Nejnej. Jag vet en perfekt, han ska ju vara kort, och lite hullig så att säga, vem passar bäst i den rollen? Joe Pesci såklart!Aeglos skrev:+ att jag ville helst se Rowan Atkinson(Mr.Bean) som Tom Bombadill:D
valet av skådespelare
- Eöl mörkalven_
- Medlem
- Inlägg: 171
- Blev medlem: 13 april 2002, 17:50
- Ort: Stockholm, Värmdö
- Kontakt:
Och hur ska dom se ut? Så här?bozi skrev:gillar inte Liv Tyler överhuvudtaget...
Ogillar också faktumet att "alverna" i filmerna inte ser ut som alver. De ser ut som människor med blonda peruker, otroligt dåligt gjorda tycker jag. Lorienalverna var så otroligt fula att jag nästan skrattade högt
http://www.lotruk.com/imagelibrary/imag ... f-king.jpg
jodå jag ogillar alla PJs filmer....både ettan och tvåan
för många ändringar och grejer för min smak men så är det. TTT var en usel action/kärlekshistoria ingen fantasykänsla i det tyckte jag.
Här är en otroligt bra arikel angående PJ och hans försök att filmatisera Tolkiens verk:
Att filmatisera en bok är i vanliga fall ingen lätt uppgift. Att filmatisera Härskarringen är än svårare. Ändå har Peter Jackson försökt sig på just detta, och vi har nu kunnat avnjuta två tredjedelar av hans skapelse. Åsikterna om hur han lyckats med åtagandet går isär ...
Är Härskarringen filmer där estetiken har fått mer utrymme än själva berättelsen? Filmer där betagande landskapsbilder går före trovärdigt skådespeleri? Är filmerna endast godis för tittarens ögon och öron,
genom sina bedårande landskapsvyer och underbara alviska sånger?
Jag kan inte svara för någon annan, men utgår jag från min kärlek till Tolkiens böcker, kan jag inte låta bli att kritisera Jackson. Till stor del har han enligt min mening misslyckats helt med filmens story, skådespelarnas prestationer och inte minst vad beträffar manus. Istället för att se vad som fungerar i en bok och vad som skulle fungera i en film, tycks det mig som om Jackson inte valt efter gott huvud. Jag måste förvisso medge att Jackson lyckats otroligt bra på vissa områden. Ett exempel är Gollum, nog för att vi alla ser att det är en animation, men det är en animation med liv (i många fall mer liv än någon av de andra skådespelarna). Ett annat exempel är Gandalfs strid mot balrogen, som i filmerna visualiserats och fungerar otroligt bra, bortsett från vissa töntiga ansiktsuttryck och en viss kraftlöshet i svärdssvingandet.
Dålig prioritering
Många områden i filmerna har helt otroliga överföringar från text till visualisering, men det räcker inte, vi behöver mer för att bli nöjda. Jag anser inte att man skall nöja sig med det lilla goda som Jackson erbjuder för att det är Härskarringen vi för en gångs skull får se på film. Det är snarare på grund av att det är Tolkiens älskade verk som filmen baserar sig på, som man bör vara extra kritisk. Tråkigt nog behöver jag inte ens vara extra kritisk för att känna mig besviken.
Det är ett allmänt känt förfarande när det gäller överförande från bok till film, att man måste skära ner lite på innehållet. I Jacksons fall har han skurit ner på det som skulle ha varit intressant och behållit sådant som kan tyckas helt menlöst, exempelvis olika kommentarer som karaktärerna i böckerna slänger ur sig, eller tankar som de har, som återges i filmen i bästa såpa-anda. Man har tagit stycken av boken som fungerar perfekt i en bok, fört över dem till film och fått dem att istället för att vara perfekta, förvandlas till en töntig jargong som inte ger en någonting. Exempelvis så fungerar Gimli och Legolas kommentarer om hur många de dödar vid Helms klyfta alldeles perfekt i boken och ger en krydda av humor från författarens sida. I filmen blir de istället till något löjligt som man kunde ha varit helt utan. Det var ju inte så att de i boken stannade upp mitt i striden för att utbyta dessa meningar. Men jag antar att de skådespelare som anställdes för detta filmprojekt helt enkelt inte hade någon simultanförmåga. Eller? Troligen var det dåliga resultatet en blandning av bristfälligt regi, skådespeleri och manus.
Bra som film
Därmed inte sagt att Jackson gjort dåliga filmer, felet är att de baserar sig på en av vår tids mest älskade böcker. Om man såg den med en helt objektiv synvinkel, skulle det vara en helt underbar fantasysaga, som har ett par få töntigheter i sig, men i det stora hela skulle det vara en bra film.
Trots alla invändningar man kan ha så uppskattar jag Jacksons initiativ. Jag har saknat kvalitativ fantasy på den vita duken. I och med dessa tre filmer tror jag att genren kommer få en rejäl skjuts inför nya projekt, vilket är ett lovande löfte för alla fantasyfans, oavsett om det troligen aldrig kommer en film som följer böckerna till punkt och pricka. De kommer åtminstone ge oss en upplevelse utöver det vanliga.
här är en annan bra artikel om filmen :
ett nötskal [...] finner jag båda Jacksons filmer vara en parodiskt bearbetning av Härskarringen, enbart trogen till en enkel del av intrigen, dåligt skriven, för det mesta dåligt agerad, överdrivet beroende av specialeffekter och svepande utsikter över landskapet som sällan överensstämmer med Tolkiens egna planer, och bristande även enbart som filmer, trots den uppenbara mängd arbete som lagts ned på dem.
I vissa avseenden verkar det som det är meningen att de ska vara oberoende av boken, men i andra är de beroende av den för att tittaren ska förstå. Man kan inte få båda. Jag är purist* utan skamkänsla: jag önskar att Peter Jackson och kompani hade följt Tolkien mer ingående. Det hade varit mer till deras vinning. Klippt och så hoptryckt som möjligt, ja, men ändra inte eller lägg inte på nytt material utan en god anledning. "I de scener då filmerna lyckas sker det då man noga följer det som Tolkien skrev; scener då de misslyckas, tenderar att vara då man avviker från honom, mest allvarligt när det gäller karakteriseringen. Många av filmens karaktärer är blott skuggor av dem i boken, svaga och förminskade (speciellt Frodo) eller förolämpande karikatyrer (Merry, Pippin och Gimli).
Filmen Sagan om de två tornen, som ni kanske har märkt, skiljer sig mer uppenbart än den första från boken. Många scener som inte finns med är tillagda utan någon som helst uppenbar anledning. Théoden är mycket förminskad, så som Éowyn; Faramir är helt och hållet annorlunda. Enterna är lyckade i närbild men inte i rörelse. De, och Gollum, är för uppenbart datagenererade. I den andra filmen, liksom i den första, offrar filmmakarna rikedomen i Tolkiens verk och karaktärer, för att inte nämna sunt förnuft, mot våld, billig humor och enklare spänning.
Orcherna är knappast skrämmande, inte mer än män i makeup och kostymer (och i desperat behov en tandläkare); Saurons öga över Barad-dûr liknar en reklamskylt; Aragorns fall nerför klippan är löjligt; och jag skulle bra gärna vilja veta hur Éomer och hans män kunde överleva anfallet nedför en brant backe rakt in i en mur av orchspjut, något som man inte vill göra ens i en fantasyfilm.
Nåja, detta blev ett större nötskal än vad jag menade, och jag ska inte fortsätta. Det borde räcka med att säga att Härskarringen är den viktigaste boken i mitt liv: min fru och jag möttes och gifte oss genom vårt gemensamma intresse i Tolkien, och det har influerat vägen i min utbildning och karriär.
Jag tycker inte om att se den försämrad som i Jacksons filmer, gjord till inget bättre än de dåligt skrivna Tolkienkloner som har följt i Härskarringens fotspår i fantasygenren. Och, jag skulle inte ha gett den mycket uppmärksamhet om inte många av dess recensenter hade lovordat den som trogen till boken, och även den överlägsen, vilket gör ont värre och är bevisligen fel."
och ännu en :
Även blinda hönor finner ett korn då och då. Och uppenbarligen händer det ibland att även den bästa hönan låter bli att lägga ägg. Geniet Peter Jackson har nu visat att fortsättningen på mästerverket The Fellowship of the Ring/Sagan om ringen, knappt var värd att se överhuvudtaget.
Visst, även i den första filmen så fanns det en del irriterande moment. Att vissa småsaker var bortplockade eller förändrade går ju att förstå, eftersom filmen ändå var ganska lång. Det var ju inte meningen att den skulle bli en tv-serie. Men Liv Tyler finns exempelvis med alldeles för mycket. Sådant irriterar, men filmen är ändå otroligt bra.
Men den nya filmen, Sagan om de två tornen, är inte något mästerverk. Den är vacker och mäktig, men saknar glöd och själ. Och återigen finns det en massa tramsande med Liv Tyler! Den stora behållningen i filmen är helt klart Gollum. Han gör filmen värd att se, även om allting annat vore enbart skräp. Nu är det väl inte så, men mycket är dåligt.
Varför är dvärgen Gimli en töntig sidekick? Visst, jag erkänner villigt att jag inte gillade honom något vidare i boken heller, men han var ingen larvig lustigkurre i alla fall. Och det ser idiotiskt ut när Legolas "surfar" nerför en trappa i Helms klyfta. Fast jag måste erkänna att han gör en häftig manöver tidigare i filmen, när han hoppar upp på en häst som Gimli kommer ridande på. Och beträffande Helms klyfta så är det ju många Tolkienfans (eftersom jag inte är någon sådan kan jag ju bara föreställa mig, för jag störs själv av det) som blir väldigt irriterade över att det plötsligt dyker upp en hel hop med alvkrigare.
Och varför är Faramir en sådan tölp? Han är lika pucko som Boromir, men i boken är han vänlig och belevad. Varför dras Frodo och Sam iväg till Gondor? Inte bara onödigt, utan helt idiotiskt. Enterna är inte heller något vidare - de ser inte ut som träd, de är inte stora och mäktiga, de ser bara ut som larviga dataanimationer, och de är dessutom tröga och dumma. De ska vara lite långsamma, men långtifrån dumma! Dessutom förtjänar de verkligen längre sekvenser (men det går väl förstås inte, när Arwen dyker upp så mycket).
Nej, det här var inget vidare.
Jag hade visserligen mina misstankar, Peter Jackson har nämligen sagt i en intervju att denna film skulle vara den som mest skiljde sig från boken. Nå, låt oss hoppas det, hoppas att tredje filmen är lika bra som första.
Peter Jackson sa också i intervjun att det inte skulle göra något om filmerna var annorlunda än böckerna, för om det var ordentlig action skulle de bli förlåtna...
Nej, förlåt honom inte! Smisk ska han ha!
för många ändringar och grejer för min smak men så är det. TTT var en usel action/kärlekshistoria ingen fantasykänsla i det tyckte jag.
Här är en otroligt bra arikel angående PJ och hans försök att filmatisera Tolkiens verk:
Att filmatisera en bok är i vanliga fall ingen lätt uppgift. Att filmatisera Härskarringen är än svårare. Ändå har Peter Jackson försökt sig på just detta, och vi har nu kunnat avnjuta två tredjedelar av hans skapelse. Åsikterna om hur han lyckats med åtagandet går isär ...
Är Härskarringen filmer där estetiken har fått mer utrymme än själva berättelsen? Filmer där betagande landskapsbilder går före trovärdigt skådespeleri? Är filmerna endast godis för tittarens ögon och öron,
genom sina bedårande landskapsvyer och underbara alviska sånger?
Jag kan inte svara för någon annan, men utgår jag från min kärlek till Tolkiens böcker, kan jag inte låta bli att kritisera Jackson. Till stor del har han enligt min mening misslyckats helt med filmens story, skådespelarnas prestationer och inte minst vad beträffar manus. Istället för att se vad som fungerar i en bok och vad som skulle fungera i en film, tycks det mig som om Jackson inte valt efter gott huvud. Jag måste förvisso medge att Jackson lyckats otroligt bra på vissa områden. Ett exempel är Gollum, nog för att vi alla ser att det är en animation, men det är en animation med liv (i många fall mer liv än någon av de andra skådespelarna). Ett annat exempel är Gandalfs strid mot balrogen, som i filmerna visualiserats och fungerar otroligt bra, bortsett från vissa töntiga ansiktsuttryck och en viss kraftlöshet i svärdssvingandet.
Dålig prioritering
Många områden i filmerna har helt otroliga överföringar från text till visualisering, men det räcker inte, vi behöver mer för att bli nöjda. Jag anser inte att man skall nöja sig med det lilla goda som Jackson erbjuder för att det är Härskarringen vi för en gångs skull får se på film. Det är snarare på grund av att det är Tolkiens älskade verk som filmen baserar sig på, som man bör vara extra kritisk. Tråkigt nog behöver jag inte ens vara extra kritisk för att känna mig besviken.
Det är ett allmänt känt förfarande när det gäller överförande från bok till film, att man måste skära ner lite på innehållet. I Jacksons fall har han skurit ner på det som skulle ha varit intressant och behållit sådant som kan tyckas helt menlöst, exempelvis olika kommentarer som karaktärerna i böckerna slänger ur sig, eller tankar som de har, som återges i filmen i bästa såpa-anda. Man har tagit stycken av boken som fungerar perfekt i en bok, fört över dem till film och fått dem att istället för att vara perfekta, förvandlas till en töntig jargong som inte ger en någonting. Exempelvis så fungerar Gimli och Legolas kommentarer om hur många de dödar vid Helms klyfta alldeles perfekt i boken och ger en krydda av humor från författarens sida. I filmen blir de istället till något löjligt som man kunde ha varit helt utan. Det var ju inte så att de i boken stannade upp mitt i striden för att utbyta dessa meningar. Men jag antar att de skådespelare som anställdes för detta filmprojekt helt enkelt inte hade någon simultanförmåga. Eller? Troligen var det dåliga resultatet en blandning av bristfälligt regi, skådespeleri och manus.
Bra som film
Därmed inte sagt att Jackson gjort dåliga filmer, felet är att de baserar sig på en av vår tids mest älskade böcker. Om man såg den med en helt objektiv synvinkel, skulle det vara en helt underbar fantasysaga, som har ett par få töntigheter i sig, men i det stora hela skulle det vara en bra film.
Trots alla invändningar man kan ha så uppskattar jag Jacksons initiativ. Jag har saknat kvalitativ fantasy på den vita duken. I och med dessa tre filmer tror jag att genren kommer få en rejäl skjuts inför nya projekt, vilket är ett lovande löfte för alla fantasyfans, oavsett om det troligen aldrig kommer en film som följer böckerna till punkt och pricka. De kommer åtminstone ge oss en upplevelse utöver det vanliga.
här är en annan bra artikel om filmen :
ett nötskal [...] finner jag båda Jacksons filmer vara en parodiskt bearbetning av Härskarringen, enbart trogen till en enkel del av intrigen, dåligt skriven, för det mesta dåligt agerad, överdrivet beroende av specialeffekter och svepande utsikter över landskapet som sällan överensstämmer med Tolkiens egna planer, och bristande även enbart som filmer, trots den uppenbara mängd arbete som lagts ned på dem.
I vissa avseenden verkar det som det är meningen att de ska vara oberoende av boken, men i andra är de beroende av den för att tittaren ska förstå. Man kan inte få båda. Jag är purist* utan skamkänsla: jag önskar att Peter Jackson och kompani hade följt Tolkien mer ingående. Det hade varit mer till deras vinning. Klippt och så hoptryckt som möjligt, ja, men ändra inte eller lägg inte på nytt material utan en god anledning. "I de scener då filmerna lyckas sker det då man noga följer det som Tolkien skrev; scener då de misslyckas, tenderar att vara då man avviker från honom, mest allvarligt när det gäller karakteriseringen. Många av filmens karaktärer är blott skuggor av dem i boken, svaga och förminskade (speciellt Frodo) eller förolämpande karikatyrer (Merry, Pippin och Gimli).
Filmen Sagan om de två tornen, som ni kanske har märkt, skiljer sig mer uppenbart än den första från boken. Många scener som inte finns med är tillagda utan någon som helst uppenbar anledning. Théoden är mycket förminskad, så som Éowyn; Faramir är helt och hållet annorlunda. Enterna är lyckade i närbild men inte i rörelse. De, och Gollum, är för uppenbart datagenererade. I den andra filmen, liksom i den första, offrar filmmakarna rikedomen i Tolkiens verk och karaktärer, för att inte nämna sunt förnuft, mot våld, billig humor och enklare spänning.
Orcherna är knappast skrämmande, inte mer än män i makeup och kostymer (och i desperat behov en tandläkare); Saurons öga över Barad-dûr liknar en reklamskylt; Aragorns fall nerför klippan är löjligt; och jag skulle bra gärna vilja veta hur Éomer och hans män kunde överleva anfallet nedför en brant backe rakt in i en mur av orchspjut, något som man inte vill göra ens i en fantasyfilm.
Nåja, detta blev ett större nötskal än vad jag menade, och jag ska inte fortsätta. Det borde räcka med att säga att Härskarringen är den viktigaste boken i mitt liv: min fru och jag möttes och gifte oss genom vårt gemensamma intresse i Tolkien, och det har influerat vägen i min utbildning och karriär.
Jag tycker inte om att se den försämrad som i Jacksons filmer, gjord till inget bättre än de dåligt skrivna Tolkienkloner som har följt i Härskarringens fotspår i fantasygenren. Och, jag skulle inte ha gett den mycket uppmärksamhet om inte många av dess recensenter hade lovordat den som trogen till boken, och även den överlägsen, vilket gör ont värre och är bevisligen fel."
och ännu en :
Även blinda hönor finner ett korn då och då. Och uppenbarligen händer det ibland att även den bästa hönan låter bli att lägga ägg. Geniet Peter Jackson har nu visat att fortsättningen på mästerverket The Fellowship of the Ring/Sagan om ringen, knappt var värd att se överhuvudtaget.
Visst, även i den första filmen så fanns det en del irriterande moment. Att vissa småsaker var bortplockade eller förändrade går ju att förstå, eftersom filmen ändå var ganska lång. Det var ju inte meningen att den skulle bli en tv-serie. Men Liv Tyler finns exempelvis med alldeles för mycket. Sådant irriterar, men filmen är ändå otroligt bra.
Men den nya filmen, Sagan om de två tornen, är inte något mästerverk. Den är vacker och mäktig, men saknar glöd och själ. Och återigen finns det en massa tramsande med Liv Tyler! Den stora behållningen i filmen är helt klart Gollum. Han gör filmen värd att se, även om allting annat vore enbart skräp. Nu är det väl inte så, men mycket är dåligt.
Varför är dvärgen Gimli en töntig sidekick? Visst, jag erkänner villigt att jag inte gillade honom något vidare i boken heller, men han var ingen larvig lustigkurre i alla fall. Och det ser idiotiskt ut när Legolas "surfar" nerför en trappa i Helms klyfta. Fast jag måste erkänna att han gör en häftig manöver tidigare i filmen, när han hoppar upp på en häst som Gimli kommer ridande på. Och beträffande Helms klyfta så är det ju många Tolkienfans (eftersom jag inte är någon sådan kan jag ju bara föreställa mig, för jag störs själv av det) som blir väldigt irriterade över att det plötsligt dyker upp en hel hop med alvkrigare.
Och varför är Faramir en sådan tölp? Han är lika pucko som Boromir, men i boken är han vänlig och belevad. Varför dras Frodo och Sam iväg till Gondor? Inte bara onödigt, utan helt idiotiskt. Enterna är inte heller något vidare - de ser inte ut som träd, de är inte stora och mäktiga, de ser bara ut som larviga dataanimationer, och de är dessutom tröga och dumma. De ska vara lite långsamma, men långtifrån dumma! Dessutom förtjänar de verkligen längre sekvenser (men det går väl förstås inte, när Arwen dyker upp så mycket).
Nej, det här var inget vidare.
Jag hade visserligen mina misstankar, Peter Jackson har nämligen sagt i en intervju att denna film skulle vara den som mest skiljde sig från boken. Nå, låt oss hoppas det, hoppas att tredje filmen är lika bra som första.
Peter Jackson sa också i intervjun att det inte skulle göra något om filmerna var annorlunda än böckerna, för om det var ordentlig action skulle de bli förlåtna...
Nej, förlåt honom inte! Smisk ska han ha!
Jag håller med dig om Gollum. För mig hade inte TTT filmen varit mycket utan PJ version av Gollum. Helt fantastiskt. Speciellt när smeagol och Gollum bråkar med varandra om vad de ska göra. Men just det med Gimli och Legolas i helms klyfta fastna inte jag vid. Jag hängde inte upp mig på det. Jag tyckte inte det var så löjligt. Men men...
Tja, alver är ju välkända för att kunna hantera bågar mycket bra. Sen har jag för mig att det står att just Legolas var extra bra bågskytt, även i andra alvers ögon.bozi skrev:en alv som skjuter likt en minigun
surfar på en sköld och en dvärg som tror sig vara rolig
Antar att PJ ville göra filmen lite lättare för amerikanarna att förstå. Lite action här och lite dålig humor där och vi såg ju alla vilken succé det blev
Gillade du Jar jar Binks i Star wars oxå?gjabben skrev:jag tyckte faktiskt det blev bra med gimlis skämt... han var riktigt underhållande..
Gimli som comic relief är bara A V S K Y V Ä R T ! ! !
Skulle förlåta PJ för hans hädiska förvridning av Faramir om han bara ville ändra på Gimlis roll.
Nä, där ljög jag nog allt. Smisk ska han ha likförbenat!