Mahdiarmé hit och Mahdiarmé dit... (en historisk reflektion)

[Skalden]

Winston Churchill som upplevde det engelska imperiets kolonialkrig och den oerhörda slakten i första världskriget, skrev följande i vår tid mycket tänkvärda rader om hans syn på kolonialkriget i imperiets periferi, det är hämtat från boken "Min Ungdom" där han ser tillbaka på första världskriget och masslakten på "Dervischerna" i Mahdins armé vid Omdurman i Sudan år 1898:

"Detta sorts krig var fyllt av fascinerande spänning. Det var mycket olikt världskriget. Ingen räknade med att bliva dödad. Här och var inom varje regemente eller bataljon skulle ett halvt dussin, ett tjog, i värsta fall trettio eller fyrtio betala med sina liv, men för den stora massan som togo del i Englands krig i dessa flydda, sorglösa tider, var detta endast ett spännande inslag i en härlig sport. De flesta av oss voro av ödet bestämda att uppleva ett krig, där chanserna voro omkastade, där döden var vad man allmänt väntade sig och där de allvarligt sårade ansågos hava kommit lyckligt undan, där hela brigader mejades ned av artilleriets och kulsprutornas eld, där de som överlevat en tornado visste, att de med säkerhet skulle uppslukas av nästa eller den därpå. Allt beror på den måttstock man anlägger på händelserna. Och man bör förlåta oss unga män, som denna kväll lade oss att vila på mindre än tre mils avstånd från 60.000 välbeväpnade, fanatiska dervischer, varje ögonblick väntande deras anlopp, och säkra på att slåss senast i gryningen, om vi trodde att vi voro med om ett verkligt krig.

Med Churchills memoarer ekande i bakhuvudet och CNN:s nyhetsrapportering om striderna mot vår tids Mahdiarmé i Irak får vi verkligen hoppas att supermakten USA inte invaggas i en övertro på sin egen förmåga och bestämmer sig för att pröva sina krafter mot ett land med en modern och välutbildad krigsmakt mer i paritet med deras egen. Det skulle kunna ta en ände med förskräckelse...

[Prozac]

Slaget mot Dervischerna var ju verkligen en riktig mass slakt, uj uj fy fasen säger jag bara. Har någon nån bra länk till det kriget för jag skulle vilja läsa mer om det. Jag hittade inget om det i mina böcker.

[Djinghis Khan]

Slaget mot Dervischerna var ju verkligen en riktig mass slakt, uj uj fy fasen säger jag bara. Har någon nån bra länk till det kriget för jag skulle vilja läsa mer om det. Jag hittade inget om det i mina böcker.

Ja, men man bör inte se det svart-vitt och tro på "Bad guys" och "Good guys". Britternas erövring av Sudan var inte en hänsynslös kolonial supermakts överlägsna underkuvande av en stackars nation av "ädla vildar" som bara slogs för sitt land. Dervisherna var oerhört brutala i sin krigföring, Kalifen Abdallahi Taishi kan ses som sin tids Saddam Hussein, som bedrev långa blodiga krig mot de sudanesiska stammarna i söder i jakt på slavar och byte. Han förklarade jihad mot det kristna Abessinien och invaderade landet med stor brutalitet under två års tid, han lät även göra fälttåg mot Egypten. T.o.m. mahdianhängarna själva tröttnade på Kalifens styre och gjorde uppror mot kalifen, som dock slog ner upproret med hjälp av sin krigsmakt och tiotusentals avrättades eller förslavades. När man jämförde folkräkningen 1884 resp. 1899 kom man fram till att Sudans befolkning sjunkit med flera miljoner pga av de ständiga krigen, mahdisternas slavhandel, sjukdomar som följt i krigens fotspår, svält och otaliga människor som flydde kalifens styre.

Den traditionella synen på dervisherna är att de var ädla frihetskämpar som slogs mot brutala imperialister. Vad man glömmer är att Mahdi Muhammad Ahmad och hans efterträdare Abdallahi var storimperialister själva, i deras brev förklarar de den vansinniga önskan att de ville styra världen (sic). Deras krig riktades mot alla som inte underkastade sig - animistiska stammar, kristna men till största delen deras muslimska trosbröder. Sudan är ingen nation - landet består av ca 600 olika etniska grupper och är Afrikas kanske mest etniskt delade land. Mahdirörelsen var alltså ingen nationell befrielsekamp - många stammar slöt upp bakom dervisherna men de flesta motsatte sig deras styre. De flesta mahdi-anhängare var f.ö. arabisktalande, medan deras undersåtar och slavar var infödda. Även stammar delades - vissa medlemmar kunde sluta upp bakom Mahdin medan deras bröder gick över till britterna och egyptierna. När Kitchener invaderade Mahdistaten 1896 bestod hans armé mest av Egyptier, men bara efter ett år var majoriteten av de stridande infödda sudaneser som hade tröttnat på kalifens styre. Även när brittiska förstärkningar anlände till landet var armén främst sudanesisk - i slaget vid Omdurman var de flesta regementena värvade bland sudanesiska stammar - många av dem var veteraner som förut hade slagits i dervisharmén. Bara 8000 man var britter, ungefär lika många var egyptier - och över 10 000 var sudaneser. Majoriteten av den brittisk-egyptiska armén bestod alltså av muslimer, och mer än var tredje soldat var infödd.

Sedan har vi förlustsiffrorna. Slaget vid Omdurman var blodigt ja, med kanske 16 000-20 000 döda på dervishernas sida. Ingen nämner dock att mahdisterna och åstadkom stora förluster på sina fiender - i slaget vid El-Obeid 1885 dödades 10 000 egyptier, de flesta av dem hade slängt sina vapen och gett upp. Kriget mot Abessinien var särskilt skoningslöst och få fångar togs - vi har ingen statistik men Abessinierna lär ha förlorat över 10 000 stupade krigare (de flesta stupade i slaget vid Gallabat 1889), medan de civila förlusterna var betydligt större.

Slaget vid Omdurman var en Sudanesisk seger. Sudaneserna själva knäckte Kalifens makt med brittisk-egyptisk hjälp. Visst, britterna lade sitt koloniala styre över landet under mer än 50 års tid - men landet byggdes upp, kommunikationer förbättrades med järnvägar och skolor, universitet och sjukhus byggdes.

/Mikael

[Löwe]

Tack Djingis. Det här var intressant läsning!

Något som fascinerar mig är hur du vet allt detta? Jag menar, det är ju så många olika etniska grupper och envåldshärksare i mellanöstern... är du folklivsforskare eller något?

Hur som helst är parallellen till Saddam Hussein intressant, men jag tycker den haltar lite. Trots allt har Saddam gjort bra saker för Irak också, även om det inte har med den här tråden att göra. Att jämföra en fascist som honom med en feodal slavkung är inte korrekt, enligt mig.

[Tomas Ibsen]

@Djingis: Det var verkligen intressant! Mycket man inte visste i den texten. Fortsätt så.

/Tomas

[wreezig]

Jaja , man får kanske tillägga lite...

Han förklarade jihad mot det kristna Abessinien och invaderade landet med stor brutalitet under två års tid, han lät även göra fälttåg mot Egypten.

1, Abessinien var inget land i modern mening utan ett kejsardöme som erövrat ett antal små kungadöme , därav det etiopiska namnet på regenten som inte betyder kejsare i romersk/europeisk mening utan "kungarnas kung".

2. Egypten var på den tiden ingen självständig nation utan tillhörde formellt det Osmanska riket och reéllt Storbrittanien.

Sudan är ingen nation - landet består av ca 600 olika etniska grupper och är Afrikas kanske mest etniskt delade land.

Så Sudan är ingen nation ?
Vilken Afrikans stat är en nation isåfall undrar jag eftersom det mig veterligen inte existerar en enda s.k stat i Afrika som är etniskt homogen.
Den mest etniskt homogena staten är Somalia och den s.k "staten" existerar inte sedan mer än tio år...

i slaget vid Omdurman var de flesta regementena värvade bland sudanesiska stammar - många av dem var veteraner som förut hade slagits i dervisharmén.

Konstigt , jag har inte sett att krigskorrespondenten Churchill skrivit om detta trots att han var med om "slaget" , märkligt...

[Djinghis Khan]

Jaja , man får kanske tillägga lite...

Han förklarade jihad mot det kristna Abessinien och invaderade landet med stor brutalitet under två års tid, han lät även göra fälttåg mot Egypten.

1, Abessinien var inget land i modern mening utan ett kejsardöme som erövrat ett antal små kungadöme , därav det etiopiska namnet på regenten som inte betyder kejsare i romersk/europeisk mening utan "kungarnas kung".

2. Egypten var på den tiden ingen självständig nation utan tillhörde formellt det Osmanska riket och reéllt Storbrittanien.

Jag är inte säker på vad du syftar på, men oavsett vem som styrde Abessinien och Egypten så kunde Mahdin och hans efterträdare inte göra några legitima anspråk på dessa områden, lika lite som britterna kunde göra anspråk på Sudan

Sudan är ingen nation - landet består av ca 600 olika etniska grupper och är Afrikas kanske mest etniskt delade land.

Så Sudan är ingen nation ?
Vilken Afrikans stat är en nation isåfall undrar jag eftersom det mig veterligen inte existerar en enda s.k stat i Afrika som är etniskt homogen.
Den mest etniskt homogena staten är Somalia och den s.k "staten" existerar inte sedan mer än tio år...

Förmodligen är inga- eller få afrikanska länder nationer, eftersom gränserna nästan alltid har dragits av européerna

i slaget vid Omdurman var de flesta regementena värvade bland sudanesiska stammar - många av dem var veteraner som förut hade slagits i dervisharmén.

Konstigt , jag har inte sett att krigskorrespondenten Churchill skrivit om detta trots att han var med om "slaget" , märkligt...

Vad är det som är märkligt? Att det var sudanesiska regementen eller att de var veteraner? Jag vill minnas att Churchill visst nämner detta, men mitt minne kan ju svika mig. Hursomhelst vet vi exakt vilka förband som deltog i slaget, alla listor finns bevarade för dem som vill kolla. Dessa sudanesiska infödda regementen deltog i slaget vid Omdurman 2 sept. 1898:

9:e Sudanesiska infanteriet
10:e Sudanesiska infanteriet
11:e Sudanesiska infanteriet
12:e Sudanesiska infanteriet
13:e Sudanesiska infanteriet
14:e Sudanesiska infanteriet

Som jämföresle kan nämnas att nio Egyptiska infanteriregementen deltog tillsammans med 9 skvadroner kavalleri, fem artilleribatterier och 8 skvadroner ur kamelkåren, totalt uppgick den egyptiska och sudanesiska divisionen 17 600 man medan britterna förde åtta infanteriregementen (ej fulltaliga), två artilleribatterier samt 4 kavalleriskvadroner på totalt 8 200 man

Uppgifterna hämtade från Featherstone, Donald (1993) – Omdurman 1898 – Kitchener’s victory in the Sudan (Osprey publishing, London)

Dessutom deltog en irreguljär infödd styrka på andra sidan Nilbanken, bestående främst av infödda Ja'alyn-krigare (ca 3000 man

"slaget"

Ja det var ett riktigt slag, ingen massaker på försvarslösa. Under hela slaget var dervisherna på offensiven - endast en gång gick britterna till anfall (21:a lansiärernas fiasko till ryttarschock). Dervisherna kunde ha valt att fly ut i öknen, men de valde att kasta sig in i artillerielden - alltså döden. De flesta av de dervisher som slogs under Kalifen slogs inte för att segra på det "värdsliga planet", utan för att dö i strid som mujahiddun - martyrer - i det "heliga kriget". Därför kastade sig så många krigare in i döden, och därför är det svårt att sympatisera med dem som faktiskt själva valde att dö/riskera livet.

Det ska dock påpekas att alla krigare i dervisharmén inte var redo att bli martyrer. Veckan före Kitcheners ankomst hade Kalifen tvångsrekryterat lokala bönder och invånare från Omdurman, totalt kanske 10 000 man. Natten före slaget deserterade dock dessa samt ytterligare många andra krigare som insåg det hopplösa med att slösa sitt liv på en strid som inte gick att vinna. Men nästan samtliga av de 52 000 som stannade kvar med sin Kalif var veteraner och fanatiska krigare som ville offra sina liv för martyriet. Man kanske kan jämföra Mahdin med 1800-talets Usama bin Laden och hans dervisher med Al-Qaida

/Mikael