Slaget vid Little Bighorn

[Perman]

Jag håller på att läsa boken "The Encyclopedia of North American Indian Tribes" som är en uppslagsbok om alla olika indianstammar som finns eller har funnits i Nordamerika. På sidan 58 så finns ett stor svartvit foto på en Kråkindian, och under bilden så finns följande text:

Curley (above) was a Crow scout for the Seventh cavalry detachment led by Colonel George Armstrong Custer at the Battle of the Little Bighorn. He was one of the few survivors of the 1876 battle in which Custer and over 200 of his troop were killed by an overwhelming force of sioux och Cheyenne.

Stämmer det verkligen att det fanns överlevande på Custers sida? Jag har aldrig hört eller läst tidigare att så skulle vara fallet. Även om det bara var några indianspejare från Crow stammen som överlevde så borde man ha hört talas om detta tycker jag.

/Per

[Göstring]

Tydligen http://en.wikipedia.org/wiki/Curly

[Perman]

Ok, då verkar det alltså vara en definitionsfråga om det fanns överlevande eller ej. Curly tillhörde 7th Cavalry under Custer som spejare men deltog alltså inte i själva slaget (och inte de andra Crowspejarna heller som det verkar). Han såg tydligen delar av slaget på avstånd dock.

Den bild som finns ifrån minst en film om slaget där en indianspejare slogs vid sidan av Custer och var en av de allra sista att stupa, stämmer tydligen inte då. Om man får tro wikipedia så deltog ingen av Crowspejarna i själva slaget, eftersom de beordrades att rida undan.

/Per

[Olays]

Jag lyssnade på ett mycket intressant radioprogram på NPR (national public radio) här i USA för flera år sedan. Runt 1900 så reste det runt ett par historiker och intervjuade de indianer som fortfarande levde och som hade varit med vid Little Big Horn, dessa uppgifter hade aldrig riktigt tagits på allvar "då det bara var indianer som snackade". Programmet var mycket intressant och gav väl inte så mycket nytt förutom att terrängens oerhörda betydelse för indianernas seger, området är väldigt kuperat med massor av små höjder och dalar så indianerna kunde komma i närstrid i väldigt snabbt (de använde inte sina hästar utan slogs avsuttna efter att ha ridit fram till närheten av Custers trupp). Det korta stridsavståndet kombinerat med Indianernas överlägsenhet i antal gjorde också att det hela var över mycket snabbare än det hade antagits från US sidan. Det var helt enkelt inte rätt terräng att anfalla en överlägsen styrka med kavalleri enligt indianerna själva. Intressant var också att alla indianer som deltog vid little big horn INTE hade infångats och dödats senare, det verkade ha varit ganska många som var i livet runt 1900.

Ni kanske kan hitta reportaget i NPRs arkiv om ni letar.

[sveahk]

Här en minnestavla över de deltagande Crow-indianerna vid Little Big Horn

DSC02062.jpg

Hans K

[NIL]

Förutom förmågan att utnyttja terrängen så menar en del av dagens historiker på att indianerna generellt hade bättre eldhandvapen, dom hade såväl revolvrar som repetergevär medans armén alltjämt var beväpnade med sina Springfield '73 (en skotts).

[Perman]

Här en minnestavla över de deltagande Crow-indianerna vid Little Big Horn

Hans K

Intressant, men är det inte lite märkligt att man reser en minnessten över dessa indianspejare, som förmodligen egentligen inte ens deltog i själva slaget? Flera av de som är nämnda dog ju av naturliga orsaker långt in på 1900-talet.

/Per

EDIT: När man läser om indianspejaren White Man Runs Him på wiki så står det faktiskt att de (spejarna alltså) "were engaged briefly in battle but would survive the engagement."

http://en.wikipedia.org/wiki/White_Man_Runs_Him

/Per

[sveahk]

Här en minnestavla över de deltagande Crow-indianerna vid Little Big Horn

Hans K

Intressant, men är det inte lite märkligt att man reser en minnessten över dessa indianspejare, som förmodligen egentligen inte ens deltog i själva slaget? Flera av de som är nämnda dog ju av natrurliga orsaker långt in på 1900-talet.

/Per

Jodå, de var nog med på ett hörn. Sedan ett antal år finns det vid Little Big Horn inte bara det äldre Custer Memorial utan också ett "Memorial" för de deltagande indianerna, om de nu var mot eller med Custer.

DSC02058.jpg

DSC02059.jpg

Dessutom har man börjat ställa upp "grav"-stenar också för fallna indianer på platsen där de dog (rödfärgade, i motsats till de vita för fallna soldater) - vilket inte är helt lätt, då de indianer som omkommit togs med av respektive stamm direkt efter slaget.

DSC02057.jpg

Hans K

[Johan Matsson]

På tal om minnesstenar så håller man sedan 1948 fortfarande på med Crazy Horse Memorial. Blir det någonsin färdigt är det världens största skulptur.

http://en.wikipedia.org/wiki/Crazy_Horse_Memorial
http://crazyhorsememorial.org/

[sveahk]

På tal om minnesstenar så håller man sedan 1948 fortfarande på med Crazy Horse Memorial. Blir det någonsin färdigt är det världens största skulptur.

http://en.wikipedia.org/wiki/Crazy_Horse_Memorial
http://crazyhorsememorial.org/

Det kan ta ytterligare fyrtio-femtio år, men det är mycket familj och idealism med i spelet och det hela finansieras privat - viktiga hållpunkter för att det blir färdigt.

Här några foton från ett besök förra sommaren

DSC01936_face0.jpg

DSC01953.jpg

... Korczaks änka Ruth som tillsammans med deras sju barn fortsätter arbetet med Crazy Horse Memorial.

DSC01945_face0.jpg

Hans k

[järnbäraren]

Platsen för slaget undersöktes av arkeologer på 1980-talet. Undersökningen gav upphov till en ny gren av arkeologin: slagfältsakeologi. Den intresserade kan läsa på Wikipedia: battlefield archaeology.
Slaget vid Little big horn påminner, tycker jag, en del om slaget i Teutoburgerskogen. Kraftig underskattning av motståndaren! Men slaget i Teutoburgerskogen var naturligtvis oerhört mycket större och dess världshistoriska implikationer helt enorma. Vad Custer beträffar så var väl ett slut som hans bara vad som var att vänta för denne hänsynslöst djärve gåpåare. Sjutton hästar lär han ha fått skjutna under sig under det amerkanska inbördeskriget! Någon gång måste ju turen ta slut.

[von Adler]

Det fanns gott om överlevare - Custer delade ju upp sin styrka, och red med en rätt in i indianlägret medan den andra delen skulle gå söderut och hindra indianerna från att fly ned frö floden (snacka om underskattning av motståndaren), under befäl av Kapten Benteen. En tredje styrka under Major Reno skulle gå runt indianlägret och slå sig igenom för att möra Custer och därmed krossa indianerna mellan sig.

Reno insåg tidigt att det var en omöjlig uppgift, retirerade och grävde ner sig. Benteen och underhållet kom till hans undsättning och dessa två enheter höll faktiskt ut i tre dagar tills de räddades av General Terry och hans män. Custers första grupp dödades till sista man.

[Fredrik Andersson]

Du har helt klart en poäng där von Adler. Det har ju alltid sagts att Custer och hans män stupade till siste man men man glömmer som sagt att styrkan var uppdelad i flera avdelningar.

Förutom att kavalleristerna var utrustade med enskottskarbiner trots att repetergevären funnits tillgängliga i sisådär tio år så kan det vara av intresse att känna till att soldaterna inte heller var utrustade med de reglementerade sablarna. Dessa hade lagts av innan framryckningen. Inte för att en sabel har så himla mycket att sätta emot ett Henry- eller ett Winchestergevär men ändå ett tecken på att man inte räknade med något nämnvärt motstånd. Att man envisades med enskottskarbinerna var helt enkelt att det ansågs vara slöseri med ammunition att pumpa i väg mängder med bly istället för att sakta och metodiskt ladda om mellan varje skott.

[spett]

En Springfield karbin hade en kraftigare patron än Winchester och Henry.
klart längre räckvidd.

[Fredrik Andersson]

Det är inte så mycket träffsäkerheten som mängden bly i luften som har betydelse i stridens hetta. Krig har i alla tider varit en materialsport och här var det lite som att Manchester United spelade mot Övre Rakvattnets IF med rullskridskor på fötterna. ÖRIF må vara sämre på papperet men om de har ordentliga fotbollsskor på fötterna springer de i cirklar runt Rooney och grabbarna...