Tolkiens humor vs Ohlmarks

[Sumsar]

Har nyligen börjat läsa om trilogin - och för första gången i original. Det var länge sedan sist och jag minns inte mycket av Ohlmarks översättning.

En ohlmarxism minns jag i alla fall tydligt. Det är i början - kanske första natten ute i naturen - när hoberna ska sova under ett träd. Då säger en av dem att där verkar ligga en "död hund begraven" (gammalt svenskt djungelordspråk). Ohlmarks kör sedan vidare med ett stilrent, barnanpassat, Tolkienskämt à la Bilbo, nämligen då den allvetande berättaren säger att Sam (eller vem det nu var) hade helt rätt - det låg verkligen en död hund begraven under trädet! Helt irrelevant för historien men en sådan sak som jag verkligen gillade när jag var liten och slukade de här böckerna!

Så läser jag Tolkien på engelska och vad finner jag - inte minsta lilla hundhistoria! Jag som gått och trott att JRR - precis som i Bilbo - använde en lättsammare stil i början av trilogin. Nej, nu undrar jag om det mest är Ohlmarks humor som fått mig att tro att Tolkien inleder Ringen som en barnsaga. Råkar vara i fransk exil, så jag kan inte kontrollera själv.

/Rasmus

[Den stegrande kamelen]

En räv, som var ute i helt privata ärenden, stannade i flera minuter och snusade på de sovande. 'Hober!' tänkte han. 'Jaha, vad skall komma härnäst? Nog för att jag hört att det händer underliga saker nu för tiden, men aldrig har jag hört talas om hober som ligger och sover utomhus under träd! Och tre stycken! Här ligger en stor hund begraven!' Han hade alldeles rätt, men han fick aldrig närmare reda på saken.

A fox passing through the wood on business of his own stopped several minutes and sniffed.
'Hobbits!' he thought. 'Well, what next? I have heard of strange doings in this land, but I have seldom heard of a hobbit sleeping out of doors under a tree. Three of them! There's something mighty queer behind this.' He was quite right, but he never found out any more about it.

Jag tycker nog att "här ligger en hund begraven" är en rimlig översättning av "there's something mighty queer about this". Det är ju ett vedertaget svenskt uttryck och betyder alltså inte att det bokstavligen låg en hund begraven under trädet!

Annars, vad gäller Ohlmarks översättning allmänt, så har han gjort mycket dumt men tenderar att också få skit för saker som inte är hans fel. Efter att hans översättning var gjord så reviderade Tolkien sitt verk till en ny upplaga, men de ändringarna har aldrig översatts till svenska. Så ibland står det saker i den svenska översättningen som det inte går att hitta någon som helst motsvarighet till på engelska, men det beror alltså på att Tolkien själv tagit bort det. Ett exempel på det tror jag är den "upproriska dvärgalymmeln" som Aragorn i den svenska versionen pratar om i Sagan om de två tornen.

[Sumsar]

Kul med det snabba svaret. Tack för det! Kanske inte så genomtänkt av mig att skriva att jag minns avsnittet tydligt.

Snyggt översatt av Åke, måste jag säga. Att tolka hunduttrycket bokstavligt är förstås fel - men man får inte glömma att jag var i tioårsåldern, när det begav sig!

Rävar som tänker till på det där fabelaktiga viset är annars ett väldigt trevligt inslag i sagan, tycker jag. Inte så krystat som anekdoten i Bilbo om orchhövdingen Golfimbul, som fick huvudet avhugget och därigenom blev golfens "fader"!

[Den stegrande kamelen]

Snyggt översatt av Åke, måste jag säga.

Ja, en fullt godkänd översättning. Som en parentes kan ju tillfogas att den gode Ohlmarks brukar få kritik för att lägga till och brodera ut, och ett exempel på det i det här lilla stycket är ju att översätta "stopped several minutes and sniffed" till "stannade i flera minuter och snusade på de sovande". Men hade han nöjt sig med att översätta till att räven "stannade i flera minuter och snusade" så hade det kunnat misstolkas...

Rävar som tänker till på det där fabelaktiga viset är annars ett väldigt trevligt inslag i sagan, tycker jag. Inte så krystat som anekdoten i Bilbo om orchhövdingen Golfimbul, som fick huvudet avhugget och därigenom blev golfens "fader"!

Jag delar helt din uppskattning av den mysiga Bilbo-aktiga tonen i inledningen av SoR. Genomtrevligt! När Tolkien först började skriva den så var det ju tänkt som en direkt fortsättning på Bilbo, med samma tonfall och till samma målgrupp (barn). Fast även om det hade varit mycket trevligt att läsa en sådan bok så var det nog trots allt tur att det blev som det blev!

Angående Golfimbul och golfens uppkomst förresten: Jag har bestämt för mig att PG Wodehouse skrev en snarlik anekdot (dock inte med orcher inblandade) i sin berömda bok med golfhistorier. Jag är osäker på vem av herrarna som kom först. Fast kanske baserar sig båda varianterna på en äldre golfskröna?

If you have ever seen a dragon in a pinch, you will realise that this was only poetical exaggeration applied to any hobbit, even to Old Took's great-granduncle Bullroarer, who was so huge (for a hobbit) that he could ride a horse. He charged the ranks of the goblins of Mount Gram in the Battle of the Green Fields, and knocked their king Golfimbul's head clean off with a wooden club. It sailed a hundred yards through the air and went down a rabbit hole, and in this way the battle was won and the game of Golf invented at the same moment.

[thonil]

Annars, vad gäller Ohlmarks översättning allmänt, så har han gjort mycket dumt men tenderar att också få skit för saker som inte är hans fel. Efter att hans översättning var gjord så reviderade Tolkien sitt verk till en ny upplaga, men de ändringarna har aldrig översatts till svenska.

Jag köpte häromdagen en brittisk upplaga med förläggarens förord från 1993 (men tryckt 2002) och i förordet till den står det att Christopher Tolkien fortsatt rätta fel i senare upplagor, efter JRR Tolkiens genomgripande revidering 1967. Detta eftersom varje gång man tryckt SOR i nya format har man fått sätta om boken, varvid en massa nya stavfel och liknande uppkommit (ja, "sätta", det var så man gjorde böcker förr i tiden, en sättare placerade, satte, spegelvända bokstäver i bly i rätt ordning inför tryckningen. Kunde inte han eller hon quenya eller sindariska var det inte lätt att stava rätt). Fr o m det här förordet från 1993 står det däremot att texten är datoriserad, varför inga nya fel ska uppstå när den trycks i nya format.

För övrigt är den här upplagan i sju delar, inte tre, precis så som Tolken ville ha det ursprungligen.

/thonil

[mrvector]

men Ohlmarks var ju lite egen av sig..
Hörde att han efter JRR's död åkte till staden JRR's son bodde och bröt sig in för han visste att Christoffer(sonen) skulle färdigställa Silmarillion(stavningen,...) olyckligtvis var Christoffer hemma och körde ut honom. Som försvar sade han att han bara ville hjälpa till och komma med några idér. Sen dess har Ohlmarks hatat allt med va Tolkien heter.

[Sumsar]

Ja, Ohlmarks var lite egen av sig, precis som Tolkien. Det blir nog lätt så när man ett helt liv forskar kring forna språk och legender. För att återkoppla till trådens rubrik: finns det något som tyder på att Ohlmarks någonsin skojade till det (visade prov på humor), såsom Tolkien helt visst gör i Bilbo och i början av SoR?

[Den stegrande kamelen]

finns det något som tyder på att Ohlmarks någonsin skojade till det (visade prov på humor), såsom Tolkien helt visst gör i Bilbo och i början av SoR?

Jag är inte riktigt säker på vad du syftar på. Menar du om Ohlmarks någon gång skojade till det i översättningen på ställen där Tolkien inte var lustig i originalet? (I så fall är väl t ex översättningen av Esgaroth till Snigelöv ett exempel på ett (misslyckat) skämt från hr Ohlmarks.)

[Sumsar]

Jo, det var en helt korrekt tolkning. Annars kom jag just tänka på att "Tolkien och den svarta magin", Ohlmarks senkomna angrepp mot JRR och lajvrörelsen, kan ses som ett utslag av humor. Fast mest troligt är kanske att Ohlmarks var hämndlysten (efter att ha blivit utkastad av Christopher T mm.).

Snigelöv är en liten språkvits - men väldigt dum och stämningsdödande! Har bara mjuka vokaler till skillnad från originalets Esgaroth.

[Den stegrande kamelen]

Ett exempel på humor i den svenska versionen som inte finns på engelska är "den upproriska dvärglymmeln" från TTT. Men jag vet inte om Ohlmarks hittade på detta på egen hand eller om (vilket känns troligare) det fanns även på engelska men Tolkien själv tog bort det i den revidering han gjorde efter Ohlmarks översättning, och som alltså aldrig översatts till svenska. Någon som har läst första upplagan på engelska och vet hur det ligger till?

- Vad? Har du gått och glott i den förbannade trollstenen, va? Det var Gimli som skrek till med bestörtning i varje anletsdrag. - Sa du nånting till, till - honom? Till och med Gandalf var rädd för det mötet.
- Du glömmer vem du talar till, sade Aragorn strängt och hans ögon blixtrade till. Vad är det du är rädd jag skulle ha sagt? Att jag hade en upprorisk dvärglymmel här, jag gärna ville ha bytt mot en tjänstvillig orch? Nej, Gimli! fortsatte han med mjukare stämma, och det bistra draget lämnade hans ansikte och han såg i stället ut som en man som kastat sig i sömnlös vånda i många nätter. Nej, mina vänner. Det är jag som är stenens laglige herre, och jag hade både rätten och styrkan att använda den - eller åtminstone bedömde jag saken så. Rätten är odisputabel. Kraften var tillräcklig - fast det hängde på ett hår.

'You have looked in that accursed stone of wizardry!' exclaimed Gimli with fear and astonishment in his face. 'Did you say aught to - him? Even Gandalf feared that encounter.'
'You forgot to whom you speak,' said Aragorn sternly, and his eyes glinted. 'Did I not openly proclaim my title before the doors of Edoras? What do you fear that I should say to him? Nay, Gimli,' he said in a softer voice, and the grimness left his face, and he looked like one who has laboured in sleepless pain for many nights. 'Nay, my friends, I am the lawful master of the Stone, and I had both the right and the strength to use it, or so I judged. The right cannot be doubted. The strength was enough - barely.'

[Borstrand]

Har för mig att Ohlmark översatte "bright colors" till skrikande färger när man talade om Hobbernas kläder... Tolkien menade ju ljusa (glada) färger men skrikiga? Nää.

Detta kan dock vara fel, möjligt att jag missminner mig.

[Den stegrande kamelen]

Översättningen av bright colurs med lysande färger (r. 24-25, s. 20ö) antyder att hobbitar tycker om att klä sig i skrikiga färger. Här hade ljusa färger passat bättre då bright colours är en ganska blygsam beskrivning som syftar på något färgglatt men ändå jordnära.

Källa: http://www.skalman.nu/tolkien/oversattning.htm

[Borstrand]

Se där...hehe, till och med här på skalman som jag läst det