Mycket jobbig bok.. ?

Gothmog · Inlägg av **Gothmog** » 28 maj 2002, 22:01

Ironi, är vad det är....

Emil · Inlägg av **Emil** » 29 maj 2002, 17:34

Märkligt jag tyckte bättre om dikterna när jag var yngre, jag läste boken i lågstadiet och lärde mig några dikter utantill, i och för sig de enklare som t.ex. inledningen till Gilgalad.
Idag känner jag mig besvärad av många av dikterna, jag har väl förvandlas från romatiker till realist.

Jag har mycket svårt för engelsk lyrik och shakespeare i synnerhet, får trösta mig med att tolkiens verser snarare är besläktade med fornnordiska rim och oden.

Billabong girl · Inlägg av **Billabong girl** » 29 maj 2002, 18:27

första gången när jag läste bilbo skippade jag att nästan helt läsa alla verser och så....visserligen var jag himla oseriös när ja läste den boken och de tog ett tag för mig att fatta att boken på svenska hette bilbo en hobbits äventyr och inte Tolkien....*tolkien var ju skrivet me så stora bokstäver på framsidan*jaja det visar iaf. hur iq-befriad jag e

Annatar · Inlägg av **Annatar** » 29 maj 2002, 19:58

någon kanske nämnde något liknande som detta, måste erkänna att ag inte orkade läsa igenom alla 17 inlägg, i alla fall, så här tror jag det är:
när man läser SoR första gången ser man mest en massa knäppa namn på personer och plattser, vilket gör att det blir ganska långtråkigt. det är inte speciellt interessant att läsa om att frodo färdas förbi en viss platts eller möter en viss person om man inte har någon bakrunds information. därför blir boken bättre ju fler gånger man läser den. har man läst boken minst en gång innan (och ännu bättre om man läst silmarillion) tycker man det förmodligen är ganska spännande att frodo paserar den kända plattsen osv.

Gilithil · Inlägg av **Gilithil** » 2 juni 2002, 03:36

information om allt får du i prologen (men som ja kan hålla med dej om innehåller (för?)många konsiga namn) annars tycker jag terr tolkien lägger upp det hela bra så att du inte ska bli för mycket strul om vem som är vem och så vidare...

förövrigt är belgarion-böckerna löjlig dussin-fantasy med undangömda politiska kommentarer... dessutom har de, som någon sa, ett barnsligt språk och verkar inte alls vara genomtänkt på något vis...

(jag är hemma från paris!)

Bombadill_dyrkaren · Inlägg av **Bombadill_dyrkaren** » 25 augusti 2002, 17:55

ettan var rätt seg förutom kapitlen om gamla skogen o bombadill o när dom var i moria! I 2an hände mer saker än i ettan o 3an var den helt klart bästa av dom 3! så egentligen var de bara ettan som va lite seg att läsa...

Trippad kick · Inlägg av **Trippad kick** » 25 augusti 2002, 19:10

första gången jag läste sagan minns jag att jag störde mig farligt mycket på stora floden tiden...Hur det beskrevs hur det såg ut på båda sidor...Nu har jag dock lite lättare för sånt 8)

Eowyn · Inlägg av **Eowyn** » 25 augusti 2002, 20:36

själv så tycker jag att prologen och kapitlena om bombadill va dom segaste och att 1an va den segaste boken. 3an va den klart bästa av dom!!!

Danne · Inlägg av **Danne** » 25 augusti 2002, 21:35

Det är märkligt, men jag har alltid haft bok nr 1 som favorit. Kanske för att hobbitarna har lite mer utrymme där. I bok 3 och 4 är Frodo/Sam-kapitlen mina klara favoriter.

Gilithil · Inlägg av **Gilithil** » 25 augusti 2002, 21:47

jag tycker det är de noggranna beskrivningarna av miljön som gör hela världen så levande och boken så speciell, så självklart gillar jag dem väldigt mycket

favorit-delarna i böckerna är första sidan till elrond-partiet och moria till lothlorien-delen, det är där han beskriver allt som bäst(och som mest?)

Eowyn · Inlägg av **Eowyn** » 26 augusti 2002, 19:28

jag skulle snarare säja att 1an är den tråkigaste av dom 3 (om det nu är någon som är tråkig) och att Frodo/Sam kapitlena är dom segaste...fast man kan ju inte tycka samma om allt...

Trippad kick · Inlägg av **Trippad kick** » 26 augusti 2002, 19:47

Jag älskar Frodo-Sam kapitlerna. Där får vi se vänskap på hög nivå och jag är glad över att Tolkien lyfte fram Sam på slutet trots att jag störde mig på det första gången jag läste boken...

Flikkan · Inlägg av **Flikkan** » 26 augusti 2002, 21:08

Trippad kick skrev:Jag älskar Frodo-Sam kapitlerna. Där får vi se vänskap på hög nivå och jag är glad över att Tolkien lyfte fram Sam på slutet trots att jag störde mig på det första gången jag läste boken...

Mm, jag älskar också verkligen de kapitlerna. Iochförsig är ju Sam min favoritperson och har vart sen han först nämndes i böckerna faktiskt, men jag tycker om vänskapsbanden.. Broderkärleken.

Danne · Inlägg av **Danne** » 26 augusti 2002, 23:50

Dessutom är Gollum i mitt tycker Tolkiens starkaste karaktär, den mest psykologiskt trovärdige. Relationen mellan Frodo, Sam och Gollum är ett triangeldrama på mycket hög nivå.

De övriga kapitlen i bok 2 & 3 är ju bara en massa krigs- och truppbeskrivningar, där folk uttrycker sig på konstiga sätt, med "thou" och "my name is Aragorn, son of Arathorn, Isildur's heir, Elessar the Elfstone", etc... Hehe, nu generaliserar jag väldigt mycket, bara för skojs skull!

B Hellqvist · Inlägg av **B Hellqvist** » 27 augusti 2002, 00:46

*P* skrev:Bulgarien... (Hette inte Polgara Bulgara på engelska förresten?)

Näpp. Det var John-Henri Holmberg som i sin bok om fantasylitteratur råkade göra den tabben.

Kort sagt, Eddings kan vara kul att läsa, och är definitivit vettigare än Terry Brooks, men han är absolut inte på samma nivå som Tolkien. Sedan är det ju också de att Eddings har ett lite begränsat karaktärsgalleri, och för att fylla ut antalet karaktärer i de olika öckerna så använder han ungefär samma personligheter fast under anra namn i sina olika serier.

Eddings är en torftig författare. Jag läste Belgariaden när jag var 17 (köpte "Pawn of Prophecy" i maj -82, några veckor efter att den getts ut), och gillade serien skarpt. Lättläst och medryckande. Fast när samma tema upprapas i bok efter bok tröttnar man...

Händelsen jag minst bäst från Eddings Elenien-böcker:

"De goda" typerna stoppar tiden mellan en sekund och nästa, stoppar in en stackars sate som gjort dem något, tänder eld på honom och låter honom springa omkring för evigt bland frusna sjöar.

Typiskt exempel på "hjältarnas" sadism i Eländie- och Tamefanuli-serierna. Jag tyckte att de var direkt fascistioda, och sålde skräpet till en kompis...