Versöversättningar

[Lindir]

Som musiker har jag nämligen väldigt svårt att tänka mig att någon skulle komponera en melodi till en så pass enkel text, som betonade så otroligt många obetonade stavelser som ditt exempel visar:

HEY! COME MERry DOL! DERry DOL my DAR-LING!
LIGHT GOES the WEATHer-WIND AND the FEATHered STAR-LING.

...

Bä, bä, vita lamm är den första jag kommer att tänka på som betonar mer än hälften av stavelserna. Jag uppfattar denna täthet mellan betonade stavelser som ett väldigt karakteristiskt drag för just Bombadill-sångerna. Jag har inte hittat några andra dikter hos Tolkien som jag tolkar in så många betoningar i (närmast kommer väl ringversen, men den är kanske inte dikt i samma utsträckning), så det beror inte på någon bisarr vana hos mig att alltid läsa in tonvis med betoningar i poesi ... De flesta dikter i Ringen har väl snarast varannan stavelse betonad, så de ger sig liksom av sig själva. Det är därför det kan vara intressant att diskutera just dessa avvikande dikter.

Att betona exempelvis båda stavelserna i "darling" lika mycket låter i mina öron fruktansvärt klumpigt,

Slutstavelsen i darling, som du nämner, var också den betoning som jag var mest tveksam till, men å andra sidan blir raderna 9-10,

HEY! COME MERry DOL! DERry DOL and MERry-O
GOLD-BERry, GOLD-BERry, MERry YELlow BERry-O!,

konstiga utan den sista (åttonde) betoningen, och Tolkien läser också tydligt med betoning på den åttonde där. "Fruktansvärt klumpigt" håller jag inte alls med om, men det är förstås fullt möjligt att inte ha betoning där, och läser man dikten högt, finns det förstås inget skäl att göra demonstrativa betoningar av slutstavelserna bara för att det finns en teoretisk betoning där. "Betona lika mycket" (min kurs.) är väl inget som måste följa av att båda är betonade, för övrigt. Kommer vi så till rad 3-4:

DOWN aLONG UNder HILL, SHIning IN the SUN-LIGHT,
WAIting ON the DOOR-STEP FOR the COLD STAR-LIGHT,

finns det åter poänger med att betona slutstavelserna, så jag väljer den tolkningen (och gjorde långt innan jag upptäckte att Tolkien, enligt min tolkning, läser så) för att få alla rader till åtta betoningar.

och jag har svårt att föreställa mig hur en sådan tonsättning låter...

Tja, du kan ju t ex prova att sjunga diktens första rad till första raden på melodin "jul, jul, strålande jul" ... Fortsätter man på samma melodi får man lägga in litet fler melismer, vilket ju är fullt möjligt när man sjunger en dikt. Det funkar hela sången igenom. Kanske inte riktigt den melodik som fångar Tom Bombadills väsen ( ), men det visar i alla fall att versmåttet (med mina åtta betoningar per rad) utan problem går att tonsätta med rimligt resultat.

[Danne]

Fast "Jul, jul strålande jul" betonar ju inte tillnärmelsevis det antal stavelser som du tycks mena att den gör. Jag tror egentligen fortfarande att vi menar ungefär samma sak, men är lite oense om vad som är en betoning eller inte.

"Jul, jul" är ju en förhållandevis luftig 6/8, och betoningsmönstret blir då

JUL, JUL, STRÅlande, JUL.
GLANS över VIta SKOGAR.

(Fet text är huvudbetoningar, endast versaler bibetoningar.)

Bombadildikten bör väl gå i en stadig 2/4, och i mitt betoningsschema har jag betonat alla ettor. Du har även betonat tvåorna, vilket blir lite statiskt. Kan du gå med på att tvåorna har mer av karaktären bibetoningar? (Eller vad det kan tänkas heta)

[kalimak]

1. TRE Ringar för ALVers kungar UNder det BLÅ,
2. SJU för dvärgaFURstar i SALarna av STEN,
3. NIo för MÄNniskor, som DÖDens väg skall GÅ,
4. EN för Mörkrets HERre PÅ sin tron allEN
5. i LANdet MORdor, där SKUGGorna RÅ.
6. EN Ring att STYra dem, EN Ring att NÅ dem,
7. EN Ring att BRINGa dem och i MÖRka bojor SLÅ dem
8. i LANdet MORdor, där SKUGGorna RÅ.

För att återgå till ringversen så finns det en sak som jag inte är riktigt nöjd med.. Istället för "LANdet MORdor" som jag tycker låter lite klumpigt och osvenskt på nåt sätt kunde man ta "MORdors LAND". Det är ju egentligen den svenska motsvarigheten till "the land of mordor".
så här:

1. TRE Ringar för ALVers kungar UNder det BLÅ,
2. SJU för dvärgaFURstar i SALarna av STEN,
3. NIo för MÄNniskor, som DÖDens väg skall GÅ,
4. EN för Mörkrets HERre PÅ sin tron allEN
5. i MORdors LAND, där SKUGGorna RÅ.
6. EN Ring att STYra dem, EN Ring att NÅ dem,
7. EN Ring att BRINGa dem och i MÖRka bojor SLÅ dem
8. i MORdors LAND, där SKUGGorna RÅ.

Annars är översättningen väldigt lyckad. Lycka till me resten

[Den stegrande kamelen]

Håller med dig, kalimak, "Mordors land" är bättre! Jag har härmed noterat det och ändrat min version. Tack!

[Den stegrande kamelen]

Jag håller med Danne om att vi nog menar ganska lika i betoningsfrågan, att det bara är den formella notationen som skiljer. Det jag tycker är intressant är hur det låter när man läser dikten högt, och där tror jag inte det skiljer mycket mellan oss. Föreslår att vi släpper de mer teoretiska resonemangen. Konkreta översättningsförslag vore intressantare, och i dem framgår nog skillnaderna i betoning också.

Eftersom det inte verkar komma några nya förslag om ringversen, och eftersom diskussionen om Bombadil-versen avstannat (innan den ens kom så långt att någon översättning kom på tal!) så tar jag mig friheten att börja med en ny vers istället.

Det här är en av mina (många) största favoriter från trilogin. Den läses av Aragorn i TTT kap 6, "The King of the Golden Hall", och är en rohirrisk (heter det så?) sång om Eorl den unge.

Where now the horse and the rider?
Where is the horn that was blowing?
Where is the helm and the hauberk,
and the bright hair flowing?
Where is the hand on the harpstring,
and the red fire glowing?
Where is the spring and the harvest
and the tall corn growing?
They have passed like rain on the mountain,
like a wind in the meadow;
The days have gone down in the West
behind the hills into shadow.
Who shall gather the smoke
of the dead wood burning,
Or behold the flowing years
from the Sea returning?

Och i översättning blir det:

Var är hästen och ryttarn,
var är stridslurens skall?
Var är hjälmen och brynjan
och det guldblonda hårets svall?
Var är handen på harpans sträng
och elden som glödde röd?
Var är våren och skörden
och kornåkerns överflöd?
De svann som regn över bergen,
som på ängen vindarnas dans:
dagarna stupat i väster
bak kullarnas skuggors krans.
Vem skall få skåda röken
från döda skogar i brand
eller se de flyende åren
vända åter från havets land?

Det är ingen dålig översättning. Tycker att Ohlmarks har fått känslan ganska rätt, och det är nog både det svåraste och det viktigaste. Men perfekt är den inte. Rytmen är ändrad en del, till exempel, liksom några av rimmen. Och jag ställer mig frågande till om "dead wood burning" verkligen syftar på döda skogar. Och "havets land" är ett ganska konstigt uttryck...

Kan "tall corn growing" syfta på korn, förresten? Normalt betyder ju corn majs, men det skulle passa mycket bättre med en europeisk gröda som korn, och det känns inte osannolikt att ordet kan ha den betydelsen också. Ohlmarks tolkar det ju så i alla fall, men med vetskap om hans färdigheter i engelska språket så säger det kanske inte så mycket...

[Danne]

Det är mycket riktigt korn som avses med "corn" och inte majs. Det är en av PJ:s missar i filmen, för övrigt (om det inte är ett skämt, vilket det förstås kan vara). När Frodo & Sam stöter på Merry & Pippin på Bonden Maggots grödor är det ett stort majsfält de befinner sig i! Gjorde mig mycket fundersam när jag såg det första gången...

[Den stegrande kamelen]

Nedanstående citat är taget från en annan tråd. Jag tar mig friheten att flytta diskussionen hit, där den en gång började, istället.

Lyssna t ex på det här utdraget (mp3, 565 kB), som jag precis lagt upp på en tillfällig adress för att illustrera min poäng, där Tom Bombadills paradnummer framförs. Mycket starkt att få till en så bra melodi till den säregna texten!

Och man kan ju notera att han uppfattar diktens rytmisering precis som jag, apropå en tidigare diskussion.

Försök sjunga Ohlmarks översättning på den melodin - det blir inte lätt överallt! Även bortsett från att det är olika antal obetonade stavelser (vilket man får räkna med) fattas det flera betoningar i Ohlmarks variant. Exempelvis i raden Kom, lillan lull, lilla gull, min pulla! som ju kommer två gånger (får du vara tjatig får väl jag ... ).

Själv tycker jag att Inglis sång helt och hållet följer Dannes förslag på betoning. Men det är nog precis som Danne skrev tidigare: Vi menar samma intonation men beskriver den på olika sätt. Din notation är säkert mer korrekt, du brukar ju har rätt om det mesta, men hur som helst så tycker vi lika i sakfrågan.

Att Ohlmarks översättning av just den här dikten är bedrövlig är vi nog alla helt överens om. Jag kan ju bara tänka mig hur gubben satt och slet sitt skägg (om han hade något) över att behöva befatta sig med sånt dravel, som han säkert tyckte att det var...

Om det nu alls var han som översatte den, och inte den där inlånade och okrediterade hjälpredan som det ibland ryktas om att han hade till just verserna.

[Den stegrande kamelen]

Nu har äntligen den nya versionen av ringversen avslöjats! Saxar ett inlägg från signaturen "safetydance" på Tolkiens Arda:

Var på Akademibokhandeln igår där jag hittade en "Inför Ringarnas Herre"-broschyr där det stod en hel del intressanta saker. Bland annat ringdikten i den nya översättningen:

Ringar tre skall alver se, under himlens rand,
sju för dvärgarnas härskare, som djupt i berget bor,
nio för människor som döden tar omhand,
en för Mörkrets herre, på mörka tronen stor,
i Mordor, i skuggornas land.
En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att fånga dem och till mörkret ge dem,
i Mordor, i skuggornas land.

Hmm, ömsom vin och ömsom vatten i den översättningen, tycker jag. Lösningen på "En ring att"-raderna var riktigt bra, där är jag helnöjd! Skönt att det inte blev tvåstaviga verb i slutet, "en ring att finna dem" osv, som jag har varit rädd för. Bra jobbat, Lotta Olsson!

Men första raden är inte bara halvtaskig, den är urusel. Att offra både innehållet och hela uppbyggnaden (att varje rad börjar med siffran) bara för att få med det i mina ögon ganska oväsentliga inrimmet rings-kings, det är en grov felprioritering. Och "på mörka tronen stor" låter som om det var hämtat ur en barnbok för femåringar, ett gigantiskt nödrim.

Faktiskt tycker jag att vårt eget förslag som diskuterats tidigare i den här tråden är MYCKET bättre på alla rader utom sjätte och sjunde. Bästa lösningen får man om man pusslar ihop de två versionerna till en:

Tre ringar för alvers kungar under det blå,
sju för dvärgafurstar i salarna av sten,
nio för människor, som dödens väg skall gå,
en för Mörkrets herre på sin tron allen
i Mordors land, där skuggorna rå.
En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att fånga dem och till mörkret ge dem,
i Mordors land, där skuggorna rå.

[barzam]

Tre ringar för alvers kungar under det blå,
sju för dvärgafurstar i salarna av sten,
nio för människor, som dödens väg skall gå,
en för Mörkrets herre på sin tron allen
i Mordors land, där skuggorna rå.
En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att fånga dem och till mörkret ge dem,
i Mordors land, där skuggorna rå.

Vad är det med denna pluralböjning ("där skuggorna rå")? Är det bara jag som tycker det låter skitlöjligt och -onaturligt? Dessutom är den inte konsekvent, vilket är ännu värre ("människor, som dödens väg skola gå" skulle det då bli, men ni hör ju att det direkt blir patetisk black-metal av sådan diktning).

Poesi handlar inte om att uttrycka sig medvetet arkaiserande utan om något helt annat.

[Den stegrande kamelen]

Ohlmarks har i sin version "nio för de dödliga som köttets väg skall gå" och "i Mordors land, där skuggorna ruva", så det finns prejudikat för en sådan blandning av böjningsformer. Nu är väl Ohlmarks ingen förebild att luta sig mot, men ändå. Syftet med att använda "rå" är naturligtvis inte att vara arkaiserande utan att rimma.

[barzam]

Jag anser i vilket fall som helst att det i detta sammanhang rör sig om ett medvetet stilval där pluralböjning inte nödvändigtvis anses opassande. I denna vers finns dessutom ingen anledning att kräva slutrim eftersom originalet inte har sådant versmått, och vidare finns det fler ord som rimmar än blå - gå - rå, om man nu nödvändigtvis måste ha rim i poesi.

[Den stegrande kamelen]

Jag anser i vilket fall som helst att det i detta sammanhang rör sig om ett medvetet stilval där pluralböjning inte nödvändigtvis anses opassande. I denna vers finns dessutom ingen anledning att kräva slutrim eftersom originalet inte har sådant versmått, och vidare finns det fler ord som rimmar än blå - gå - rå, om man nu nödvändigtvis måste ha rim i poesi.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med medvetet stilval. Eftersom det är min översättning så har alla eventuella val gjorts av mig och ingen annan, så jag torde väl veta vilka motivationer som ligger bakom. Angående originalet så har du helt enkelt fel, det rimmar visst. Men jag tar tacksamt emot andra förslag än "rå" som passar in i sammanhanget!

Three Rings for the Elven-kings under the sky,
Seven for the Dwarf-lords in their halls of stone,
Nine for Mortal Men doomed to die,
One for the Dark Lord on his dark throne
In the Land of Mordor where the Shadows lie.
One Ring to rule them all, One Ring to find them,
One Ring to bring them all and in the darkness bind them
In the Land of Mordor where the Shadows lie.

[barzam]

Oj hjälp. Jag har fel, du rätt.

[Den stegrande kamelen]

Finns det någon grammatiskt bevandrad på det här forumet? Diskussionen om en alternativ version av ringversen (eftersom ingen är särskilt nöjd med Lotta Olssons version) böljar vidare på Tolkiens Arda, men vi har problem med en förmodligen enkel fråga (för den som kan grammatik): Skall det vara hans eller sin?

Den alternativa versen (som nog fortfarande är under utveckling) lyder just nu så här:

Tre ringar för alvers kungar under det blå,
sju för dvärgars furstar i bergasalars bon,
nio för människor, som dödens dom skall få,
en för Mörkrets herre på sin mörka tron
i Mordors land, där skuggorna rår.
En ring att styra dem, en ring att se dem,
en ring att fånga dem och till mörkret ge dem,
i Mordors land, där skuggorna rår.

Men skall det vara "sin mörka tron" eller hans mörka tron"?

[Gandalf]

Die och lie rimmar fint men få och rår rimmar ganska illa.. Då tycker jag att bara använda rå är bättre..
en för Mörkrets herre på sin mörka tron, låter bra!!
en för Mörkrets herre på hans mörka tron, låter bara skitfånigt..
Använd "på sin mörka tron"..
Det tycker jag iaf.