
Blev medlem: 10 april 2002, 11:25
Ort: Torde framgå

Inlägg av Dalmas » 11 juli 2002, 10:57

Re: Wreezig
Det har du rätt i, men det kan heller inte kallas för en revolution då syftet med en revolution är att kasta ut det gamla, in med något nytt. Så var inte fallet i Grekland.

Re: Loop
Det är lite svagt att du inte kan redovisa dina egna idéer. Det enda vi sett hitills är långa rader med boktitlar i olika sammanhang. Fast du kanske är medveten om att de egna idéernas bäst-före-datum gick ut för många decennier sedan.

Matte
Medlem
Inlägg: 96
Blev medlem: 26 mars 2002, 15:50
Ort: Uppsala

Seskarö

Inlägg av Matte » 11 juli 2002, 12:22

Jodå Loop har rätt!

Militär personal sköt antingen i luften eller mot demonstranter för att stävja upplopp, det skedde vid hungerupproren på Seskarö 1917.

På Seskarö hade ransoneringskorten för bröd tagit slut och när ö-borna försökte skaffa sig mer bröd och således upphävde ransoneringen (det rådde nästan svält på ön) skickades militären dit.

Situationen kulminerade då ö-borna tog ifrån några soldater deras gevär. Vilket ledde till att soldaterna sköt antingen i luften eller mot folkmassan för att skydda sig. Några ö-bor blev dock skadade.

Efter bråken fick också många av soldaterna dåligt samvete och gav bort sina vapen till ö-befolkningen, jag har fått det berättat för mig av en kvinna som personligen fick ett gevär av en soldat.
Några av gevären gjöts in grunden på Seskarö nya skola som byggdes 1917. Men på ön förekommer det fortfarande historier om vart resten av gevären tog vägen...

En parentes är att militären hade med sig vattenkylda ksp som ställdes upp i Seskarö centrum. Det visar hur allvarligt myndigheterna tog på upproret...

Användarvisningsbild
Olof Larsson
Medlem
Inlägg: 1739
Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
Ort: Östergötland

Inlägg av Olof Larsson » 11 juli 2002, 12:34

Personligen så tror jag inte att det förföll någon risk för en "framgångsrik" revolution i Sverige 1917.
Dels p.g.a. att Sverige var ett relativt jämnlikt land med en tradition av samförstånd.
Dels p.g.a. att de som kontrollerade vapnen i landet
(officerskåren från över och medelklass och soldaterna var till stor del söner till självägande bönder)
till överväldigande delen var kungatrogna och antikommunistiska
(dock inte nödvändigtvis antisocialdemokratiska. Skillnaden däremellan är milsvid).

Anledningen till att det inte blev ett revolutionsförsök stavas Branting.

Användarvisningsbild
Dalmas
Medlem
Inlägg: 2236
Blev medlem: 10 april 2002, 11:25
Ort: Torde framgå

Inlägg av Dalmas » 11 juli 2002, 13:02

En sak som jag tycker är intressant med Ådalen, är det faktum att S hade makten/ delade makten i sammanlagt sju år från 1917 fram till 1931. Och ändå tog man inte bort möjligheten att sätta in militär mot demonstranter. Varför?

Användarvisningsbild
loop
Stödjande medlem 2024
Inlägg: 1851
Blev medlem: 3 juli 2002, 03:38
Ort: Götet

Inlägg av loop » 12 juli 2002, 15:29

Larsson: Det fanns väl inget kommunistparti i Sverige 1917 så då var det väl lite svårt att vara antikommunist. Det som fanns som vara revolutionärt var syndikalister och vänstersocialister. Och folk svalt så jag tror inte riktigt att de var så trogna mot något. Det bildades förresten en del socialistiska soldatråd och liknande saker i Sverige förr, vet inga exakta årtal det kan ha varit lite senare. Nä det var förmodligen Brantings förtjänst till stor del, han kunde tala med borgarnas språk och få dem att begripa hur allvarlig situationen var.
mvh

Användarvisningsbild
Dalmas
Medlem
Inlägg: 2236
Blev medlem: 10 april 2002, 11:25
Ort: Torde framgå

Inlägg av Dalmas » 15 juli 2002, 00:42

Det blir minst sagt löjligt när man sitter och jämför den politiska situationen i Sverige 1917 med den i revolutionens Ryssland samma år.

Ryssland var före revolutionen enormt toppstyrt nästan all jord äges av adeln, landets ledning hade lett kriget ut i ett totalt misslyckat krig med miljontals döda och stora landförluster. Det var ett land med skriande svält och obeskrivbara sociala klyftor.

Sverige var ett land där demokratin var på väg att bryta igenom. Liberaler och Socialdemokrater hade steg för steg flyttat fram demokratin. Landet var jämfört med Ryssland oerhört jämställt. Där jordägandet var spritt på väldigt många händer, var man missnöjd med sin egen situation fanns dessutom alltid möjligheten att flytta till "amerikat". I Sverige fanns dessutom en lång tradition av att lösa konflikter med samförstånd - ting sedan vikingatiden, riksdagar sedan 1400-talet och ståndsriksdagen, där även bönderna fanns med och ibland tillsammans med kungen besegrade adeln. Den svenska statsledningen var mycket nogsamma med att hålla landet utanför kriget. Dessutom hade alla svenskar en för tiden omfattande rättstrygghet.

De hungerupplopp som uppstod, de var fler än de som nämnts här, där riktades inte ilskan i första hand mot landets styrelsemän, utan mot kriget i allmänhet och Svartabörs hajarna de s.k. Gulasch Baronerna i synnerhet.

Risken för en revolution i Sverige var obetydlig. Tanken om en svensk revolution fanns framförallt på högerkanten - med kungen i spetsen. Deras rädsla skyndade på utvecklingen mot demokrati.

Skriv svar