Hej!
Ska göra ett skolarbete om Svensk-Ryska kriget 1809.
Jag skall berätta inför klassen i ca. 10 min med stödord.
Vad tycker ni är det viktigaste som jag behöver berätta inför klassen?
Vad är det viktigaste jag behöver ta upp?
Tack för era åsikter.
//Martin
Skol-arbete!
-
Gutekrigaren
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
Hej!
Punktvis:
Upprinnelsen, dvs Gustav IV Adolfs allians med Napoleon och därmed fiendskap till Ryssland
Sveaborg
Att kriget målande skildrats av J L Runeberg
Tyvärr räcker nog inte tio minuter till mer, men hinner du så nämn Döbeln vid Jutas eller något annat välkänt.
Gör bara inte misstaget att föreläsa för "krigiskt", visa hur kriget påverkade historien istället, med ny författning (1809 års grundlag) och kungaätt (Bernadotte, några år senare) i Sverige, liksom att Finland kom att vara ryskt i drygt 100 år.
Mvh Petter
Punktvis:
Upprinnelsen, dvs Gustav IV Adolfs allians med Napoleon och därmed fiendskap till Ryssland
Sveaborg
Att kriget målande skildrats av J L Runeberg
Tyvärr räcker nog inte tio minuter till mer, men hinner du så nämn Döbeln vid Jutas eller något annat välkänt.
Gör bara inte misstaget att föreläsa för "krigiskt", visa hur kriget påverkade historien istället, med ny författning (1809 års grundlag) och kungaätt (Bernadotte, några år senare) i Sverige, liksom att Finland kom att vara ryskt i drygt 100 år.
Mvh Petter
Det finns en lättläst doktorsavhandling av Hårdstedt (Martin) runt omkring kriget 1808-1809 - Om krigets förutsättningar, - alltså kriget Sv-Ry, där Finland förloras. Hårdstedt tittar där på försörjningsfrågan - mat.
Påvisar att matförsörjningen är en nyckel till många krig, och definitivt till detta krig. Så tittar han också hur bägge armeerna löste sina problem.
Den svenska armen litade i första hand på centrala leveranser. Det gick bra i fredstid, men i krigstid knakade det. Den ryska armen, till synes mindre välorganiserad, hade en intressant dellösning. Trupperna hade en viss penningtilldellning samt plutonvisa gemensamma matlag. Och köpte då sina förnödenheter hos bondebefolkningen både i Finland och i Sverige. Tvärtemot eventuella fördomar, så stal de inte alls mycket, och defintitivt inga mord och bränder, de gick in till bondestugor och köpte det som behövdes. Det är klart, man kan ju tänka sig att bönderna valde att hålla god min i elakt spel... Så. I detta kriget kämpade den svenska (eg. den finska) armen rätt bra, avgörandet kom med försörjningen som ryssarna klarade bättre än svenskarna.
Det utrikespolitiska läget var detta, att Frankrike var för tillfället i allians med Ryssland. Sverige var en av Englands få allierade på kontinenten, så Frankrike ville gärna trycka till Sverige. Därmed ville de gärna att Ryssarna skulle göra grovjobbet. Och ryssarna kunde inte låta bli att ta tillfälle i akt när det gav sig självt.
Alltså: En fransk-dansk armé var beredd till infall söderifrån (blev iofs aldrig av, men svenskarna var ju ändå tvunga att mobilisera i söder). Norge tillhörde Danmark, så Jämtland var hotat från Norge. Och ryssen alltså från Finlandshåll.
Så. Att armeerna i Finland och norra Sverige inte fick ett 100% stöd från övriga Sverige var egentligen inte alls inkompetens, det var delvis orsakat av det militärt mycket svåra läget Sverige var i.
Vidare. Ryska trupper var mycket krigsvana, efter flera års delvis framgångsrika fälttåg på kontinenten. Så den finsk-svenska armen slogs egentligen riktigt bra som höll ut mot dem.
Och många finnar hade kluven ställning. De var en del av Sverige, men en del menade att ryssar kunde vara rätt bra herrar som ombyte. - Kan inte alla detaljer här, men man tror att det var en del av orsaken bakom Sveaborgs fall. Alltså inte inkompetens eller ens öppet förräderi - utan att de såg finsk lojalitet mot Finland på ett annat sätt än man såg på den i Stockholm...
Påvisar att matförsörjningen är en nyckel till många krig, och definitivt till detta krig. Så tittar han också hur bägge armeerna löste sina problem.
Den svenska armen litade i första hand på centrala leveranser. Det gick bra i fredstid, men i krigstid knakade det. Den ryska armen, till synes mindre välorganiserad, hade en intressant dellösning. Trupperna hade en viss penningtilldellning samt plutonvisa gemensamma matlag. Och köpte då sina förnödenheter hos bondebefolkningen både i Finland och i Sverige. Tvärtemot eventuella fördomar, så stal de inte alls mycket, och defintitivt inga mord och bränder, de gick in till bondestugor och köpte det som behövdes. Det är klart, man kan ju tänka sig att bönderna valde att hålla god min i elakt spel... Så. I detta kriget kämpade den svenska (eg. den finska) armen rätt bra, avgörandet kom med försörjningen som ryssarna klarade bättre än svenskarna.
Det utrikespolitiska läget var detta, att Frankrike var för tillfället i allians med Ryssland. Sverige var en av Englands få allierade på kontinenten, så Frankrike ville gärna trycka till Sverige. Därmed ville de gärna att Ryssarna skulle göra grovjobbet. Och ryssarna kunde inte låta bli att ta tillfälle i akt när det gav sig självt.
Alltså: En fransk-dansk armé var beredd till infall söderifrån (blev iofs aldrig av, men svenskarna var ju ändå tvunga att mobilisera i söder). Norge tillhörde Danmark, så Jämtland var hotat från Norge. Och ryssen alltså från Finlandshåll.
Så. Att armeerna i Finland och norra Sverige inte fick ett 100% stöd från övriga Sverige var egentligen inte alls inkompetens, det var delvis orsakat av det militärt mycket svåra läget Sverige var i.
Vidare. Ryska trupper var mycket krigsvana, efter flera års delvis framgångsrika fälttåg på kontinenten. Så den finsk-svenska armen slogs egentligen riktigt bra som höll ut mot dem.
Och många finnar hade kluven ställning. De var en del av Sverige, men en del menade att ryssar kunde vara rätt bra herrar som ombyte. - Kan inte alla detaljer här, men man tror att det var en del av orsaken bakom Sveaborgs fall. Alltså inte inkompetens eller ens öppet förräderi - utan att de såg finsk lojalitet mot Finland på ett annat sätt än man såg på den i Stockholm...
-
Gutekrigaren
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
Schysst!
Som student på universitetet gör man ju sällan muntliga föredragningar på det viset längre (man har uppsatsseminarier istället, mycket värre!). Häromveckan var jag däremot på min gamla gymnasieskola och berättade lite om högre studier för eleverna där. Det var faktiskt ganska nervöst...
Så jag vet hur det är, men man vinner alltid på att kunna ämnet rejält som du gjorde!
Mvh Petter
Som student på universitetet gör man ju sällan muntliga föredragningar på det viset längre (man har uppsatsseminarier istället, mycket värre!). Häromveckan var jag däremot på min gamla gymnasieskola och berättade lite om högre studier för eleverna där. Det var faktiskt ganska nervöst...
Så jag vet hur det är, men man vinner alltid på att kunna ämnet rejält som du gjorde!Mvh Petter
Gutekrigaren skrev:Schysst!
Som student på universitetet gör man ju sällan muntliga föredragningar på det viset längre (man har uppsatsseminarier istället, mycket värre!). Häromveckan var jag däremot på min gamla gymnasieskola och berättade lite om högre studier för eleverna där. Det var faktiskt ganska nervöst...
Mvh Petter
Joop, så är det
Intressant, får nog ta och läsa på lite om det här tror jag. Som det framstått i skolundervisningen berodde mycket av nederlaget på inkompetenta och fega svenska som inte brydde sig om Finlands öde.Stefan skrev:Alltså inte inkompetens eller ens öppet förräderi - utan att de såg finsk lojalitet mot Finland på ett annat sätt än man såg på den i Stockholm...