Amund skrev:Däremot tror jag att nationalismen har minskat i betydelse sedan 1800-talet, det viktigaste för befolkningen idag är trots allt den personliga levnadsstandarden, vilket kanske inte framstod lika tydligt (hos de intellektuella) för snart 200 år sedan.
Ja nationalismen har nog slagit till arabvärlden innan.
Arabnationalismen var som störst vid första världskriget. Det var en etnisk och sekulär nationalism som syftade på att förena araberna trots kulturella och språkliga skillnader, och resa sig mot turkarna och senare kanske kolonialmakterna. Arabnationalismen hängde kvar länge under efterkrigstiden, och resulterade mest i inspiration för de auktoritära socialist-inspirerade staterna, kupper och frihetsrörelser (Syrien, Libyen, Egypten, Algeriet, Irak etc) och en del misslyckade statsbildningar där dessa stater försökte slå ihop sig.
Numera är det nog någon slags nationalstatsnationalism som fått utrymme under protesterna= dvs mycket vevande med det egna landets flagga. I Libyen har flaggan från innan Gadhäfi, Senussi-dynastins libyska flagga fått symbolisera landet - en markering för att försöka bryta den libyska identiteten ifrån senaste 40 årens Gadhäfi-dominans.
Gentlemen may talk of the age of chivalry, but remember the ploughmen, poachers and pickpockets whom they lead. It is with these sad instruments that your great warriors and kings have been doing their murderous work in the world.