Låsa radar

[Hexmaster]

Enkel fråga från en fåkunnig (som dock är mottaglig för någorlunda populärt hållna förklaringar): Vad innebär det att "låsa radarn"? Eller andra sorters målsökande "låsningar".

[Bjernevik]

Här får du en hyfsad överblick, om än på engelska: https://en.wikipedia.org/wiki/Track_while_scan

[Der Löwe]

Gamla eldledningsradar som typ Pe 48 som användes för kanonluftvärn låstes genom att radarantennen hölls konstant riktad mot målet. Genom att känna av hur signalstyrkan varierade vreds antennen med hjälp av servomotorer så att den följde målet i höjd och sida. Avståndet fick man genom att mäta tid mellan utsänd signal och ekomottagning. På det här sättet kunde målets position fastställas i alla tre koordinaterna och genom att analysera målförändingen kunde målfart i alla tre leden bestämmas. Därefter beräknades en framförpunkt där granaterna skulle hamna samtidigt som målet kom dit. För en pilot med radarvarnare förändrades "tonen" från pulserande, dvs när spaningsradar svepte över målet till konstant när en eldledningsradar följde det egna planet.

[Hans]

Flygetyg från 50-typ 80 tal hade semi-aktiva radarjaktrobotar, vissa fanns nog längre. Semi-aktiv = flygplanets radar belyste dummingens flygplan och radarvågorna som kom tillbaka fann roboten och styrde emot, Stor nackdel, flygplanet var tvingat att flyga typ rakt fram och belysa målet med radarn tills träff. Vilket f.ö. skedde sällan. Falcon (radar) och Sparrow i tidiga versioner var, hmmm, inga brutna forumumregler här, inte jättebra

MVH

Hans

Edit: En bunt luftvärnsrobotar körde samma stuk, som t.ex. Rb 67 Hawk, fast då stod belysningsradarn lustigt nog på marken.

[Grönis]

Gamla eldledningsradar som typ Pe 48 som användes för kanonluftvärn låstes genom att radarantennen hölls konstant riktad mot målet. Genom att känna av hur signalstyrkan varierade vreds antennen med hjälp av servomotorer så att den följde målet i höjd och sida. Avståndet fick man genom att mäta tid mellan utsänd signal och ekomottagning. På det här sättet kunde målets position fastställas i alla tre koordinaterna och genom att analysera målförändingen kunde målfart i alla tre leden bestämmas. Därefter beräknades en framförpunkt där granaterna skulle hamna samtidigt som målet kom dit. För en pilot med radarvarnare förändrades "tonen" från pulserande, dvs när spaningsradar svepte över målet till konstant när en eldledningsradar följde det egna planet.

Vad skulle du gissa att PE 48 systemet hade för sannolikhet för träff/utslaget flygplan vid låst eldledningsradar?

[Der Löwe]

Inte så stor under 90talet. Den använde sig av nutation för att hålla målet låst. Det var ganska lätt att störa ut. Därför hade man även manuell följning där en riktare höll målet låst i sida och höjd. Systemkraven var att man skulle ha max ett strecks felläge, vilket skulle kunna omvandlas till att granaten ska träffa max fyra meter från riktpunkt vid maxavståndet. Systemet krävde rakbana under minst fyra sekunder teoretiskt, eller mer realistiskt under 10 sekunder för att kunna beräkna framförpunkt effektivt.Jag tror systemet, inberäknat personalen, hade haft goda möjligheter att skjuta ner enstaka mål i varje anfallsvåg om planen varit Su 24 eller motsvarande västlig typ. De brittiska tornadoplanen fick stora förluster under gulfkriget mot liknande eldrörsluftvärn.

[Hans]

De brittiska tornadoplanen fick stora förluster under gulfkriget mot liknande eldrörsluftvärn.

Stora? Sex flygplan på hur många uppdrag? Med kallakrigstänk. I tend to disagree Sir. Men kanske det är en annan tråd.

MVH

Hans

[Sarvi]

Mer än 1500 uppdrag,varav dryga 100-talet var de berömda håltagningsflygningarna längs med irakiska landningsbanor. Faktiskt bara en Tornado som blev nedskjuten under ett sådantJP233-uppdrag, övriga fem blev nedskjutna när de anföll luftvärnsställningar (med konventionella frifallsbomber! )

[Der Löwe]

De brittiska tornadoplanen fick stora förluster under gulfkriget mot liknande eldrörsluftvärn.

Stora? Sex flygplan på hur många uppdrag? Med kallakrigstänk. I tend to disagree Sir. Men kanske det är en annan tråd.

MVH

Hans

Det var rätt stor procentuellt utfall för just den flygplanstypen. Vi räknade med ca tre anfall per dygn första dygnet sedan kanske två per dygn. Om Fv+ LV tar en av anfallande 24 per regemente och uppdrag så går det att räkna ut procentuella utfallet efter tre dygn. Självklart skulle ju vi får stora förluster med.

[Hans]

Jag har inte siffrorna för alla typerna men de flög tufft, som nämnts innan av Sarvi. Men det var väl typ här någonstans man införde 'nolltollerans' på nerskjutna västplan. Skall vi be Hex eller MD att skapa en egen tråd?

MVH

Hans

[MD650]

Vad önskas?

[HJ]

Precis frågan om radarlåsning skulle jag gärna se lite mer av, framförallt hur "hårkodat" detta är i flygplan. Det är ju en diskussion att försvarsmakten ogillar vindkraftverk eftersom deras rörelser är sådana som orsakar låsning för radar (bladspetsarma på vindkraftverk rör sig med flyplanshastighet). Men jag som fåkunnig skulle tycka att det borde väl inte vara så svårt att mjukvarumässigt ignorera dessa, och det skulle vara en stor fördel för den som kan ignorera vindkraftverk (om fienden inte kan det).

(var är J.K. Nilsson??)

/Håkan

[Zizka]

Vi satt 1988-89 och följde på viggen från F-21 med vår Cig-760 rätt ofta, piloterna var rätt kreativa med elektroniska motmedel och avancerade "moves" med flygplanet för att vi skulle tappa vår låsning. Ibland när vi var duktiga på att hålla eldledningen på dem trots att dem försökte med det mesta så fick vi ett gillande samtal efter övningen att vi hade gjort ett bra jobb, tror piloterna gillade att nån verkligen gav allt för att teoretiskt kunna skjuta ner dem. När vi fick Cig-790 blev det istället en laser och då tyckte piloterna att charmen med att nån låste radar på dem försvann. 1994 på Focusövningen runt Åmsele satt vi (på en SÖF) och målföljde dag ut och in men inte en reaktion från flygplanet, först på natten kunde dem analysera videon vi hade spelat in och därefter räkna ut eventuellt skadeutfall (det vi inte visste var att dem även hörde all intern kommunikation på eldledningstroppen, kan tänka mig att diskussionen om bästa samlagsställningen fick mer än en i övningsledningen att höja på ögonbrynen...). Men om en pilot vet om att han flyger in i en luftförsvarad zon där hans förvarningssystem inte skulle varna innan skotten kommer tror jag definitivt att hans beteendemönster skulle varit annorlunda, hur det är idag vet jag inte, finns det laservarnare på flygplan ??

[Hans]

Om huruvida en ny tråd behövs vet jag ej än.

Men åter till Hex fråga.

Att låsa radarn måste vara att man lyckas med att kontinuerligt följa målet med en belyningsradar för att möjliggöra träff med en semiaktiv jakt eller luftvärnsrobot

Eller har någon en annan åsikt?

MVH

Hans

[kblomster]

Nä, det stämmer. För att ta det lite snabbt: en spaningsradar skickar ut energi i pulser som är fokuserade i mycket smala lober. Man kan likna det vid att lysa med en ficklampa med en mycket liten ljusöppning i ett mörkt rum - man ser bara precis där man pekar lampan. För att hitta någonting måste man flytta på loben, och detta görs traditionellt genom att man helt enkelt vrider antennen i olika riktningar. När loben sveper över ett mål får man alltså tillbaka en eller några pulser som gör att man kan avgöra riktning och avstånd till målet, men det är bara en ögonblicksbild - så fort antennen rör sig vidare så "syns" inte målet längre.

Att "låsa" radarn på målet innebär alltså att man övergår från att kontinuerligt svepa loben fram och tillbaka till att konstant belysa samma punkt (målet). Semi-aktiva radarrobotar har en radarmottagare men ingen sändare; de förlitar sig på att fånga upp de studsande signalerna från det skjutande flygplanets radar. Man måste alltså belysa målet kontinuerligt tills roboten träffar - tappar loben kontakten med målet så vet roboten inte längre vart den ska ta vägen.

S.k. radarvarnare är helt enkelt en mottagarantenn som kan upptäcka om man är kontinuerligt belyst.

Stora äldre markbaserade robotsystem (t.ex. rb 77) har ofta separata spanings- och belysningsradarantenner för att man ska kunna skjuta och målspana samtidigt. Ombord på ett jaktflygplan har man dock inte plats för sådan lyx utan man fick ta till diverse trick för att lösa samma problem. Med modern AESA-radar är det inte alls något problem.