200 år sedan Napoleons inmarsch i Ryssland

Diskussioner kring händelser under revolutionernas & imperialismens tid.
Skriv svar
Ördög
Medlem
Inlägg: 386
Blev medlem: 24 mars 2004, 09:26
Ort: Helsingfors

200 år sedan Napoleons inmarsch i Ryssland

Inlägg av Ördög » 25 juni 2012, 18:26

Igår - den 24 juni - hade jämnt två sekler förrunnit sedan Napoleon ryckte över Njemen i spetsen för över 200.000 soldater. I Kaunas hade i lördags ett tusental historienördar skrudat sej i mer eller mindre tidstrogna uniformer, för att försöka återskapa det historiska ögonblicket.

http://www.spiegel.de/panorama/hobby-hi ... 40658.html
http://www.15min.lt/en/article/culture- ... 528-228845
http://kasvykstakaune.lt/2012/06/23/kau ... iai-video/

Under de närmaste månaderna kommer La Grande Armées fälttåg - i Ryssland benämnt Fosterländska kriget, Отечественная война - att uppmärksammas på mångahanda vis. Vad sägs om att ägna jubileet en tråd också här på Skalman, och lägga in länkar som kan tänkas intressera?

Så här rapporterade Rysslands Röst på årsdagen, på sin oefterhärmliga variant av svenska:
http://swedish.ruvr.ru/2012_06_24/79120891/
http://swedish.ruvr.ru/2012_06_24/79132208/

Några artiklar till. ORF (österrikiska radion) berättar om den nyaste litteraturen kring fälttåget:
http://www.dradio.de/dkultur/sendungen/ ... t/1786969/
http://www.focus.de/kultur/diverses/ges ... 71361.html
http://orf.at/stories/2126841/2126839/

Frankfurter Allgemeine uppmärksammade Zamoyskis och Lievens böcker redan i våras:
http://www.faz.net/aktuell/feuilleton/b ... 79869.html

Lite om hurdana evenemang som kommer att ordnas i Ryssland under året:
http://rbth.ru/articles/2012/05/29/look ... 15745.html

Speciella webbplatser om 1812, på ryska:
http://www.museum.ru/1812/index.html
http://ria.ru/history_f/

Användarvisningsbild
tyskaorden
Redaktör emeritus
Inlägg: 7625
Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52

Re: 200 år sedan Napoleons inmarsch i Ryssland

Inlägg av tyskaorden » 26 juni 2012, 23:19

Zamoyskis bok finns på svenska som "1812 Napoleons marsch mot Moskva" utgiven på Farenheit förlag 2006. Rekomenderas starkt.

Der Löwe
Medlem
Inlägg: 2589
Blev medlem: 7 juni 2010, 20:04

Re: 200 år sedan Napoleons inmarsch i Ryssland

Inlägg av Der Löwe » 30 juni 2012, 13:31

Jag skall damma av mitt gamla Talonsoft Battle of Borodino och spela det kanske.

http://www.ign.com/games/battleground-6 ... /pc-496340

Användarvisningsbild
tyskaorden
Redaktör emeritus
Inlägg: 7625
Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52

Re: 200 år sedan Napoleons inmarsch i Ryssland

Inlägg av tyskaorden » 2 juli 2012, 14:46

Grande Armée inkluderade ju även kontingenter från Napolenons allierade. Några exempel:

Kungariket Bayern sände stora delar av sin armé, var av huvudelen bildade VI armékåren (19.och 20. infanteridivisionern plus understödsenheter). Kårens infanteri bestod av 1. Linien Infanterie Regiment (härefter förkortat LIR) "König", 2. LIR "Kronprinz", 3. LIR "Prinz Karl", 4. LIR "Sachsen-Hildburghausen", 6. LIR "Herzog Wilhelm", 7. LIR "Löwenstein-Wertheim", 8. LIR "Herzog Pius", 9. LIR "Isenburg-Büddingen", 10. LIR "Junker" och 11. LIR samt lätta infanteribataljonerna 1. "Fick", 3. "Scherer", 4. "Theobald", 5. "Herrmann" och 6. "Palm".

Kåren överskred den 2 juli Niemen vid Gogi och räknade då 30 000 infanterister och 2 000 kavallerister. 14 juli tågade man in i Vilnius (här avskills kavalleriet den 15 juli) och 29 juli - 4 augusti befann man sig vid Beschenkowitschi. 17-18 augusti utkämpades 1. slaget vid Polozk dår kåren har följande förluster 15 officerare och 129 man döda, 103 officerare och 1 032 man sårade samt 715 saknade. 29 augusti har kåren en effektiv styrka om 6 800, förstärkningar från Bayern om 17 officerare och 321 man anländer 25 september. På vägen från Bayern har man förlorat 300 man döda. 18 oktober kåren består av 5 000, under 2. slaget vid Polozk 18-20 oktober förlorar II. och VI. kårerna tillsammans 8 000 man. 24 oktober bayrarna förlorar alla sina fanor vid Kublitschi. 19.21 november når man Globukoje och 9 decemebr år man åter i Vilnius. 10 december de sista av kårens kanoner överges vid Ponari, dess totala styrka är nu 300 infanterister och 30 kavallerister. 11 december träffningen vid Zizmory och 13 december korsas åter Niemen med en styrka om endast 68.

13. linjeinfanteriregementet låg i garnison i Danzig tillsammans med 2. artilleribatteriet och bildade ihop med sachsiska infanteriregementet "von Rechten" och ¨württembergska 7. infanteriregementet Tyska brigaden i 7. infanteridivisionen och var alltså inte del av VI. kåren. 14 juni 1812 sändes man till Ponewiesch och 18 juli befann man sig vid Bausk. Senare avancerade man till floden Düna (Daugava) där man förblev fram till september. 16 december hade man retirerat till Bausk och 26 december korsade man Niemen. Man hade förhållandevis lätta förluster med 12 döda, 82 sårade, 114 sakande och 443 sjuka. Artilleribatteriets sex kanoner var det enda bayerska artilleri som överlevde fälttåget.

De sex kavalleriregementenas insats såg ut enligt följande.
1. chevaulegersregementet och 2. chevaulegersregementet "Taxis" detatcherades 27 mars till 3. lätta kavalleridivisionen i Grouchys III. kavallerikår och tillsammans med sachsiska chevaulegersregementet "Prins Clemens" bildade man 17. lätta kavalleribrigaden. 17 april befanns man sig i Posen och 1 juni korsade man Wisla vid Wroclawek, 25 juni övergick man Niemen vid Kaunas. 8-12 juli nådde man Minsk och 14 augusti korsades Dnepr vid Chomini. Skärmtlystningar med kosacker. 16 augusti slaget vid Smolensk varvid de två regementena förlora 8 döda och 14 sårade. 7 september slaget vid Borodino, dagen efter möstrade bayrarna totalt 180 man. 14 spetember nådde man Moskva och marscherade genom staden. 21 september var man vid Podolsk och där mönstrade de två bayerska regementena 80 man och sachsarna 50 man. Vid träffningen vid Winkowo 18 oktober utplånades styrkan till största delen, endast 14 man överlevde.

De övriga regementena 3. chevaulegersreg. "Kronprinz", 4. chevaulegersreg. "König", 5. chevaulegersreg. "Prinz Leiningen" och 6. chevaulegersreg. "Bubenhofen" bildade Preysings kavalleridivision med 21. och 22. lätta kavalleribrigaderna. Divsionen detacherades frå VI. kåren i Vilnius 15 juli och underställdes IV. kåren. 22 juli nådde man Bjabez och 24 juli korsades Düna vid Beschenkowitschi och dagen efter underställds divisionen II kavallerikåren. 15 augusti överskrids Dnepr vid Liady. 20 augusti når man Smolensk och 29 augusti möter man 17. lätta kavalleribrigaden vid Vjasma. 7 september utkämpar man slaget vid Borodino med förluster om fem officerare, 100 man och 100 hästar som stupade eller sårade. 15 september nås Moskva och man går i bivack i Petrowskoje norr om staden. 17 septemerb Alexiskoje med en styrka om 800 ryttare. 15 oktober sände 3. och 6. chevaulegersregementena till general Ornanos division. 24 utkämpar man slaget vid Malojaroslavets och 1 november sänds artilleriet p.g.a ammunitonsbrist till VI kårens artilleripark. Vilken gick förlorad vid Wop 9 november. 3 november förintats divisionen till största del i slaget vid Vjasma, endast 60 man överlevde.

Denna genomgång ger ett exempel på de fruktansvärda förluster fälttåget medförde. Av VI kårens över 30 000 man överlevde 68 plus 60 i den detacherade kavalleridivsionen.

Användarvisningsbild
tyskaorden
Redaktör emeritus
Inlägg: 7625
Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52

Re: 200 år sedan Napoleons inmarsch i Ryssland

Inlägg av tyskaorden » 2 juli 2012, 15:21

Det år 1808 upprättade storhertigdömet (Kleve-) Berg sände större delen av sin armé till Ryssland:

1. Bergiska infanteriregementet hade uppsatts 1806 i Düsseldorf tjänstgjort i kriget mot Preussen 1806-07 och 1809-11 i kampanjen mot Wellington på Iberiska halvön. 1812 sändes man till Ryssland där man led svåra förluster och överlevande återsamlandes i Marinenwerder i januari 1813. Återvände till Düsseldorf i mars och bringades åter upp till full styrka och sändes till Cherbourg. I april 1814 uppgick Berg i Preussen och regementet blev 28. infanteriregementet i preussiska armén.

2. Bergiska infanteriregementet uppsattes 1808.08.29 med en kader från första regementet. 1809-1811 i Spanien och sändes 1812 till Ryssland. Överlevande återsamlades i Marienwerder och återuppbygdes. Efter Bergs införlivande i Preussen blev man 29. infanteriregementet i preussiska armén.

3. Bergiska infanteriregementet, uppsatt i oktober 1808 och stred under 1809 i Tyskland. 1810 till Spanien där dess andra bataljon förblev fram till 1813. Den första bataljonen sändes åter till Berg och sedan till Ryssland. I detta fälttåg blev bataljonen praktiskt taget förintad och överlevande fördelades på 1. och 2. regementena.

4. Bergiska infanteriregementet, uppsatt 1811.08.09 och förintat i 1812års fälttåg i Ryssland. Återuppsattes inte.

1. Bergiska chevaulegerregementet var insatt i Spanien och sändes ej till Ryssland.

2. Bergiska chevaulegerregementet, uppsatt 1812.04.01 av en kader om 50 man från 1. regementet. Sänt till Rysslan där större delen blev kvar antingen som lik eller krigsfångar.

Artilleribataljonen med:
Ett hästartilleribatteri och ett fotartilleribatteri, en minör-sappör-pontonjärkompani och ett trängkompani.
Bataljonen sändes till Ryssland där den i stor sett förintades, så överlevde t.ex. ingen i det till Kejsargardet detacherade minör-sappör-pontonjärkompaniet.

Användarvisningsbild
tyskaorden
Redaktör emeritus
Inlägg: 7625
Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52

Re: 200 år sedan Napoleons inmarsch i Ryssland

Inlägg av tyskaorden » 2 juli 2012, 15:49

Även kung Joachim Murat av Neapel fick bidraga med större delen av sitt kungarikes armé. Vilka led svåra förluster, de napolitanska trupperna underställdes franska XI kåren (linjetrupperna) och XII kåren (gardet).

Gardet hade:
Kungliga gardets grenadjärregemente till fot (Reggimiento de Grantieri a Piedi della Guardia Reale).
Kungl. gardets hillebarjärer (Halberdiers della Guardia Reale). Denna enhet skickades möjligen inte till Ryssland.
Kungl. gardets 1. veliteregemente (1o Reggt. de Veliti della Guardia Reale).
Kungl. gardets 2. veliteregemente (2o Reggt. de Veliti della Guardia Reale.
Kungliga gardets hedersgardesregemente (Reggt. d'Guardia d'Onore della Guardia Reale). Var en kavallerienhet.
Kungl. gardets lätta kavalleriregemente (Reggt. de Cavalleggeria della Guardia Reale).
Kungl. gardets Veliteregemete till häst (Reggt. de Veliti a Cavallo della Guardia Reale).
Kungl. gardets utvalda gendarmer (Gendarmeria Scelta della Guardia Reale). Bestod av två skvadroner.
Artilleri om två hästartilleribatterier och två artilleriträngkompanier.
Kungl. gardets marinbataljon (Battaglione de Marina della Guardia Reale).
Veterankompani.
Ingenjörskår.

I XI kåren fanns bl.a. följande neapolitanska regmenten:
5. linjeinfanteriregementet "Real Calabria" (5o Reggt. de Fanteria de Linea Real Calabria).
6. linjeinfanteriregemetet "Napoli" (6o Reggt. de Fanteria de Linea di Napoli).
7. linjeinfanteriregementet "Real Africa" (7o Reggt. de Fanteria de Linea Real Africa). Var ursprungligen det franska Pionieres Noires (Svarta pionjärerna) vilka överförts till Neapel 1806. Detta regemente bestod av svarta afrikaner.

Användarvisningsbild
tyskaorden
Redaktör emeritus
Inlägg: 7625
Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52

Re: 200 år sedan Napoleons inmarsch i Ryssland

Inlägg av tyskaorden » 3 juli 2012, 13:26

Även Napoleons skapelse kungariket Italien (vilken omfattade mellersta och delar av nuvarnade norra Italien) fick sända trupper till det ryska fälttåget.

Det kungl. gardet underställdes exemplevis franska IV. kåren med vilken man också stred i Tyskland under 1813. Då återuppbygt efter de stora förlusterna i Ryssland.

Gardet bestod av:
Kungl. gardets grenadjärregemente till fot (Reggt. de Granatieri a Piedi della Guardia Reale).
Kungl. gardets karabinjärregemente (Reggt. Carabinieri della Guardia Reale). Var ursprungligen kungl. gardets jägarregemente (Reggt. Cacciatori della Guardia Reale).
Kungl. gardets veliteregemente (Reggt. Veliti della Guardia Reale). Bestod av ungdomar från den italienska adeln i 12 kompanier om vardera 100 man.
Kungl. gardets hedersgarde (Guardia d'Onore della Guardia Reale). Kavallerienhet uppsatt av ungdomar från den italienska adeln. Hade fem kompanier vardera om 100 man. Led svåra förluster i Ryssland och återuppsattes 1813 med ett kompani.
Kungl. gardets dragoner (Dragoni della Guardia Reale).
Kungl. gardets utvalda gendarmer (Gendarmeria Scelta della Guardia Reale).
Kungl. gardets utskrivningsregemente (Reggt. Conscritti della Guardia Reale). Uppsatt 1811 med två bataljoner.
Kungl. gardets hästartilleriregemente (Reggt. d'Artiglieria a Cavallo della Guardia Reale).
Kungl. gardets fotartilleriregemente (Reggt. d'Artiglieria a Piedi della Guardia Reale). Bestod av ett batteri.

I IV. kåren fanns också andra italienska enheter:
Drottningens dragonregemente (Reggt. de Dragoni della Regina).
2. hästjägarregementet "Principe Reale" (2o Reggt. Cacciatori a Cavallo Principe Reale).
3. hästjägarregementet.

2. och 3. linjeinfanteriregementena (Reggt. de Fanteria de Linea). Totalt fanns sju linjeinfanteriregementen de övriga stred i Spanien.
1. och 3. lätta infanteriregementena (Reggt. de Fanteria leggera). Övriga lätta infanteriregementen (det fanns fyra) var insatta i Spanien.

Dalmatiska infanteriregementet (Reggt. Fanteria Dalmatia).

Antar att man också hade med sig understöd i form av häst- och fotartilleribatterier, sappörer och träng. Hur de fördelades vet jag dock inte.

Användarvisningsbild
tyskaorden
Redaktör emeritus
Inlägg: 7625
Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52

Re: 200 år sedan Napoleons inmarsch i Ryssland

Inlägg av tyskaorden » 3 juli 2012, 14:00

Frankrike kom att direkt införliva en rad områden bl.a. i Tyskland. Så fanns sig t.ex. hertigdömet Oldenburg 28 februari 1811 införlivad i Frankrike. Detta trots att dess regent hertig Peter I 14 oktober 1808 ingått fördraget i Erfurt och anslutit sig till Rhenförbundet. Enligt fördraget skulle Oldenburg uppsatta en infanteribataljon om 800 till Förbundet. I och med införlivandet i Frankrike sändes bataljonen till Osnabruck för att bilda franska arméns 129. linjeinfanteriregemente. Detta rekryterades i departementet Bouches-du-Weser (Wesermynningen) till vilket hertigdömet nu blivit omvandlat. Alla godtog inte denna ändring och en del officerare vald att ta avsked hellre än att gå i fransk tjänst. Utbyggt till två bataljoner sändes regementet till Maastricht där en tredje bataljon uppsattes. 1812 sändes 1. och 2. bataljonerna till Ryssland som del av 10. infanteridivisionen i III. kåren. I divisionen fanns även 26. och 72. linjeinfanteriregementena, 24. lätta infanteriregementet samt 1. portugisiska legions infanteriregementet samt fot och hästartilerikompanier.

I juni överskreds gränsen till Ryssland och utkömpade 17 augusti slaget vid Smolensk. Efter detta kvarstannade man i Smolenskområdet tills mitten av november, med uppgift att skydda kommunikationslinjerna. Under reträtten utkämpade man bl.a. fördröjningsslaget vid Katowo 18 november. III. kåren utgjorde sedan arriärgardet och led svåra förluster i det hårda vintervädret och genom ryska anfall. Från regementet överlevde endast en handfull officerare och manskap. 3. bataljonen hade ett annorlunda öde och sändes i maj 1812 till Berlin och sedan vidare till Rügen. I november till Danzig där man förblev till efter jul. I mitten av januari 1813 anslöt man till resterna av III. kåren vid Mulhausen. Med denna retirerade man sedan till Küstrin och därefter till Spandau. Vid fästningen Spandaus kapitulation i maj tilläts man att återvända till Maastricht. Nu omorganiserades den franska armén vilket ledde till att 129. linjeinfanteriregementet upplöstes och de överlevande fördelades på 127. och 128. linjeinfanteriregementena.

En ödes ironi är att hertigen efter införlivandet av Oldenburg i Frankrike tog sig till Ryssland, där han organiserade den rysk-tyska legionen vilken bestod av krigsfångar från de tyska områdena tagna under 1812års fälttåg. Hans söner stred för övrigt med viss bravur i den ryska armén.

Användarvisningsbild
tyskaorden
Redaktör emeritus
Inlägg: 7625
Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52

Re: 200 år sedan Napoleons inmarsch i Ryssland

Inlägg av tyskaorden » 10 juli 2012, 12:44

Lantgreven Ludwig X av Hessen vilken 1806 anslutit till Rhenförbundets och belönats med landvinster så han kunnat antaga storhertigtitel som Ludwig I av Hessen-Darmstadt, fick 1812 betala för detta och sända hela sin armé till Ryssland. Undantaget var Infanteriregementet "Groß- und Erbprinz" vilket sedan 1808 stred i Spanien och gick under där.

Till Ryssland avgick bl.a. Livgardesregementet, Livregementet, Provisoriska lätta infanteriregementet, Livgardet till häst och Gardeschevaulegerregementet plus artilleri och träng.

Kurfursten av Sachsen vilken anslutit sig till Napoeleon och 1806 belönats med titeln kung,fick också ställa huvuddelen av sin armé till förfogande för Rysslandsfälttåget.

De sachsiska enheter som sändes till Ryssland var bl.a. inf.reg. "König" Nr 1, inf.reg. "Prinz Anton2 Nr 3, inf.reg. "Prinz Clemens" Nr 4, inf.reg. "Prinz Friedrich August" Nr 7, inf.reg. von Low" Nr 8, inf.reg. "von Niesemeuschel" Nr 11 och inf.reg. "von Rechten" Nr 12. Många av dessa regementen gick under vid Vilnius 1812.12.04.

Vidare var inf.reg. "Prinz Maximilian" Nr 5 del av franska XI kåren som besatte Svenska Pommern och var fram till 1813.03.09 förlagt till Stralsund.

För fälttåget uppsattes också fyra grenadjärbataljoner:
"von Liebenau" samlade grenadjärerna från inf.reg. "Pr. Friedrich August" och "Pr. Clemens".
"von Brause" samlade grenadjärerna från inf.reg. "König" och "von Niesemeuschel".
"von Anger" samlande grenadjärerna från inf.reg. "Pr. Anton" och "von Low".
"von Spiegel" samlade grenadjärerna från inf.reg. "Pr. Max." och "von Rechten".

Sachsen sände också 1. och 2. lätta infanteriregementena till Ryssland.

Det sachsiska kavalleriet sattes också in i fälttåget:
Garde du Corps (tungt kavalleri) sändes till Ryssland som del av 20. tunga kavalleribrigaden. Stred vid Borodino och under fälttågets lopp gick regementet under.
Kyrassiärregementet "von Zastrow" ingick också i 20. tunga kavalleribrigaden och hade samma öde som Garde du Corps.

Livkyrassiärgardet, osäker på om detta regemente sändes till Ryssland.

Chevaulegerregementet "von Polenz", till Ryssland som del av 23. lätta kavalleribrigaden. Upplöst 1813 p.g.a. de svåra förlusterna i Ryssland.
Chevaulegerregementet "Prinz Johann", till Ryssland som del av 31. lätta kavalleribrigaden. Togs tillfånga vid Beresina i november 1812.
Chevaulegerregementet "Prinz Albrecht" till Ryssland som del av 17. lätta kavalleribrigaden. Stred bl.a. vid Smolensk och Borodino. I stort sett utplånat under reträtten från Ryssland.
Ulanregementet "Prinz Clemens", till Ryssland som del av 23. lätta kavalleribrigaden.

Användarvisningsbild
tyskaorden
Redaktör emeritus
Inlägg: 7625
Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52

Re: 200 år sedan Napoleons inmarsch i Ryssland

Inlägg av tyskaorden » 11 juli 2012, 12:16

För att möta invasionsarmén uppbådade ryssarna följande styrkor:

Det högsta befälet över de ryska arméerna vilade hos tsar Alexander I.

1. västliga armén under befäl av generalen av infanteriet Michail Andreas Barclay de Tolly. Fursten som var av skotsk härstammning föddes 27 december 1761 i Kurland-Semgallen. Trots sitt skotska ursprung var han tysktalande och inträdde i den ryska armén vid tidig ålder redan 1767 vid det Pskovska karabinjärregementet. Utmärkte sig i krig mot turkar, svenskar och polacker. 1794 var han överstelöjtnant och chef för Estländska jägarkåren, 1799 befordrad till generalmajor. Deltog i 1806års kampanj mot Napoleon och för sin insats i slaget vid Eylau 7 februari 1806 befordrad till generallöjtnant. 1808 återvände han till armén efter en tids konvalecens och tog befäl över trupperna i finska kriget. 1809 ledde han sina trupper över den frusna Bottenviken och intog Umeå. För denna bedrift befordrades Barclay de Tolly till full general och gjordes till generalguvernör över Finland. 1810 utsågs han till krigsminister en post han höll tills 1813. Anses vara arkitekten bakom taktiken med den brända jorden som mötte Napoleons trupper efter inmarschen. Hans "utländska" bakgrund ledde dock till att han baktalades och efter förlusten av Smolensk tvingades Alexander I av opinionen inom officerskåren och bladn de civila att ersätta honom som högste befälhavare med Kutuzov. Barclay de Tolly behöll dock befälet över 1. västliga armén och förde befäl över högerflanken under slaget vid Borodino 7 september 1812. Han övertalade också Kutuzov att ge upp det obefästa Moskva. Sjukdom tvingade honom dock att lämna armén strax efter detta.

Bild
Porträtt av Barclay de Tolly i militärgalleriet, Vinterpalatset St Petersburg.

Sedan Napoleon drivits från Ryssland vände opinionen och Barclay de Tolly sågs nu som en hjälte och hans ära återställdes. Han återvände också till armén och striderna i Tyskland. Sedan Kutuzov avlidit blev Barclay de Tolly åter överbefälhavare. Hans skickliga befäl över den allierade centern i slaget vid Leipzig 16-19 oktober 1813 medförde att han av tsaren upphöjdes i grevligt stånd. Deltog i invasionen av Frankrike 1814 och förde befäl över de allierade trupper som intog Paris, efter vilket han erhöll marskalkstaven. 1815 förde han befäl över de ryska trupper som efter Napoleons förlust vid Waterloo besatte Frankrike. Vilket medförde att Barclay de Tolly upphöjdes i furstlig värdighet. Hälsoproblem medförde att han snart därefter lämnade armén och drog sig tillbaka till sitt gods Beckhof (Jõgeveste) i södra Estland. På väg däerifrån till Tysland för att kurera sig avled fursten i Insterburg 26 maj (14 maj äldre stilen) 1818.

Med:
1. infanterikåren (chef generallöjtnant greve Peter Wittgenstein)
5. infanteridivisionen (chef generalmajor Gregor von Berg).
14. infanteridivisionen (chef generalmajor Ivan Sazonov).

2. infanterikåren (chef generallöjtnant Karl Gustav von Baggehufvud).
4. infanteridivisionen (chef generalmajor hertig Eugen von Württemberg).
17. infanteridivisionen (chef generalmajor Zakhar Olsufiev).

3. infanterikåren (chef generallöjtnant Nikolaj Tuchkov.)
1. grenadjärdivisionen (chef generalmajor greve Pavel Stroganov, ja det är honom som maträtten "Biff Stroganov" är uppkallad efter).
3. infanteridivisionen (chef generalmajor Pjotr Konovnitsin).

4. infanterikåren (chef genarallöjtnant greve Pavel Shuvalov).
11. infanteridivisionen (chef generalmajor Nikolaj Bakhmetiev).
23. infanteridivisionen (chef generalmajor Alexej Bakhmetiev).

5. gardesreservinfanterikåren (chef storhertig Konstantin Pavlovitij av Ryssland)
Gardesinfanteridivisionen (chef generalmajor Alexej Jermolov)
1. kombinerade grenadjärdivsionen (chef ?).
1. kyrassiärdivisionen (chef generalmajor Nikolaj Desperadovitj)

6. infanterikåren (chef generalen av infanteriet Dimitrij Dokhturov).
7. infanteridivisionen (generallöjtnant Pjotr Kaptsevitj).
24. infanteridivisionen (generalmajor Pjotr Likhachyov).

1. reservkavallerikåren (chef generaladjutant Fjodor Uvarov).
2. reservkavallerikåren (chef generaladjutant baron Fjodor Korf).
3. reservkavallerikåren (chef generalmajor greve Pjotr von der Phalen).
Flygande kosackkåren (chef generalen av kavalleriet greve Matvej Platov).

2. västliga armén under befäl av generalen av infanteriet furst Pjotr Bagration.
7. infanterikåren (chef generallöjtnant Nikolaj Raevsky)
8. infanterikåren (chef generallöjtnant Nikolaj Borozdin)
4. reservkavallerikåren (generalmajor greve Karl Sivers).
Generalmajor Nikolaj Ilovaisky V:s kosackdetachment.

3. reservobservationsarmén under befäl av generalen av kavalleriet Alexander Tomasov.
Generalen av infanteriet Sergej Kamenskis kår.
Generallöjtnant Jevgeni Markovs kår.
Generallöjtnant baron Fabian Gottlieb von Osten-Sackens kår. von Osten-Sacken hade en framgångsrik karriär och befordrades till general av infanteriet och upphöjdes 1821 i grevligt stånd. Efter Barclay de Tollys död förde han befäl över 1. ryska armén och var 1814 allierad generalguvernör över Paris. 1826 befordrad till generalfältmarskalk. Under rysk-polska kriget 1830-31 (Novemberupproret) var von Osten-Sacken militärguvernör över Kiev, Podolien och Volhynien. För sitt resoluta handalade belönades han med att upphöjas i furstlig värdighet. GFM furst Fabian Gottlieb von Osten-Sacken avled i september 1837.
Generalmajor greve Charles de Lamberts kavallerikår. Greven var en fransk rojalist som var i rysk tjänst.

Donauarmén under befäl av amiral [sic!] Pavel Tjitjagov (1767-1849). Anklagad för att ha låtit Napoleon undkomma vid Beresina avskedades han. 1813 tog han sig till Frankrike för att aldrig återkomma till Ryssland. Blev brittisk medborgare men framlevde huvuddelen av sina återstående dagar i Frankrike och Italien. Amiralen dog i Paris 1849.
1. kåren (chef generalen av kavalleriet greve Andrault de Langeron). Greven var en fransk rojalist som 1790 gick i rysk tjänst som överste för Sibiriska grenadjärregementet. Före 1812 utmärkte han sig i strid mot svenskar och turkar. Efter napoleonkrigen tjänstgjorde han bl.a. som militärguvernör över Kherson och Odessa. Återkallad till fanorna under rysk-turkiska kriget 1828-29, avled han i en koleraepedemi 1831.
2. kåren (chef generallöjtnant greve Pjotr Essen).
3. kåren (chef generallöjtnant Alexander Voinov).
4. kåren (chef generallöjtnant Andreas Burchard Friedrich von Saß i rysk språkskrud Andrej Pavlovitij Zass).
Arméreserven (chef generallöjtnant Ivan Sabanjev).

Utöver dessa styrkor fanns ett antal separata kårer och detachment, enligt följande:

Rigas kår, chef generallöjtnant Magnus Gustav (Ivan) von Essen.

Finlands kår, chef generallöjtnant Fabian Steinheil vilken även var generalguvernör över Finland 1810-13 och 1814-24. Under 1813 förde han befäl över arméerna i Kurland och Livland. Hans efterträdare som generalguvernör var greve Gustaf Maurtiz Armfeldt, hade dock bräcklig hälsa och Steinheil återtog posten som generalguvernör under 1814. Steinheil var tydligen väl ansedd av den finska befolkningen och upphöjdes 1812 i grevlig värdighet. Efter sin tid som generalguvernör kvarstannade han i Finland och dog i Helsingfors 1831.

1. reservkåren, chef generaladjutant baron Jegor Meller-Zakomelskij.

2. reservkåren, chef generallöjtnant Fjodor Ertel.

Bobrujskdetachmentet, chef generalmajor Gavril Ignatijev.

Smolenskreservkåren, chef generaladjutant friherre Ferdinand von Wintzigerode. Född i Thüringen 1770 tjänstgjorde han i flera arméer och inträdde i den ryska armén omkring år 1800. Ingick 19 september 1801 äktenskap med den polska grevinnan Hélène Rostworowska (1783-1829). I äktenskapet föddes en son. Under striderna i Moskva 1812 tillfångatogs Wintzigerode av fransmännen. Fritogs senare ock stred i slaget vid Lützen (eller Großgörschen) 2 maj 1813. Befodrad till general av kavalleriet deltog han i "folkslaktningen" slaget vid Leipzig 16-19 oktober 1813. Därefter följde han armén in i norra Holland och lämnade där den ryska armén och anslöt till den preussiska. Med denna stred han under Waterlookampanjen 1815. Avled i Wiesbaden 16 juni 1818. Han förekommer som en av personerna i Tolstojs bok "Krig och fred".

Kalugareservkåren, chef generalen av infanteriet greve Mikhail Miloradovic. General Miloradovic föddes 1771 i St. Petersburg och var av serbiskt ursprung. Inträdde i ryska armén i slutet av rysk-svenska kriget 1788-90. Stred under Suvorov i Italienska och schweiziska kampanjerna 1799. Under de fortsätta stridena under Napoleonkrigen utmärkte han sig i slaget vid Amstetten 5 november 1805, intagandet av Bukarest under rysk-turkiska kriget 1806-12, slaget vid Borodino 7 september 1812, slaget vid Tarutino 18 oktober 1812 och slaget vid Vjasma 3 november 1812. Förde befäl över reserverna i slaget vid Kulm 29-30 augusti 1813, slaget vid Leipzig 16-19 oktober 1813 och i slaget om Paris 30-31 mars 1814. 1818 utsedd till generalguvernör över St. Petersburg en post för vilken han kanske inte var helt lämpad. Som generalguvernör kom Miloradovic snart in i den politiska hetluften när Alexander I avled 1825. Generalen hindrade först att arvingen Nikolaj (I) uppsteg på tronen och var under tiden 9-25 december Rysslands de facto styresman. Sedan tronföljdsfrågan lösts erkände han dock Nikolaj I som rikets regent. Därpå exploderade dekabristupprorer i Miloradovics knä, och fast än han hade fått uppgifter om att något var på gång gjorde han inget förrän upprorsmakarna tog över Senatstorget den 26 decemeber 1825. Dagen efter redan själv in bland de upproriska trupperna och försökte tala dem till rätta. Detta misslyckades och i stället sköts och knivhöggs generalen till döds av Pjotr Kakhovskij och Jevgenij Obolenskij.

Kakhovskij som var officer och som även dödade sin regementschef överste Sturler (denne hade precis som Miloradovic försökt tala trupperna till rätta), dömdes senare till döden och hängdes på Peter-Paulsfästningen 25 juli 1826.

27. infanteridivisionen, chef generalmajor Dimitrij Neverovskij.

Serbiska detachmentet, chef generalmajor Nikolaj Liders.

Användarvisningsbild
tyskaorden
Redaktör emeritus
Inlägg: 7625
Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52

Re: 200 år sedan Napoleons inmarsch i Ryssland

Inlägg av tyskaorden » 19 augusti 2012, 14:27

Napoleons Grande Armée om 674 000 man var organiserad enligt följande:

Major Général (Stabschef) marskalk Louis-Alexandre Berthier, hertig av Wagram, hertig av Valengin och suverän furste av Neuchâtel

Norra flanken X kåren 30,000 man (preussare, polacker, bayrare och westfalare) under marskalk Etienne-Jacques-Joseph-Alexandre MacDonald, hertig av Tarente.

Södra flanken VII kåren 17 000 (sachsare) under divisionsgeneralen Jean-Louis-Ebénézer Reynier
Österrikiska kåren 34 000 man under fältmarskalk Karl Philipp, furste till Schwarzenberg, hertig av Krumau.

Mellersta styrkan (huvudstyrkan) om 220 000 under kejsar Nepoleons personliga befäl.
Kejserliga gardet 47 000 man. Gardets kavalleri under befäl av marskalk Jean-Baptiste Bessières hertig av Istrien; Gamal gardets infanteri under marskalk Pierre François Joseph Lefebvre hertig av Dantzig; Unga gardets infanteri under marskalk Adolphe Edouard Casimir Joseph Mortier hertig av Trevisio. Till Gardet var också ett antal multinationella enheter avdelade bl.a. Vislalegionen (polacker), Velites från Turin och Florens, spanska pionjärer, portugisiska jägare till häst, Neuchatelbataljonen från den schweiziska kantonen med samma namn.

I kåren 72 000 man (fransmän, bayrare, mecklenburgare, tyskar från de i Franska kejsardömet införlivade områdena, holländare, italienare, spanjorer och portugiser) under marskalk Louis-Nicolas Davout, hertig av Auerstaedt, furste av Eckmühl.
II kåren 37 000 man (fransmän, bayrare, schweizare, kroater, portugiser, holländare, tyskar från de i kejsardömet Frankrike införlivade områderna, polacker) under marskalk Nicolas Oudinot, hertig av Reggio.
III kåren 40 000 man (fransmän, württembergare, portugiser, tyskar från de i kejsardömet Frankrike införlivade området, soldater från Illyrien och Dalmatien, holländare och italienare) marskalk Michel Ney, hertig av Elchingen.

Högra flankstyrkan under Napoleosn broder divisionsgeneral Jérôme Bonaparte, fransk prins och konung av Westfalen.
V kåren 36 000 man (polacker från storhertigdömet Warszawa) under divisionsgeneralen Josef Antoni, furst Poniatowski (han fick senare marskalkstaven).
VIII kåren 18 000 man (westfalare) Jérôme Bonaparte förde först befäl över kåren men överlämnade detta senare till Jean-Andoche Junot, hertig av Abrantès.
IV reservkavallerikåren 9000 man (polacker, sachsare och westfalare) divisionsgeneral Marie Victor de Fay, markis av Latour-Maubourg.

Bakom mellersta styrkan följde:
IV kåren 46 000 man (italienare, fransmän, kroater och spanjorer) under divisionsgeneral Eugène de Beauharnais, fransk prins, furste av Venedig, vicekonung i kungariket Italien.
VI kåren 25 000 man (bayrare) under divisionsgeneral markis Laurent de Gouvion Saint-Cyr.
III reservkavallerikåren 10 000 man (fransmän, bayrare , sachsare och holländare) under divisionsgneral Emmanuel, markis av Grouchy.

Reservkavalleri bakom den mellersta styrkan I och II reservkavallerikårerna 21 000 man (fransmän , polacker, preussare, württembergare och soldater från mindre tyska stater) under konungen av Neapel marskalk Joachim Murat.
I reservkavallerikåren under divisionsgeneralen greven av Nansouty.
II reservkavallerikåren under divisionsgeneralen greve Montbrun.

Reseven i Polen XI kåren 50 000 man (fransmän, holländare, tyskar och neapolitanare) under marskalk Pierre Augereau, hertig av Castiglione.

Reserven i Tyskland IX kåren 34 000 man (fransmän, polacker, bayrare, soldater från Kleve-Berg, hessare och sachsare) under marskalk Claude Victor-Perrin, kallad Victor, hertig av Belluno. Denna kår sändes till Ryssland under hösten.

gnikam4
Medlem
Inlägg: 213
Blev medlem: 22 januari 2011, 13:41
Kontakt:

Re: 200 år sedan Napoleons inmarsch i Ryssland

Inlägg av gnikam4 » 19 augusti 2012, 23:52



Collage av scener ur den berömda ryska filmatiseringen av Krig och fred från 1967.

Skriv svar