"Four feathers" och slaget vid Abu Klea

[Djinghis Khan]

Är det ngn som vet varför slaget vid Abu Klea 1885 framställs som ett stort brittiskt nederlag i den nyinspelningen av filmen "The four feathers" (2002)? I filmen fångas en brittisk styrka i ett bakhåll och krossas fullständigt av mahdisterna, knappt några män lyckad fly. I verkligheten utkämpades slaget vid Abu Klea av 1800 brittiska soldater ut Camel corps, som formerade fyrkant och höll stånd mot ca 10 000 mahdister. Mahdististerna kraftiga, mycket tappra men kanske även dumdristiga anfall lyckades först bryta den brittiska fyrkanten, men den brittiska disciplinen lyckades gruppera om och fortsätta slåss utan att kollapsa (till skillnad från vad som visas i filmen). Britterna lyckades i verjkligheten inte bara slå tillbaka det mahdistiska anfallet, men åstadkom också enorma förluster hos de anfallande.

Detta var bara ett av de stora felen i filmen "The four feathers" Filmen var mycket skickligt och snyggt filmad men den var en stor besvikelse i fråga om historisk trovärdighet. Praktiskt taget allt som visades var helt mot den historiska verkligheten

T.o.m. "experterna" i DVD-kommentarerna kör med historiska felaktigheter. Bl.a. tar dom in en kvinnlig expert på victorianskt kvinnomode (om jag inte minns fel), som yttrar sig om den brittiska arméns intervention i Sudan 1885:

"De tränades hemma att slåss på ett speciellt sätt, och då de åkte utomlands fick de möta en fiende som slogs helt annorlunda och de blev besegrade"

I Verkligheten led britterna inte ett enda nedelag i de båda Sudankrigen...

/DKM

[Panzerschreck]

tack för information

[Djinghis Khan]

tack för information

NP, har du sett filmen?

/DK M

[hans lindquist]

I Verkligheten led britterna inte ett enda nedelag i de båda Sudankrigen...

/DKM

Svar:
Jag vill minnas att en angloegyptisk armé under generalen Hicks led ett nederlag mot mahdisterna i närheten av staden El Obeid i västra Sudan. Har besökt området. Ett litet museum finns i staden med gamle grejor från tilldragelsen.
mvh
Hasse L

[Djinghis Khan]

I Verkligheten led britterna inte ett enda nedelag i de båda Sudankrigen...

/DKM

Svar:
Jag vill minnas att en angloegyptisk armé under generalen Hicks led ett nederlag mot mahdisterna i närheten av staden El Obeid i västra Sudan. Har besökt området. Ett litet museum finns i staden med gamle grejor från tilldragelsen.
mvh
Hasse L

Jo du har rätt att mahdisterna segrade vid El-Obeid 1883, men det var mot en helt Egyptisk-sudanesisk armé där Hicks var en av ett fåtal européer. Intressant att du har varit i Sudan, vad mer såg du?

/DK M

[hans lindquist]

Intressant att du har varit i Sudan, vad mer såg du?

/DK M

Jag besökte slagfältet vid Omdurman, som Churchill skrev om i självbiografin "Min ungdom". Beskådade Mahdis gravmonument.
Passerade även slagfältet vid staden och floden Atbara norr om Khartoum, där Kitchener besegrade mahdisterna.
Kom med smalspårigt, ånglokdraget tåg genom nubiska öknen från den av Assuandammen dränkta gränsstaden Wadi Halfa, dit jag kommit med klassisk hjulångare från Assuan. Ett akterhjul och prima compoundmaskineri. Ångaren, byggd omkring 1900, bogserade en hyttförsedd pråm på vardera sidan.
Järnvägen går genom ett stort område med mängder av svarta slagghögar från forntida järnframställning. Enligt brittiske historikern Basil Davidson i boken Svart forntid var detta ett "afrikanskt Lancashire" under antika kungariket Meroes tid.
Såg även en och annan dervisch. De är nåt slags muslimska mystiker, som ännu i dag går omkring med stort svärd i bältet men eljest tycks ha lugnat ned sig avsevärt sedan Madhis dagar, då de intog Khartoum. Skådade på en infödingsmarknad även "dansande dervischer", vilka emellertid föreföll vara mer kommersiellt lagda exemplar av arten.
Såväl ånglok som hjulångare torde tyvärr ha försvunnit sedan mitt besök.
I Dongola fanns ett antal fortfarande växande träd med enormt grov (ca 4 meter i diameter) stam, som befolkningen för länge sedan urholkat till stora vattenreservoarer och ibland även försett med inborrade kranar. I dessa flera meter höga, stående cylindrar av växande trä hinkas och pumpas så mycket regnvatten som möjligt under regnperioderna. En smart metod.
Med nilotisk hälsning
Hasse L

[Besuchov]

Churchill har även skrivit boken "Kriget vid floden" (om jag minns namnet rätt) om kriget i Sudan. Hittade den i magasinet i biblioteket i Linköping. Läsvärd IMHO.

[Djinghis Khan]

Intressant att du har varit i Sudan, vad mer såg du?

/DK M

Jag besökte slagfältet vid Omdurman, som Churchill skrev om i självbiografin "Min ungdom". Beskådade Mahdis gravmonument.
Passerade även slagfältet vid staden och floden Atbara norr om Khartoum, där Kitchener besegrade mahdisterna.
Kom med smalspårigt, ånglokdraget tåg genom nubiska öknen från den av Assuandammen dränkta gränsstaden Wadi Halfa, dit jag kommit med klassisk hjulångare från Assuan. Ett akterhjul och prima compoundmaskineri. Ångaren, byggd omkring 1900, bogserade en hyttförsedd pråm på vardera sidan.
Järnvägen går genom ett stort område med mängder av svarta slagghögar från forntida järnframställning. Enligt brittiske historikern Basil Davidson i boken Svart forntid var detta ett "afrikanskt Lancashire" under antika kungariket Meroes tid.
Såg även en och annan dervisch. De är nåt slags muslimska mystiker, som ännu i dag går omkring med stort svärd i bältet men eljest tycks ha lugnat ned sig avsevärt sedan Madhis dagar, då de intog Khartoum. Skådade på en infödingsmarknad även "dansande dervischer", vilka emellertid föreföll vara mer kommersiellt lagda exemplar av arten.
Såväl ånglok som hjulångare torde tyvärr ha försvunnit sedan mitt besök.
I Dongola fanns ett antal fortfarande växande träd med enormt grov (ca 4 meter i diameter) stam, som befolkningen för länge sedan urholkat till stora vattenreservoarer och ibland även försett med inborrade kranar. I dessa flera meter höga, stående cylindrar av växande trä hinkas och pumpas så mycket regnvatten som möjligt under regnperioderna. En smart metod.
Med nilotisk hälsning
Hasse L

Intressant, skulle själv vilja göra resan ngn gång, i Kitcheners fotspår

/DK M

[Panzerschreck]

tack för information

NP, har du sett filmen?

/DK M

ja det har jag

[hans lindquist]

Churchill har även skrivit boken "Kriget vid floden" (om jag minns namnet rätt) om kriget i Sudan. Hittade den i magasinet i biblioteket i Linköping. Läsvärd IMHO.

Hej,
jag tror att Du och jag syftar på samma böcker av WC. "Min ungdom" som jag nämnde handlar mest om WC:s äventyr under boerkriget, medan "Kriget vid floden", precis som Du påstår, berörde kriget mot dervicherna.
I närheten av platsen för slaget vid Omdurman utanför Khartoum såg jag sudanesiskt kavalleri - kanske något slags paradtrupp med polisiära uppgifter - öva chock med blanka vapen efter alla konstens regel. Verkligen pampigt. (Om någon i den stunden kommit med ett värvningskontrakt vete tusan om jag inte skrivit på. :o)
Med krigsromantisk hälsning
Hasse L

[hans lindquist]

Intressant, skulle själv vilja göra resan ngn gång, i Kitcheners fotspår

/DK M

Bästa rutten är faktiskt att ta tåget från Kairo till Assuan och flodbåt vidare uppför Nilen till gränsstaden Wadi Halfa. Därifrån smalspårståg genom Nubiska öknen upp till Khartom och normalspårigt tåg vidare till någon av flodbåtshamnarna (Shendi mfl) söder om huvudstaden. Därifrån tar man åter (numera tyvärr dieseldriven) hjulångare uppför Nilen till Juba i Södra Sudan genom de enorma Suddträsken. Ett alternativ är att från Khartoum ta tåget till El Obeid med vidare förbindelser österut. Den enorma "infödingsmarknaden" i El Obeid är klart sevärd. Därifrån går fortfarande/gick till helt nyligen/ kamelkaravaner västerut.
Man köper sig en djallabiah (fotvid sudanesisk nattskjorta för dagsbruk, en turban samt en traditionell dolk att fästa vid överarmen), hyr en dromedar och hänger med beduinerna, som brukar vara bra att ha att göra med.
Med förnyad nilotisk hälsning
Hasse L