Varför fick Napoleon så lätt makten?
Jag kan bara gissa mig till svaret på denna fråga, och vill påpeka att det är aningen spekulativt.
I det samhällsklimat som rådde i Frankrike vid slutet av 1790-talet behövde människor en stark ledare att enas kring. Frankrike hade vid denna tid sett det stabila enväldet ersättas av en instabil republik med flera olika revolutioner och terror som följd. Jag tror människor i allmänhet var trötta på det skräckvälde som revolutionen hade skapat.
Napoleon var redan en hjälte för många fransmän efter en rad framgångsrika fälttåg, och viktigast av allt så hade han genom sin hjältestatus större delen av armén på sin sida.
Den tredje anledningen till Napoleons enkla maktövertagande var onekligen det faktum att "mittenpolitikerna" - de som stod mellan jakobinerfalangen och royalisterna - använde honom som ett verktyg för att öka deras egen popularitet. På så sätt gav man Napoleon en chans att träda in på den politiska scenen, och så småningom tappade de som givit honom denna chans kontrollen.
Sedan kan man naturligtvis diskutera huruvida Napoleons makttillträde var så enkelt som man får lära sig i skolan. Nämnas bör att det var snarare en rad tillfälligheter som fällde avgörandet natten då Napoleon, Sieyès och Ducos genomförde statskuppen som gav dem makten i Frankrike.
Varför misslyckades han?
Det finns flera förklaringar till Napoleons misslyckande, men de flesta är överens om att anfallet mot Ryssland blev avgörande. Kriget mot Ryssland slukade enorma resurser. Nästan 400 000 franska soldater svalt eller frös ihjäl på de ryska slätterna, utan att Napoleon kom till ett avgörande. Detta försvagade armén så mycket att den aldrig mer skulle återhämta sig under Napoleons styre. Samtidigt blev fienden starkare, i synnerhet England. I takt med att Napoleons segrar upphörde så vågade allt fler vända sig emot honom.
Varför ville han ha krig?
Man måste påpeka att Napoleonkriget faktiskt var ett fortsättningskrig som startade långt innan han hade tagit makten. Med andra ord kan man säga att Napoleon ärvde kriget. Huruvida han ville ha krig vill jag ha osagt, men jag tror inte han var mer krigsbenägen än någon annan kung vid denna period. Man kan väl nästan säga att krig var ett lands normala tillstånd på denna tid, medan fred var mindre vanligt.
Sedan bör man påpeka att Napoleon var fostrad i armén, det var på slagfältet han utmärkte sig och kände sig hemma. Det faktum att han deltog på slagfältet tror jag bidragit till myten att han var en mer krigisk konung än andra länders motsvarighet, där kungen gärna stannade hemma.
