Personligen tror jag att det inte finns ett enskilt skäl till att kriget bröt ut, det var snarare en kombination att ett flertal olika faktorer, däribland nedanstående i olika utsträckning låg bakom:
* Industriellt samhälle kontra agrart samhälle
* Slaveriet
* Konflikten mellan centralmakt och delstater (hit hör också diskussionen om vilka rättigheter delstaterna respektive centralmakten hade, detta var inte självklart)
* Tullfrågan (sydstaterna ville ha låga tullar för att få billig import, nordstaterna ville ha högre tullar för att skydda sin industri)
* Var skulle makten ligga, i nord eller syd? Sydstaterna hade haft det största inflytandet sedan revolutionen och lyckades också genomdriva mängder med undantag och anpassningar som gynnade dem, men nordstaterna började komma ifatt.
* Personkonflikter
* Olika "kulturer" ledde till slitningar, bl.a. splittrades Demokraterna i ett nord och ett syd parti.
/Marcus
orsakerna till amerikanska inbördeskriget
-
Karl Bruno
- Medlem
- Inlägg: 329
- Blev medlem: 24 mars 2002, 00:56
- Ort: ...
Nedanstående citat är från den alldeles förträffliga "Battle cry of Freedom: The Civil War Era" av James M. McPherson och kan förhoppningsvis ge lite perspektiv på konflikten.
/MarcusThe old federal republic in which the national government had rarely touched the average citizen except through the post-office gave way to a more centralized polity that taxed the people directly and created an internal revenue bureau to collect these taxes, drafted men into the army, expanded the jurisdiction of the federal courts, created a national currency and a national banking system, and established the first national agency for social welfare - the Freedmen's Bureau. Eleven of the first twelve amendments to the Constitution had limited the powers of the national government; six of the next seven, beginning with the Thirteenth Amendment in 1865, vastly expanded those powers at the expense of the states.
This change in the federal balance paralleled a radical shift of political power from South to North. During the first seventy-two years of the republic down to 1861 a slaveholding resident of one of the states that joined the Confederacy had been President of the United States for forty-nine of those years - more than two-thirds of the time. In Congress, twenty-three of the thirty-six speakers of the House and twenty-four of the presidents pro tem of the Senate had been southerners. The Supreme Court had always had a southern majority; twenty of the thirty-five justices to 1861 had been appointed from slave states. After the war a century passed before a resident of an ex-Confederate state was elected president.
[...]
These figures symbolize a sharp and permanent change in the direction of American development.
[...]
But when did the northern stream become the mainstream? From a broader perspective it may have been the North that was exceptional and unique before the Civil War. The South more closely resembled a majority of the societies in the world than did the rapidly changing North during the antebellum generation. Despite the abolition of legal slavery and serfdom throughout much of the western hemisphere and western Europe, most of the world - like the South - had an unfree or quasi-free labor force. Most societies in the world remained predominantly rural, agricultural, and laborintensive; most, including even several European countries, had illiteracy rates as high and higher than the South's 45 percent; most like the South remained bound by traditional values and networks of family, kinship, hierarchy and patriarchy. The North - along with a few countries of northwestern Europe - hurtled forward eagerly toward a future of industrial capitalism that many southerners found distasteful if not frightening; the South remained proudly and even defiantly rooted in the past before 1861.
[...]
The South's concept of republicanism had not changed in three-quarters of a century; the North's had. With complete sincerity the South fought to preserve its version of the republic of the founding fathers - a government if limited powers that protected the rights of property and who constituency comprised an independent gentry and yeomanry of the white race undisturbed by large cities, heartless factories, restless free workers, and class conflict. The accession to power of the Republican party with its ideology of competitive, egalitarian, freelabor capitalism, was a signal to the South that the northern majority had turned irrevocably towards this frightening, revolutionary future.
[...]
Union victory in the war destroyed the southern vision of American and ensured that the northern vision would become the American vision. Until 1861, however, it was the North that was out of the mainstream, not the South. Of course the Northern states, along with Britain and a few countries in northwestern Europe, were cutting a new channel in world history that would doubtless have become the mainstream even if the American Civil War had not happened.
Jag kan inte påstå att jag upplever att den är så dominerande i litteraturen om kriget, det är dock möjligt att situationen är annorlunda i böcker som bara behandlar kriget i korthet, t.ex. skollitteratur.apanola skrev:Tackar för svaret, det låter vettigt, men för att tjata vidare, det är trist att slavfrågan kommit att bli så dominerande då det gäller dom sentida orsaksförklaringarna till inbördeskriget
/Marcus
Det finns precis som många nämnt flera orsaker till splittringen mellan nord och syd: skillnaden i synen på tullar och ekonomisk politik mellan de industialiserade nordstaterna och den jordbruksdominerade södern, olika åsikter om hur stor makt den federala regeringen skulle ha, invandringen som gjorde att nordstaternas befolkning kraftigt ökade jämnfört med sydstaterna samt kulturella skillnader.
Men det som verkligen fick nationen att klyvas och att ta till vapen mot varann var slaverifrågan.
Många i nord (där ibland Lincoln) kunde till nöds leva med att slaveriet var tillåtet i Sydstaterna men man kunde inte acceptera att slavstaterna blev i majoritet i unionen. Missourikompromissen från 1820 var en grundläggande del i amerikansk inrikespolitik före inbördeskriget, i den klargjordes att nya stater som togs in i unionen väster om Missouri inte fick tillåta slaveri. När Kansas sedan 1854 kunde komma att bli slavstat trots att det låg väster om Missouri blossade slavfrågan upp med full kraft. Ett nytt parti, Republikanerna bildades med målsättningen att förhindra spridningen av slaveriet till nya stater. Inför valet 1860 lanserade republikanerna Abraham Lincoln som presidentkandidat och många sydstater lovade att de skulle utträda ur unionen om Lincoln vann valet. Efter att slavanhängarnas parti demokraterna splittrats på två kandidater så kom Lincoln att vinna valet efter att vunnit alla de folkrika nordstaterna men förlorat alla sydstater. Lincoln fick faktiskt bara 40% av rösterna i valet, hade demokraterna enats kring en kandidat hade Lincoln troligen inte vunnit.
Efter valet försökte Lincoln överbrygga motsättningarna men sydstaterna levde upp till sina löften och utträdde ut unionen, något som Lincoln och den federala regeringen inte accepterade och efter skotten mot Fort Sumter i april 1861 var inbördeskriget ett faktum.
Slavfrågan var en omöjlig ekvation att lösa och det är svårt se hur den kunnat leda till något annat än just krig i slutändan. Amerikas befolkning fick betala dyrt under åren 1861-65 för att nationens grundare bara gjorde halva jobbet klart vid självständigheten 1776.
Men det som verkligen fick nationen att klyvas och att ta till vapen mot varann var slaverifrågan.
Många i nord (där ibland Lincoln) kunde till nöds leva med att slaveriet var tillåtet i Sydstaterna men man kunde inte acceptera att slavstaterna blev i majoritet i unionen. Missourikompromissen från 1820 var en grundläggande del i amerikansk inrikespolitik före inbördeskriget, i den klargjordes att nya stater som togs in i unionen väster om Missouri inte fick tillåta slaveri. När Kansas sedan 1854 kunde komma att bli slavstat trots att det låg väster om Missouri blossade slavfrågan upp med full kraft. Ett nytt parti, Republikanerna bildades med målsättningen att förhindra spridningen av slaveriet till nya stater. Inför valet 1860 lanserade republikanerna Abraham Lincoln som presidentkandidat och många sydstater lovade att de skulle utträda ur unionen om Lincoln vann valet. Efter att slavanhängarnas parti demokraterna splittrats på två kandidater så kom Lincoln att vinna valet efter att vunnit alla de folkrika nordstaterna men förlorat alla sydstater. Lincoln fick faktiskt bara 40% av rösterna i valet, hade demokraterna enats kring en kandidat hade Lincoln troligen inte vunnit.
Efter valet försökte Lincoln överbrygga motsättningarna men sydstaterna levde upp till sina löften och utträdde ut unionen, något som Lincoln och den federala regeringen inte accepterade och efter skotten mot Fort Sumter i april 1861 var inbördeskriget ett faktum.
Slavfrågan var en omöjlig ekvation att lösa och det är svårt se hur den kunnat leda till något annat än just krig i slutändan. Amerikas befolkning fick betala dyrt under åren 1861-65 för att nationens grundare bara gjorde halva jobbet klart vid självständigheten 1776.
Marcus Wendel skrev:Jag kan inte påstå att jag upplever att den är så dominerande i litteraturen om kriget, det är dock möjligt att situationen är annorlunda i böcker som bara behandlar kriget i korthet, t.ex. skollitteratur.apanola skrev:Tackar för svaret, det låter vettigt, men för att tjata vidare, det är trist att slavfrågan kommit att bli så dominerande då det gäller dom sentida orsaksförklaringarna till inbördeskriget
/Marcus
Nja, nu var det ett tag sedan jag gick i skolan så...
jag menar populärkulturen, tv-serier, filmer, sen att det inte är så dominerande i den seriösa literaturen runt inbördeskriget är en annan sak.
Men ta film eller tv serie, typ Nord och Syd som gick för en del år sedan.
Där förs slavfrågan fram som ett dominerande tema och inte bara i den serien för övrigt.
Populärkulturen har aldrig varit en bra källa för historisk information.apanola skrev:jag menar populärkulturen, tv-serier, filmer, sen att det inte är så dominerande i den seriösa literaturen runt inbördeskriget är en annan sak.
Men ta film eller tv serie, typ Nord och Syd som gick för en del år sedan.
Där förs slavfrågan fram som ett dominerande tema och inte bara i den serien för övrigt.
/Marcus
Om jag inte minns fel så skrev Göran Rystad i sin bok Den Bittra Fejden att en del forskare menat på att ett krig aldrig varit möjligt utan den hets som fördes mellan olika grupper i Nord och-Sydstaterna...alltså skulle konflikten enligt dem kunnat lösats utan blod. Hur ställer ni er till det här på tråden?[/i]
Marcus Wendel skrev:Populärkulturen har aldrig varit en bra källa för historisk information.apanola skrev:jag menar populärkulturen, tv-serier, filmer, sen att det inte är så dominerande i den seriösa literaturen runt inbördeskriget är en annan sak.
Men ta film eller tv serie, typ Nord och Syd som gick för en del år sedan.
Där förs slavfrågan fram som ett dominerande tema och inte bara i den serien för övrigt.
/Marcus
Nej jag vet det, men jag menar att det är just det intrycket som man idag vill ge då det gäller inbördeskriget, slavfrågan som den stora dominerande faktorn och stöttestenen då det gäller perioden strax före inbördeskrigets utbrott.
Kanske för att det ser bättre ut i eftervärdens ögon och kanske också för att det är en lättförklarlig orsak till kriget, industrialism, olika ekonomiska system kanske kan verka väl abstrakta för folk, slavfrågan blir mer lättfattlig och handfast.
Fämsta anledningen till att slavfrågan allmänt ses som förklaringen är väl precis "vinnaren skriver historian". Krigets syfte från nords sida var inte helt ädelt, den verkliga orsaken va ju som sagt att hålla unionen intakt...kan jämföras med Rysslands krig i Tjetjenien?
Det är lättare att efteråt försvara kriget med slaveriets bortskaffande än att man ville behålla de stater som bröt sig ur, något som jag anser de hade rätt till. De metoder som användes för att förkorta kriget var ju inte hellt humana heller (tänkte på t ex Shermans förstörelse av södern i slutet av kriget) och är ju lättare att försvara med slaveriets avskaffande.
Det är lättare att efteråt försvara kriget med slaveriets bortskaffande än att man ville behålla de stater som bröt sig ur, något som jag anser de hade rätt till. De metoder som användes för att förkorta kriget var ju inte hellt humana heller (tänkte på t ex Shermans förstörelse av södern i slutet av kriget) och är ju lättare att försvara med slaveriets avskaffande.
Frågan om "States right" var stor. Talande är att före The war between the states sade man USA are, och efter USA is.
Jag har dessutom sett historiker som menar att CSA förlorade dels för att man var för demokratiska. Lincoln var inte blyg för att lägga ner tidningar och/eller fängsla deras ägare. Sånt skedde inte i Syd.
The south were right...
Jag har dessutom sett historiker som menar att CSA förlorade dels för att man var för demokratiska. Lincoln var inte blyg för att lägga ner tidningar och/eller fängsla deras ägare. Sånt skedde inte i Syd.
The south were right...
Visst är de så att CSA alltför ofta utmålas felaktigt som fullständigt odemokratiskt, även om detta förmodligen gäller främst i översiktligare historiska böcker utanför USA, där man nog velat förtydliga striderna väl mycket vilket lett till att gråskalorna till viss del försvunnit.AceRimmer skrev:Jag har dessutom sett historiker som menar att CSA förlorade dels för att man var för demokratiska. Lincoln var inte blyg för att lägga ner tidningar och/eller fängsla deras ägare. Sånt skedde inte i Syd.
Dock var CSA knappast ett demokratiskt föredöme med respekt för de mänskliga rättigheterna på alla områden, t.ex. upphävdes habeas corpus och man vägrade släppa hem de frivilliga när den tid de skrivit på för var slut.
Slagord hör inte hemma i en historisk diskussion, så låt bli dem, tack.AceRimmer skrev:The south were right...
/Marcus
...och jag har sett historiker som sagt motsatsen. Skulle gärna vilja ha lite tydligare källor för ditt påstående, då det annars lätt låter som om CSA vore en demokratins kämpe mot imperialismens tyranner. Inte för att jag ser nordstaternas krig som ett korståg mot slaveri, men förtydliga gärna, tack.AceRimmer skrev:Jag har dessutom sett historiker som menar att CSA förlorade dels för att man var för demokratiska...
Naturligtvis är CSA inte demokratins vita riddare. Men Habeas Corpus upphävders även i norr, och mig veterligen lades inga tidningar ner i CSA under kriget. Inte heller fängslades, mig veterligen, regimkritiker i CSA.Marcus Wendel skrev:... t.ex. upphävdes habeas corpus och man vägrade släppa hem de frivilliga när den tid de skrivit på för var slut.
Det var inte menat som ett slagord, utan som en slutsats. Min slutsats.Marcus Wendel skrev:
Slagord hör inte hemma i en historisk diskussion, så låt bli dem, tack.
/Marcus