Skyttegravarna

Diskussioner kring händelser under första världskriget & mellankrigstiden.
TimeHero
Medlem
Inlägg: 11
Blev medlem: 24 mar 2002 15:45
Ort: Linköping

Inlägg av TimeHero » 09 jun 2002 21:10

Hur lång träning fick soldaterna då? Då menar jag alltså de meniga som skickades till skyttegravarna..
What we do in life, echoes in eternity.
- Maximus Decimus Meridius (Russel Crowe) i "Gladiator"

Användarvisningsbild
Kalle.
Medlem
Inlägg: 429
Blev medlem: 27 mar 2002 21:00
Ort: Skåneland

Inlägg av Kalle. » 09 jun 2002 21:26

Hur lång träning fick soldaterna då? Då menar jag alltså de meniga som skickades till skyttegravarna..
Denna var åtminstone i den brittiska armen inte alltför bra, har på tv sett en brittisk veteran från västfronen, som sade att han innan han kom till fronten aldrig hade sett kulsprutor, taggtråd el handgranater.
Detta fick han itne lära sig något om, medan ändlösa timmar lades på exercis odyl.

Kommer inte ihåg vad programmet hette, men det var den delan av den stora serien om 1900-talets hiostoria som handlade om WW1.

Mvh Kalle

Användarvisningsbild
Patrik
Medlem
Inlägg: 2046
Blev medlem: 24 mar 2002 17:22
Ort: Västerås

Inlägg av Patrik » 09 jun 2002 21:28

Krigström skrev:Kommer inte ihåg vad programmet hette, men det var den delan av den stora serien om 1900-talets hiostoria som handlade om WW1.
Du tänker på den eminenta serien Folkets århundrande som nu går för fullt på Discovery.

Förövrigt skulle jag vilja rekomendera skribenterna/läsarna att titta på det eminenta programmet "The great war 1914 - 1918" som går på Discovery/Discovery Civilization.

TimeHero
Medlem
Inlägg: 11
Blev medlem: 24 mar 2002 15:45
Ort: Linköping

Inlägg av TimeHero » 10 jun 2002 10:34

Så nästan all träning var alltså fysisk? Men de måste väl fått viss träning med gevären i alla fall? Nu när jag tänker på det, det var väl 0.303 SMLE gevär som britterna använde? Jag själv kan inte mycket annat än namnen, så jag undrar om det var automatiskt eller om man var tvungen att ta ut den tomma hylsan själv och användes magasin på dessa vapen eller fick man stoppa in ammunitionen direkt i gevärs pipan?

Användarvisningsbild
B Hellqvist
Redaktionen
Inlägg: 6229
Blev medlem: 24 mar 2002 16:05
Ort: Skövde

Inlägg av B Hellqvist » 10 jun 2002 19:06

TimeHero skrev:Så nästan all träning var alltså fysisk? Men de måste väl fått viss träning med gevären i alla fall? Nu när jag tänker på det, det var väl 0.303 SMLE gevär som britterna använde? Jag själv kan inte mycket annat än namnen, så jag undrar om det var automatiskt eller om man var tvungen att ta ut den tomma hylsan själv och användes magasin på dessa vapen eller fick man stoppa in ammunitionen direkt i gevärs pipan?
Engelsmännen hade hög standard på sitt skytte vid krigsutbrottet, men allteftersom förlusterna steg och nya rekryter kom med, sjönk standarden. Gevären hade magasin, och det krävdes mantelrörelse mellan varje skott för att tomhylsan skulle kastas ut och den nya patronen skulle matas fram till patronläget. Detta gällde för samtliga nationers gevär.

Ebbe_lille
Medlem
Inlägg: 179
Blev medlem: 24 mar 2002 14:37
Ort: Piteå

Inlägg av Ebbe_lille » 11 jun 2002 09:36

Jajamensan Hellquist, jag läste någonstans att australiensarna utvecklade en skytteteknik med SMLE-geväret som gick ut på att man utförde mantelrörelsen med tummen och pekfingret och avfyrade med lillfingret. På detta sätt ökades eldhastigheten dramatiskt (även om pricksäkerheten sjönk) och tyskar som mötte denna mördande eld utgick från att hela linjen bestod av kuslprutor.
Samma gällde för övrigt för den brittiska yrkesarmen i början av kriget 1914, tyskarna var övertygade om att britterna hade betydligt fler kulsprutor än de egentliga två per bataljon. Man sköt helt enkelt så snabbt att det knattrade!

Det var givetvis SMLE-gevärets konstruktion som medgav detta, men en oerhört grundlig och bra skytteutbildning av den brittiska armén får också tillskrivas en del av äran.

TimeHero
Medlem
Inlägg: 11
Blev medlem: 24 mar 2002 15:45
Ort: Linköping

Inlägg av TimeHero » 11 jun 2002 10:21

Usäkta min okunnighet inom vapen området, jag har nu blivit lite osäker på innebörden av mantelrörelse. Kan den se ut på flera sätt eller? Den vanligaste man ser på TV och så är ju att man bara drar handen över ovansidan av vapnet, men t.ex. på gevär för krypskyttar (se "Saving Private Ryan" och "Enemy at the Gates") så drar man ju i en liten "spak".
Sen en annan sak angående att ladda om vapnet. På många sidor jag har kollat på står det något om "fice round charger clips" som tydligen gjorde att omladdningen av vapnet gick betydligt fortare, men hur gick det till? Skulle gärna se lite bilder också..
Tack än en gång!

Användarvisningsbild
Mats
Medlem
Inlägg: 776
Blev medlem: 24 mar 2002 17:23
Ort: Sundbyberg

Inlägg av Mats » 11 jun 2002 10:43

Kulvapen
--------------------------------------------
Till den kategorin hör alla vapen som i Sverige populärt kallas "studsare". Beteckning har sitt ursprung i tyska ordet stützen. Den motsvarande engelska termen rifle är mer precis eftersom den beskriver det faktum att alla vapen i den gruppen är utrustade med en eller två räfflade pipor. Med undantagför dubbelstudsare som är brytvapen, består den typiska studsaren av följande huvuddelar: pipa, låda, slutstycke och avtryckarmekanism. Vapen som kan skjuta flera skott i följd försörjs med patroner från ett magasin. Den typen studsare grupperas oftast under den allmänna termen "repeters".
I skottögonblicket måste patronen hållas låst i patronläget. Detta är slutstyckets uppgift.

Studsare med cylindermekanism - på engelska bolt-action - är det vanligaste kulvapnet. Namnet har sitt ursprung i utformningen av slutstycket som är cylindriskt. Förreglingssystemet består av två eller fler låsklackar på slutstycket som låser sig i urfräsningar i pipan och/eller i lådan. Slutstycket manövreras med slutstyckeshandtaget. För att öppna och stänga mekanismen måste slutstycket roteras med handtaget. Hur mycket det måste roterasberor på antalet låsklackar. Vid större antal blir öppningsvinkeln i regel mindre. I moderna studsare spänns slagfjädern samtidigt som mekanismen öppnas. När slutstycket förs tillbaka kastastomhylsan ut och när den förs fram matas nästa patron in i patronläget.

Näst intill alla mekanismer av den typen är vidareutvecklingar av bröderna Mausers konstruktion från slutet av 1800-talet. Än idag kopieras deras så kallade m/98 system som anses oöverträffat när det gäller funktion och driftsäkerhet. Skillnaderna mellan moderna mekanismer och orginalet gäller främst utdragarens och utkastarens funktion. Slutstycket i system m/98 har en bred lös sidourdragare. Utkastaren är en fastmonterad klo och sitter längs bak i lådan. I moderna mekanismer är både urdragaren och utkastaren monterade i slutstyckets främre del. Urdragaren sitter i ett utfräst spår mellan låsklackarna och den konstruktionen tillåter inte samma bredd som Mausers. Utkastaren är ett fjäderbelastat stift som går genom ett hål borrat på sidan om tändstiftshålet. System m/98 har två fördelar. Urdragaren håller hylsan hela vägen från magasinet till patronläget under matningen av en ny patron (sk. kontrollerad patronmatning). Den fasta utkastaren längst bak i lådan kastar tomhylsorna rakt ut åt sidan, något som förhindrar att de kan slå mot någon del av kikarsiktet och studsa tillbaka in i vapnet.Den moderna slutstyckeskonstruktionen ger däremot lättare slutstyckesgång och smidigare repetering.


Halvautomatstudsare
--------------------------------------------
Före det första skottet måste mekanismen spännas och patronen föras in i loppet manuellt. Sedan sker repetering automatiskt tills magasinet är tomt. I fakta om halvautomatiska vapen - autoloaders på engelska - anges ibland deras omladdningsprincip. Det finns tre olika. Enklaste är så kallad tungt slutstycke som används i lätta studsare kamrade för kantantända patroner. Här finns ingen förregling. Patronen hålls i patronläget endast av slutstycket under belastning av returfjädern. Efter skottet blåser trycket av krutgaserna ut tomhylsan och den i sin tur sätter slutstycket i rörelse bakåt. Tomhylsan dras och kastas ur vapnet i vanlig ordning medan returfjädern spänns tills slutstycket når det bakre gränsläget. På sin väg tillbaka tar slutstycket en ny patron från magasinet och för den in i patronläget. Slutstyckets tyngd och returfjäderns styrka är beräknade så att en fördröjning uppstår mellan själva skottögonblicket och tidpunkten när mekanismen börjar röra sig tillbaka. Fördröjningen ärväldigt kort men behövs för att krutgastrycket ska hinna byggas upp och sätta rätt fart på kulan.

Omladdningsprincipen med tungt slutstycke kan inte användas i vapen som skjuter starkare centralantända patroner. Slutstycket måste då reglas. Öppningen av slutstycket kan ske först när gastrycket i pipan sjunker till ofarlig nivå. Det finns två sätt att åstakomma fördröjning. En metod är att genom ett hål borrat i pipan på ett visst avstånd från patronläget föra ut en del av krutgaserna till en underliggande cylinder. I cylindern finns en pistong som under gastrycket rör sig bakåt och genom en koppling för med sig slutstycket. Antingen i själva kopplingen eller i lådanfinns en anordning som tvingar det tillbakagående slutstycket till rotation och på det viset oreglar mekanismen. Smma rotation, fast åt andra hållet, uppstår när slutstycket rör sig framåt under belastningen av returfjädern. Dåreglar rotationen slutstycket slutstycket när en ny patron befinner sig i patronläge.

Den här gasomladdningsprincipen har några nackdelar. För det första samlas krutrester och slagg i mekanismen och kan med utebliven vård förhindra dess funktion. Det finns också vapen där omladdningen fungerar pålitligt endast med en viss sorts ammunition.
Det finns också en princip där själva rekylstyrkan används för omladdning. Slutstycket brukar i sådana fall bestå av två delar. Den främre delen innehåller en urdragare och något sorts förreglingsanordning. Bakdelen kan delvis omsluta eller vara omsluten av främre delen. Beroende på positionen i förhållandet till framdelen blockeras eller öppnas förreglingen. Det finns olika sätt att konstruera länken. En sak är dock gemensam - i stängt läge är slutstycket förreglat. Slutstycket är också belastat av returfjädern. Efter skottet börjar slutstyckets bakdel att röra sig tillbaka på grund av rekylen. I första steget är främre delen fortfarande reglad men efter ett visst avstånd börjar länken fungera och förreglingen släpper. Slutstyckets främre del följer med mekanismen bakåt och drar med sig tomhylsan från patronläget. Det avstånd på vilket bakdelen rör sig separat från framdelen är beräknat med hänsyn till den fördröjningen som behövs för att trycket i pipan ska minska till rätt nivå. Matningen av nästa patron sker likadant som i system med tungt slutstycke eller med gasomladdning.

TimeHero
Medlem
Inlägg: 11
Blev medlem: 24 mar 2002 15:45
Ort: Linköping

Inlägg av TimeHero » 11 jun 2002 19:16

Oj, det var utförligt :)
What we do in life, echoes in eternity.
- Maximus Decimus Meridius (Russel Crowe) i "Gladiator"