Vinterkriget 1939-1940

Diskussioner kring händelser under första världskriget & mellankrigstiden. Tillägnad vår saknade medlem Stellan Bojerud
Användarvisningsbild
Superfinne
Medlem
Inlägg: 488
Blev medlem: 9 maj 2003, 16:45
Ort: Kingdom of Haninge
Kontakt:

Inlägg av Superfinne » 27 juli 2003, 19:53

På sommaren 1941 under det tyska vapenbrödraskapet ville tyskarna att Mannerheim skulle anfalla Leningrad. Saken var politiskt ytterst känslig, då Stalin 1939 hade motiverat sina territorialkrav just med Leningrads säkerhet. Dessutom var Leningrads befolkning lika stor som hela Finlands, och på det området skulle striderna bli mycket blodiga. På så sätt kunde Mannerheim dra sig ur ett anfall, som säkert också stred mot hans känslor. Efteråt mindes de som lidit av Leningrads belägring närmast att de finska trupperna deltagit i belägringen i norr, men de förstod inte, att Mannerheim, tack vare sin återhållsamhet, hade räddat Leningrad från ödeläggelse
KÄLLA:http://www.mannerheim.fi/06_vsota/r_pietar.htm

Jon
Medlem
Inlägg: 172
Blev medlem: 19 juni 2003, 14:01
Ort: Umeå

Inlägg av Jon » 27 juli 2003, 20:16

Man var inte säker på en tysk seger. Vid årskiftet 41/42 var det uppenbart att det på inga sätt skulle bli en promenadseger för de tyska styrkorna, och utgången var på intet sätt given.

Nja, jag tycker nog en del av finnarnas handlingar under 1941 talar ett annat språk. President Rytis tal om en enhetlig front från Ishavet till Svarta havet, Mannerheims dagorder om Fjärrkarelsens befrielse, avbrytandet av de diplomatiska förbindelserna med Storbritannien, avvisandet av USA's vädjan, och även Finlands anslutning till antikominternpakten visar att man från finsk sida var övertygade om en tysk seger.

Användarvisningsbild
Superfinne
Medlem
Inlägg: 488
Blev medlem: 9 maj 2003, 16:45
Ort: Kingdom of Haninge
Kontakt:

Inlägg av Superfinne » 27 juli 2003, 20:41

Jon skrev:Man var inte säker på en tysk seger. Vid årskiftet 41/42 var det uppenbart att det på inga sätt skulle bli en promenadseger för de tyska styrkorna, och utgången var på intet sätt given.

Nja, jag tycker nog en del av finnarnas handlingar under 1941 talar ett annat språk. President Rytis tal om en enhetlig front från Ishavet till Svarta havet, Mannerheims dagorder om Fjärrkarelsens befrielse, avbrytandet av de diplomatiska förbindelserna med Storbritannien, avvisandet av USA's vädjan, och även Finlands anslutning till antikominternpakten visar att man från finsk sida var övertygade om en tysk seger.
Finland var inte medlem i anti-komiternpakten,enligt den finska regeringen var det inte nödvändigt för att finlands inställning mot kommunism var kanska känd redan .Samt var det stor britannien som förklarade krig åt Finland,och vad kan man göra när man har blivit anfallen än att strida emot?
Senast redigerad av 1 Superfinne, redigerad totalt 27 gånger.

Användarvisningsbild
subskipper
Medlem
Inlägg: 1226
Blev medlem: 23 mars 2002, 16:30
Ort: Örebro (Äntligen hemma igen)

Inlägg av subskipper » 27 juli 2003, 20:43

Fältmarskalk C.G.E. Mannerheim skrev:Det var av politiska skäl, vilka enligt min åsikt övervägde de militära, som jag motsatte mig att deltaga i ett anfall mot Leningrad. Ryssarnas stående argument i deras strävanden att inkräkta på finskt territorium var, att ett självständigt Finland var ett hot mot Rådsunionens andra huvudstad. Vi gjorde därför bäst i att icke sätta vapen i händerna på motståndaren i en tvistefråga, som icke skulle vara ur världen ens vid krigets slut.

Vad beträffar fälttåget i Fjärrkarelen var situationen en annan. Där hotade vi varken Leningrad eller Murmanskbanan. Avsikten med ockupationen var att hindra fienden från att utnyttja sina utbyggda ställningar till att föra in kriget på finskt territorium.


~Henric Edwards

Jon
Medlem
Inlägg: 172
Blev medlem: 19 juni 2003, 14:01
Ort: Umeå

Inlägg av Jon » 27 juli 2003, 21:17

Intressanta ord av den gamle marskalken. Men han har fel i ett avseende. Det var inte ett självständigt Finland som inkräktade på Leningrads säkerhet, utan gränsdragningen. Det är en väsentlig skillnad.

Användarvisningsbild
subskipper
Medlem
Inlägg: 1226
Blev medlem: 23 mars 2002, 16:30
Ort: Örebro (Äntligen hemma igen)

Inlägg av subskipper » 27 juli 2003, 21:53

Jon skrev:Intressanta ord av den gamle marskalken. Men han har fel i ett avseende. Det var inte ett självständigt Finland som inkräktade på Leningrads säkerhet, utan gränsdragningen. Det är en väsentlig skillnad.

Ett självständigt Finland och en för Stalin obekvämt dragen gräns torde ha varit den kombination Moskva ville motarbeta? Iom Vinterkriget lyckades de eliminera det sistnämnda och på så sätt "trygga" Leningrad från det finska hotet. Men i samma veva skapade de också motivation för det självständiga Finland att välja sida mot Sovjetunionen i ett framtida angreppskrig, en situation som med största sannolikhet aldrig hade uppkommit om det inte vore för Stalins överfall 1939. Det fiktiva hotet blev således ett reellt hot, där Finlands självständighet stod i hotbildens förgrund. Bara några tankar i all enkelhet. :)


~Henric Edwards

Jon
Medlem
Inlägg: 172
Blev medlem: 19 juni 2003, 14:01
Ort: Umeå

Inlägg av Jon » 27 juli 2003, 22:07

Helt klart har du en del poänger, Henric E. Jag ställer mig dock lite tvekande till påståendet att Finland inte hade valt Tysklands sida om inte ryssarna gått till angrepp 1939. Visst, det finns goda argument för det påståendet. Men med tanke på det tyska inflytandet i Finland under 30-talet så anser jag nog att man från sovjetisk sida hade ett visst fog för misstänksamheten mot Finland.

Användarvisningsbild
subskipper
Medlem
Inlägg: 1226
Blev medlem: 23 mars 2002, 16:30
Ort: Örebro (Äntligen hemma igen)

Inlägg av subskipper » 27 juli 2003, 22:47

Jon skrev:Helt klart har du en del poänger, Henric E. Jag ställer mig dock lite tvekande till påståendet att Finland inte hade valt Tysklands sida om inte ryssarna gått till angrepp 1939. Visst, det finns goda argument för det påståendet. Men med tanke på det tyska inflytandet i Finland under 30-talet så anser jag nog att man från sovjetisk sida hade ett visst fog för misstänksamheten mot Finland.
Naturligvis är det finska ställningstagandet vid ett tyskt angrepp på Sovjetunionen öppet för spekulationer. En fråga vi med största sannolikhet kan debattera till döddagar. Därav det här undvikande svaret. ;)



~Henric Edwards

Jon
Medlem
Inlägg: 172
Blev medlem: 19 juni 2003, 14:01
Ort: Umeå

Inlägg av Jon » 28 juli 2003, 10:57

Naturligvis är det finska ställningstagandet vid ett tyskt angrepp på Sovjetunionen öppet för spekulationer. En fråga vi med största sannolikhet kan debattera till döddagar.

Helt rätt. Man kan i princip hävda vilken uppfattning som helst, eftersom det aldrig kommer att gå att leda i bevis. Vad jag vet har inget dramatiskt framkommit på sovjetisk sida efter arkivens öppnande. Det återstår att se om det än så länge stängda presidentarkivet innehåller några nya rön.

Skriv svar