Stefan skrev:oilc skrev:I boken ovan nämns många fall : Ulrika Eleonora Stålhammar/Vilhelm Edstedt som gifte sig med Maria Löhnman (1715), Lisbetha Olsdotter/Mats Ersson som gifte sig med Kerstin Ersdotter (1679)
Lisbetha och Ulrika har en extra, lärorik twist. Bägge har tjänstgjort som soldater och avslöjats så småningom.
Lisbetha avrättades, dymedelst gav hon upphov till myten att kvinnliga soldater avrättades om de upptäcktes.
Korpral "Ulrika" fick däremot enkom en månad, fästmön en vecka. Efteråt fick de hjälp att gifta sig med var sin man, och blev anställda i kvinnliga sysslor hos "bättre folk". De hade säkert mycket kluvna känslor, men det är tydligt att de behandlades inte utan en hel del sympati.
Det visar sig att Lisbetha blev dömd för bigami. Först ett vanligt äktenskap med en man, som hon rymde ifrån. tog alltså värvning och gifte sig med en kvinna... Bigamin gjorde att det var givet att hon skulle fällas. Det är min tro att detta medförde att hon blev fälld på alla andra punkter också av bara farten.
Tilläggas kan att INGEN av de andra upptäckta soldater /kvinnorna som jag hört talas om, blev straffad för någonting. De blev förvisso avskedade, men fick behålla den redan intjänade lönen. Har de under tiden tjänat in medalj eller annan belöning - fick de ut den också.
Ergo: Dessa rättegångar visar i blixtbelysning ATT homosexuella (nåja lesbiska) äktenskap förekom, och de var inte helt unika. Samma kan sägas om kvinnliga, förklädda soldater.
Det är vidare min hypotes, att en del aldrig blev upptäckta. Och några andra fall att omgivningen anade, men så länge de höll en låg profil så lät man dem vara.
Maria Löhnman fick anställning som hushållerska på ett gods hos en av Ulrikas släktingar där hon arbetade fram till sin död, men jag har aldrig hört att Ulrika ska ha blivit anställd någonstans, så det var intressant att höra; Ulrika tillhörde ju överklassen där kvinnor inte förväntades arbeta. Var och som vad fick Ulrika anställning? Jag har heller inte hört att någon av dem gifte sig med män efter rättegången. Vilka gifte dom sig med, och var läste du om det? Jag har inte hört att Ulrika blev korpral. Var kan jag läsa om det? Om du inte råkat blanda samman dem med något annat fall?
När det gäller kvinnlig homosexualitet, så har den ju historiskt sett nästan alltid blivit ignorerad. Människor förr tog inte kvinnlig homosexualitet på allvar utan betraktade enbart manlig homosexualitet som en riktig sexualform. De enda gånger domstolarna tog upp frågan tycks ha varit i de fall två kvinnor hade gift sig, och då försökte man komma fram till om de hade haft sexuellt umgänge med varandra. Kvinnorna brukade alltid neka, och det verkar inte som om de svenska domstolarna brydde sig om att tvinga fram någon bekännelse. Man brydde sig inte om kvinnlig homosexualitet, det var manlig domstolarna riktade in sig på. Men vad hade hänt om kvinnorna inte hade nekat utan medgivit sexuellt umgänge? Domstolarna och kyrkan framhöll i sina yttranden att kvinnorna borde bli hårt bestraffade om de erkände att de hade haft sex med varandra, men det gjorde dom alltså aldrig. Hade dom erkänt skulle dom nog ha blivit bestraffade. Manlig homosexualitet däremot var mycket hårt bestraffad och jagad av myndigheterna; i Nederländerna förekom tex rena massavrättningar under 1700-talet. I Sverige bestraffades troligen sådana fall under beteckningen "
sodomi", som under den tiden inte bara var beteckningen för sex mellan människa och djur utan för alla slags sexualformer som ansågs onormala: i fallen med gifta kvinnor åläggs också rätten att undersöka om kvinnorna hade bedrivit "sodomi" med varandra.
Annars håller jag med dig om att många kvinnliga soldater säkert inte blev upptäckta. I England sade ett militärbefäl en gång på 1700-talet att en inte alltför liten del av armén säkert bestod av kvinnor, och under en rättegång om manlig homosexualitet i den svenska armén 1715 försvarade sig en manlig soldat med att han hade besvarat en manlig kollegas närmanden enbart för att han hade trott att denne varit en av de förklädda kvinnor som sades finnas bland soldaterna. Ett svenskt exempel på en kvinna som inte blev upptäckt är Margareta Elisabeth Roos, som tjänstgjorde i armén under Karl XII och vars släktingar berättade hennes historia efter hennes död.
Romaner, visor och ballader med detta motiv var populära, och på teatrarna var skådespelerskor i byxor något av det mest publikfriande som fanns. Ulrika och Maria mötte mycket riktigt sympati, eftersom de sade sig älska varandra "kyskt" och utan några sexuella inslag. Man får också minnas att Ulrika tillhörde överklassen. Samtiden kunde visst visa beundran för kvinnors mod i armén, och det finns gott om nationalhjältinnor och legender om förklädda kvinnor som begick hjältedåd.
Men man ansåg samtidigt att det inte var meningen att de skulle visa detta mod, att det inte var deras uppgift att använda sig av tapperhet och att de
"förbröt sig mot sitt kön och kränkte Guds skapelseordning" genom att leva som män, något som var förbjudet i bibeln. De begick bedrägeri enligt världslig lag och även ett brott mot religionen, vilket var allvarligt. Och man ansåg att det var en skam i religiöst och socialt avseende.
Man angav tydligt att Lisbetha hade kränkt Gud genom att klä sig i manskläder, och jag tror att man tog allvarligt på brott mot bibelns bud, vare sig det var bigami eller att klä sig i manskläder. Det ena brottet ansågs nog lika allvarligt som det andra, hur absurt det än kan tyckas för en modern människa. Även i andra länder i Europa avrättades kvinnor för detta. Under upplysningstiden på 1700-talet, då dessa händelser tycks ha varit vanligast, hade religionen däremot inte längre lika stor makt som på 1600-talet och många kvinnor beundrades och fick militära hedersbetygelser runt om i Europa. Kvinnorna före 1700-talet råkade oftast värre ut än under den i praktiken ateistiska upplysningstiden.
I de flesta fall jag har läst om fick kvinnorna någon form av straff, men långt ifrån alltid avrättning. I Sverige känner jag än bara till Lisbetha, som halshöggs 1679, och Glasmästare-Kerstin, som avrättades 1628 för att ha värvat sig till knekt. Maria Johansdotter bestraffades med kyrkligt botgöringstraff och uppenbar kyrkoplikt, ytterligare en kvinna ur Karl XII:s armé piskades som tack för att ha tjänstgjort i Norge och Carin du Rietz straffades inte alls eftersom hon, precis som den milt bestraffade Ulrika, tillhörde överklassen. Fram mot sekelskiftet 1800 blev både Brita Hagberg och Elisa Bernerström högt belönade för tapperhet i fält, men det var under en tid då den härskande klassen sedan 1700-talet hade struntat i kyrkan.
Det är absolut ett intressant ämne!
