St Barthelemy

[Jonas S]

Hur länge var denna koloni i Sveriges ägo och under vilka årtal?

[Martin Tunström]

Så här skriver Piteå kommun som förövrigt är vänkommun med ön:

Före europeernas ankomst till Västindien saknade ön bofast befolkning. Arekologiska utgrävningar har dock visat att såväl arawakindianer som efter dem karibindianer vistats tillfälligt på ön. Orsaken till att ön först på 1600-talet fick bofast befolkning var bristen på färskvatten. Ännu i dag saknas strömmar och källor med drickbart vatten på ön. Ön utvinner numera sötvatten genom industriell destillering av havsvatten, varjämte regnvatten samlas i såväl publika som privata cisterner.

1648 anlände de första franska kolonisterna till ön från " moderön " St Kitts. Något senare tillhörde ön för kort tid Malteserorden innan den återgick i fransk ägo. Den förhärjades av engelsmän och pirater och försök allt djupare i armod och glömska innan Gustaf III lyckades förmå Ludvig XVI att i utbyte mot deporträttigheter i Göteborg överlåta St Barthélemy till Sverige. Den 7 mars 1785 togs ön i formell svensk besittning av den förste svenske guvenören Salomon Mauritz von Rayalin, som seglat ut med fregatten Sprengtporten, en skara ämbets- och tjänstemän och en garnison. Redan den 7 september 1785 utropades St Barthélemy som Porto Franco (frihamn), vilket fick mycket stor betydelse för öns hastiga uppsving som transithamn och säte för skilda handelshus. Från 1787 kallades den av svenskarna uppförda lilla staden Gustavia efter Gustaf III. Ibörjan på 1800-talet tävlade Gustavia med Uppsala och Gävle om att vara rikets sjätte största stad. Särskilt under revolutions- och napoleonkrigen blomstrade öns handel för att drastiskt minska under 1830-talet. När ångfartygen kunde segla direkt över norra Atlanten utan att nyttja passadvindsbältet i söder förlorade St Barthélemy sin sista betydelse. Sverige fann för gott att återlämna ön till forna moderlandet Frankrike den 16 mars 1878, ett datum känt i öns historia som " la rétrocession ". Sveriges siste guvenör var Bror Ludvig Ulrich.

Lite om ön:

SAINT-BARTHÉLEMEY
Saint-Barthélemy är en fransk ö längst i nordost av Små Antillernas bågformade ökedja i Västindien. Till vardags kallad St Barth utgör ön med drygt 6 000 invånare samtidigt en kommun i franska översjöiska departementet Guadeloupe. Ön har en yta av drygt 24 km² en starkt kuperad terräng med den högsta bergstoppen Morne Vitet (286 m öh) i nordost. Ett stort antal vikar och bukter med vackra sandstränder av vit korallsand och lummig tropisk vegetation gör St Barthélemy till ett paradis för dem, som älskar bad och segling. Den lilla staden Gustavia ligger på västra sidan medan tätorterna St Jean och Lorient ligger på norra sidan av ön. Ett rikt vägnät förenar byarna, badvikarna och utkiksplatserna på ön men vägarna är smala och varsamhet tillrådes.

På St Barths enda större slätt nordost om Gustavia ligger öns lilla flygplats Aérodrome Gustave III, idrottsplats m.m. För mot den förhärskande vindriktningen landande plan skyms flygplatsen länge av en bergskam, som gör att varje landning upplevs som ett äventyr om än tryggt sådant. Klimatet är härligt, normalt i luften +26-29º C och i vattnet + 22-25º C. De torraste månaderna är april-maj-juni medan de regnrikaste är augusti-september-oktober, då risken för orkaner - Västindiens gissel - också är som störst. I modern tid är turism den stora inkomstkällan för öborna. Därnäst är fiske i de fiskrika farvattnen runt ön fortfarande en viktig näringsgren. I äldre tider var också saltutvinning en viktig inkomstkälla men salinerna ligger numera obrukade. Jordbruk - främst odling av grönsaker och frukt - och boskapsskötsel förekommer men huvudsakligen för avsalu inom den egna ön.

Källa:Piteå kommun