I förordet till sin Napoleon-biografi från tidigt 60-tal skriver Felix Markham om hur (då) nya inblickar i Napoleons liv erhållits genom att kejsarinnan Marie-Louises brev till sin make upptäckts i det Bernadotteska familjearkivet i Stockholm.
Hur tusan hamnade de där?
Hur hamnade den franska kejsarinnans brev i Stockholm?
-
- Medlem
- Inlägg: 671
- Blev medlem: 11 april 2010, 02:40
Re: Hur hamnade den franska kejsarinnans brev i Stockholm?
Detta är bara en vild gissning, men sanningen är den att kejsarinnan Josephine de Beauharnais var farmor till vår egen drottning Josefina. En annan teori kan vara den, att drottning Desideria under en period under 1790-talet var påtänkt som Napoleons tillkommande, men som vi vet blev ju det äktenskapet aldrig av.
Måhända detta kastar lite ljus över saken även om det inte förklarar hur och varför brevet hittade till Stockholm. Kanske på grund av någon intrig, vilket det ju aldrig rått någon brist på inom hovkretsar.
Måhända detta kastar lite ljus över saken även om det inte förklarar hur och varför brevet hittade till Stockholm. Kanske på grund av någon intrig, vilket det ju aldrig rått någon brist på inom hovkretsar.
Re: Hur hamnade den franska kejsarinnans brev i Stockholm?
Enligt inledningen till boken Kungens familjearkiv av Ingemar Carlsson genom att Napoleon kvällen före Waterloo hade lämnat över breven till sin bror Josef. Denne vågade efter katastrofen inte ha dem kvar utan gav dem till sin frus syster Desirée. Breven kom att stanna hos henne och följa med till Sverige. De återfanns i Bernadottska familjearkivet 1945 och har under titeln Mon cher ami (1955) getts ut i svensk översättning av Carl Fredrik Palmstierna. Det rör sig om 127 brev från åren 1813-1814.
Re: Hur hamnade den franska kejsarinnans brev i Stockholm?
Och jag som trodde att du bara kunde saker rörande Karl XII...Ben skrev:Enligt inledningen till boken Kungens familjearkiv av Ingemar Carlsson genom att Napoleon kvällen före Waterloo hade lämnat över breven till sin bror Josef. Denne vågade efter katastrofen inte ha dem kvar utan gav dem till sin frus syster Desirée. Breven kom att stanna hos henne och följa med till Sverige. De återfanns i Bernadottska familjearkivet 1945 och har under titeln Mon cher ami (1955) getts ut i svensk översättning av Carl Fredrik Palmstierna. Det rör sig om 127 brev från åren 1813-1814.
Tack!