Det andra slaget vid Adobe Walls inleddes på morgonen den 27 juni 1874, när ett relativt stort fast buffeljägarläger vid Canadian River – som hade byggts under våren, ungefär en och en halv kilometer från ruinerna av den ursprungliga handelsplatsen – attackerades av ungefär 700 indianer.
De hade veckan innan samlats för ett stort rådslag om hur de gemensamt skulle kunna bemöta de alltmer besvärande intrången av de vita och om hur buffeljägarna formligen slaktade ner hjordarna. Man beslöt sig, på kiowas intitiativ, för att ha en soldans. Comancherna hade aldrig haft en soldans och var mycket intresserade.
Till detta kom en mängd sprit som mexikanska comancheros – smugglare – hade levererat. Det kan förklara den stora mängd triumfatoriska syner som många upplevde. Bland utlovades att krigarna skulle vara okänsliga för fiendens kulor.
Indianerna som företrädesvis bestod av comancher, kiowas, cheyenner och arapahoer leddes av den unge Quanah Parker och stod under det magiska beskyddet av medicinmannen Isa-tai. Dock deltog de flesta av den tidens mest ökända krigare – Satanta, Big Bow, Nigger Horse, White Horse och Big Tree m fl.
De flesta av de tjugoåtta buffeljägarna samt en kvinna, mrs Olds - var dock redan uppstigna, sysselsatta med att reparera en sprucken takstolpe, när indianerna svepte ner från kullarna runt om handelsstationen. Enligt traditionen ska anfallet ha ackompanjerats av trumpetsignaler från en mulatt som tidigare varit kavallerist.
Naturligtvis var inte jägarna oförberedda – det hade under veckan kommit ett flertal samstämmiga varningar om att en attack var förestående och man hade förberett barrikader och förstärkt dörrar och fönster, släpat upp vatten och försökt bära undan löst gods och annat brännbart. Man hade gjort så gott man kunnat – platsen var inte idealisk för ett försvar, mer än att en anfallande fiende fick anfalla i lätt uppförsbacke.
Buffeljägarna spred sig snabbt till de olika husen – Hanrahans saloon, Charlie Raths nybyggda affär och Myers/Leonards affär - och anfallet slogs tillbaka. Man tror att indianerna under den första vågen kan ha förlorat omkring tio krigare, medan man vet att bröderna Shadler, som var kända för sin misstänksamhet och föredrog att sova ovanpå sina vagnar med buffelskinn, överrumplades och stektes levande. Händelsen finns för övrigt avbildad av en comanche på en skinnduksmålning.
Ytterligare en jägare dog under de påföljande attackerna som höll på till middagstid, och en fjärde dog när hans gevär exploderade.
Indianerna drog sig sedan tillbaka upp till kullarna och nöjde sig med enstaka rusningar ner mot husen, rusningar som stoppades innan de kom inom den effektiva räckvidden för buffeljägarnas kraftiga gevär.
Den andra dagen lyckades Billy Dixon skjuta en indian ur sadeln högt uppe på en av platåerna. Avståndet uppmättes senare till 1532 meter. Dock hade kulan tappat så mycket kraft att indianen endast slogs ur sadeln för att kunna leva till hög ålder och berätta om den.
Andra lag med buffeljägare samlades under tiden i grannskapet och strömmade till. Med över 100 buffeljägare förskansade i handelstationen beslöt indianerna att avbryta. De hade också fått vetskap om att kavalleri var på väg till platsen.
Enligt samtidens uppgifter dödades över hundra indianer – själva talar de om ett femtontal döda och ungefär femtio sårade. Däremot dödades åtskilliga hästar.
Detta var urtypen för det indiankrig vi sett så många gånger. Vajande fjäderbuskar, en skog av lansar och mängder med hästar. Vi har sett så många gånger hur de forsar fram, hoppar över staket och dör i dammet framför de modiga vita männen som skjuter pricksäkert.
I själva verket var striden oerhört kaotisk. Det var egentligen bara den allra främsta gruppen som kunde urskilja målet eftersom hästarna rev upp mängder med damm, och de var varken förberedda på eller intresserade av att ta sig in i husen med en gemensam ansträngning. Enstaka individer försökte riva ner dörrar, medan andra blev lockade av vagnar med packning och varor som fanns mellan husen.
Trots att man formellt lydde under Quanah Parker fanns det inte en tillstymmelse till samordning eller plan. I själva verket följde krigarna den som i vanliga fall brukade leda deras räder. Sålunda höll sig ett antal kiowas kring Satanta, medan andra flockades kring White Horse. De mest målmedvetna tycks ha varit comancherna under Quanah, men han var också den som hade mest prestige att vinna på en total seger.
Nu blev det inte en seger – ett flertal överlevande indianer beskriver det som en förlust, ”buffelgevären var för svåra”, vilket kan vara sant. Alla vita på,plats var dock inte jägare – flera var handelsmän, en var kvinna och några andra hantverkare. Buffelgevären var stora och tunga, stötte våldsamt och var bökiga att ladda om.
Antagligen var det eld från snabbskjutande Winchester- och Henrygevär som mötte indianerna, även om Sharpsgevären naturligtvis också kom till användning. Dessutom har Bat Masterson, en av deltagarna och senare mytomspunnen, berättat att han öppnade eld med sin revolver när indianerna kom för nära. Men likaså här var dammet så tätt att Masterson knappt såg fem meter ut genom sin skottglugg.
Trots den förlorade striden, som kan ses som den faktor som verkligen fick fart på armén, är det intressant att se att den inte innebar minskad status för Quanah Parker. Inte heller medicinmannen Isa-tai tappade mycket av sin respekt inom comachegrupperingen. Däremot kom han bland kiowas att kallas ”den där lustige figuren”. Det kan ha sin förklaring i att under ritten till Adobe Walls ska en kiowa ha dödat ett ”heligt djur”, dvs. brutit ett tabu, vilket i sin tur skulle ha förstört krigslyckan.
En av deltagarna var alltså svensk. Han förekommer i de flesta texter enbart som Andrew Johnson, men i en källa kallades han Andy the Swede, vilket väckte min nyfikenhet.
Alltså, raskt till verket..
Andrew Johnson föddes som Anders Johansson i Ängelholm den 15 augusti 1845. Tidigt driven av nyfikenhet flyttade han runt i landet och arbetade bl a en period i Brännkyrka i Stockholm. Vid tjugofyra års ålder emigrerade han till Förenta Staterna och bodde under en kort tid i trakten kring Sweetwine, Ohio, där han blev bekant med Charles Rath, en driftig lokal handelsman. 1870 slog han följe med Rath till Kansas och tillbringade vintern i Leawenworth. Under de kommande åren arbetade Johnson åt Rath som hantverkare och allt-i-allo medan de följde utbyggnaden av Santa Fe Railroad västerut som leverantörer och handlare.
Han följde med Rath på buffeljakter under 1871 och 1872 och var den som skötte transporten av hudarna till marknaderna. Han hjälpte till att bygga Mercantile Company i Dodge City och deltog i många av handelshusets olika resor till avlägsna trading posts.
Våren 1874 åtföljde Johnson en av Raths leveranser till Adobe Walls i Texas Panhandle. Där ledde han uppbyggnaden av Raths affär och reparationerna av James Hanrahans saloon. Johnson befann sig i nämnda saloon på morgonen den 27 juni 1874 när indianerna attackerade handelsplatsen. Han deltog så gott han kunde i striden, och de dörrar han förstärkt med tvärliggande plank visade sig vara kraftiga nog för att stoppa alla försök att bryta sig genom.
Johnson stannade kvar på platsen under en månad för att sedan återvända till Dodge City med den del sin arbetsgivares hudar och varor som inte gått förlorat. Han hade då samlat på sig en hel del övergivna souvenirer på platsen men 1885 förgicks det mesta i en brand. En del finns dock bevarat i Panhandle-Plains museet i Canyon och i Field Museum of Natural History i Chicago.
Under senare år arbetade ”Andy the Swede” som Johnson, kallades, som smed och hantverkare i Dodge City. Han drev även en restaurang och förestod en spritaffär.
1892 inkallades han och flera andra överlevande som vittnen för att vittna i den rättegång där Rath krävde indianstammarna i Fort Sill-reservatet på ekonomisk ersättning för förlorade inkomster efter slaget. Under rättegången var han den ende som stod fast vid sina tidigare vittnesmål rörande hur många hudar han varit tvungen att lämna efter sig när handelsplatsen övergavs. Under rättegången kunde konstateras att Rath kraftigt överdrivit sina förluster. Andrew Johnson kom efter detta att kallas Honest Andy.
Under 1920-talet kom han att ett flertal gånger intervjuas om sina minnen från slaget; eftersom han var konsekvent i sin berättelse och den till stor del överensstämde med de redogörelser som indianerna lämnat kom han att betraktas som den mest trovärdige av de överlevande.
Han var en av få som var kvar i livet när han åter besökte platsen 1922 och 1924; det sista året som huvudtalare vid festligheterna som avhölls på femtioårsdagen av slaget. Bland annat ska han för första gången ha hälsat på ett antal kiowa- och comancheindianer som också hade deltagit i striden.
Johnson dog i juni 1925 och begravdes på Maple Grove Cemetery i Dodge City, där även hans redogörelser finns tillgängliga i Boot Hill Museum. Hans ättlingar lever kvar i Kansas. Själv kom han aldrig att återvända till Sverige.
En svensk mitt i indiankriget...
-
Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
-
Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
Det är inget fel på Indianklubben och deras publikationer - jag är givetvis medlem - men det var ett tag sen de var min inspiration. I ett annat inlägg tänkte jag redogöra för hur ett intresse leder till ett annat och hur man emellanåt kan snubbla över förbisedda guldkorn.
Källhänvisningar; Carbine and Lance, The Story of Old Fort Sill av WS Nye, University of Oklahoma Press, 1937 (rev 1969)
Bad Medicine&Good;Tales of the Kiowas, WS Nye, University of Oklahoma Press 1962
Plains Indian Raiders, WS Nye, University of Oklahoma 1968
Age of the Gunfighter, Joseph G. Rosa, Salamander Books, London 1983
Comanche Political History: An Ethnohistorical Perspective,
1706-1875, Thomas J. Kavanagh Lincoln: University of Nebraska Press, 1995
Samt givetvis mitt övriga bestånd av litteratur, samt brevväxling med ättlingar runt Fort Sill, intresserade människor i Dodge City - och naturligtvis Internet!
/Calle
Källhänvisningar; Carbine and Lance, The Story of Old Fort Sill av WS Nye, University of Oklahoma Press, 1937 (rev 1969)
Bad Medicine&Good;Tales of the Kiowas, WS Nye, University of Oklahoma Press 1962
Plains Indian Raiders, WS Nye, University of Oklahoma 1968
Age of the Gunfighter, Joseph G. Rosa, Salamander Books, London 1983
Comanche Political History: An Ethnohistorical Perspective,
1706-1875, Thomas J. Kavanagh Lincoln: University of Nebraska Press, 1995
Samt givetvis mitt övriga bestånd av litteratur, samt brevväxling med ättlingar runt Fort Sill, intresserade människor i Dodge City - och naturligtvis Internet!
/Calle
-
Djinghis Khan
- Medlem
- Inlägg: 2688
- Blev medlem: 26 april 2003, 21:11
- Ort: Karlstad
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 11940
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
