Slaget vid Bornhöft 1813

[tyskaorden]

Vid byn Bornhöft i Holstein utkämpades den 7 december 1813 en av det svenska kavalleriets sista strider. Karl Johan hade medvetet sparat de svenska trupperna och inte satt in dem i strid. Från annat håll, främst preussiskt, hade man inte sett detta med blida ögon och kallat svenskarna för fega. Då en svensk kavalleristyrka hann upp en retirerande dansk styrka vid Bornhöft beslöt sig den svenske befälhavaren att tvärt emot givna order angripa danskarna. Detta för att i viss mån väga upp smäleken att kallas fega och visa att det svenska stålet bet ännu.

Drabbningen är över på en halvtimme och resulterar i att 10 svenskar och 11 danskar stupar och att den svenska hedern i viss mån blir återupprättad.

[Stefan Lundgren]

Jag blev lite försvånad över vissa detaljer i denna strid.

Antalet stupade
Okänd storlek på trupperna

Finns det nåt mer?

Stefan

[Lord Havelock Vetinari]

Det är egentligen otroligt att så få dog, även om det var en mindre strid.

[Belisarius]

Svenska styrkor denna dag bestod av 7 skvadroner kavalleri (av regementets 8), på sammanlagt 20 officerare, 27 underofficerare och trumpetare samt 430 meniga husarer.

Slagordningen från vänster till höger:

Överstelöjtnantens skvadron, under Johan Eklund
Häggs skvadron under Carl von Hammerstein
Stockenströms skvadron under Gustaf Bille
Geijers skvadron under Achates von Platen
Livskvadronen under Axel Planting-Bergloo

Framför dessa, i linje med luckorna mellan Överstelöjtantens och Häggs skvadroner samt mellan Häggs och Stockenströms skvadroner fanns Plomgrens skvadron under Ernst von Platen och Lanckens skvadron under Thure Gyllenkrook. Allra längst fram fanns dessutom en tunn flankörlinje bestående av 40 husarer under Fritz von Ekensteen.

Dessutom fanns delar av livskvadronen ur skånska husarregementet och delar av skånska karabinjärregementet på plats men de deltog inte i striden.

Källa: Sista Striden av Thomas Sörensen, ISBN 91-974384-7-2

[Härföraren]

Svenska styrkor denna dag bestod av 7 skvadroner kavalleri (av regementets 8), på sammanlagt 20 officerare, 27 underofficerare och trumpetare samt 430 meniga husarer.

Kommer alla dessa skvadroner ifrån Mörners husarregemente?

Dessutom fanns delar av livskvadronen ur skånska husarregementet och delar av skånska karabinjärregementet på plats men de deltog inte i striden.

Varför var dessa inte med och vad gjorde de där?

[Stefan]

En liten sidofråga.

Det var vanligt att trupper namnges efter sina befälhavare. Här har man ett antal namngivna skvadroner, men INGEN av dem leds av sin namne. I ett par fall framgår det inte, men i alla de exemplen där det framgår - är det INTE samma person.

Var dessa skvadronnamn givna sedan gammalt, eller var befälhavaren i praktiken nominell, och truppen leddes i själva verket av underbefälhavaren?
Eller är det ytterligare en variant som är ute och går?



(I 1650-talets Polen var det tydligen vanligt att befälhavarna var nominella, vanligen höga ämbetsmän som hade befälet som sinekur eller för prestigens skull. Truppen leddes i själva verket av överstelöjtnanten respektive löjtnanten, beroende på vapenslaget, men som dock i vardagligt tal artigt kallades för överste respektive kapten. Nåt sånt var det om jag fattat saken rätt).


Ja, jag håller med, 10 resp 11 döda (jag antar att det var fler sårade) är relativt låga siffror. Den förlorande sidan brukar få stora förluster. Så antingen var det en halvhjärtad träffning som snart nog slutade oavgjort. Eller också flydde danskarna framgångsrikt. Släppte allt tungt och bara stack. Det är mina gissningar innan facit presenteras.

[Der Löwe]

Det finns väl gränser för hur mycket blod man vill spilla på ett onödigt, fåfängt anfall utan militär betydelse. Vi måste komma ihåg att det tidgare på året hölls ett slag vid Leipzig där över trehundratusen soldater deltog. Händelsen vid Borhöft var ju mer av en förpost skärmytsling av det slag som regelmässigt genomfördes i hundratal i samband med de stora kontinentala armeernas rörelser. Den komms ju ihåg i Sverige enbart för att det var "Kavaleriets Sista Stora Stund".

[Markus Holst]

Jag läste på Wikipedia: Det svenska segern i slaget vid Bornhöft kom att vara ett viktigt steg på vägen mot målet att erövra Norge från Danmark.

Stämmer verklgien det? När Bornhöft nämns brukar det vara i termer av onödig drabbning som inte ledde till något alls.

Festligt att läsa, emellertid, hur en liten grupp kavalleri kunde sätta 2500 danskar på flykt, men det kunde de tydligen.

[Der Löwe]

Danskarna var ju redan på väg bort från området. De såg väl ingen anledning att dö i slutet av ett fälttåg som ändå skulle avgöras vid förhandlingsborden.