Jag måste säga att nyöversättningen överraskar. Från första sidan står det klart att
Hobbiten skiljer sig i grunden från
Bilbo.
Hobbiten utspelar sig på en helt annan stilnivå.
Det handlar inte bara ordval, men följande ordvändningar säger kanske ändå något om stilnivån i nyöversättningen:
- rekognoscera – sadelväskorna – de övre stigningarna – förtrogen med terrängen – lakats ut ur gräset – dagar som förflyter i välbehag – vederkvickta och stärkta – man bärgar hö – på låglänt mark – åskviggarna.
Det här är inga direkt udda exempel. Exempel som dessa finns att hämta i var och varannan mening, och de sticker heller inte ut på något dramatiskt vis utan känns väl förankrade i resten av texten.
I Hallqvists gamla översättning låter det istället så här:
- ta reda på vägen – deras påsar – utsprången – känna till vägen – plånats ut från gräset – dagar som är sköna att uppleva – pigga och glada – de kör hö – nere på slättlandet – blixten.
Det går naturligtvis inte att direkt överföra en stilnivå från engelska till svenska. Men jag tycker att det är ganska klart att Hallqvist lägger sig på en något lägre nivå än Tolkien medan Andersson lägger sig på en märkbart högre nivå än Tolkien (utom kanske i avsnitt där Tolkien själv har lagt sig på en något högre nivå); sedan ligger Andersson ofta men långtifrån alltid lite närmare originalet i en del andra avseenden.
Men döm själva vad det gäller just dessa exempel! Så här låter det hos Tolkien:
- spy out our road – their bags – its shoulders – know his way – faded out of the grass – days that are good to spend – refreshed and strong – haymaking is going on – down in the land – the lightning.
Anderssons översättning är i mångt och mycket en mer njutbar text än Hallqvists kanske mer stilnära översättning. Och det gör att den på ett intressant vis utmanar invanda föreställningar om vad som gör en översättning bra. Värt att tänka på i sammanhanget är också att Tolkien själv var inne på att omarbeta boken, i
LotR-riktning så att säga. Han påbörjade en omarbetning som nu har publicerats i andra delen av
The History of The Hobbit. Omarbetningen gjordes i början av sextiotalet och omfattar huvudsakligen spridda delar av de första kapitlen. Tolkien gav sedan upp försöket. Omarbetningen har fått rykte om sig att vara en mörkare och vuxnare version av
The Hobbit. Skillnaderna är dock inte så stora att döma av det jag orkat ta mig igenom. De stilistiska skillnaderna mellan
Hobbiten och
Bilbo är större. Jo, det bör ju också sägas. Jag har läst vuxenversionen av nyöversättningen, den med grönt omslag. Så det är den det gäller. Verserna är också en annan historia. Man får förmoda att det faktum att versöversättaren i ett sent skede fick överta uppdraget från Lotta Olsson har påverkat resultatet kraftigt.
För övrigt dyker det upp ett par illvättar i nyöversättningen.
Och översättningen av det svåra ”Faerie” har en viss knorr, men något vidare vackert namn blev det inte.
Den första versen i själva texten i LotR ansluter ju lite snyggt till den sista versen i The Hobbit, vilket i enhetlighetens namn naturligtvis ska prägla översättningarna. Men: