Revolvermän

Diskussioner kring händelser under revolutionernas & imperialismens tid.
Användarvisningsbild
Djinghis Khan
Medlem
Inlägg: 2788
Blev medlem: 26 apr 2003 20:11
Ort: Karlstad

Inläggav Djinghis Khan » 10 mar 2005 18:16

En av de allra skickligaste revolvermännen - eller rättare sagt revolverkvinnorna - var väl Anne Oakley

/Mikael

Användarvisningsbild
Hans
Stödjande medlem
Inlägg: 19829
Blev medlem: 11 jul 2002 11:52
Ort: Utrikes

Inläggav Hans » 10 mar 2005 18:19

Djinghis Khan skrev:En av de allra skickligaste revolvermännen - eller rättare sagt revolverkvinnorna - var väl Anne Oakley

/Mikael


Inte ens revolvermännen klarar sig från det värderelativa genusperspektivet :roll: :wink:

MVH

Hans

Björn Mikael
Medlem
Inlägg: 87
Blev medlem: 17 jun 2004 16:36
Ort: Konungariket Sverige

Inläggav Björn Mikael » 10 mar 2005 19:04

Ann Oakley var utan tvekan en skicklig skytt, Sitting Bull gav henne namnet "Little sure shot" på grund av detta.

Sen var hon just det, en skytt, hon sköt på måltavlor och inget annat. Inte riktigt vad jag kallar revolverman/kvinna.

varjag
Stödjande medlem
Inlägg: 41391
Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
Ort: Australien

Inläggav varjag » 11 mar 2005 04:08

Donkeyman skrev:
varjag skrev: EN reflektion jag ofta gjort är att ammunitionen var så pass dyr att få under Vilda Västerns vildaste år - kunde haft råd med den oerhörda ammunitionsförbrukning som övning, övning och mera övning krävde. Knappast någon snabbskytt från WV skulle ha överlevt ett möte med dagens revolverbeväpnade IPSC-skyttar.


Jag undrar på en annan sak, som säkert någon av alla vapenkunniga på Skalman kan utveckla lite vidare:

Var verkligen ammunition och vapen på den tiden så bra att man kunde förvänta sig hög precision i skjutandet även om man tränade aldrig så mycket.
Som Björn redan påpekat - var allt som föregick vapen för enhetspatroner - opålitligt och komplicerat att ladda om. Men på träffsäkerheten var det inte mycket fel - duellpistolerna från 1800-talets början uppvisar fenomenala träffbilder. ALLT naturligtvis gällande 'pistolavstånd' - som sällan i praktiken är längre än 25-30 meter. Sedan Hollywood införde Colt's Singe-Action Army - m/1873 revolver som standardvapen i västern-filmerna tror man att den var vanligare än vad fallet tycks ha varit. Den blev inte 'utbredd' förrän efter 1885 och var alltid ett dyrbart vapen. Mycket av skjutandet måste ha skett med billigare grejor. Ett annat problem var att riktmedlen var rudimentära - det går t.ex. inte att hölstra ett vapen med moderna sikten i ett 'western-hölster' - då snabbskytten lätt rubbar deras inställning om de fastnar i hölstret.

Användarvisningsbild
frodeh
Medlem
Inlägg: 1179
Blev medlem: 08 apr 2002 13:21
Ort: Norge

Inläggav frodeh » 11 mar 2005 14:26

Björn Mikael skrev:Ann Oakley var utan tvekan en skicklig skytt, Sitting Bull gav henne namnet "Little sure shot" på grund av detta.

Sen var hon just det, en skytt, hon sköt på måltavlor och inget annat. Inte riktigt vad jag kallar revolverman/kvinna.


Tiltredes. Angående duellering og revolvermenn i det ville vesten - en interessant artikkel ligger her:
http://www.darkcanyon.net/gunfighters_o ... d_west.htm (GUNFIGHTERS OF THE OLD WEST, by Norman B. Wiltsey, From the 1967 Gun Digest)

Utdrag:
Only one thing is wrong with this picture; it rarely, if ever, happened.

Marshal and outlaw, both equally imbued with nature’s first law – self-preservation – would have opened fire the instant he was within effective range. The so-called “Code of the West,” as described above, was probably an invention of dime-novel writers like Ned Buntline and Prentiss Ingraham, subsequently elaborated upon and polished to a glowing luster by Owen Wister in The Virginian, Zane Grey and Max Brand in scores of books, and a host of other scribblers up to and including the literary hacks who grind out reams of pap for today’s television audiences.

The blunt truth is that it was damned hard to distinguish the good gunfighters fro the bad gunfighters, and decent hard-working citizens avoided both as they would a rattlesnake. One trait in particular marked the average lawman and the average outlaw: both were oft for the fast easy buck, and neither had any repugnance at taking human life.

....
The Deadliest Gunfighter

Now to get down to the difficult task of picking the fastest and deadliest gunfighter of them all. Ever since the roaring heyday of the Old West, a hot and endless controversy has raged best merited that dubious distinction. Some passionately believe Wild Bill Hickok rated the title. Others hail Ben Thompson, Wyatt Earp or Bat Masterson as champion. Clay Allison, the so-called “Wolf of the Washita,” has his ardent devotees; so has “Bad Bill” Longley and “Longhair” Jim Courtright. Other and lesser known gunfighters have their cliques of admirers.

All current comment about the speed of today’s quick-draw artist versus the old-time gunfighter is, in my opinion, sheer nonsense. Today’s fast draw expert benefits from superior equipment and the all-important knowledge that he won’t feel the tearing shock of an opponent’s bullet in his vitals if his draw is a shade slow or his aim a bit off. Yet, in the old wild days, as exemplified in the Hickok-Tutt affair, the man who drew first and fired first was often the victim of the steel-nerved gent who took time to aim after he drew. So the controversy remains unsolved, perhaps unsolvable.

To my mind since the primary function of a man with a gun is to kill, all the heated arguments are academic if not indeed absurd. Slice it any way you wish, first choice in gunfighters must be dictated by lethal performance with firearms and nothing else. To be fair, it is my contention that two champions should be picked; the best with a revolver, and the best with a rifle. My choices:

Best gunfighter with a revolver – John Wesley Hardin.

Best gunfighter with a rifle – Harry Tracy.

commuter
Medlem
Inlägg: 182
Blev medlem: 06 okt 2003 17:44
Ort: Stockholm

Inläggav commuter » 04 aug 2005 10:22

Wyatt Earp kan knappast kallas revolverman. Han var knappt polis en gång. Vänligast vore att sätta honom i en gråzon där många av västerns legendarer rörde sig. Striden vid OK Corral har idealiserats ett antal gånger på bioduken, och även i böcker, men det mesta bygger på vad Wyatt Earp själv berättade i sina memoarer, spökskrivna av Stuart Lake. Senare forskning har vederlagt i stort sett alla hans historier. Antagligen sköt han Billy Clanton vid OK Corral och kanske Frank Stilwell, men han sköt vare sig Curly Bill, Indian Charlie eller John Ringo, eftersom de alla levde sedan han lämnat Tombstone.

Jag håller med den som röstar på John Wesley Hardin. Han hade alla de patologiska egenskaper som vi förknippar med en revolverman, inklusive mördarinstinkten. Dessutom var han en klassisk "drifter", dvs sadelluffare, som emellanåt svängde sin lasso för sin försörjning, till skillnad från t ex Wild Bill, som oftast hittades vid ett spelbord. Hardin är också en av de första där vi vet att han faktiskt övade just snabbdrag, och att han t ex smorde sitt hölster med glycerin för att minska friktionen vid själva draget.
I sina memoarer, som fortfarande är fullt läsbara, vidgår han elva dödsoffer - men eftersom han utbildade sig till jurist i fängelset kan man väl ana att han teg om andra som kunde ha gett ytterligare straff. Dock räknade han, som den sanne texan han var, inte "indianer, mexikaner och negrer". Han liksom ett flertal andra - Clay Allison, Wild Bill Longley, bröderna Clemens, för att inte tala om alla som enrollerade sig i Texas Rangers - var produkter av tiden före inbördeskriget men tvangs att leva i tiden efter det, med den recession som följde på Appomattox som en stor påverkan på deras liv.
Det kommer en senare generation med revolvermän under det tidiga nittiotalet, där just själva vevandet med revolvern blivit en viktig del. Man kan nämna Doolingänget, bröderna Dalton, en hel radda med bortglömda personligheter i dåvarande Indianterritoret, och slutligen den krets som lösligt kallas the Wild Bunch, och som cirkulerar runt Butch Cassidy. Män som Harvey Logan (Kid Curry), Harry Longahaugh (Sundance Kid) och Harry Tracy hade antagligen inte skämts för sig i konfrontation med revolvermännen från 70-talet.

I sin klassiska bok Triggernometry avslutar Eugene Cunningham med ett kapitel som bara handlar om snabbdragsteknik. Kan verkligen rekommenderas.

Stefan Lundgren
Medlem
Inlägg: 11828
Blev medlem: 11 aug 2003 17:15
Ort: Uppland

Inläggav Stefan Lundgren » 11 aug 2005 05:13

En liten fråga, har någon revolverman sett ut som El Diablo(spökryttaren)? En myt eller en farlig person med ett vapen i handen.

Stefan

varjag
Stödjande medlem
Inlägg: 41391
Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
Ort: Australien

Inläggav varjag » 11 aug 2005 13:52

Stefan Lundgren skrev:En liten fråga, har någon revolverman sett ut som El Diablo(spökryttaren)? En myt eller en farlig person med ett vapen i handen.

Stefan

Troligen Stefan -i det moderna Amerikas 'snabbdragartävlingar' - har någon/ra klätt ut sig till 'just about anything'. Som jag betonat tidigare på tråden har ingen av de klassiska 'western gunmen' ens en halv chans mot dagens moderna snabbskyttar.

Martin_
Medlem
Inlägg: 39
Blev medlem: 08 maj 2004 20:02
Ort: Karlstad

Inläggav Martin_ » 31 aug 2005 17:20

Fanns det inga skandinaver som var bra med pistolen?

Björn Mikael
Medlem
Inlägg: 87
Blev medlem: 17 jun 2004 16:36
Ort: Konungariket Sverige

Inläggav Björn Mikael » 31 aug 2005 19:49

Martin_ skrev:Fanns det inga skandinaver som var bra med pistolen?


Det fanns säkert en del skandinaver i revolvermännens led, de förblev dock förmodligen i den stora annonyma skaran. Det finns dock ett ganska känt undantag, Chris Madsen.

Madsen föddes i Danmark omkring år 1851, han tjänstgjorde i danska armén och ska även ha tjänstgjort i franska främlingslegionen och deltagit i strider i Algeriet. Han ska också ha stridit i det Fransk-Tyska kriget 1870. 1876 kom han till USA och tog omedelbart värvning i kavalleriet, han placerades i 5:e Kavalleriregementet och deltog i indiankrigen mot Siouxerna. 1891 hade han avancerat till Sergant och tilldelats en Silver Star. Han förflyttades till El Reno i Oklahoma och tröttnade uppenbarligen på livet som militär och tog istället anställning som vice US Marshall.

I sitt nya yrke var han inblandad i flera skottväxlingar, bland annat skall han ha skjutit ihjäl "Red Buck" George Weightman, en gammal medlem av såväl Doolin- som Daltonligan. 1911 blev Madsen utsedd till US Marshall för hela Oklahoma, utnämningen bestod mest av pappersarbete och Madsen skall ha låtit sina vicesheriffer sköta den mer handfasta delen av rättskipningen.

Chris Madsen dog stilla i sitt hem i Guthrie, Oklahoma, år 1944. Han var då 92 år gammal.

commuter
Medlem
Inlägg: 182
Blev medlem: 06 okt 2003 17:44
Ort: Stockholm

Inläggav commuter » 26 feb 2006 14:50

Nå, jag får ta och rätta mig själv efter att att ha fått fingrarna på en märklig upplsagsbok - The Pimlico Encyclopedia of Western Gunfighters - där Bill O'Neill noggrannt går genom inte mindre än 255 revolvermän och deras historer. Och han tar ytterligt effektivt livet av de flesta myterna. Förutom att han drar ner byxorna på många av barndomens hjältar lyckas han oclså frammana nya ämnen för fascination.
Nå, den dödligaste av dem alla tycks ha varit Killer Jim Miller med inte mindre än 12 verifierade mord på sitt samvete, tätt följd av Wes Hardin och med ytterligare en Texasdesperado, Bill Longley på tredje, med vardera elva. Och denne Jim Miller tycks ha varit en ytterligt märklig person, som varvade sitt faktiska arbete som predikant med att att ta folk av daga mot betalning!
Han föddes 1866 och dog 1909. Hans mest framstående offer verkar ha varit Pat Garrett, mannen som sköt Billy the Kid, som han sköt 1908. Stilenligt hängdes han och tre kumpaner i en lada efter att ha ertappats med att planera mörda ranchägaren AA Bobbitt. I likhet med sina samtida hade han perioder av laglydighet - han arbetade periodvis t ex som Texas Ranger - varvade med tider av extrem laglöshet.

Användarvisningsbild
HomeGuardSoldier
Medlem
Inlägg: 418
Blev medlem: 01 mar 2016 08:57
Ort: Småland

Re: Revolvermän

Inläggav HomeGuardSoldier » 27 jan 2017 11:48

Då det finns en redan existerande tråd i ämnet så fortsätter jag där.

Den nya tv-serien (som så mycket annat visar samma avsnitt 1.000.000 gånger om vartannat) Gunslingers tar ju upp revolvermän, inklusive några som för mig var helt okända tidigare, bl.a. den färgade lagskiparen och revolvermannen Bas Reeves, som nådde en sådan ryktbarhet och respekt att människor av ALLA etniciteter kom i stora skaror på hans begravning för att visa sin aktning, trots att han levde i "the South".

I den serien nämner någon att revolvermän först började dyka upp i större skala efter det amerikanska inbördeskriget. Enligt den tesen var det krigsveteraner som troligtvis led av PTSD eller inte kunde få några jobb och då tog till revolvern för att tjäna sitt levebröd på olaglig väg, något de redan hade gjort lagligen under flera år under sin tjänstgöring i Nord- och Sydstatsarmén under inbördeskriget.

Är detta antagandet för enkelt eller ligger det något i detta tror ni?

Paralleller kan man ju se idag i bl.a. USA, där en inte alltför liten andel av MC-gängmedlemmarna har just bakgrund i U.S. Army, U.S. Marines eller någon annan del i den amerikanska militären och med ytterst få undantag har deltagit i riktiga strider i Irak och Afghanistan.

HGS

Stefan
Medlem
Inlägg: 3501
Blev medlem: 09 apr 2002 10:10

Re: Revolvermän

Inläggav Stefan » 29 jan 2017 00:35

HomeGuardSoldier skrev:Då det finns en redan existerande tråd i ämnet så fortsätter jag där.

Den nya tv-serien (som så mycket annat visar samma avsnitt 1.000.000 gånger om vartannat) Gunslingers tar ju upp revolvermän, inklusive några som för mig var helt okända tidigare, bl.a. den färgade lagskiparen och revolvermannen Bas Reeves, som nådde en sådan ryktbarhet och respekt att människor av ALLA etniciteter kom i stora skaror på hans begravning för att visa sin aktning, trots att han levde i "the South".

I den serien nämner någon att revolvermän först började dyka upp i större skala efter det amerikanska inbördeskriget. Enligt den tesen var det krigsveteraner som troligtvis led av PTSD eller inte kunde få några jobb och då tog till revolvern för att tjäna sitt levebröd på olaglig väg, något de redan hade gjort lagligen under flera år under sin tjänstgöring i Nord- och Sydstatsarmén under inbördeskriget.

Är detta antagandet för enkelt eller ligger det något i detta tror ni?


Paralleller kan man ju se idag i bl.a. USA, där en inte alltför liten andel av MC-gängmedlemmarna har just bakgrund i U.S. Army, U.S. Marines eller någon annan del i den amerikanska militären och med ytterst få undantag har deltagit i riktiga strider i Irak och Afghanistan.

HGS


Jag läste vid något tillfälle något som knöt an. Minns inte detaljer, men tanken var att på Sydstaternas sida fanns ett antal irreguljära gerillaförband i kriget mot Nordstaterna. Dessa erkändes inte som krigsmän av Nordstaterna. Och följaktligen, efter att striderna upphört, har de inte fått amnesti som alla reguljära soldaterna annars fick och jagades av lagens långa arm.
Det fanns alltså ett rätt stort antal män, vana vid att agera själva och ta till våld, utanför lagen, och med svårigheter att ta vanliga jobb.
- Nu vet vi att många dylika veteraner flyttade helt enkelt längre västerut och eller bytte namn, och började om på nytt.
Men en del fortsatte alltså med sitt inlärda hantverk under nya former.

PTSD hade säkert också en roll i saken. Som sagt, det var ju inte SÅ märkligt svårt att byta namn på den tiden. Och många olika stater och territorier. De hade säkert utan vidare kunnat börja om.

varjag
Stödjande medlem
Inlägg: 41391
Blev medlem: 24 apr 2002 11:53
Ort: Australien

Re: Revolvermän

Inläggav varjag » 30 jan 2017 01:42

Fastest gun....

Har tjatat om moderna gunslinger jmfrt med Gamla Westerns

Ta en titt på hur det går till....

https://www.youtube.com/watch?v=L5rvhFHLfDY

& döm själva....Varjag

Der Löwe
Medlem
Inlägg: 2076
Blev medlem: 07 jun 2010 19:04

Re: Revolvermän

Inläggav Der Löwe » 30 jan 2017 20:32

Otroligt snabbt, men på uppmätt avstånd och uppmätt vinkel. Frågan hur praktiskt det där är i en "skarp" situation.


Återgå till "Revolutionernas och Imperialismens tid (1789 till 1913)"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster