Sista offentliga avrättningen 130 år sedan i Sverige.

[cocteau]

Det finns även ett foto på schavotten alldeles efter Hjerts avrättning genomförts. Man kan se bödeln och prästen på schvotten samt den den
döde Hjert. Värt att notera är att svenska halshuggningar utfördes med låg stupstock där den livdömde låg ner med en kedja över ryggen
för att dom inte skulle kunna röra på sig.

Just att denna kedja glömdes bort vid avrättningen av Anna Månsdotter var anledningen, iallafall den officiella, att hugget tog något snett
och att underkäken blev kvar på kroppen.

Ursprunglig URL: http://www.algonet.se/~hogman/bild/Avra ... 201876.jpg

[Mäster Grå]

Värt att notera är att svenska halshuggningar utfördes med låg stupstock där den livdömde låg ner med en kedja över ryggen för att dom inte skulle kunna röra på sig.

Vet du när man började med detta? Jag hade för mig att det var A G Dahlman som kom på det efter den misslyckade avrättningen av Anna Månsdotter, men jag kan ha tagit fel...

/Mäster Grå

[cocteau]

Det finns lite olika bud kring detta har jag för mig. Dels att hr Dalmans medhjälpare glömde att applicera kedjan, dels att hr Dalman inte hade monterat den kedja som skulle funnits, och dels att han efter denna avrättning "uppfann kedjan". Vad som är ställt utan varje tvivel är att hugget tog snett. Det kan man tydligt se på dödsmasken som kan ses här: http://www.kvv.se/upload/Museum/htm/yngsjo3.htm

En lång artikel från den danska tidningen Politiken:

Anna Månsdotters avrättning
text: den danske författaren Peter Nansen

Avrättningen skedde i går morse i Kristianstads länsfängelse.

Anna Månsdotter, en bondkvinna från sydöstra Skåne, hade haft sin son Per till älskare från hans tidigaste ungdom. Detta förhållande fortfor sedan sonen gift sig med en vacker och välbärgad flicka, och då Anna Månsdotter ständigt plågades av svartsjuka mot svärdottern, övertalade hon i mars i fjol sonen att mörda sin hustru och var själv behjälplig vid utförandet av förbrytelsen.

Den processuella undersökningen var mycket invecklad och ur psykologisk synpunkt ovanligt intressant. Först tog sonen hela skulden på sig, sedan förklarade modern att båda var lika skyldiga, till sist, tillstod hon, att hon, ensam utfört mordet.

Då det emellertid med hänsyn till de upplysningar som kommit i dagen icke kunde råda något tvivel om att både mor och son var delaktiga i brottet, dömdes båda till döden. Denna dom fastställdes av högsta domstolen, men samtidigt benådades sonen sålunda, att straffet förändrades till livstids straffarbete, under det moderns nådeansökan avslogs.

Förberedelsen

För två månader sedan fick Anna Månsdotter veta, att hennes öde utan pardon skulle bli att mista huvudet under bilan. Under den långa tid, som har förflutit sedan dess, har hon levat i ständig väntan på att föras till schavotten, och de sista två tre dagarna har hon vetat dag och timme för sin avrättning.

Detta skedde alltså för hennes själs salighet. I det samfundet uppgav varje hänsyn till henne här på jorden önskade det att skaffa henne nåd i himmelen och det föll på den endast ett par och tjugo år gamle vice pastor Hasselqvist att bereda den dödsdömda kvinnan till döden.

Pastor Hasselqvist har samvetsgrant arbetat på Anna Månsdotters omvändelse. Orsaken till att det varade så pinsamt länge, innan bödeln fick hand om hennes kropp, var för att pastor Hasselqvist icke ville uppge hoppet om att frälsa hennes själ. I två månader arbetade den unge själasörjaren med den förhärdade synderskan och då han slutligen för kort tid sedan förklarade, att avrättningen nu kunde ske, var det säkert endast för att han ansåg ytterligare ansträngningar hopplösa.

Ett litet drag, som är belysande och absolut pålitligt skall dock här berättas. För ett par dagar sedan blev pastor Hasselqvist vittne till att Anna Månsdotter dödade en spindel och då han förehöll henne det grymma att döda ett oskyldigt djur, svarade hon: 'Av den anledningen kan man väl i alla fall inte mörda mig'

En person som har känt Anna Månsdotter förklarade, att hon ansåg det mycket sannolikt, att hon överhuvudtaget icke hade någon känsla av skuld. Hon var ovanligt begåvad bondkvinna, hon tänkte kyligt och skarpt och på grund av sin överlägsenhet var hon inför sin omgivning i högsta grad självtillräcklig, van att dominera och van att anse att allt vad hon företog sig var tillåtet.

Den svenska bödeln

Då dagen för Anna Månsdotters avrättning slutligen var fastställd kallades den andra huvudpersonen i detta blodiga skådespel, bödeln, till Kristianstad.

Denna gång var det Dahlmann som skulle fungera och samtidigt - debutera. Hittils hade han avrättat in effigie, i det han flitigt övade sig på trädockor. I går skulle han för första gången på uppdrag av staten döda en människa.

Skarprättare Dahlmann är en fullblodsämbetsman. Han tager sitt föga avundsvärda värv med högtidlig förtjusning. Han är stolt över att vara den man, som representerar den svärdbärande överheten och han talar om sitt yrke med nästan salvelsefullt allvar.

Han har nyligen blivit intervjuad av en Stockholmsjournalist, som berättar om hans idylliska hem, på vars tamburdörr sitter denna skylt:

'A. G. Dahlmann
Skarprättare.'

Som synes försöker han inte dölja sina metier.

En egendomlighet hos honom är att han är vänsterhänt och endast har fyra fingrar på höger hand. Den femte har en häst bitit av. Men ingen av dessa skavanker hindrar honom att med säker hand sköta en yxa.

Schavotten

I Sverige är icke avrättningar längre offentliga nöjen som här i Danmark och som häxbålen i gamla dagar. De äger nu rum i fängelsegårdarna och inför en liten skara vittnen.

Fängelset i Kristianstad ligger nästan i stadens centrum, två minuters väg från Stora Torget och kyrkan som stadens grundläggare Kristian IV byggde.

Här ordnade herr Dahlmann i förrgår sin schavott. Den kunde knappast vara enklare. Mitt på gården lades sand, och på den fem flata furuplankor som golv. På den näst främsta av dessa låg det grovhyvlade blocket, en halv aln högt med en fördjupning för delinkventens hals och bröst. För den händelse delinkventen skulle göra motstånd var slutligen en järnkedja att spänna över benen fastgjord i golvet. Schavotten låg alltså i plan med marken, och delinkventen måste för att bli halshuggen lägga sig platt på magen och sträcka hals.

På fängelsegården

Gårdagen i Kristianstad ingick med ett strålande väder. Klockan halv åtta började det bli livligt omkring fängelset. En avdelning av det i staden förlagda artilleriet marscherade upp i allén framför fängelset och de med inträdeskort försedda vittnena började att infinna sig samtidigt som en stor publik av män, kvinnor och barn stojande samlades utanför militärvakten.

Då det var kungjort, att exekutionen skulle äga rum precis klockan åtta samlades snabbt de något mer än femtio inträdesberättigade på fängelsegården. Fadern och brodern till Anna Månsdotters mördade svärdotter hade ansökt om tillstånd att få vara med om avrättningen. De förklarade att de gärna önskade bevittna, när Anna Månsdotter 'led sitt rättmätiga straff'. Självfallet blev deras begäran avslagen. Men utanför på gatan stod de två svenska bönderna med förnöjd uppsyn och väntade.

Som huvudperson i denna dystra scen arbetade skarprättare Dahlmann. Han uppträdde soignerad i prunkande ny uniform av mörkblått kläde med guldrevärer längs byxbenen och på ärmarna. Det mest i ögonen fallande i hans utstyrsel var dock en flott vit silkesslips, i vilken en kråsnål lyste i form av en miniatyrskarprättareyxa av guld. Vid förfrågan om han inte hade stärkt sitt mod med sprit upplyste herr Dahlmann att han var godtemplare.

Avrättningen

Den stilla luften genljöd av kyrkklockans slag. Ögonblicket var inne. Landssekreteraren trädde fram vid schavotten och med lugn distinkt stämma läste han upp domen.

Uppläsningen var slut, och fängelsedörren öppnades av en konstapel. En eller två minuters andlös väntan och i dörren visade sig först den unge prästen i full ornat, ännu till hälften barn, så vit i ansiktet som en kalkad vägg och skälvande i hela kroppen. Därpå Anna Månsdotter, klädd i vit klänning, pyntad som till fest skred hon fram med osäkra steg, med stora lysande, oroligt sökande ögon. Hon var grå och mager, anletsdragen var stelnade i skräck, hennes hållning var dock rak och den vita dödsklänningen föll vackert omkring den slanka gestalten. Hos denna gamla fyrtioåttaåriga, halvdöda kvinna kunde man fortfarande se spår av hennes forna skönhet.

Hon gjorde inget motstånd, vilket man hade befarat. Hon var viljelös av ångest. Ledd av den unge prästen, som tycktes nära att svimma, och som medan han oavlåtligt klappade henne på skuldran, med darrande stämma viskade lugnande ord till henne, gick hon fram till schavotten, föll ned på knä, betraktade med en sista skygg blick den uniformerade skarprättaren, som gömde yxan bakom sig, lät utan motstånd ögonen bindas för av bödelns medhjälpare, och lade sig efter det prästen hade viskat några ord till henne, platt ned med huvudet i blockets fördjupning, snyftande som ett barn. I samma nu stod Dahlmann vi hennes vänstra sida med lyft halvmånformig yxa. Då, just som hugget skulle falla, lyfte Anna Månsdotter huvudet jämrande som ett barn och medhjälparen måste i en fart gripa tag i det och pressa ned det. Åter hörde man den stilla jämrande snyftningen - då blänkte yxan genom luften, ett mjukt ljud av hugget och det förbundna huvudet rullade fram i sanden, ända fram till åskådarnas fötter, under det två tunna blodstrålar sprutade en aln eller två ur den genomskurna halsen, vars hud rynkade sig gul som gåsskinn.

Två sekunder efteråt höll en ung medicinare huvudet i sina händer ivrigt undersökande ögonen, som ännu en minut förblev blanka och levande, som om de kunde se.

Hugget hade tagit alldeles under öronen och fortsatt snett framåt så att hakan och en del av tungan hade blivit kvar vid kroppen.

I obduktionslokalen

Medan den unge medicinaren bar huvudet in till dissektionsbordet och sin professor, bars kroppen in till de intresserade vetenskapsmännen, som snabbt klädde av den, ännu varm av pulserande blod, skar upp den och tog ut hjärtat, som till och med under kniven fortfor att leva en stund.

Ur huvudskålen sågades hjärnan ut, varpå huvudet överlämnades till den danske bildhuggaren Thod Christensen, som för Stockholms Panoptikons räkning skulle göra en dödsmask.

När slutligen vetenskapen och konsten blir färdiga med Anna Månsdotter lämnas resterna av henne till evig vila i den del av vår gemensamma moder jord som på kyrkogården i Kristianstad är beskärd mördare och självmördare.

(Politiken, 8 augusti 1890)

[Mäster Grå]

Det var intressant. I TV-serien Skånska mord som gick på TV för några år sedan fanns ett avsnitt om Anna Månsdotter, det kanske du såg? Den här texten gav ju hur som helst en djupare bild av det hela. Det fanns f ö förr i tiden (vet ej om det är kvar) ett polismuseum i Sthlm, där det fanns ett vaxkabinett i vilket Yngsjö-mörderskan utgjorde en av dockorna. Hennes dödsmask var ju dock förfärlig, stackars människa.

/Mäster Grå

[CvD]

Det var intressant. I TV-serien Skånska mord som gick på TV för några år sedan fanns ett avsnitt om Anna Månsdotter, det kanske du såg? Den här texten gav ju hur som helst en djupare bild av det hela. Det fanns f ö förr i tiden (vet ej om det är kvar) ett polismuseum i Sthlm, där det fanns ett vaxkabinett i vilket Yngsjö-mörderskan utgjorde en av dockorna. Hennes dödsmask var ju dock förfärlig, stackars människa.

/Mäster Grå

Hittade inte polismuseet i Stockholm på nätet, dock fanns det ett Polishistoriskt (tills vidare stängt) och ett Polistekniskt museum (öppet för bokade besök) som nu ska slås samman till ett Polismuseumsom ska finnas bredvid Tekniska museet på Djurgården. Planeras att öppnas 2007.

Hittade dock några andra polismuseer i bla Västerås och Sala



/CvD

[Mäster Grå]

Ja... Finns det inte något liknande i Köpenhamn också?

/Mäster Grå

[cocteau]

Det var intressant. I TV-serien Skånska mord som gick på TV för några år sedan fanns ett avsnitt om Anna Månsdotter, det kanske du såg?

Den serien såg jag inte. Kanske något man ska försöka hitta då.

[Mäster Grå]

Ja det var iofs många år sedan, hur många minns jag inte, bara att jag var mycket yngre då.... Serien gick i SVT vill jag minnas, du kan ju höra med dem. Det var inte bara Yngsjö-mordet utan även andra skaånska mord, ett mord för varje avsnitt. Ernst-Hugo Järegård spelade en huvudroll i något avsnitt om jag inte minns fel.

/Mäster Grå

[cocteau]

Tänkte bara kommentera detta med museum och gamla fängelser. Varje gång jag går hem från strömvallen där jag sett Gefle IF spela så går jag förbi gamla fängelset i Gävle. Och jag när jag går på gatan nedanför den gamla fängelsemuren och de hus där jag vet tidningarnas reportrar satt på taken för att kunna skriva ett "referat" av avrättningen
så får jag rysningar. Speciellt som Gefle IF redan funnits i 11 år då hr. Dalmans bila föll.

Det finns också ett fängelsemuseum i Gävle där bland annat bilan finns kvar: http://www.fangelsemuseet.se/

[Mäster Grå]

Aha! Då finns det alltså en anledning att besöka Gävle!
Det var f ö en fin bila på bilden, vet du någon datering på den, möjligen?

Jag besökte nyligen Malmöhus slott där utställningen Makt över människor tar upp slottets historia som fängelse. Den utställningen var mycket sevärd! Jag skrev en liten "recension" av den i musei- och sevärdhets-kategorin.

/Mäster Grå

[Mäster Grå]

Eller förresten... Är det Dahlmans bila?

[Mäster Grå]

Ja, det var det ju. Du får ursäkta att jag läste lite slarvigt. Jag kanske är i en formsvacka...

/Mäster Grå

[Andreas K]

Ja, det var inte så lätt att se, jag trodde jag hade tappat synen tillsammans med förståndet...

[Mäster Grå]

Ja. Precis vad jag också trodde ett tag! Eller alltså, mitt förstånd menar jag ju då.

/Mäster Grå

[Andreas K]

Den dagen kommer ändå då man tappar både förståndet, synen, håret och tänderna. Man vill ju inte få allt det där eländet redan i min ålder...