Om jag begränsar perioden till massarméernas tid dvs tiden när de flesta vapenföra män omfattas av inkallelse har jag följande exempel:
Fransk-Tyska kriget 1870 startar 19:e juli
Första världskriget 1914 startar 28:e juli
Andra världskriget 1939 startar 1:a september
Naturligtvis kan krig starta som ett led i en okontrollerbar kedja av händelser och incidenter, men lika ofta kan kanske krigsutbrottet vara kulmen på en kontrollerad upptrappning där kriget blir den naturliga och beräknade fortsättningen av konflikten.
På ett sätt är det ju lite gulligt om man nu var så rationella och hänsynsfulla att man bekymrade sig om sådana saker som en hungrande befolkning och tänkte sig att krig är något som man kan schemalägga under en period där man har en lucka i kalendern. Men jag tror att vi idag kan ha svårt att förstå hur känslig befolkningen var för störningar i livsmedelsförsörjningen under massarméernas tid, bara att bärga skörden var ett mycket arbetskraftsintensivt arbete, och dessutom var befolkningsökningen enorm och hela tiden pågick en kraftig inflyttning till städerna där fabriksarbetarna inte alls producerade några livsmedel, och samtidigt var effektiviseringen inom jordbruket nästan försumbar. I ett sådant läge bör det redan i fredstid ha varit ett tungt arbete att mätta alla munnar, ännu värre med de arbetsföra vid fronten.
Självklart inser alla hur viktigt det är för ett land att lador och visthusbodar är fyllda inför oroliga tider, men jag undrar i vilken utsträckning man brydde sig om detta under tidigare århundraden när arméerna var mindre och tjänstemännen färre. Min tes här är i alla fall att med industrisamhällets intåg krävdes det ett helt annat ansvarstagande och planering från stat och militärledning.
Har detta varit avgörande för valet av när stridigheterna ska inledas eller är det mer slumpen som fått avgöra? Att vissa krig höll på i flera år var nog åtminstone inget man hade räknat med, men då kanske även krigsfångar sattes i arbete?
Ja då är det ju förnuftigt