Sveaborgs kapitulation

[Torbjörn Aronsson]

Sandels brigad hade till uppgift att skydda huvudarméns reträtt. I detta ingick att störa ryssarnas linjer bakåt och de var framgångsrika i detta. Under sommaren/hösten 1808 förskansade de sig i Toivala som var omgivet av vatten och sumpmarker och på så sätt hade en naturlig "skyddsgrav". Därifrån gjorde man räder och slog till mot magasin etc. En som ingick i detta förband var den 17-årige dåvarande underofficeren Gustaf Montgomery. Läs gärna min artikel "Gustaf Montgomery som deltagare i Finska kriget 1808-09" på:

http://www.michaeltamelander.se/cms/rea ... icle_id=60

[Torbjörn Aronsson]

När det gäller störandet av de ryska underhållslinjerna är väl "general" Spoof och "amiral" Rooth de klassiska namnen. I varje fall i den äldre litteraturen brukar deras bedrifter nämnas speciellt. Hur korrekta uppgifterna om ryssarnas stora fruktan för dem är, vet jag dock inte.

Så här skriver Gustaf Montgomery i "Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1808 och 1809" (1842) om Roth, som var fältväbel vid Björneborgs regemente och hans styrka som bl.a omfattade underofficeren Spof:
"Genom sin framgång med hvarje dag mera oförvägen, utställde han bakhåll, öfverrumplade smärre bevakningar och ilbud. Hans djerfhet gick så långt, att han (den 23) till och med gjorde ett försök på Tammerfors, och med möda lyckades det trenne Ryska kompanier, hvilka där utgjorde besättningen, att tvinga honom tillbaka. [not...dessa uppgifter äro nästan ordagrannt ifrån Ryssarne sjelfve, ifrån deras historieskrifvare, generalen von Suchtelen]. Roth hade sålunda, inom några dagar, bragt Rajevskij i en förtviflad belägenhet, nästan utan lifsmedel, utan föreskrifter från högre ort, utan förbindelse med de öfrige trupperne, ja utan alla underrättelser om hvad som föreföll hos dem. (Del I, s. 234-235).

Martin Hårdstedt i "Finska kriget 1808-1809" (2006):
"Genom sina operationer bakom fiendens linjer skulle en svensk styrka under fanjunkare Roth under de närmaste veckorna skapa stor oro i Rajevskijs högkvarter. Landsvägsbroar brändes och underhållstransporter kapades längs vägen mellan Alavo och Orivesi för att slå ut ryssarnas underhållslinje. Rajevskij blev tvungen att dra sig tillbaka frå Kuortane över Avalo mot Jyväskylä och på samma sätt längs Gamlakarlebyvägen från Lintulax söderut för att säkra provianttillförseln. Roths framgång visade att ryssarnas underhållslinjer var känsliga och hans systematiska anfall mot dem tvingade ryssarna till reträtt. De var kanske inte så mycket slagna på slagfältet, men i allt större behov av proviant som inte nådde fram med transporter och i ett landskap som inte kunde erbjuda tillräckliga mängder mat och foder. (s. 117). Det finns en rapport som beskriver detta tillbakadragande, skriven av Rajevskij själv, publicerad i Montgomerys bok.

[laitman]

Hej!
I Fänrik Ståls sägner är en av de mörkaste dikterna "Bröderna". Bakgrunden är bröderna Wadenstjerna där den ena, bosatt i Laukaa, får besök av sin bror 16 år efter kriget. Brodern var officer på Sveaborg och delaktig i kapitulationen och kommer för att be om förlåtelse, vilket han inte får. I sextonde versen finns orden "Men var jag man att spränga pliktens damm.." Många har senare ansett att dessa ord syftar på frimurareden, eftersom Cronstedt och några andra höga officerare på Sveaborg var frimurare. Dvs. man kunde bryta officerseden och kapitulera men inte frimurareden där man under alla omständigheter skulle skydda en frimurarbroder.
Förresten är händelserna på Sveaborg en viktig påminnelse om att ett krigförande land behöver lagar som helt occh fullt backar upp de som riskerar att stupa i strid. I fallet Sveaborg så hade ju länge fungerande krigsartiklar ändrats tio år tidigare. Dvs allt från Karl IX:s tid var en av ryggraden i ett försvar av en fästning de artiklar, som med hot om dödsstraff, krävde att lägre officerare gör myteri ifall befälhavaren planerar att kapitulera. Nu var det så att yngre officerare noga studerade och diskuterade denna möjlighet på Sveaborg men just det att dessa viktiga paragrafer ändrats fick dem att förbli passiva.
Laitman

[Razor]

Hej!
I Fänrik Ståls sägner är en av de mörkaste dikterna "Bröderna". Bakgrunden är bröderna Wadenstjerna där den ena, bosatt i Laukaa, får besök av sin bror 16 år efter kriget. Brodern var officer på Sveaborg och delaktig i kapitulationen och kommer för att be om förlåtelse, vilket han inte får. I sextonde versen finns orden "Men var jag man att spränga pliktens damm.." Många har senare ansett att dessa ord syftar på frimurareden, eftersom Cronstedt och några andra höga officerare på Sveaborg var frimurare. Dvs. man kunde bryta officerseden och kapitulera men inte frimurareden där man under alla omständigheter skulle skydda en frimurarbroder.
Förresten är händelserna på Sveaborg en viktig påminnelse om att ett krigförande land behöver lagar som helt occh fullt backar upp de som riskerar att stupa i strid. I fallet Sveaborg så hade ju länge fungerande krigsartiklar ändrats tio år tidigare. Dvs allt från Karl IX:s tid var en av ryggraden i ett försvar av en fästning de artiklar, som med hot om dödsstraff, krävde att lägre officerare gör myteri ifall befälhavaren planerar att kapitulera. Nu var det så att yngre officerare noga studerade och diskuterade denna möjlighet på Sveaborg men just det att dessa viktiga paragrafer ändrats fick dem att förbli passiva.
Laitman

Intressant! Fanns det inte även en Sprängtporten på Sveaborg 1808?

[Ralf Palmgren]

I den svenska krigs- och försvarsplanen hade de nybyggda fästningarna Sveaborg utanför Helsingfors och Svartholm utanför Lovisa fått avgörande roller. De svenska yrkesmilitärerna i Stockholm ansåg att ryssarna inte kunde inta fästningarna. Då det finska kriget började var det vinter. På grund av isen var de svenska trupperna tvungna att vänta på förstärkning. Under tiden skulle de centrala fästningarna Sveaborg och Svartholm hållas och den svenska armén bevaras från alla större drabbningar. Efter islossningen kunde förstärkningar skickas från Sverige. Fästningarna Sveaborg och Svartholm var starkt bemannade. De dåligt förberedda och oerfarna svenska och finska soldaterna bestod i början av omkring 20000 man. Under påtryckningar från ryska officerare gav kommendanten på Sveaborg Carl Olof Cronstedt den 3 maj 1808 tvärt emot givna order och utan motstånd upp försvaret av Sveaborg. Med detta hamnade hela Sveaborgs fästning i ryssarnas händer. Förräderiet på Sveaborg kom som en enorm chock för alla i Sverige.

[CvD]

Intressant! Fanns det inte även en Sprängtporten på Sveaborg 1808?

Det är möjligen inte landsförrädaren Göran Magnus Sprengtporten du tänker på?
Han var chef för Savolax brigad och startade bla en krigsskola, men gick sedan över till ryssarna innan kriget 1788-90 och blev svårt sårad i slaget vid Porrassalmi den 13/6 1789 i strid med sitt gamla förband,

/CvD

[Rosenhane]

Blev inte Sprengtporten ambassadör för Paul I senare, men vad hände med honom sen?

[Razor]

Intressant! Fanns det inte även en Sprängtporten på Sveaborg 1808?

Det är möjligen inte landsförrädaren Göran Magnus Sprengtporten du tänker på?
Han var chef för Savolax brigad och startade bla en krigsskola, men gick sedan över till ryssarna innan kriget 1788-90 och blev svårt sårad i slaget vid Porrassalmi den 13/6 1789 i strid med sitt gamla förband,

/CvD

Det var väl efter Porrassalmi som han påstås ha sagt att han blev biten av sina egna hundar.

Nix, det är inte Göran Magnus jag tänkte på utan en bror eller annan släkting till honom. Jag vill minnas att Hårdstedt nämnde detta i sin bok

[eugenlitwin]

Cronstedt är igentligen ett eget kapitel och framstår för mig en gåta. Han var en av Gustav III skickligaste befälhavare om inte tom den skickligaste och visade stort kunnande under dennes ryska krig på 1790-talet. Hur han sedan drygt 20 år sedan kunde agera så tafatt mot samma fiende kan man fråga sig. Mutat? Defalistisk? Förrädare? Humanist? Jag har ingen aning...

Sen som jag tidigare har sagt så var Sveriges strategiska läge 1808-09 mycket svårt, vi hade inte stöd av någon annan stormakt som hade kunnat ge effektiv hjälp (Frankrike, Preussen, England). Det kan man till stor del lasta Gustav Adolf och hans inkompetenta utrikespolitik som isolerat oss. Utan hjälp så hade nog kriget förr eller senare sluta på ett sätt, må så vara att vi kanske fått behålla områden som Åland.

Håller med, plus Karls XII utrikes politiken

PS
Jag tror att svenska folket och även armen var trätta på storrike äventyrar, de ville inte dö mera framför Prag, Mahileu, eller München… Sverige var i en djup ideologisk kris, som sovet union 1985-1991

[Ragnar Svedje]

I helgen var jag på kryssning till Helsingfors och passade naturligtvis på att besöka Sveaborg. Helt fantastiskt, och sommartid är det säkert ännu bättre.

Jag blev biten direkt och måste läsa in mig på ämnet, vilka böcker är bäst?

Det låter ju smått otroligt att en numerärt och kvalitativt överlägsen svensk här innanför fortet skulle ha kapitulerat utan strid. Ett ryskt stormningsförsök torde ha avvisats med mycket kraftiga förluster för ryssarna.

Varför sköt svenskarna prick på ryssarna? Det enda som det rimligen åstadkommer är ju att kulor och krut sinar, någon militär nytta med detta har jag svårt att se. Det krävs en speciell belägringsmentalitet för att uthärda på en fästning. Det korrekta hade rimligen varit att vänta och ta emot rysk (näst intill verkningslös) eld. Då hade ryssarna kanske försökt provocera svenskarna att besvara elden genom att mer och mer oförsiktigt våga sig ut med mer och mer artilleri allt längre ut på isen. När det blivit lite för oförsiktiga kunde ett samlat bombardemang från fästningens samtliga kanoner under en eller två salvor orsakat betydande förluster (inklusive att några ryska kanoner gått genom isen, och åter andra blivit lämnade av besättningen).

Vad tror ni hade hänt om Sveaborg hållit ut tills hjälp anlänt?

Hade Sverige kanske genom fredsförhandlingar med hjälp av England kunnat klara sig ur krisen utan landavträdelser?

[Razor]

Jag kan bara bjuda på den enda bok jag läst om detta krig: Finska kriget 1808 - 1809 av Hårdstedt, Martin

[spett]

Själv tror jag att Cronstedt var järnhårt besluten att kapitulera och överlämna allt till Ryssland eftersom G4A hade varit elak mot Cronstedt.
Finns det inte bevarad korrespondens mellan ryssarna och svenska officerare skrivna under kriget ?

[cats]

Själv tror jag att Cronstedt var järnhårt besluten att kapitulera och överlämna allt till Ryssland eftersom G4A hade varit elak mot Cronstedt.

Beskrivningen kunde gälla många vid den tiden. En hel del tår verkar ha trampats på av G4A, men det behöver inte nödvändigtvis leda till att de inte försökte göra sina jobb för det.
En annan bok man kan läsa i ämnet är: Sandström, Allan, SVERIGES SISTA KRIG - DE DRAMATISKA ÅREN 1808-1809

[a3_power]

jag tycker att all skuld lägs på GIVA men jag tycker att vi hade kunnat klara av det om vi hade en bättre överbefälhavre över huvudarmen i finland som vågade lite och kapitulationen av sveaborg. och GIVA var mot arbetad hela tiden fick inte dom trupperna han ville ha och kunde få men ej fick. vid dom olika landstingsförsöken.

[Ragnar Svedje]

Har nu läst på lite grand om detta betydelsefulla krig som jag ägnat alldeles på tok för lite tid och kraft åt.

Om ansvarsfrågan för förlusten av Finland skall utredas så måste vi först studera den politiska och diplomatiska kursen som ledde fram till kriget. Tyvär så inses redan där att detta var ett helt onödigt krig som vi själva drog på oss. Enkelt hade detta kunnat undvikas.

Gustav IV Adolf gillade inte Napoleon eftersom han kommit till makten på ett olagligt sätt. På grund av sin egen ovilja eller skall vi säga hat utformade han Sveriges politik och diplomati för att på största möjliga sätt sabotera för Frankrike.

Istället för att föra en politik för att gynna och tillvarataga Sveriges intressen fördes en politik för att missgynna Frankrike, även när en dito politk också missgynnade Sverige.

Det är enda orsaken till kriget.

När väl kriget brutit ut fanns det ingen reell möjlighet för Sverige att ensamt värja sig och sitt eget territorium utan vi var helt beroende av hjälp utifrån och andra yttre omständigheter som låg utanför vår kontroll. En ytterst obehaglig sits för oss och andra som provat.

Rent psykiskt så var det svårt för soldaterna (särskilt de finska) att hela tiden retirera och uppge mer och mer land. Moralen tar självklart skada av sådant. Men med tanke på den brist på förnödenheter som rådde borde de bästa trupperna utrustats med den bästa utrustningen och skickats mot fronten (behöver jag tillägga med de dugligaste och mest motiverade officerarna) medan resten omedelbart skulle ha avrest norrut eller till Åland. Fästningarna borde ha minskat sin personal och alla civila evakuerats, allt för att få förråden att räcka längre. Stabila och pålitliga fästningsofficerare utsetts att leda motståndet...

Sveaborg var ett förräderi och man ställer sig undrande till dåtidens officersutbildningar när man läser om de dumheter som Cronstedt tillät, uppmuntrade eller beordrade.

1. Ryssarna tillät "av vänlighet" postgång till och från Sveaborg (öppet och lagligt som en gest av goodwill) och aningslöst och dumt nog accepterade Cronstedt detta. Utan tanke på att dessinformation kan flöda in i fästningen och viktig militär och psykologisk information kan flöda ut. Tacka för att moralen började sjunka på Sveaborg efter detta! En sådant dummhet får man leta efter.

2. Besättningen pricksköt ryska skenmål som var militärt oviktiga och vars enda syfte var att få svenskarna att skjuta slut på ammunitionen.

Med en duglig och hårdför kommendant skulle Sveaborg vara just ointagligt och inget annat. Sverige borde om möjligt vidtagit åtgärder för att få Ryssarna att skjuta så mycket som möjligt på Sveaborg, då oddsen var så förmånliga att 1500 kanonskott endast resulterade i ett dussintal döda och sårade. Hur många slädlaster kulor och krut gick åt i detta bombardemang? En fästning som tiger stilla efter en sådan salva lockar säkert fram mer ursinne från fienden som tror att "de snart skall knäcka" fästningen och efter en sisådär 5000 kanonskott måste det vara psykologiskt påfrestande för fienden att se hur lite skada som åstadkommits. Krutet som används mot Sveaborg används förövrigt inte mot övriga svenska armén.

Lägg därtill att om Helsingfors bränts så hade det varit ryssarna som stått inför försörjningsproblem.

Landkriget hade bäst förts som ett gerillakrig såsom Sandells gjorde och detta i kombination med att de bästa regementena bromsat huvudstöten med ständiga motoffensiver och bakhåll så tror jag att ryssarna hade lugnat ner sig rejält och kanske hade vi kunnat förhandla fram en acceptabel fred under tiden att våra styrkor retirerade mot Österbotten och Åland. Allt detta förutsätter naturligtvis att förnödenheter skickas från Sverige hela tiden.

De officerare som planerade en kupp mot Kungen, att gripa honom och föra honom till Vaxholm där 300 pålitliga Åländska soldater skulle vakta honom, var inne på helt fel spår. De skulle ha mördat Kungen istället, det skapar omedelbart en känsla av "här och nu", beslut åt ena eller andra hållet och tvingar landet att välja riktning. Om Kungen fängslas finns det alltid en möjlighet att släppa ut honom och låta allt bli som förr. Ett budskap till nationen: Kungen är död, nu skall vi sluta fred med Ryssland kunde lätt ha fått de trognaste Gustavianer att blicka frammåt istället för bakåt tror jag.