Egentliga Sverige

[cats]

Redan den svenska Konung JOHAN III av Sverige (1568-1592) antog titeln Storfurste till Finland [SthorFursthe till Findland]. Det syns tydligt i hans officiella brev och dokument. Därefter var titeln en del av det svenska kungahusets tittulatur. Ryssarna tog helt enkelt svenskarnas titel och började efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809 titulera sig som Storfurste. Under Kejsartiden 17.09.1809-06.12.1917 var sedan Finland ett autonomt storfurstendöme i det kejserliga ryska imperiet.

Varför gjorde man egentligen så? Skapade titeln Storfurste av Finland?
Vore inte det naturliga "Svea, Götes, Vendes och Finnars konung" eller liknande?
Varför Finlands "särställning"?

Har tittat igenom den här tråden och tänkte fylla ut några luckor angående begreppet "Storfurstendömet Finland"

Finland som ett eget storfurstendöme inom svenska riket, med ett eget vapen som heraldisk symbol presenterades första gången bland rikets övriga uppsättning vapen på Gustav Vasas gravmonument i Uppsala domkyrka. Kyrkan påbörjades 1562 men man räknar att benämningen dateras till 1580-talet.

Fram till mitten av 1600-talet användes begreppet Finland inom kartografin uteslutande för att visa sydvästra delen av det svenska territoriet öster om Bottniska och norr om Finska viken. Stora delar av nuvarande södra Finaland

1662 avbildades första gången storfurstendömet Finland på en karta gjord av Johan Blaeu som utgick från Anreas Bureus Nordenkarta från år 1626. Storfurstendömets gränser var där rätt så vaga.
Första gången storfurstendömet Finland förekommer på en karta producerad i Sverige var år 1696, och inte heller där är området klart avgränsat.

Slutsatsen av de något diffusa avgränsningarna, är att man inte tyckte det var särskilt angeläget att kartografisk synliggöra storfurstendömet. Riket framställdes mera som en uppsättning landskap och först på 1700-talet fick landskapen ge vika för länen som den viktigaste indelningen av riket i regioner.
Sverige styrdes via länen, och landskapet var mera en fråga om symbolik. Begreppet Storfurstendömet var viktig fram till 1700-talet då man började tona ner Finalands status som storfurstendöme. Begreppet användes för att det låg i tiden att framställa Sverige som konglomeratstat.

Sverige presenterades under 1500-talet och 1600-talet av politiska skäl som mer sammansatt av olika delar än det egentligen var.

1720 utelämnades "storfursten till Finland" ur den svenska kungens titulatur. Möjligen på grund av att stormaktsväldet kollapsade och att man ville betona att Sverige var en enhetsstat (vilket det i och för sig alltid varit för Finlands del) och att Finland inte var en separat enhet inom riket. Vilket skulle ha kunnat lockat den starka grannen i öster att se Finland som ett attraktivt mål för expansion.

Sedan har jag läst att man i Sverige också efter 1809 satt till benämningen i kungens titlar (måste söka i mina böcker innan jag kan komma med exakta datum) vilket retade Ryssarna, vilket säkert också var meningen

[a81]

Fram till mitten av 1600-talet användes begreppet Finland inom kartografin uteslutande för att visa sydvästra delen av det svenska territoriet öster om Bottniska och norr om Finska viken.

Olaus Petri verkar väl i och för sig mena ett större område än så om Finland:

I Finladh.

Rauma haffuer ena soknekyrkio och itt Gråmunk closter

Åbo, ther är en domkyrkio, och ther war itt Swartmunk closter.

Wiborg haffuer ena soknekyrkio, och ther waro tua clöster Swartmunke och Gråmunker.

Itt Ste Brigitte clöster är i Nådhendal icke långt i frå Åbo.

Å andra sidan nämner han Finland som en del av Sverige längre ner i texten:

Prestageld i Schwerige.

I Vpsala sticht 200, Linköping widh 200, Skaara 100 nogot mer, Strengnes 100, eller nogot mindre. Wästerås widh 60 eller 70, Wexiö widh 30, Åbo 100 eller nogoth mer.

I Swerige äre inge faste städer vtan Stokholm, Calmar, Lödese och Wiborgh.

[cats]

"Inom kartografin" skrev jag visst och det gällde specifikt "Egentliga Finland" Sen måste man se till sammanhang och annat för att se vad som menas i texter.

[Giancarlo]

Fram till mitten av 1600-talet användes begreppet Finland inom kartografin uteslutande för att visa sydvästra delen av det svenska territoriet öster om Bottniska och norr om Finska viken.

Olaus Petri verkar väl i och för sig mena ett större område än så om Finland:

Njae. Det han nämner är främst platser i Egentliga Finland, men även Viborg på karelska näset räknas upp, så kanske.

Faktum är att betydelsen av "Finland" nog var rätt flytande i gamla dagar. Från början så var Finland enbart namnet på det område som idag är Egentliga Finland. Finnar var enbart de som bodde i denna provins. De som bodde i de andra landskapen var tavastare, karelare, nyyländare, savolaxare etc. Senare runt Olaus Petris dagar började begreppet Finland beteckna hela närområdet till Egentliga Finland, men då bara de nuv södra politiska landsskapen - och då kallades alla som bodde där för finnar. Man kan tänka sig att den äldre betydelsen av begreppet Finland fanns kvar även då och förvirrade det lite.

[cats]

Jag sökte på nätet efter historisk befolkningsstatistik och hittade på statistiska centralbyråns sidor en PDF med rubriken "Historisk statistik för Sverige" del I.
Under "Källhänvisningar och anmärkningar" stod följande text:

"Enligt Forssells
beräkningar skulle folkmängden vid
nämnda tidpunkt ha uppgått till lägst 427
000 och högst 531400 personer i egentliga
Sverige - sålunda oavsett Finland - inom
dess dåvarande gränser".

lite längre fram kommer följande text som preciserar vad man avser med "Egentliga Sverige" i uppgifterna.

"För tiden 1720-1748 har Heckscher
beräknat folkmängden med ledning av
prästerskapets uppgifter om födda och
döda. Se Tab. 27 samt källförteckningen
till denna. Folkmängden år 1720 inom
1500-talets riksgränser beräknar
Heckscher till omkr. 1 119 000 personer
och inom 1700 - talets gränser, d. v. s. i
stort sett Sveriges nuvarande område, till
omkr. 1 440 700 (a.a. D. 1, s. 382; D. 2, s.
33).
Samtliga här återgivna data avser
egentliga Sverige, vars gräns mot Finland
före 1809 års fredsslut gick längre öster ut
än nu. Folkmängden i de år 1809 avträdda
områdena öster om Torne och Muonio
älvar uppgick år 1805 till 11017 personer.

Jag tycker personligen att det är ett visst utslag av historielöshet att utgå från Sveriges nuvarande gränser när man talar om "Egentliga Sverige" under tidig moderntid, vilken man tydligen gjort i det här dokumentet
http://www.scb.se
http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik ... el%201.pdf