Danne skrev:Och det går att böja "hob" diminutivt. Vad sägs om Ohlmarks "hobelober"...? Eller minns jag fel, visst är detta Ohlmarks översättning av "hobbitses"?
Ja, och till och med "hobelobingar" när andan faller på!
Tolkien skrev:`Don't hurt us! Don't let them hurt us, precious! They won't hurt us will they, nice little hobbitses? We didn't mean no harm, but they jumps on us like cats on poor mices, they did, precious. And we're so lonely, gollum. We'll be nice to them, very nice, if they'll be nice to us, won't we, yes, yess.'
`Well, what's to be done with it? ' said Sam. `Tie it up, so as it can't come sneaking after us no more, I say.'
`But that would kill us, kill us,' whimpered Gollum. `Cruel little hobbitses. Tie us up in the cold hard lands and leave us, gollum, gollum.' Sobs welled up in his gobbling throat.
Ohlmarks skrev:- Slå inte ihjäl oss! Låt dem inte slå ihjäl oss, min sskatt! Dom vill väl inte hugga oss, inte? Söta små hobelobingar? Vi tänkte inte göra dem illa, men de kom hoppande på oss som katter på stackars små möss - eller vad, min sskatt? Och vi är så ensamma, så ensamma - gollum. Vi ska vara snälla mot dem, så snälla så snälla, bara dom är snälla mot oss med. Skall vi inte? Visst skall vi det, visst.
- Vad skall vi göra med djuret? frågade Sam. Binda det så det inte kan smyga efter oss mer. Det är mitt förslag.
- Men det skulle döda oss, då skulle vi dö, klynkade Gollum. Grymma små hobelober. Binda oss här i det kalla stenhårda landet och lämna oss - gollum, gollum! Det bubblade av snyftningar i hans hals.
Att jämföra då med Anderssons version av samma citat, som (förutom att skoningslöst visa upp det så illa valda ordet "dyrgrip") illustrerar att det inte är helt problemfritt att använda ordet "hobbit" på svenska till att börja med. I sin grundform funkar det hyggligt, men böjningarna tenderar att bli rätt otympliga - vilket jag för övrigt även tycker att titelöversättningen "Hobbiten" lider av. Håller med Danne om att "En hobbit" hade låtit bättre.
Andersson skrev:»Skada oss inte! Se till så dom inte skadar oss, dyrgripen! Nej, dom skadar väl oss inte, dom snälla små hobbitingarna? Vi menade inget illa, men dom hoppade på oss, som kattingar på stackars möss, ja det gjorde dom, dyrgripen. Och vi är så ensamma, gollum. Vi ska vara snälla mot dom, väldigt snälla, om dom är snälla mot oss, inte sant, visst, visst.«
»Vad skall vi göra med den?« sade Sam. »Binda den, så att den inte kan komma smygande efter oss igen, det är vad jag tycker.«
»Men då skulle vi dö, vi skulle dö«, gnällde Gollum. »Grymma små hobbitingar. Binda oss här på den hårda kalla marken och lämna oss, gollum, gollum.« Snyftningar vällde upp i hans rosslande strupe.
Men inte är väl
hobbitses att betrakta som en diminutivform av hobbit? Det är bara Gollums sätt att tala, precis som t ex
mices och
pocketses. Och därmed är väl inte "hobelob(ing)" en diminutiv av hob heller, även om det för all del kan funka som en sådan.
Det närmaste jag, efter en stunds grävande i SAOB, kan komma en svensk motsvarighet till tyskans sympatiska diminutiv med ändrad vokal och tillagd ändelse -
Maus/Mäußchen,
Mann/Männchen - är en variant med
-ling. Gås och gässling är ett (något obsolet) exempel, och faktiskt verkar ordet kyckling från början vara en diminutiv av "kock" i betydelsen tupp (jfr franskans
coq och engelskans
cock). Om vi utgår från den tänkta grundformen hobb så borde det väl resultera i något i stil med "höbbling". Kan väl diskuteras hur välklingande den varianten är...
Min första tanke vid åsynen av den här diskussionen var för övrigt att ifrågasätta om
hobbit verkligen var en diminutivform, utifrån tanken att det näraliggande
rabbit minsann inte är det. Men se, det är precis vad det är! Kanske inte på engelska, men väl i sitt kontinentala ursprung där det franska dialektala
robète är diminutiv av det från flamländskan stammande
robbe. I engelskan syftade ordet tydligen bara på unga kaniner från början, men så småningom tog det över helt från det tidigare (för Tolkienläsare välbekanta)
coney.
(
Online Etymology Dictionary är verkligen en guldgruva!)
Jag har uppfattat "ovätte" som en avledning av "vätte" ungefär på samma vis som "odjur" är en avledning av "djur". Det som gör det lämpligare än "vätte" som översättning av "goblin" är alltså att det tydligt signalerar att det rör sig om illasinnade varelser. Förekommer då ovättar i nordisk mytologi? Tja, frågan är ju inte helt klar. Jag skulle gissa att ordet "ovätte" (i sin isländska form) förekommer i en del av den nordiska mytologins källor. Kanske inte i poesin men kanske i någon av sagorna, och då inte på ett framträdande vis. Men det finns kanske någon annan här som kan ge bättre besked?
