Explosiva kulor

[Wilja]

Läste i en tråd nedan att den finske skarpskytten Simo Häyhä blev träffad av en explosiv kula i munnen, överlevde faktiskt men kom inte tillbaka till fronten. I Ragnarök beskriver också Wallin sin skräck för dessa projektiler och sade sig hellre föredra artilleribeskjutning.

Är det någon som vet mer om dessa kulor, hur dom var konstruerade och vilken verkan dom hade, samt om det endast var Ryssarna som brukade den typen av ammunition?

[Daniel L]

Mycket riktigt så existerade denna ammunition endast på östfronten. Jag återkommer med mer information senare.

mvh/ Daniel

[subskipper]

Kan inflika att min kära morfar (hejda mig om jag omtalar honom för ofta) blev beskjuten med explosiva kulor då en rysk prickskytt gjorde det till sin mission att sända honom till de sälla jaktmarkerna. Han undkom helt utan skador, men bevittnade hur en kamrat fick hälen bortskjuten.



~Henric Edwards

[tobbe]

Mycket riktigt så existerade denna ammunition endast på östfronten, i strid mote genèvekonvetionen också. Jag återkommer med mer information senare.

mvh/ Daniel

Användes den bara av ryssarna eller tyskarna också?

[Radiolänkgruppchefen]

I filmen finska vinterriget skjuter dom med skiten varvid någon finne säger sånt for dom ju inte skjuta varvid finnen säger nåt i stil med att ryssen inte följer några regler.

[Daniel L]

Explosiva kulor är emot Hague-konventionen (sedan 1899). De användes flitigt av sovjetiska trupper redan tidigt under kriget. Hitler utfärdade i februari en order vilken tillät användandet av explosiva kulor av prickskyttar. Jag har också hört nämnas att brittiska och amerikanska stridskrafter använde denna typ av ammunition. Vidare bör man tänka på att det är enkelt att modifiera reguljär ammunition till 'dumdumkulor'.

mvh/ Daniel

[hangatyr]

Explosiva kulor är emot Hague-konventionen (sedan 1899). De användes flitigt av sovjetiska trupper redan tidigt under kriget. Hitler utfärdade i februari en order vilken tillät användandet av explosiva kulor av prickskyttar. Jag har också hört nämnas att brittiska och amerikanska stridskrafter använde denna typ av ammunition. Vidare bör man tänka på att det är enkelt att modifiera reguljär ammunition till 'dumdumkulor'.

mvh/ Daniel

Hur påverkas ballistiken av att man gör om kulan till en dumdum-kula? För en prickskytt borde det väl inte vara så lyckat att göra dumdum-kulor då kulan säkert är mer benägen tilla tt driva iväg eller börja wobbla innan träff?

[JAB]

Det var den 6 mars 1940 (vid Ulismaanjärvi) under ett av ryssarnas anfall som det gick dåligt för Häyhä. Striderna var hårda och frontlinjen böljade av och an. Egna och fiender var huller om buller, och det var då en rysse, på bara några meters avstånd, rakt framifrån sköt Häyhä i ansiktet. Kulan träffade just ovanför munnen, men otroligt nog ändrade den riktning och tog med sig ena kinden istället för att träffa vitala delar av huvudet.

Kulan var antingen en ZR-kula eller en äldre Z-1915/16, som inte mera tillverkades, men som fanns i lager ännu 1940. Båda kulorna ser likadana ut och har spetsen målad i rött, så det är svårt att skilja på dem. Båda hade liknande effekt på mål träffade på kort avstånd och om de träffade ben. ZR-kulorna var sprängkulor med sprängladdning och knall (alltså inga dumdum-kulor), men hade dålig penetrationsförmånga. Träffade de hjälmen klarade sig de träffade ofta med livet i behåll (dock ofta med splitter i sig och några dagars huvdvärk).

De ryska prickskyttarna gillade ZR-patronerna pga deras höga kvalitet. Från början var de menade för den flygplansmonterade ShKAS-kulsprutan (eldhastighet 1800-2000 skott/min genom propellern, så kulorna måste bete sig som beräknat), men redan efter Spanska inbördeskriget visade det sig att 7,62mm var för klen kaliber för flyg, så patronerna togs istället ibruk på annat håll. Kalibern 7.62 x 53R passade nämligen också i många gevär och maskingevär.

[Dietrich]

Läste i en tråd nedan att den finske skarpskytten Simo Häyhä blev träffad av en explosiv kula i munnen, överlevde faktiskt men kom inte tillbaka till fronten. I Ragnarök beskriver också Wallin sin skräck för dessa projektiler och sade sig hellre föredra artilleribeskjutning.

Är det någon som vet mer om dessa kulor, hur dom var konstruerade och vilken verkan dom hade, samt om det endast var Ryssarna som brukade den typen av ammunition?

DumDum kulor är oftast urgröpta i mitten som ett litet hål.
På en 9mm cirka 3mm djup 2-5 mm. vilket gör att kulan splittras.
Du kan även såga ett kors i projektilen.
Ett annat sätt är att ha en omantlad blykula.
En mer avancerad kula är att fyla hålet med kvicksilver å Sätta igen det med tenn.
Under WWII användes mest den översta varianten.

I krig ska man ju använda bara helmantlad amunition.

[varjag]

Det var intressant hora om detta. En 'explosiv' projektil innehaaller som regel naagot briserande ämne, aven om det bara ar naagot gram av fulminat som 'oppnar' kulan vid anslag. 'Dum-Dum' eller andra typer har som regel en projektil av 'jakt-typ' dar formen och konstruktionen skall ha omedelbart dodande verkan - men 'explosiva' - ar dom inte. I saa smaa kalibrer som 7,62mm finns det inte mycket plats for explosiva amnen men jag tar fasta paa inlagget om ammunition for den ryska ShKAS kulsprutan (avsedd for fast/rorligt lavettage paa flygplan) som hade en for sin tid (f.ö. - alla tider) mycket hog eldhastighet och vars ammunition tydligen tillverkades med ytterst smaa toleranser. For bruk i flygplan - ar det ytterst troligt att den ammunitionen tillverkades med en 'explosiv sats' - och eftersom patrondimensionena var identiska med arme-gevaren, kulsprutegevaren och kulsprutorna - forefaller det troligt att saadan ammunition letat sig ned till slagfaltet under de bålda flygarna ovanfor. Ytterligare kommentarer emottages tacksamt.

[JAB]

Orsaken till att så mycket av den explosiva ammunitionen hittade sin väg till markstyrkorna får sökas i två faktorer: kravet på kvalitet och den sovjetiska planekonomin.

Eftersom flygplansmaskingevären sköt genom propellern måste patronerna vara av hög kvalitet, och kvalitetskontrollen kasserade mängder av dem. Däremot var kvaliteten helt tillfredsställande för marktrupperna.

Den andra orsaken var planekonomin. 5-årsplanerna bestämde hur mpnga patroner som skulle tillverkas, och när det visade sig att 7,62mm flygplansmaskingevären föråldrades snabbare än väntat, var resultatet ett stort överutbud av patroner. I äkta Sovjetstil kunde ju inget kastas bort, så man använde dem på annat håll istället.

Förutom sprängkulorna fanns det spårljuspatroner (beteckning T-30), som brann med ett grönt sken. Den äldre versionen, Z-1915/16, brann med ett rött ljus.

[Wilja]

Läste i en tråd nedan att den finske skarpskytten Simo Häyhä blev träffad av en explosiv kula i munnen, överlevde faktiskt men kom inte tillbaka till fronten. I Ragnarök beskriver också Wallin sin skräck för dessa projektiler och sade sig hellre föredra artilleribeskjutning.

Är det någon som vet mer om dessa kulor, hur dom var konstruerade och vilken verkan dom hade, samt om det endast var Ryssarna som brukade den typen av ammunition?

DumDum kulor är oftast urgröpta i mitten som ett litet hål.
På en 9mm cirka 3mm djup 2-5 mm. vilket gör att kulan splittras.
Du kan även såga ett kors i projektilen.
Ett annat sätt är att ha en omantlad blykula.
En mer avancerad kula är att fyla hålet med kvicksilver å Sätta igen det med tenn.
Under WWII användes mest den översta varianten.

I krig ska man ju använda bara helmantlad amunition.

Ja man kan nog lätt anta att det ofta förkom diverse modifieringar, både som hålspets som korsspår. Från min lumpartid minns jag att det sades att om kulspetsarna var tillplattade eller något lite avsågade så gjorde det hemska resultat.

Detta om kulor med små sprängladdningar så verkar det vara ett otyg som ryssarna höll fast vid trots internationellt förbud och som tyskarna sedan tog efter. Som om det inte skulle vara illa nog att bli träffad, kuljäveln ska explodera också!

[Dietrich]

Detta med exploderande Amunition är ju mer en psykisk stridsföring.
Då det är bättre att såra för då går det åt 2 st att bära bort den sårade.
Samt att man blev nog mer stressad å rädd att blir du träffad lär du få mer skador en ett kulhål som går igenom.
Men dagens krigföring ja då använder vi höghastighets vapen vilket oxå varit förbjudet.
Där du har en instabil tumlande projektil.(vid träff)

[Daniel L]

Detta med exploderande Amunition är ju mer en psykisk stridsföring.
Då det är bättre att såra för då går det åt 2 st att bära bort den sårade.

Där håller jag inte med dig. Du måste tänka på att det var prickskyttar som använde denna typ av ammunition. Där är det dödliga skott man eftersträvar.

mvh/ Daniel

[Dietrich]

Detta med exploderande Amunition är ju mer en psykisk stridsföring.
Då det är bättre att såra för då går det åt 2 st att bära bort den sårade.

Där håller jag inte med dig. Du måste tänka på att det var prickskyttar som använde denna typ av ammunition. Där är det dödliga skott man eftersträvar.

mvh/ Daniel

En prickskytt vill nog helst att dom inte rör sig mer.
Där håller jag med dig.