Detta är iofs. riktigt. Det var en form av propaganda som ofta användes av de ledare inom de olika etniska grupperna som stod för värvning och, ofta, ledning av regementena (eller högre formationer), t.ex. Thomas Francis Meagher ("the Irish brigade") eller Franz Sigel (XI corps).Olays skrev:Irländarna i The Irish Brigade inehöll en stor del soldater som hade gått med i Nordstats armen för att få militär erfarenhet för att senare militärt befria Irland en romantiserad men i huvudsak sann genomgång här:
(...)
Stora delar av Nordstats armen bestod av invandrare som hade kämpat i revolutionerna i Europa i mitten av 1800 talet (Tyskland 1848 tex) och som såg inbördeskriget som en direkt fortsättning i deras kamp mot konservativa krafter. Sen är det säkert också så att många Anglosaxiska familjer gärna överlät döendet till lägre samhällsklasser.
I realiteten var det dock inte alltid så höga ideal som lockade. I alla fall inte enbart. Det var många av immigranterna som var mycket fattiga och levde under extremt påvra förhållanden - de lockades snarare av gemenskapen och värvningspenningen.
Uppkomsten av dessa etniskt segregerade förband var alltså delvis en effekt av värvningstaktiken. Men officerarna - och förbanden - hade ofta en bakgrund i tidigare National Guard-förband, som fungerat som en slags exklusiva klubbar, också dessa etniskt segregerade. (De var i regel mer sociala organisationer än strikt militära. I bästa fall hade officerare som sedermera sattes att leda regementen och brigader, en blygsam erfarenhet av att exercera kompanier - om de saknade annan militär erfarenhet.)
Så den etniska segregationen kan, som sagts, ses som något väldigt vanligt i dåtidens amerikanska samhälle. Det var, förutom när det gällde svarta i armén, inget medvetet beslut. Det var en form som man tog med sig.
Det var däremot ett faktum som inte gick de politiska ledarna förbi. Just nyckelpersoner som Meagher och Sigel uppvaktades av politiker, senatorer och regeringsmedlemmar - tom. president Lincoln hade en omfattande korrespondens med flera ledande "politiska officerare" - i akt och mening att utnyttja dem som frontfigurer (för vilket de fick officersfullmakter som belöning) i värvningen.
Man ville ju i det längsta undvika att övergå till tvångsvärvning och värnplikt. (Och när man till slut gjorde det, fick man ofta samma grupper emot sig - "New York draft riot" t.ex.)
Insatserna i slagen då? "Spenderade" man medvetet de "etniska" regementena mer vårdslöst?
Sannolikt inte. 54th Mass. har redan berörts. Meagher hävdade visserligen att så var fallet med the Irish brigade, men det stämmer knappast. Brigaden hade varit inblandad i två av de mest blodiga slagen, Antietam och Fredricksburg. Men de gavs inga specialordrar eller någon annan gruppering än resten av kårer de ingick i - vid båda slagen deltog de i mest förlustbringande striderna, men det gjorde andra förband likaså.
I vilket fall avgick Meagher i protest mot vad han menade var negativ särbehandling av brigaden. Den fick inte det erkännande han menade att den borde få, för de båda insatserna. Samt att han vägrades utsträckt permission för att värva ersättningsmanskap. Men det är lätt att i detta ana att "erkännandet" Meagher sökte, åtminstone delvis handlade om hans egen ställning. Han åtrådde en generalmajors-stjärna och befäl över en division eller kår, vilket skulle ha underlättats om han haft ett större förband som utgjorde tyngdpunkten i formationen.
I ett fall kan man dock möjligen säga att den etniska segregationen åtminstone delvis bidrog till förluster och ett avgörande nederlag, nämligen vid Chancellorsville. Den XI kåren stod då under befäl Oliver Howard, som ersatt av Sigel. Det var den kåren som stod på nordstaternas högra flank och fullständigt desintegrerade under "Stonewall" Jacksons berömda flankattack.
Kåren hade under en längre tid innan Chancellorville agerat som en separat enhet, bland annat i Shenandoah, och fått mycket stryk. Det liksom att Sigel hade avsatts som ledare hade lett till dålig moral.
På morgonen under själva slaget, när sydstaternas urdragning påbörjades, skickade Hooker ett meddelande till Howard att det kunde röra sig om en flankattack och bad honom "vidta åtgärder" för att inte överraskas. Howard svarade att han skulle göra så. Detta blev dock aldrig gjort.
Här finns två möjligheter - Howard, som aldrig var mer än en som bäst medelmåttig kårbefälhavare, misslyckades eller gav helt enkelt inte någon order om förstärkt flankskydd - eller så ignorerades ordern. Eller en blandning av de båda. (Howard själv tog en division med sig ur kåren och deltog i Dan Sickles förföljningsanfall mot de urdragande sydstatstrupperna, så han var frånvarande under ett antal kritiska timmar och övervakade i varje fall inte att ordern fullföljdes.)
I vilket fall - och med tanke på enhetens dåliga moral som helhet - måste en del av skulden läggas vid segregationen. Kåren hade, som nämndes tack vare många av invandrargruppernas tidigare militära erfarenhet, ingen brist på befäl och underbefäl med krigserfarenhet. Disciplin och iakttagande av order hade dock försämrats radikalt, i takt med att enheten förlorade ett antal strider. Språk- och kulturförbistringar mellan befälen i kåren och utomstående befäl bidrog till detta.
Inte heller detta är något exempel på en medveten plan, men däremot på att likaväl som etniciteten kunde vara en fördel i rekryteringen, så kunde den bidra till friktioner i den praktiska krigföringen.
