Hej!
Här kommer ett avslutande inlägg om slaveriet i USA - för denna gång!
Hur såg då detta slaveri ut? Hur kan det beskrivas?
Ur en plantagejournal från perioden 1850-1855 från North Carolina visar att av 32 slavar som dog under denna period visar att bara 4 nådde 60 års ålder, fyra blev 50 år, sju dog i fyrtioårsåldern, sju i tjugo- eller trettioårsålder och 9 dog innan de blev 5 år gamla.
Nästan en tredjedel dog före fem års ålder, ytterligare drygt 20 procent dog före 30-års ålder. Hälften dog alltså före de fyllt 30 år!
Slavarna piskades och hölls efter på alla upptänkliga sätt. Rasismen gav systemet en psykologisk möjlighet för dess bejakare att bedriva slaveriet, vinsterna gav dem ett alibi att fortsätta. Slavarna å sin sida startade inte lika många uppror som i Karibien eller i Brasilien, men de bedrev ett motstånd som ändå var av stor betydelse för deras husbönder. Ett sådant medel var rymning. Till en början flydde man till obygder eller till indianerna i väster. Efter att indianerna själva började försvinna, tvingades de fly till de slavfria nordstaterna, Kanada och Mexiko. Därifrån tog sig ett fåtal till den fria svarta staten Haiti som efter ett slavuppror hade utropat den första svarta staten år 1804.
Efter 1810 började man på flera håll att stifta lagar som syftade till att förhindra att fattiga vita började fraternisera med svarta. Allt detta ledde till att en omfattande slavkontroll skapades i de södra slavstaterna. Inte minst anställdes fattiga vita som slavuppsyningsmän över svarta arbetare och därmed en buffert för det svarta hatet. Svarta predikanter anställdes som fick tala ett språk som kunde lugna de svarta slavarna – men absolut inte ledde till att uppvigla dem mot slavägarna. Trots detta skapades i det svarta samhället en tålmodig överlevnadsstrategi, likt sin afrikanska förebild, som sade ja till livet i den här världen.
De vita trodde under 1700-talet att slaveriet hade förintat den afrikanska familjen. Utan familjen skulle de förlora sin motståndsvilja, snarare än fattigdom och fördomar. Men slavsamhället fungerade som en storfamilj där man tog hand om barn och gamla – en slags kollektiv medvetenhet som såg alla svarta slavar såsom en helhet. Kanske som det afrikanska storfamiljssystem de flesta svarta slavar härstammade ifrån. Slavarna gifte sig med varandra och uthärdade åratal av saknad av sina barn eller äkta hälfter som de via underjordiska kontakter ändå till stor del lyckades hålla kontakten med trots att de såldes till andra ägare ett flertal gånger under en livstid.
Slavarna gjorde även motstånd genom att tillgripa sina afrikanska rötter, det var ”förpolitiskt” till sin natur. Detta tog sig uttryck på olika sätt i det dagliga livet och kulturen. Musik, magi, konst, religion var alltsammans olika sätt för slavarna att hålla fast vid sin mänsklighet. David Walker, son till en slav men född fri i North Carolina, flyttade till Boston 1829 och gav där ut en antislaveriskrift med namnet Walkers Appeal, påstod följande angående slaveriet i USA under 1830-talet. Det fanns inget slaveri i historien, inte ens israeliternas i Egypten, som var värre än den svarte mannens slaveri i Amerika, sade Walker. ”Visa mig en sida i historien, helig eller profan, med en vers som förfäktar att egyptierna tyngde Israels barn med den outhärdliga kränkningen att de inte tillhörde människosläktet.” Han ansåg att den djupa rasismen hos de vita utgjorde en dubbel börda för de svarta slavarna.
J. Loguen, son till en slavkvinna och hennes vita ägare, skrev i tidningen The Liberator, angående att hans förre husmor som anmodade honom att antingen återvända eller skicka henne 1000 dollar som kompensation åratal efter det att han rymt från sina ägare:
”Mrs Sarah Logue…Ni säger att ni har erbjudanden om att köpa mig, och att ni skall sälja mig om jag inte skickar er 1000 dollar, och i samma andetag och i nästan samma mening säger ni ’Du vet att vi fostrade dig på samma sätt som våra egna barn.’
Kvinna, fostrade ni dina egna barn till marknaden? Fostrade ni dem till spöpålen? Fostrade ni dem till att drivas iväg, fjättrade med kedjor i ett slavtåg?… Skäms! – Men ni säger att jag är en tjuv, eftersom jag tog den gamla märren med mig. Förstår ni inte att jag hade större rätt till den gamla märren, som ni kallar henne, än Manasseth Logue hade till mig? Är det en större synd för mig att stjäla hans häst, än det var för honom att plundra min mors vagga och stjäla mig?… Har ni inte lärt er att mänskliga rättigheter är gemensamma och ömsesidiga, och om ni tar min frihet och mitt liv, förverkar ni er egen frihet och ert eget liv? Jag frågar inför Gud och den höga himlen: finns det en lag för en människa som inte är en lag för en annan människa? – Om ni eller några andra spekulanter på min kropp och mina rättigheter vill veta hur jag ser på mina rättigheter, behöver de bara komma hit och lägga händerna på mig för att förslava mig…”.
Så skapades den stat som idag sägs jaga terrorister - ett mer terrorframkallande samhälle än USA har sällan skådats på denna jord!
Hela dess historia är full av detta hat, denna ondska, denna arrogans för svagheten - denna fascism innan Adolf H kom på tanken ens!
Ibland undrar jag om inte Adolf faktiskt studerade just USA för att där finna stenarna till sitt framtida bygge, den slutliga lösningens filosofi?
MVH
bj5