taktik under början av 1700

[Nizze]

I det stora nordiska kriget var det bara den svenska armén som använde sig av pickenerer, Danskarna körde med samma taktik som var vanlig på kontinenten, mindre bataljoner där manskapet avlossade sina gevärssalvor plutonsvis eller ledvis. Ryssarna använde sig av samma taktik som svenskarna men de bytte ut sin pikerär mot musketerare.
ryssarna gjorde precis som svenskarna, efter två salvor storma fram med bajonett och värja.

varför hade svenskarna fortfarande pikenerer i sina bataljoner och fanns det andra arméer i Europa som fortfarande använde pikenerer.
Slutligen vilken taktik var bäst, den konteniala eller den svenskryska.

[Perra]

I östeuropa där svenskarna höll till, användes mycket kavallerichocker, och det bästa försvarssättet mot kavalleri var fortfarande pikenare. Det hade något med det att göra. vilekt som är bäst är svårt att säga eftersom olka angerpps och försvarssätt är olka bra mot varandra. Dock blev självfallet eldkraften den bästa, ju mer den utvecklades.

[wreezig]

Innan musköterna var effektiva nog att kunna avfyras i snabb takt med hyfsad prescision så var det ganska bra att ha pikenare för att avskräcka kavalleri från att anfalla.
På den tiden var trots allt pikenare en sammanhållande kraft som kunde stå emot beridet anfall och om infanteriet istället flydde så blev dom snart nedgjorda av fiendens kavalleri.

[Kapten_Gars]

Den ryska taktiken var inge kopia av den svenska utan en variation på den en av de två kontinetala skolorna. Den ryska infanteri taktiken var överlag defensiv med betoning på eldstriden och antalet pikenerare var litet, 1 av 5 eller 1 av 6 man var beväpnad med pik jämfört emd den svenska där 1 av 3 bar pik fram till 1709 (undantaget vissa garnisonsförband som enbart var muskötbeväpnade).

De kontientala och danska bataljonerna var inte mindre än de svenska på pappret och i fält så varierade antalet soldater i alla länders bataljoner mycket. Vid Gadebusch 1712 så hade tex Södermanlands regemente bara 250 man i vardera bataljonen medans de danska bataljonerna var på 400-600 man. Vid Helsingborg så hade flera danskabataljoenr över 650 man i sina led.

På kontinenten så hade piken helt ersatts av bajonetten under slutet av 1600-talet. Flintlåset tillät nämligen så täta formationer att eldkraften hos en bataljon blev så hög att det var svårt att genomföra ett lyckat frontalt kavalleri anfall mot ordnat infanteri. Dessutom så var musköten mycket mer användbar under belägringarna som dominerade krigföringen i västra europa.

Sverige saknade resurserna för den typa av belägrings och utnötningskrig som var allmänt rådande i resten av västvärlden och var istället tvugnet att satsa på en straegi och stridsätt som gick ut på att vinan genom att snabbt slå fienden i fält. Därför så utvecklades det agressiva karolinska strissättet där man även i infanteristriden ville tvinga fram ett snabbt avgörande med ett anfall med blanka vapen direkt efter första salvan.
Därför ansågs piken vara en nödvändig del av beväpningen. Fast även de svenska förband som saknade pikar vid Helsignborg och Gadebusch hade stora framgångar.

[Donkeyman]

Ett par frågor för att vidga mitt vetande:

Hur lång tid tog det att ladda om den tidens musköter ?
Hur mycket ammunition bar en muskötbeväpnad soldat med sig ?

[Kapten_Gars]

Hur lång tid tog det att ladda om den tidens musköter ?

Det berodde på hur nogrann man var vid laddningne och hur mycket man varit is trid. Muskötpipan blev rätt snabbt smutsig och full av krutslagg vilket gjorde laddningen svår. Särskitl då laddstaken fortfarnade var av trä och därför lätt bröts av i stridens hetta.
För "normala" soldater så var 2 skott i minuten vanligt men detta sjönk till 1 skott per minut när förbandet varit länge i strid. För bätttre och mer välträande förband så sig det att kom upp i 3 och i undantagsfall 4 skott i minuten.

Hur mycket ammunition bar en muskötbeväpnad soldat med sig ?

12-40 patroner beroende på land och tidpunkt.

[Nizze]

Den ryska taktiken var inge kopia av den svenska utan en variation på den en av de två kontinetala skolorna. Den ryska infanteri taktiken var överlag defensiv med betoning på eldstriden och antalet pikenerare var litet, 1 av 5 eller 1 av 6 man var beväpnad med pik jämfört emd den svenska där 1 av 3 bar pik fram till 1709 (undantaget vissa garnisonsförband som enbart var muskötbeväpnade).

De kontientala och danska bataljonerna var inte mindre än de svenska på pappret och i fält så varierade antalet soldater i alla länders bataljoner mycket. Vid Gadebusch 1712 så hade tex Södermanlands regemente bara 250 man i vardera bataljonen medans de danska bataljonerna var på 400-600 man. Vid Helsingborg så hade flera danskabataljoenr över 650 man i sina led.

Förlåt för mitt ovetande, jag har bara två böcker om karolinerna, och i en av dem stod det att de danska bataljonerna bestod av 500 medans de svenska bestod av 600.

de två böckerna anger två olika saker gällande hur många salvor svenskarna avlossade mot fienden innann de anföll, i ena står det två och i den andra står det en. Av ståndet varigerar i de olika böckerna också, I den ena står det 70 och 30 meter från fienden, och i den andra stod det 10 (men det kan ha varit vid narva och då var det ju mycket snö och dålig sikt.)

I den ena boken står det att bataljonernas front blev 90 meter och att manskapet stod tätt saman. i den andra står det att bataljonernas front blev 185 meter och att manskapet stod med en armlängds avstånd i från varandra. Vilken av dessa uppgifter är korekta

Hur långt kunde en kanon skjuta

[Kapten_Gars]

Det är nog den teoretiska styrkan som böckerna nämner, en svensk bataljon bestod av 4 kompanier som had 150 man vid full styrka, dvs 600 man per bataljon.
En dansk bataljon bestod av 5 eller 6 musketerarkompanier och en bataljon hade ett grenadjärkompani. Ett ordinärt musketerarkompani hade 103 man, Gardesregementena och Marineregementet 113 man och grenadjärkompanierna 112 man exklusive officerare. Dvs mellan ca 500-670 man exklusive officerarna. Och som redna sgat så varierade den partiska styrkan rejält när man var i fält. Svenska bataljoner hade mycket sällan 600 man i sina led.


Siffrorna 70 och 30 meter är nästan säkert en felskrivning av instruktionerna i 1694 års reglemente som föreskriver första salvan på 70 steg och andra salvan på 30 steg. 1 steg är ungefär 0,75m så skjutavstånden var ca 50 och 20 meter.

Salvor på 10 meter låter som taget ur Stenbocks reglemente ifrån 1710 fast slås aldrig fast ett skott avstånd i steg. Bara att de två bakersta leden skall skjuta först när de är så nära att de inte kan missa och att de två främsta leden inte skall skjuta föränn de kan nå fienden med bajonetten(!)

[peojon]

Hej!
Vad finns det för tillgänglig litteratur som beskriver organisatiner och stridsteknik för denna period?
/P-O

[Kapten_Gars]

Bästa boken på svenska är
Gunnar Artéus:

Krigsteori och historisk förklaring. 2, Karolinsk och europeisk stridstaktik 1700-1712
Lidköping, 1972 ; (Lidköping : Landström)
Meddelanden från Historiska institutionen i Göteborg ISSN 0346-914X ; 5

Mycket bra översikt över de svenska, ryska, danska och sachsiska armeerna. För jämförelse så finns delar om de franska, brittiska-nederländska och kejserliga armeerna. Delarna om de tre sista är de "sämsta" och de som åldrats snabbast.

David Chandler:

The art of warfare in the age of Marlborough / David Chandler
London : Batsford, 1976
ISBN: 0-7134-3085-0

Ger en mycket bra översitk över krigskonsten i det spanska tronföljdskriget, dock något anglo-centriskt och har en något förenklad bidl av främst den franska taktiken och stridstekniken.

Brent Nosworthy

The anatomy of victory : battle tactics, 1689-1763 /
New York : Hippocrene Books, c1990
ISBN: 0-87052-785-1

Mycket bra och mycket svår att få tag i om man vill köpa den, Kungliga Biblioteket har dock ett ex som man kan fjärrlåna.

För att få en bra komplement om den franska krigskonsten så rekomenderas John Lynn's böcker

Giant of the Grand Siècle : the French Army, 1610-1715

och

The wars of Louis XIV : 1664-1714

som slår ihjäl en del myter om den franska armen under tidigt 1700-tal.

[peojon]

Vet du hur man får tag på G Arteus bok? Jag var i kontakt med Göteborgs Univeritet förra sommaren men där gick den inte att få tag på.

[Kapten_Gars]

Jag kopierade helt enkelt hela boken efter att ha lånat den på Universitets biblioteket här i Göteborg.

Den finns på följande bibliotek enligt libris

Kd Karlstads universitetsbibliotek
O Örebro universitetsbibliotek
U Uppsala universitetsbibliotek, Carolinabiblioteket
Norra regionen
Q Umeå universitetsbibliotek
Stockholmsregionen
Am Armémuseum, Biblioteket
H Stockholms universitetsbibliotek
Kra Krigsarkivet, Biblioteket
R Riksdagsbiblioteket
Ra Riksarkivets bibliotek
S Kungl. biblioteket
Ssm Sjöhistoriska museet, Biblioteket
Livrustkammarens museum, Biblioteket
Södra regionen
L Lunds universitets bibliotek, Universitetsbiblioteket
Vo Växjö universitetsbibliotek
Västra regionen G Göteborgs universitetsbibliotek, Centralbiblioteket
Östra regionen
Li Linköpings universitetsbibliotek

[Stefan]

Peojon skriver

Vet du hur man får tag på G Arteus bok? Jag var i kontakt med Göteborgs Univeritet förra sommaren men där gick den inte att få tag på.

Lite märkligt att de inte erbjöd dig att låna in den från nåt annat bibliotek. Du kan i princip låna in den via ditt lokala folkbibliotek också, de brukar kunna fjärrlåna.

Lite om skotthastigheten. Man ser ibland uppgifter på oerhörd långa omladdningstider. Som bevis anger man den tidens manualer som hade bortåt 40 moment för omladdning. Men i praktiken brukade soldaterna spara in flera moment genom att ha kulor förberedda i munnen - och spotta in dem i muskötloppet. Så den faktiskta eldhastigheten var högre än den som framgick ur manualen.

Något liknande gäller kanoner. Kanonerna på 1500-talet antogs ha långa omladdningstider de också. Det hade de också i princip, men i verkligheten kände man tydligen till diverse knep, som att ha i förväg förberedda krutladdningar i tyg eller papperspåsar. Laddningen gick då snabbare och det var inte lika nödvändigt att jättenoga pressa in laddningen. De bästa fältartillerierna på 1500-talet sköt tydligen i praktiken nästan lika snabbt som de i början på 1800-talet, uppgav en bok jag läste.

[Kapten_Gars]

Så till den krångliga frågan om vilket taktiskt/stridstekniskt system som var bäst. Vid 1700-talets början fanns det 4 stycken taktiska "skolor" som användes av infanteriet runt om i Europa. Följande korta indtrouktioner är skrivna av en kunnig vän och som synes på engelska. (GNW= Great Northern War dvs Stora Nordiska Kriget)

The a prest school favoured the offensive, in theory. Troops using this system would, in theory, advance to close range and discharge their muskets, usually by ranks, before rushing in with the bayonet. The enemy, in theory, would not wait to receive the cold steel but, having been shaken by the volleys, would take to their heels. Often this tactic would degenerate into a less efficient attempt to use fire to overcome their opponents (...)
These tactics were used by the bulk of Sweden’s enemies during the GNW.

The Dutch school placed less emphasis on the bayonet. Troops using this system would hope to make the enemy waver by the use of fire tactics alone. Volleys were usually delivered by platoon, allowing a rippling fire down the length of the unit. This tactic was first practised by the Dutch, British and Prussian infantry, although others took it up in time. These tactics were used by some or all of Sweden’s opponents during the later part of the GNW. Danish and Prussian units from 1709 may use it and also possibly Hanoverian, Saxon and Norwegian units in the same time period.

The Russian school was a variation of the a prest school and was generally more defensive. Units often included a proportion of pike armed men, typically in the order of 1 in 5 or 1 in 6. The emphasis was on stopping the opponent with fire, and often defensive works, before using superior numbers to defeat them. The pikes primary role was anti cavalry. The majority of Russian units used this system during the GNW.

The Gå På school emphasised attack at all costs and with the minimum of shooting. Units would advance in silence towards the enemy, pausing twice for 2 ranks to fire volleys at the enemy. After the second volley at about 20 paces the whole unit would charge in with bayonet, pike and sword. Often the ‘shock’ of such an attack was enough to defeat its opponent. In contrast to the a prest school failure would lead to regrouping for another such attack and not an attempt to use fire to defeat the enemy. These tactics were used by all Swedish and Finnish units during the war. Usually units had 1/3rd of their strength pike armed but this was not always the case.

Alla de här skolorna hade sina starka och svag sidor och vann både segrar och led nederlag under krigen 1700-1721.
Gå På skolan hade helt klart de mest spektakulära framgångarna men också den/de mest katastrofalal motgångarna. Ett "Gå På" anfall mot en fiende som hade överlägsen eller hög eldkraft kunde resultera i höga förluster även om man vann striden. (Jfr Poltava och Helsingborg).

Den Holländska skolan firade en rad triumfer då den användes av Hertigen av Marlborough och hans allierade arme och av de allierade befälhavarna i Spanien. Den danska armen anväde den här taktiska skolan och även om det danska infanteriet förlorade striderna under Helsingborg och gadebusch så var de inga lätta motståndare och deras plutonslavor orsakade stora svenska förluster.

A prest skolan vars främsta användare var Frankrike och Österrike
hade också den sina segrar men den var något mindre effektiv överlag än de två första skolorna såtillvida att den inte produerade lika spektakulära segrar i infanteristriden.

Den Ryska skolan är på pappret den minst effektiva med en lång serie nederlag i sin meritförteckning. Å andra sidan så var det den enda skolan som till sist lyckades hejda det svenska Gå På anfallet något som tex den mycket erfarna och förstklassiga danska armen misslyckades med 1710 och 1712.