När man läser böcker eller ser på film som handlar om det amerikanska inbördeskriget (bland annat Gettysburg) så ser inte soldaterna ut att vara av något speciellt hög kvalité. Ofta dåligt utrustade och ser allmänt odiciplinerade ut, lite som en sammanrafsad bondeskara. Ser man däremot på deras europeiska "kollegor" i allmänhet och de preussiska soldaterna i synnerhet så framträder en annan bild. Oändliga rader av väldrillade och ytterst välutrustade soldater.
Var det så att Europas arméer var generellt sätt "bättre" än de som slogs i inbördeskriget?
Fanns det något militärt utbyte mellan Europa och de stridande parterna i inbördeskriget under den här tiden?
Kvalitén på soldater i USA och Europa
Re: Kvalitén på soldater i USA och Europa
Engelska och franska officerare tjänstgjorde som observatörer i sydstatsarmén. En del svenska officerare tog tjänstledigt och tjänstgjorde i Nordstatsarmén, men om det var fler europeiska officerare som gjorde det också vet jag inte. Men det fanns en del nordstatsofficerare som hade starkt tyskklingande namn men om dom var immigranter eller inte vet jag inte.maal skrev:Fanns det något militärt utbyte mellan Europa och de stridande parterna i inbördeskriget under den här tiden?
Man kan inte rikitigt jämföra Europa och Nord-/Sydstaterna för arméerna då den var snabbt sammankallad och industrin hann inte rikigt med. Det var först i mot slutet som Nordstatsindustrin helt hann med att utrusta soldaterna allt eftersom dom anslöt sig. Sydstaterna hann aldrig med pga deras dåligt utveckalde industri.maal skrev:När man läser böcker eller ser på film som handlar om det amerikanska inbördeskriget (bland annat Gettysburg) så ser inte soldaterna ut att vara av något speciellt hög kvalité. Ofta dåligt utrustade och ser allmänt odiciplinerade ut, lite som en sammanrafsad bondeskara. Ser man däremot på deras europeiska "kollegor" i allmänhet och de preussiska soldaterna i synnerhet så framträder en annan bild. Oändliga rader av väldrillade och ytterst välutrustade soldater.
Var det så att Europas arméer var generellt sätt "bättre" än de som slogs i inbördeskriget?
Europeisk industri var ju mycket välutvecklad och det var anpassat hur mycket trupper som kunde mobiliseras med en gång och vad som kunde utrustas senare, planering i god tid helt enkelt. I Europa behöve man inte heller tänka på att underhålla en mycket stor armé över stora områden, som i Amerika i lång tid för man räknade med att krig skulle vara snabbt avslutade.
Kvalitén på trupperna var också annorlunda då många europeiska arméer hade värnplikt vilket gav en vältränad styrka, men man kan inte rikigt jämföra Preussen och Nord-/Sydstaterna, för Preussen hade en extremt väldrillad (preussisk diciplin) och välutrustad armé.
Nordstaterna hade en stående armé men den blev snabbt utnummrerad av delstatstrupperna men den skall ha varit av god kvalité enligt vad jag har hört. Sydstaterna hade ingen stående armé för än kriget hade börjat och hann aldrig riktigt växa då delstatstrupperna tog det mesta manskapet, kvalitén på dom vet jag inget om.
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Hur definierar du "dåligt urustade"?
Är "dåligt utrustade"= har inte enhetlig utrustning vad gäller vapen och uniform.
Eller är "dåligt utrustade"= saknar nödvändiga vapen och uniformer eller har sådan av bristfällig kvalite?
Vad gällde beväpningen så var den amerikanska utrustning ungefär av samma kvalite som den som användes på de europeiska slagfälten vid denna tiden. Räfflade slaglåsgevär och karbiner tillsammans med ett visst antal musköter av äldre modell. Till detta revolvrar och en rad olika bakladdade eller magasinsförsedda vapen, främst bland kavalleriet.
Artilleriet bestod av en blandnig av slättborrade och räfflade kanoner.
Båda sidor avsåg att ha sitt manskap full uniformerade men sydstaterna hade ständigt problem med att resurserna inte räkte till varför manskapet i allmänhet var klädda i en blandning av militära och civila persedlar. Bristen på resurers gjord eockså att man sydde upp uniformerna i vad tyg som fanns tillgängligt därav de många nyansera av "butternut grey" dvs allt ifrån stengrått till brunt med inslag av grått.
Nordstaterna däremot hade reseruserna för överlag kunna utrusta sitt manskap i blå unifomer (undantaget div förband i "speciall uniformer" som skarpskyttar & zouaver mfl)
De amerikanska soldaterna var utbildade enligt dåtidens västerländska "standard" dvs baserat på erfarenheterna från Napoleonkrigen anpassat till amerikanska förhållande och modiferade efter erfarenheterna från kriget med Mexico.
Före inbördeskriget så var den reguljära amerikanska armen var inte särskilt mycket sämre eller bättre än sina europeiska kollegor, de äldre och medelålders officerna hade ofta stridserfarenhet fråm kriget med Mexico.
Det stora problemt var att antalet proffesionella officerar och underbefäl inte räckte till för att fylla luckorna i den snabbt expanderade armeerna. Alltså som kom ett stort antal amatörer att ha befattningar som de hade begräsnade eller ingen utbildning för innan de drog på sig uniformen. Detta gjord eatt många av förbanden på båda sidor hade betydnade brister i utbildning och sammanhållning i början av kriget.
Den reguljära amerikansak amren splittardes när kriget bröt ut, Nordstatetna behöll visserligen de flesta av de reguljära förbandne men en stor del av officerskåren gick över till sydstaerna för att strida för sina stater. Eftersom en stor del (och delvis den bästa delen) av officerskåren kom från syd så hade de ett kvlaitativt övertag i början av kriget. Samma sak gällde manskapet, huvuddelen av sydstatsoldaterna var bönder som var vana vid hårda och enkla förhållandne och som kunde klara sig is skog och mark och hantera vapen, sådan "rekryter" fanns också i norr men många av soldatern var "stadsbor" och sakande helt erfarenhet av vapen och fältliv innan kriget. Sydsaterna kudne också dra nytta av sin överklass vars aristokratiska fasoner gjorde dem vana ryttare och skyttar vilket var en bra gund för ett kavalleri. Å andra sidan så kom de flesta av artilleristerna ifrån norr och nordstaternas artilleri hade en kvalitativ överlägsenhet både bland pjäser och manskap kriget igenom.
Värnplikt är ingen garanti för att soldaterna är välövade eller stridsdugliga, innehållet i utbildningen är minst lika viktigt.
Vad gäller "bästa armén i världen" så var preussarna på väg åt det hållet under 1860-talet men titeln delades av iaf officellt av Frankrike och Österrike. Preussarna hade varit först med att utrusta sina infanterister med bakladded gevär (de sk nålgevären) och höll på att utveckla infanteriets taktik för att kunna utnyttja den ökade eldkraften. Men det preussiak kavalleriet var på sin höjd medelmåttigt. Artilleriet hade visserlgien världens mest moderna kanoner men också världens sämsta stridsteknik och doktrin. Österrrike had nog det bästa kavalleriet och ett mycket bra artilleri men infanteriet hade precis gått in i en taktisk återvändsgränd som skulle göra att de skulle nedslaktas i tusental utan resultat i 1866 års krig.
Osv.
Är "dåligt utrustade"= har inte enhetlig utrustning vad gäller vapen och uniform.
Eller är "dåligt utrustade"= saknar nödvändiga vapen och uniformer eller har sådan av bristfällig kvalite?
Vad gällde beväpningen så var den amerikanska utrustning ungefär av samma kvalite som den som användes på de europeiska slagfälten vid denna tiden. Räfflade slaglåsgevär och karbiner tillsammans med ett visst antal musköter av äldre modell. Till detta revolvrar och en rad olika bakladdade eller magasinsförsedda vapen, främst bland kavalleriet.
Artilleriet bestod av en blandnig av slättborrade och räfflade kanoner.
Båda sidor avsåg att ha sitt manskap full uniformerade men sydstaterna hade ständigt problem med att resurserna inte räkte till varför manskapet i allmänhet var klädda i en blandning av militära och civila persedlar. Bristen på resurers gjord eockså att man sydde upp uniformerna i vad tyg som fanns tillgängligt därav de många nyansera av "butternut grey" dvs allt ifrån stengrått till brunt med inslag av grått.
Nordstaterna däremot hade reseruserna för överlag kunna utrusta sitt manskap i blå unifomer (undantaget div förband i "speciall uniformer" som skarpskyttar & zouaver mfl)
De amerikanska soldaterna var utbildade enligt dåtidens västerländska "standard" dvs baserat på erfarenheterna från Napoleonkrigen anpassat till amerikanska förhållande och modiferade efter erfarenheterna från kriget med Mexico.
Före inbördeskriget så var den reguljära amerikanska armen var inte särskilt mycket sämre eller bättre än sina europeiska kollegor, de äldre och medelålders officerna hade ofta stridserfarenhet fråm kriget med Mexico.
Det stora problemt var att antalet proffesionella officerar och underbefäl inte räckte till för att fylla luckorna i den snabbt expanderade armeerna. Alltså som kom ett stort antal amatörer att ha befattningar som de hade begräsnade eller ingen utbildning för innan de drog på sig uniformen. Detta gjord eatt många av förbanden på båda sidor hade betydnade brister i utbildning och sammanhållning i början av kriget.
Den reguljära amerikansak amren splittardes när kriget bröt ut, Nordstatetna behöll visserligen de flesta av de reguljära förbandne men en stor del av officerskåren gick över till sydstaerna för att strida för sina stater. Eftersom en stor del (och delvis den bästa delen) av officerskåren kom från syd så hade de ett kvlaitativt övertag i början av kriget. Samma sak gällde manskapet, huvuddelen av sydstatsoldaterna var bönder som var vana vid hårda och enkla förhållandne och som kunde klara sig is skog och mark och hantera vapen, sådan "rekryter" fanns också i norr men många av soldatern var "stadsbor" och sakande helt erfarenhet av vapen och fältliv innan kriget. Sydsaterna kudne också dra nytta av sin överklass vars aristokratiska fasoner gjorde dem vana ryttare och skyttar vilket var en bra gund för ett kavalleri. Å andra sidan så kom de flesta av artilleristerna ifrån norr och nordstaternas artilleri hade en kvalitativ överlägsenhet både bland pjäser och manskap kriget igenom.
Värnplikt är ingen garanti för att soldaterna är välövade eller stridsdugliga, innehållet i utbildningen är minst lika viktigt.
Vad gäller "bästa armén i världen" så var preussarna på väg åt det hållet under 1860-talet men titeln delades av iaf officellt av Frankrike och Österrike. Preussarna hade varit först med att utrusta sina infanterister med bakladded gevär (de sk nålgevären) och höll på att utveckla infanteriets taktik för att kunna utnyttja den ökade eldkraften. Men det preussiak kavalleriet var på sin höjd medelmåttigt. Artilleriet hade visserlgien världens mest moderna kanoner men också världens sämsta stridsteknik och doktrin. Österrrike had nog det bästa kavalleriet och ett mycket bra artilleri men infanteriet hade precis gått in i en taktisk återvändsgränd som skulle göra att de skulle nedslaktas i tusental utan resultat i 1866 års krig.
Osv.
-
Hohenzollern
- Medlem
- Inlägg: 288
- Blev medlem: 1 januari 2005, 19:55
- Ort: Lund
Re: Kvalitén på soldater i USA och Europa
Nordamerika hade ju en arme från början med samma mörkblåa uniformer. Om du ser filmed "Gods and Generals" kan du se att sydstatarna har samma uniformer som nordstatarna i början av filmen men de gör en övergång senare i filmen.maal skrev:När man läser böcker eller ser på film som handlar om det amerikanska inbördeskriget (bland annat Gettysburg) så ser inte soldaterna ut att vara av något speciellt hög kvalité. Ofta dåligt utrustade och ser allmänt odiciplinerade ut, lite som en sammanrafsad bondeskara. Ser man däremot på deras europeiska "kollegor" i allmänhet och de preussiska soldaterna i synnerhet så framträder en annan bild. Oändliga rader av väldrillade och ytterst välutrustade soldater.
Att samtliga sydstatare inte var likadant uniformerade är inte så konstigt. Amerikanska inbördeskriget var ju ett uppror mellan frihetskämpande individer i syd och välbetald utbildad personal i nord.
Re: Kvalitén på soldater i USA och Europa
Nja jag vill nu inte kalla nordstatssoldaterna för välutbildade, dom blev det mot slutet men i början så var det sydstatarna som stod för kvalitén.Modéus skrev:Att samtliga sydstatare inte var likadant uniformerade är inte så konstigt. Amerikanska inbördeskriget var ju ett uppror mellan frihetskämpande individer i syd och välbetald utbildad personal i nord.
Nordstatssoldaterna var inte ovanligtvis folk som man hade tagit direkt från gatan och gett en uniform samt ett vapen och sedan marcherat iväg till fronten med, en hel del antingen gav upp med en gång eller flydde vid första skottet. Sydstatssoldaterna var trots allt folk som kunde hantera ett vapen och lydde sina befäl.
-
Magnus Lindström
- Medlem
- Inlägg: 672
- Blev medlem: 1 juli 2004, 20:33
- Ort: Gävle
-
Panzerschreck
- Medlem
- Inlägg: 1021
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 14:52
- Ort: Stockholm
Kan bara en i huvudet, en kapten vid namn Scheibert eller liknande. Han var utsänd av den preussiska armén för att studera främst hur logistiken fungerade, och blev bl a imponerad över samarbetet mellan nordstaternas flotta och armé.Antiscamp skrev:På tal om observatörer i det amerikanska inbördeskriget. Jag vet att det fanns en brittisk gentleman vid namn Fremantle som var med på sydstatssidan vid Gettysburg. Är det nån som vet av fler europeiska observatörer?
Cheers.
//EMS
I boken "The Killer Angels" av Michael Shaara som filmen "Gettysburg" bygger på nämns en grupp Europeiska observatörer från olika länder som följer sydstatsstaben. En av dem är britten Arthur Fremantle. Jag kommer inte ihåg namnen på de övriga.[/quote]Antiscamp skrev:På tal om observatörer i det amerikanska inbördeskriget. Jag vet att det fanns en brittisk gentleman vid namn Fremantle som var med på sydstatssidan vid Gettysburg. Är det nån som vet av fler europeiska observatörer?
Soldaterna på båda sidor höll inte särskild hög kvalitet, en klassiker är ju en kommentar av en Preussisk general som kallade armeérna
i Am. inbördeskriget för "två pöblar som jagade varandra på landsbygden." Det var ju också den allmänna synen i Europa på den här tiden om kriget i amerika. Båda armeerna var ju medborgar-arméer, och bestod ju av amatörer. I Första Bull Run t.ex slogs ju de reguljära mycket bättre, tex under Sherman, medans de vanliga frivilliga sprang ofta och mycket.
Från historieförskning verkar det som om Nordsidan prioriterade excercis och träning mest under kriget, sydstatsidan tränade i princip aldrig sina trupper, av den enkla anledning att träning skulle ta den lilla energi som soldaterna hade, pga undernäring. Man antog korrekt att soldaterna skulle slåss när det väl gällde, och man behövde inte uppmuntra dem, det var ju ett försvarskrig trots allt och de skulle försvara sina hem, det var nog all motivation som behövdes, till skillnad från Nord som bestod av en massa olika element, språk, religion, politiska uppfattningar etc som stred i främmande land och miljöer.
Syd lyckades dock bättre i början av konflikten då man hade fler utbildade officerare, till skillnad från Nord spred man ut dessa officerare istället för att koncentrera dem i samma enheter. Syd hade ju också en fördel i och med de kom igång mycket snabbare med mobliseringen, dock led man stor brist på koordination och förnödenheter och gevär, tusentals skickades hem pga de inte hade vapen till dem.
Kommer inte ihåg vem det var, kan ha varit Meade eller Hancock som efter kriget bevakade någon konflikt i Europa och kommenterade att en av hans corps kunde ha slagit de inblandade lätt. Som andra påpekat fanns det ju en del vapen och utrustning som höll Europeisk standard, Nordstatsarmén, Army of the Potomac sägs ju ha varit historiens största och bäst utrustade armé.
Ett annat faktum är ju att när slagen började så föll i princip hälften av mannarna i leden bort, de sökte jobb bakom linjerna sk "bomb proof jobs", låtsades vara sjuka etc, en del deserterade för gott, och en del var faktiskt sjuka hela tiden. De var sk "beats" eller "skulkers", som bara var där för lön, plundring eller liknande, när striderna började försvann de illa kvickt och dök upp när slaget var över, de som inte kom tillbaks räknades som "missing in action". Även om destertörer hängdes med jämna mellanrum, så fanns det te.x på sydsidan en motvillighet att hänga desertörer, pga det ansågs inte värdigt en gentleman att döda någon i kallt blod. Tror inte den mentaliteten fanns riktigt i Europeiska armeér, där bestraffades nog de som inte slogs hårdare, soldaterna var ju tränade att som tennfigurer marschera mot fienden, särskilt den Preussiska armén.
i Am. inbördeskriget för "två pöblar som jagade varandra på landsbygden." Det var ju också den allmänna synen i Europa på den här tiden om kriget i amerika. Båda armeerna var ju medborgar-arméer, och bestod ju av amatörer. I Första Bull Run t.ex slogs ju de reguljära mycket bättre, tex under Sherman, medans de vanliga frivilliga sprang ofta och mycket.
Från historieförskning verkar det som om Nordsidan prioriterade excercis och träning mest under kriget, sydstatsidan tränade i princip aldrig sina trupper, av den enkla anledning att träning skulle ta den lilla energi som soldaterna hade, pga undernäring. Man antog korrekt att soldaterna skulle slåss när det väl gällde, och man behövde inte uppmuntra dem, det var ju ett försvarskrig trots allt och de skulle försvara sina hem, det var nog all motivation som behövdes, till skillnad från Nord som bestod av en massa olika element, språk, religion, politiska uppfattningar etc som stred i främmande land och miljöer.
Syd lyckades dock bättre i början av konflikten då man hade fler utbildade officerare, till skillnad från Nord spred man ut dessa officerare istället för att koncentrera dem i samma enheter. Syd hade ju också en fördel i och med de kom igång mycket snabbare med mobliseringen, dock led man stor brist på koordination och förnödenheter och gevär, tusentals skickades hem pga de inte hade vapen till dem.
Kommer inte ihåg vem det var, kan ha varit Meade eller Hancock som efter kriget bevakade någon konflikt i Europa och kommenterade att en av hans corps kunde ha slagit de inblandade lätt. Som andra påpekat fanns det ju en del vapen och utrustning som höll Europeisk standard, Nordstatsarmén, Army of the Potomac sägs ju ha varit historiens största och bäst utrustade armé.
Ett annat faktum är ju att när slagen började så föll i princip hälften av mannarna i leden bort, de sökte jobb bakom linjerna sk "bomb proof jobs", låtsades vara sjuka etc, en del deserterade för gott, och en del var faktiskt sjuka hela tiden. De var sk "beats" eller "skulkers", som bara var där för lön, plundring eller liknande, när striderna började försvann de illa kvickt och dök upp när slaget var över, de som inte kom tillbaks räknades som "missing in action". Även om destertörer hängdes med jämna mellanrum, så fanns det te.x på sydsidan en motvillighet att hänga desertörer, pga det ansågs inte värdigt en gentleman att döda någon i kallt blod. Tror inte den mentaliteten fanns riktigt i Europeiska armeér, där bestraffades nog de som inte slogs hårdare, soldaterna var ju tränade att som tennfigurer marschera mot fienden, särskilt den Preussiska armén.