Historieskrivningen kring Gustav IV - Sann eller propaganda?

Diskussioner kring händelser under revolutionernas & imperialismens tid.
Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13480
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: Historieskrivningen kring Gustav IV - Sann eller propaga

Inlägg av Markus Holst » 28 april 2013, 20:26

Var inte folket i Åbo svenskspråkigt vid den tiden?

Schwemppa
Redaktionen
Inlägg: 3555
Blev medlem: 27 juli 2007, 19:47
Ort: Sjundeå, Finland

Re: Historieskrivningen kring Gustav IV - Sann eller propaga

Inlägg av Schwemppa » 29 april 2013, 09:41

Det fanns säkert fler svenskspråkiga i Åbo då än nu, men en stor del av allmogen var finskspråkig.

Användarvisningsbild
von Adler
Medlem
Inlägg: 3524
Blev medlem: 28 juni 2002, 19:40
Ort: Årsta, Stockholm
Kontakt:

Re: Historieskrivningen kring Gustav IV - Sann eller propaga

Inlägg av von Adler » 29 april 2013, 11:33

Johan III talade säker till borgarna i Åo, varav de flesta säkerligen förstod svenska. Eller så talade han kanske tyska (eller möjligtvis plattyska), vilket var Lingua Franca bland handelsmän och borgare i Östersjöområdet på den tiden.

Jag har också hört att Gustav IV Adolf var den enda svenska kung som talade finska flytande. Karl XII ska ha lärt sig lite grand för att hjälpligt kunna kommunicera med sina finska trupper.

Ben
Medlem
Inlägg: 8761
Blev medlem: 20 juni 2002, 14:58
Ort: Sverige

Re: Historieskrivningen kring Gustav IV - Sann eller propaga

Inlägg av Ben » 1 maj 2013, 12:57

Enligt Nils-Erik Villstrands bok Riksdelen (2009), s. 163 f. ingick undervisning i finska även i Karl XI:s studieprogram. Gustav III och hans bröder hade fått undervisning i finska och kungen hade lärt sig en del fraser. Gustav IV Adolf hade under ett par års tid fått finskundervisning, men enligt Villstrand blev han aldrig särskild duktig på att tala språket.

FredH
Medlem
Inlägg: 1374
Blev medlem: 29 juli 2003, 19:56
Ort: Växjö

Re: Historieskrivningen kring Gustav IV - Sann eller propaga

Inlägg av FredH » 30 juli 2013, 21:12

Fredrik Andersson skrev:Tillbaka till kungen. Snarare än att hävda att G IV A var en dålig och misslyckat kung skulle jag vilja hävda att han hade otur helt enkelt. Som Psilander säger, hade man granskat officerskårens insatser under kriget hade nog inte G IV A varit den enda som fick kicken. Om kriget slutat annorlunda hade han med stor sannolikhet suttit kvar på tronen och vi hade med stor sannolikhet inte haft en gravid tronföljare med rötter i Frankrike.

Men när man nu led ett så katastrofalt nederlag att man tvingades lämna ifrån sig en stor del av rikets territorium så måste ju någon stackare få skulden för det. Officerskårens ambition att skydda sina egna intressen i kombination med tidens revolutionära tankegångar tror jag är svaret på G IV A: öde.
Otur är lite svårt att hävda anser jag. G IV A hade konstant misslyckande med sina utnämningar, Cronstedt på Sveaborg kom från en adelssläkt som var notoriskt emot kungamakten, sedan G III tid.

Klingspors var 1808 en orkeslös 63åring, en notorisk odugling enlig flera samtida beskrivningar. Han var bl.a. djupt anti Gustavian, bl.a. förde han det högsta befälet för Stockholms garnison vid mordet på Gustaf III, han ska tydligen ha släpt ut mördarna utan att de behövde demaskera sig. Han gick även i George Adlersparres ledband under riksdagen i Norrköping och därmed stått nära opositionen mot G IV A. Han beundrade Napoleon och hade en tro på att bästa sätt att försvara Finland på var att retirera, trots att order och försvarsplan var betydligt mer offensiv.

Två grova fel i utnämningar som inte direkt kan klassas som otur och som troligen hade en central del i att kriget 1808-09 gick som det gick.

Men visst, G IV A var regent under en ytterst pressad tid för alla kungamakter i Europa, så en stor press kan kanske förklara vissa tokiga utnämningar. Men inte otur.

Ben
Medlem
Inlägg: 8761
Blev medlem: 20 juni 2002, 14:58
Ort: Sverige

Re: Historieskrivningen kring Gustav IV - Sann eller propaga

Inlägg av Ben » 30 juli 2013, 21:36

Den beskrivningen av Klingspors åtgärder 1808 lär kunna ifrågasättas. För att citera Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 21. 1975-1977):
Inför det ökande krigshotet tillsattes 11 jan 08 en hemlig krigsberedning i Sthlm för att utarbeta operationsplanen inför det väntade ryska anfallet. K utsågs som den mest kompetente inom generalitetet till ordf. Beredningens utlåtande 1 febr byggde på ett av statssekreteraren C Lagerbring uppsatt betänkande. Det följde de strategiska principerna för ett nödförsvar av Finland, som först utarbetats av generalmajor J G Toll 84 o sedan vid olika tidpunkter återupptagits o framförts av olika militärer såsom K, G H Jägerhorn, S Möller, M Björnstjerna o G M Armfelt, den sistnämnde så sent som 07. Man borde i fall av ett ryskt anfall om vintern "rädda vad av armén frälsas kan", inkasta så mycket trupper i Svartholm o Sveaborg, som kunde rymmas där o draga återstoden till Österbotten. Därefter skulle flottan om våren undsätta de nämnda fästningarna, samtidigt som armén gick till motoffensiv från norr. Ingen i krigsberedningen anmälde någon avvikande åsikt. Uppgiften anförtroddes åt K med överste Gustaf Löwenhielm som generaladjutant eller stabschef. 4 febr fastställdes den av Lagerbring utarbetade instruktionen för överbefälhavaren i enlighet med hemliga beredningens förslag, kompletterat av K på ett par punkter. Huvudvikten skulle fästas vid arméns räddning o därför borde den i bästa möjliga ordning retirera från samlingspunkterna Tavastehus o St Michel till Österbotten. Reträtten borde dock, enligt ett troligen av kungen gjort tillägg, ej företagas förrän nöden påträngde.

Ryssarna gick till anfall 21 febr, o armén retirerade under tf överbefälhavaren C N af Klercker (s 295) till Tavastehus. Då K 1 mars anlände dit, var den nära att kringrännas av den ryska övermakten. Klerckers plan att stanna kvar o försvara sig i Tavastehus övergavs efter ett krigsråd, som beslöt om en allmän reträtt till Österbotten. Den började redan 5 mars, ty ingen tid var att förlora. Härigenom räddades otvivelaktigt finska armén från att slås ut redan i krigets början i all synnerhet som Savolaxbrigaden redan 3 mars begynt sin reträtt mot Uleåborg.

Reträtten genomfördes med stor skicklighet o den hotande omfattningen undveks. Löwenhielm, som tillfångatagits, ersattes i april som generaladjutant av G J Adlercreutz. Efter striden vid Siikajoki 18 april avstannade reträtten o K biföll Adlercreutz plan att anfalla fienden vid Revolaks, där seger vanns 27 april. K hade löst sin huvud- uppgift att bevara armén intakt till våren. För detta mottog han samtidens erkännande. Reträtten ansågs enligt kungen vittna om vad trohet o tapperhet i förening med kloka anstalter kunde uträtta. Den var en "scavante" lära för alla efterkommande militärer, ansåg hertig Karl, o borde få ett rum i krigshistorien enligt G G von Döbeln. Även G A Brakel, J F Aminoff o af Klercker ansåg, att reträtten räddat armén. G H Jägerhorn hyllar under sommarfälttåget K:s lysande militära gloria; denne var en stor o lycklig general, i allmänhetens ögon en av de största anförare Sverige ägt. K själv gav sina trupper förtjänsten.
Cronstedt betraktades som en av hjältarna vid Svensksund 1790 och blev av Gustav III överöst med belöningar av olika slag och fick en ställning liknande en sjöminister trots att han bara var 35 år. Även i början av Gustav IV Adolfs regering innehade Cronstedt höga poster. Sedan är det fullt möjligt att Cronstedt var missnöjd med att förflyttas till Sveaborg, men någon anti-gustaviansk oppositionsman var han verkligen inte.

Skriv svar