Preussen; från starkast i Europa till uppdelat av Napoleon

[Gen. Jack Ripper]

Hur kunde egentligen Preussen falla så fort att från att runt mitten av 1700-talet ha Europas starkast och mest välutrustade armé till att senare bli överkörda av Napoleon och tappa halva sitt territorium?

Att vi och andra länder gått från bra till dåliga på kort tid kan förklaras med att ha förlorat ett stort krig, men Preussen bara växte och växte; ändå förlorade man?
Var Fredrik Vilhelm II & III så mycket sämre än Fredrik den Store?

[Ben]

Kanhända konservatism i utbildning, organisation, taktik och ledning? Brister i utrustning etc.? En övertro på att den egna förmågan - att det som hade dugt bra 50 år tidigare skulle duga lika bra under nästa krig?

[Kapten_Gars]

Nu var ju inte den Preussiska armen i praktiken vare sig "starkast" eller "mest välutrustad" ens under 7-års kriget, armen drogs med problem redan då och kvaliten sjönk stadigt under kriget samtidigt som Fredrik inte gjorde särskilt mycket för att förbättra de svagheter som blev allt tydligare. Tex var armens artilleri, lätta trupper och ingenjörskår allt mer undermåliga.

Det blev inte bättre efter kriget då Fredrik utan hänsyn till kompetens och meriter avskedade nästan samtliga officerare som kom från medelklassen. Kvar blev endast de adliga och en lite grupp från medelklassen som begränsades till tjänstgöring enbart i artilleriet och i fysiljärregementena. (Fördelningen adel/medelklass hade varit 60/40, nu blev den 90/10)

Man skar också ner på utbildningstiden, från 12 veckor per år till 8 och upphörde att öva infanteri, kvalleri och artilleri tillsammans. Inte heller övade man i stora förband, infanteriet övade sällan i mer än regementsstorlek och kavalleriet gjorde knappt det.

Preussen var också pankt, redan 1797 var statsskulden enorm och armen tvingades spara in på utbildningen, större manövrar, inköp av ny utrustning och expansion av förbanden. Tex så genomfördes aldrig den 1801 beslutade ökningen av det lätta infanteriet. (Skarpskyttar & Fysiljärer)

Dessutom så var båden den militära och civila byråkrati kaotisk och självsvåldig, man gjorde som man själv ville och olika tjänstemän stred inbördes medan de byggde små "imperier". Tex så struntade de olika armeinspektörerna i praktiken i att följa de delar av 1787 och 1788 års reglementen som man inte gillade mao så var armen allt annat än enhetligt övad 1806.

Sist men inte minst så saknade man krigserfarenhet, Preussen hade inte varit i krig på närmare 10 år och 1806 så hade den genomsnittlige Preussiske soldaten bara tjänstgjord i två år. Hans franske motståndare å andra sidan hade både härdats i krig och övats i det stora lägret i Boulogne. I snitt så hade de franska soldaterna 1806 stridserfarenhet från 6 fälttåg.

[Gen. Jack Ripper]

Utförligt svar och bra poänger. Tack!

[Psilander]

Dock så förvaltade preussen arvet både teoretiskt och praktiskt återtagandet under och efter Napoleonkriget födde både stora teoreetiker som Clausewitz, Bülow och i slutändan Moltke dä. vars skugga fortfarande faller över världens krigsmakter.

[Der Löwe]

Preusen var inte direkt ensamt om att bli "krossade" av de franska styrkorna under Napoleon. Den revolutionära armen kunde inkorporera en del av de finesser som tagits fram i den gamla kungliga franska armén som artillerisystemet och de avdelade divisionerna. Detta kombinerat med en stor numerär och en "gåpåaranda" som de revolutionära idealen bibringade soldaterna skapade en armé som inte alls liknade de gamla Preusiska linjära linjeförbanden. Den arme som Napoleon ärvde vid sitt tillträde som Konsul, senare Kejsare, övades, slipades och organiserades till kårer. Detta kårsystem som möjligjorde en mer lös framryckning mot motståndaren kunde konsentrera en större arme vid platsen för ett slag. Den nya operativa krigskonsten där manöver före slaget skapade förutsättningar för ett framgångsrikt slag demonstrerades under fältåget 1805. På slagfältet återinfördes kollonen, med medfölljande lätt eller "svärm" infanteri vilket återskapade ett större djup, rörlighet och stötkraft i stridstekniken. När Napoleon ställdes mot Preusen var hans armé troligtvis på toppen av sin förmåga innan den kvalitativa nedgången inleddes med nötningen mot Ryssland vid fältåget 1807. År 1806 fanns det ingen armé som kunde mäta sig med den franska.