Japansk ubåt
Jag är av åsikten att I-400, I-401 och I-402 inte alls var en sådan galen idé som många i detta forum hävdar.
Visst var dessa ubåtars användningsområden starkt begränsade pga storlek. Och visst fanns det ytterst få tillfällen under kriget då kombinationen ubåt/flygplan var särskilt lämplig.
Men i den desperata situation den japanska flottan befann sig i 1944/45, så var enda tänkbara alternativet att försöka stänga Panama-kanalen och på så sätt försvåra eventuella flottförstärkningar från Atlanten eller vice versa.
Om man tar hänsyn till detta faktum, så ter sig dessa gigantiska ubåtar inte alls vara framtagen genom galenskap. Snarare var ubåtarna en förutsättning för att överhuvudtaget kunna transportera bombplanen tillräckligt nära Panama (långt in i farvatten kontrollerade av de allierade) för att kunna bomba kanalen.
Ponera följande scenario:
I undervattensläge kan ubåtarna ta sig väldigt nära Panamas kust och ändå förbli oupptäckta. I skydd av mörker, strax före gryningen, går de till ytläge för att skicka upp flygplanen som flyger in lågt för att i bästa möjliga mån undvika radar. Dessa piloter, förmodligen rekryterade kamikaze, är väl medvetna om att det handlar om självmordsuppdrag. "Bomba kanalens nyckelslussar, men räkna inte med att återvända hem".
Ett inte helt osannolikt scenario, med tanke på ubåtarnas existens, de japanska piloternas offervilja för kejsardömet, och inte minst de amerikanska militärstrategernas oförmåga att på förhand förutse ett sådant anfall.
Naturligtvis hade en lyckad sådan operation bara haft kortsiktigt resultat, men desperationen i den japanska amiraliteten var vid denna tidpunkt tillräckligt stor för att ändå sanktionera byggena av ubåtarna och ge order om att utföra operationen.
Jag tillhör skaran som absolut inte alls ser galenskapen i detta, med tanke på de förutsättningar som fanns.
Utöver nämnda operation, bör man också ta i beaktning att ubåtarnas egentliga användningsområde, vid sidan om de tilltänkta bombningarna av Panamakanalen, var logistiskt. I takt med att de amerikanska flott- och flygstyrkorna växte i Stilla havet, så tvingades japanerna använda sina ubåtar allt mer som undervattensfraktfartyg, snarare än stridsfartyg. Och här fyllde de enorma I-400, I-401 och I-402 ett skrikande behov av frakttonnage.
Visst var dessa ubåtars användningsområden starkt begränsade pga storlek. Och visst fanns det ytterst få tillfällen under kriget då kombinationen ubåt/flygplan var särskilt lämplig.
Men i den desperata situation den japanska flottan befann sig i 1944/45, så var enda tänkbara alternativet att försöka stänga Panama-kanalen och på så sätt försvåra eventuella flottförstärkningar från Atlanten eller vice versa.
Om man tar hänsyn till detta faktum, så ter sig dessa gigantiska ubåtar inte alls vara framtagen genom galenskap. Snarare var ubåtarna en förutsättning för att överhuvudtaget kunna transportera bombplanen tillräckligt nära Panama (långt in i farvatten kontrollerade av de allierade) för att kunna bomba kanalen.
Ponera följande scenario:
I undervattensläge kan ubåtarna ta sig väldigt nära Panamas kust och ändå förbli oupptäckta. I skydd av mörker, strax före gryningen, går de till ytläge för att skicka upp flygplanen som flyger in lågt för att i bästa möjliga mån undvika radar. Dessa piloter, förmodligen rekryterade kamikaze, är väl medvetna om att det handlar om självmordsuppdrag. "Bomba kanalens nyckelslussar, men räkna inte med att återvända hem".
Ett inte helt osannolikt scenario, med tanke på ubåtarnas existens, de japanska piloternas offervilja för kejsardömet, och inte minst de amerikanska militärstrategernas oförmåga att på förhand förutse ett sådant anfall.
Naturligtvis hade en lyckad sådan operation bara haft kortsiktigt resultat, men desperationen i den japanska amiraliteten var vid denna tidpunkt tillräckligt stor för att ändå sanktionera byggena av ubåtarna och ge order om att utföra operationen.
Jag tillhör skaran som absolut inte alls ser galenskapen i detta, med tanke på de förutsättningar som fanns.
Utöver nämnda operation, bör man också ta i beaktning att ubåtarnas egentliga användningsområde, vid sidan om de tilltänkta bombningarna av Panamakanalen, var logistiskt. I takt med att de amerikanska flott- och flygstyrkorna växte i Stilla havet, så tvingades japanerna använda sina ubåtar allt mer som undervattensfraktfartyg, snarare än stridsfartyg. Och här fyllde de enorma I-400, I-401 och I-402 ett skrikande behov av frakttonnage.
tryggve
"Kunde planen bära torpeder/bomber som var tillräckligt kraftiga för att göra någon ordentlig skada på slussportarna?"
Enligt de specifikationer flygplanskonstruktören fick, skulle Aichi M6A1 antingen kunna bära en 250 kilos bomb, eller en 800 kilos torped. Huruvida detta är tillräcklig bestyckning för att göra ordentlig skada på slussportarna vill jag ha osagt. Det kanske någon bomb-/torped-specialist kan svara på?
Vid övning visade det sig att besättningen på I-400 och I-401 klarade få upp sina respektive 3 flygplan på 15 minuter, inkl ihopmontering (dock utan flöttörerna).
Det bör dessutom påpekas att flygplanen var en förbrukningsvara, och i viss mån även piloterna. Det var aldrig planerat att de skulle återvända hem.
"Kunde planen bära torpeder/bomber som var tillräckligt kraftiga för att göra någon ordentlig skada på slussportarna?"
Enligt de specifikationer flygplanskonstruktören fick, skulle Aichi M6A1 antingen kunna bära en 250 kilos bomb, eller en 800 kilos torped. Huruvida detta är tillräcklig bestyckning för att göra ordentlig skada på slussportarna vill jag ha osagt. Det kanske någon bomb-/torped-specialist kan svara på?
Vid övning visade det sig att besättningen på I-400 och I-401 klarade få upp sina respektive 3 flygplan på 15 minuter, inkl ihopmontering (dock utan flöttörerna).
Det bör dessutom påpekas att flygplanen var en förbrukningsvara, och i viss mån även piloterna. Det var aldrig planerat att de skulle återvända hem.
Hela 'Panama-planen' innefattade 1:a U-båtsflottiljen med fyra u-båtar I-400/401 och I-13/14 med inalles hela tio Aichi M6-flygplan. Sex flygplan skulle bära en torped var, de fyra övriga en bomblast som varierande uppges till mellan 250 och 800 kg.Anfallet skulle insättas mot Gatun-slussarna på Atlantsidan av kanalen. Exakt hur man tänkt sig det hela är dunkelt men torpedflygplanen skulle antagligen göra anflygning över Gatunsjön och torpedera den sydligaste av de tre slussportarna där medan bombplanen attackerade portarna norr därom. Det hade krävts stor tur och skicklighet för att lyckas - inte minst att få flygplanen i luften samtidigt - men en eller ett par torpeder hade säkert svårt skadat minst en slussport. Bombernas verkan hade troligen varit mindre utan verkliga 'fem-ettor' - men hela företaget var av Kamikaze-karaktär så vem vet...?tryggve skrev:Kunde planen bära torpeder/bomber som var tillräckligt kraftiga för att göra någon ordentlig skada på slussportarna?
Från början var det tydligen meningen att man skulle använda biologisk krigföring emot Amerikas Förenta Stater, se
http://www.freerepublic.com/focus/f-news/1366913/posts
http://www.freerepublic.com/focus/f-news/1366913/posts
Om idén med jätteubåtar medförande egna plan.
Läste häromåret en skönlitterär av Reeman? om en dylik fd fransk jätteubåt med 20 cm kanon + torpeder och två flygplan, som då övertogs av britterna. Och de opererade i huvudsak just i fjärran östern!
Jättekanonen, torpeder, spaning + viss bombning!
Verklighetsbakgrunden vet jag ej, men Reeman försöker ju alltid ge sina romaner en realistisk touch.
Att det funnits sk undervattenskryssare vet jag med säkerhet, så jätteubåtar med kraftiga kanoner har funnits med säkerhet.
Så så galet eller unikt var ju inte japanernas koncept.
Läste häromåret en skönlitterär av Reeman? om en dylik fd fransk jätteubåt med 20 cm kanon + torpeder och två flygplan, som då övertogs av britterna. Och de opererade i huvudsak just i fjärran östern!
Jättekanonen, torpeder, spaning + viss bombning!
Verklighetsbakgrunden vet jag ej, men Reeman försöker ju alltid ge sina romaner en realistisk touch.
Att det funnits sk undervattenskryssare vet jag med säkerhet, så jätteubåtar med kraftiga kanoner har funnits med säkerhet.
Så så galet eller unikt var ju inte japanernas koncept.
Ubåstypen hette Sourcof, och var bestyckad med 2 x203mm kanoner, 6 x 550mm torpedtuber (14 i lasten), 4x 400mm torpedtuber(8x torpeder), 2x 37mm Akan, 4x 13,2mm Ksp och ett sjöflygplan.
Fartyget vägde ca 3000ton och benämndes ofta som ubåtskryssare. Hon sjönk i Mexikanska golfen efter kollison med ett amerikanskt handelsfartyg.
Britterna konstruerade en "ubåtsmonitor" med en 30,5cm kanon som kunde avfyras från periskop djup men om man sedan ladda om krävds ytläge.
M-klassen bestod av tre fartyg, M1-M3, de andvändes aldrig strid och M1 och M2 sjönk efter kollisoner, M1 med det svenska lastfartyget S/S Vidar. De andvändes för prov och försök efter kriget, med bla sjöflygplan, minlast och jätte kanoner.
Med sjöflygplan
Med Kanon
Fartyget vägde ca 3000ton och benämndes ofta som ubåtskryssare. Hon sjönk i Mexikanska golfen efter kollison med ett amerikanskt handelsfartyg.
Britterna konstruerade en "ubåtsmonitor" med en 30,5cm kanon som kunde avfyras från periskop djup men om man sedan ladda om krävds ytläge.
M-klassen bestod av tre fartyg, M1-M3, de andvändes aldrig strid och M1 och M2 sjönk efter kollisoner, M1 med det svenska lastfartyget S/S Vidar. De andvändes för prov och försök efter kriget, med bla sjöflygplan, minlast och jätte kanoner.
Med sjöflygplan
Med Kanon
Senast redigerad av 1 Psilander, redigerad totalt 26 gånger.
Den franska ubåt Stefan refererar till hette SURCOUF. Snarare en u-kryssare om hela 3300 ton (världens största ubåt när hon sjösattes 1929). Surcouf hade hangar för ett Marcel-Besson 411 spaningsplan och ettdubbeltorn med 2 st 20-centimeters kanoner förutom torpeder och c:a 130 mans besättning. Inte ens franska flottan tycks riktigt ha vetat vad man skulle använda detta monster till när hon blev färdig, men idén tycks ha varit att operera henne som någon sorts Graf Spee som kunde dyka. När Frankrike kollapsade 1940 smet SURCOUF över till Plymouth i England. Den 3:e juli 1940 när engelsmännen 'tog kontroll av den franska flottan' - gjorde besättningen motstånd och det blev flera dödsfall. I augusti 'övertogs' SURCOUF av den Fria Franska Flottan under de Gaulle. För stor och klumpig för att operera som ubåt - sändes hon till Amerika och sedermera på en gåtfull seglats mot Panamakanalen och fjärran östern(?). I Mexikanska Gulfen kolliderade hon med en amerikansk kofferdist, THOMPSON LYKES (Lykes Lines) och gick under med hela besättningen den 18:e februari 1942.
Även engelska flottan flirtade med u-kryssartanken på 20-talet. Man byggde M.1 om 1700 ton med en 30 Centimeters slagskeppskanon och M.2 med hangar för ett spaningsplan. Bägge misslyckade försök att lösa obefintliga problem. 1925 drämde dom till med X.1 - en u-kryssare på 3000 ton och två 13-centimeters dubbeltorn. Igen - en praktmiss oandvändbar för det mesta. Efter ett par år i Medelhavsflottan togs X.1 hem, lades 'i reserv' och skrotades 1936.
Därefter - var det bara japanerna som envist slösade resurser på jätteubåtar med flygplan.....Varjag
Hoppsan - Psilander hann före - good on y'a mate...
Även engelska flottan flirtade med u-kryssartanken på 20-talet. Man byggde M.1 om 1700 ton med en 30 Centimeters slagskeppskanon och M.2 med hangar för ett spaningsplan. Bägge misslyckade försök att lösa obefintliga problem. 1925 drämde dom till med X.1 - en u-kryssare på 3000 ton och två 13-centimeters dubbeltorn. Igen - en praktmiss oandvändbar för det mesta. Efter ett par år i Medelhavsflottan togs X.1 hem, lades 'i reserv' och skrotades 1936.
Därefter - var det bara japanerna som envist slösade resurser på jätteubåtar med flygplan.....Varjag
Hoppsan - Psilander hann före - good on y'a mate...
Lista på u-båtar ifrån andra länder som slogs för Britterna finns på http://www.submarineheritage.com/galler ... s.htm#Tech
Varav det bör ihågkommas att den franska minubåten RUBIS var en av de mest framgångsrika - innan hon och hennes besättning också maldes ner i krigskvarnen.Frogman skrev:Lista på u-båtar ifrån andra länder som slogs för Britterna finns på http://www.submarineheritage.com/galler ... s.htm#Tech
RUBIS lade flera minfält som skördade offer.
Re: Japansk ubåt
Nu har man hittat en I-400 som sänktes efter andra världskriget utanför Hawaii, dvs utan besättning.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/japans ... or-hawaii/
http://www.dn.se/nyheter/varlden/japans ... or-hawaii/
Re: Japansk ubåt
Hon sänktes som torpedmål .....för att undvika sovjetiska ögon.....
As the Russians increased their demands to evaluate the Japanese submarines as well, I-400 was sunk as a target ship off Kalaeloa near Oahu, Hawaii on 4 Jun 1946 to prevent the Russians from doing so. She was sunk by three torpedoes launched by submarine USS Trumpetfish.
Vilar på 700 meters djup
R.I.P I-400, Varjag
Re: Japansk ubåt
Ubåtar gör sig bäst med stor vapenlast, lång uthållighet och inte alls för stora- Krigsmaskiner som Typ VII eller Gato. Behöver man invisa ubåtarna mot konvojer är nog signalspaning bästa alernativet följt av landbaserat flyg.
Förr planerade man ju dessutom ofta för att ha en ubåtslinje framför slaglinjen. I dag är det väl bara USN som har attackubåtar i sin hangarfartygsgrupper. Ubåtar är av naturen ensamvargar i den allra flesta fall.
Förr planerade man ju dessutom ofta för att ha en ubåtslinje framför slaglinjen. I dag är det väl bara USN som har attackubåtar i sin hangarfartygsgrupper. Ubåtar är av naturen ensamvargar i den allra flesta fall.