Åsikter om sagan om konungens återkomst *spoiler varning*
- KättarAngus
- Medlem
- Inlägg: 66
- Blev medlem: 7 november 2003, 05:02
- Ort: Stockholm, bor i Uppsala
- KättarAngus
- Medlem
- Inlägg: 66
- Blev medlem: 7 november 2003, 05:02
- Ort: Stockholm, bor i Uppsala
- B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
Jag störde mig rent allmänt på hela slaget på Pelennors slätt. Okej, visst var det mäktigt med rohirim som stormade ner orcherna men... Hela slaget var bara en massiv sten, sax och påse. Orcherna tar Minas Tirith, rohirim tar orcherna, olifanterna tar rohirim och diskmedlet spolar bort olifanterna. Rohirim fick stora förluster, men ponera att de hade anlänt en timme senare. Då skulle diskmedlet redan besegrat allt och alla! Antiklimax eller vadå! Dessutom var olifanterna alldeles för stora! Jag och en vän har haft en mångårig debatt om "Grå som en mus, stor som ett hus" skall tas bokstavligt, vilket det självklart inte skall! Dessutom var hela belägringen, stormningen och i ännu högre grad försvaret av Minas Tirith totalt idiotisk och undermålig. Men Ghrond och pansartrollen var coola. 8)
Jag gjorde misstaget att se filmen med min flickvän som har 2 st travhästar som hon är väldigt mån om .. d.v.s att så fort en häst dog eller skadades så fick min arm lida eftersom hon behövde nypa tag i nått ..
Utöver det så var det inga större fel på filmen förutom det man som läsare ville skulle vara med
Utöver det så var det inga större fel på filmen förutom det man som läsare ville skulle vara med
Ruskigt cool film, Thedoen va fenomenal.
Det som jag störde mig på med filmen var den löjliga scenen när "data-legolas" hoppar up på olifanten och slaktar mameluker och scenerna med de odöda. Själva konceptet med oövervinliga krigare förstör ju hela berättelsen, varför sa inte aragorn bara... gå in i mordor och döda allt som rör sig. Dessutom såg det väldigt löjligt ut i filmen.
Nä de "döda scenerna" borde aldrig ens varit med i boken, en total miss av Tolkien.
Det som jag störde mig på med filmen var den löjliga scenen när "data-legolas" hoppar up på olifanten och slaktar mameluker och scenerna med de odöda. Själva konceptet med oövervinliga krigare förstör ju hela berättelsen, varför sa inte aragorn bara... gå in i mordor och döda allt som rör sig. Dessutom såg det väldigt löjligt ut i filmen.
Nä de "döda scenerna" borde aldrig ens varit med i boken, en total miss av Tolkien.
- Tomas Ibsen
- Medlem
- Inlägg: 3626
- Blev medlem: 5 mars 2003, 15:27
- Ort: Gotland.
- Kontakt:
Bla gbla bla... Herrejesus! Det var den bästa film jag sett, någonsin! Den slåss om titeln Bästa film mot Das Boot med ganska goda resultat.
Den klart bästa scenen var när Theoden höll sitt Death! Death! Och red omkring och bankade sitt svärd i männens spjut. Fy fan vad gripande,om jag hade en häst och ett blankvapen skulle jag utan problem ha sållat mig till Roharimms här.
Den klart bästa scenen var när Theoden höll sitt Death! Death! Och red omkring och bankade sitt svärd i männens spjut. Fy fan vad gripande,om jag hade en häst och ett blankvapen skulle jag utan problem ha sållat mig till Roharimms här.
- Tomas Ibsen
- Medlem
- Inlägg: 3626
- Blev medlem: 5 mars 2003, 15:27
- Ort: Gotland.
- Kontakt:
- J. Björkman
- Medlem
- Inlägg: 452
- Blev medlem: 28 mars 2003, 09:03
- Ort: Göteborg (MHS)
- Kontakt:
Efter att ha hört mig för bland en del kompisar som inte läst böckerna (!) så undrar jag en sak: Förstår folk som dem vart tusan Frodo och Gandalf seglar på slutet? Det verkar inte så, tyvärr...
Vad säger ni? För mig, som läst böckerna känns det självklart att man fattar men eftersom så många frågat mig varför eller vart de seglade så börjar jag undra?
Vad säger ni? För mig, som läst böckerna känns det självklart att man fattar men eftersom så många frågat mig varför eller vart de seglade så börjar jag undra?
Har man varit tillräckligt uppmärksam så borde man ju förstå vart dem seglar.. kanske inte såna detlajer som att det heter Valinor och att Valar finns där mm, men att det är åt väster till odödlighetens land de seglar.. Det påtalas ju flera gånger att det är dit alverna är på väg, så ja, det borde man förstå.
Jaha, äntligen har även jag varit och sett filmen. Den som väntar på något gott osv. Mitt omdöme om filmen?
Fantastisk! Bäst var, enligt mig:
Gollums långsamma förfall under ringens ohyggliga inflytande. En bra "flash-back" som förklarar hur ond Ringen har gjort Smeagol. Även den falskaste och vidrigaste karaktären i filmen har haft ett vanligt liv i solgasset på en lugn flod med sina nära och kära.
Theoden och Eowyn. Jag är kär! (I Eowyn, vill säga). Jag menar, 6000 krigare till häst kan ju inte vara fel. Fick som så många andra en klump i halsen av Theodens tal och anfall. Överhuvudtaget är Theoden den mest kunglige av de mänskliga regenterna i filmen, och han har växt mycket sedan TTT. Eowyns strid med the fell beast och häxmästaren från Angmar var nästan exakt som jag föreställt mig från boken, och hennes förtvivlan över Aragorns kyla är hjärtskärande.
Triangeldramat Frodo, Sam och Gollum. Vi ser hur Frodo dras allt djupare ner i Ringens mörker, trots att han med all fysisk och psykisk styrka kämpar emot. Sam drabbas av denna försämring av Frodos omdöme när Gollum lurar i Frodo att Sam är ute efter honom och ringen. Vi får också se hur Frodo knappast skulle klarat sitt uppdrag utan Sams stöd, såväl bokstavligt som bildligt talat.
Efter alla dessa lovord, vad anser jag då vara dåligt med filmerna?
Filmen känns lite rumphuggen i vissa stycken. Det känns som om man får vänta tills Extended Edition kommer ut innan man kan se "hela" filmen, om ni förstår vad jag menar. Faramir och Eowyn, Saruman och Ormstunga med mera.
Denethor är en sur och vresig gammal gubbe. Från boken föreställer jag mig honom som en hög och stolt, men ändå ädel äldre herre. Inte som ett förvridet vrak som i sin sorg efter sin sons död bryter samman fullständigt (iallafall inte omedelbart). "Min" Denethor skulle absolut inte ha gripits av panik och hojtat "rädde sig den som kan". Hans stage-dive var också en onödig komplikation.
Mordor är för litet och Gondor är för klent! Mörkrets rike ska för tusan vara rejält stort. Jag kan inte minnas att man skulle se Barad Dur från Morannon som något slags Eiffeltorn. Minas Tirith är ju byggd för att vara en fästningsstad och borde hålla lite bättre. Dessutom fattar jag inte hur Faramir kunde gå med på att med bara något hundratal ryttare försöka sig på en kavallerichock mot orchiskt infanteri som håller terräng i en raserad stad. För att hans far beordrar det, ja, men "kejsaren gjorde er till officer för att ni skulle veta när ni inte ska lyda order", för att travestera någon berömd.
För övrigt är det små mest detaljer som skaver om man tänker på dom för mycket. Vad blir då slutomdömet om filmtrilogin som helhet? Att Peter Jackson otvivelaktigt har skapat den bästa, vackraste och mest episka fantasyfilm som världen hittills har sett. Inte bästa filmen, men bästa fanatsyfilmen, märk väl. Dessutom en fantastisk stycke filmhistoria som, på gott och ont, kommer att sätta standarden för många framtida filmer som aspirerar på mastodontfilmstatus. Bra gjort!
Fantastisk! Bäst var, enligt mig:
Gollums långsamma förfall under ringens ohyggliga inflytande. En bra "flash-back" som förklarar hur ond Ringen har gjort Smeagol. Även den falskaste och vidrigaste karaktären i filmen har haft ett vanligt liv i solgasset på en lugn flod med sina nära och kära.
Theoden och Eowyn. Jag är kär! (I Eowyn, vill säga). Jag menar, 6000 krigare till häst kan ju inte vara fel. Fick som så många andra en klump i halsen av Theodens tal och anfall. Överhuvudtaget är Theoden den mest kunglige av de mänskliga regenterna i filmen, och han har växt mycket sedan TTT. Eowyns strid med the fell beast och häxmästaren från Angmar var nästan exakt som jag föreställt mig från boken, och hennes förtvivlan över Aragorns kyla är hjärtskärande.
Triangeldramat Frodo, Sam och Gollum. Vi ser hur Frodo dras allt djupare ner i Ringens mörker, trots att han med all fysisk och psykisk styrka kämpar emot. Sam drabbas av denna försämring av Frodos omdöme när Gollum lurar i Frodo att Sam är ute efter honom och ringen. Vi får också se hur Frodo knappast skulle klarat sitt uppdrag utan Sams stöd, såväl bokstavligt som bildligt talat.
Efter alla dessa lovord, vad anser jag då vara dåligt med filmerna?
Filmen känns lite rumphuggen i vissa stycken. Det känns som om man får vänta tills Extended Edition kommer ut innan man kan se "hela" filmen, om ni förstår vad jag menar. Faramir och Eowyn, Saruman och Ormstunga med mera.
Denethor är en sur och vresig gammal gubbe. Från boken föreställer jag mig honom som en hög och stolt, men ändå ädel äldre herre. Inte som ett förvridet vrak som i sin sorg efter sin sons död bryter samman fullständigt (iallafall inte omedelbart). "Min" Denethor skulle absolut inte ha gripits av panik och hojtat "rädde sig den som kan". Hans stage-dive var också en onödig komplikation.
Mordor är för litet och Gondor är för klent! Mörkrets rike ska för tusan vara rejält stort. Jag kan inte minnas att man skulle se Barad Dur från Morannon som något slags Eiffeltorn. Minas Tirith är ju byggd för att vara en fästningsstad och borde hålla lite bättre. Dessutom fattar jag inte hur Faramir kunde gå med på att med bara något hundratal ryttare försöka sig på en kavallerichock mot orchiskt infanteri som håller terräng i en raserad stad. För att hans far beordrar det, ja, men "kejsaren gjorde er till officer för att ni skulle veta när ni inte ska lyda order", för att travestera någon berömd.
För övrigt är det små mest detaljer som skaver om man tänker på dom för mycket. Vad blir då slutomdömet om filmtrilogin som helhet? Att Peter Jackson otvivelaktigt har skapat den bästa, vackraste och mest episka fantasyfilm som världen hittills har sett. Inte bästa filmen, men bästa fanatsyfilmen, märk väl. Dessutom en fantastisk stycke filmhistoria som, på gott och ont, kommer att sätta standarden för många framtida filmer som aspirerar på mastodontfilmstatus. Bra gjort!