KA-pjäser pansarpenetration?

[Hans]

Vad hade ERSTA/KARIN för genomslag i pansar? Samma sak för 7,5 cm tornpjäs m/57/7,5 cm m/65? Någon?

MVH

Hans

[dc]

Väldigt bra fråga, jag har inte ens tänkt på om det fanns pansargranat till dem.... Borde kolla upp det. Då man skulle skjuta mot ganska mjuka mål så kanske inte genomslag i pansar var någon kravspec, och därav kanske inga tabeller gjorda. Bara min spekulation. Pjäser desigande innan säg 1950-60tal bör ha haft noggrant dokumenterad genomslagskraft.....

[Hans]

Jag började fundera på en situation där en pjäs hamnar i duell med låt säga en sovjetisk kryssare. Som jag fattar det så var det maximalt typ 20cm men mer typ 10cm normalt med pansar. Slagskepp var väl inte i hotbilden men rent teoretiskt hur hade det gått?

MVH

Hans

[Bjernevik]

Tittar man i Artillerilära för Kustartilleriet från 1994 så fanns det sjömålsgranat och stålgranat där stålgranat var till "äldre system". De var försedda med spetsanslagsrör med fördröjning, så att de skulle detonera "1,5 - 3 m efter anslag". Det bäst skyddade målet man hade kunnat möta på 90-talet hade väl varit en Sverdlovkryssare och där antar jag att man helt enkelt räknade med att inte behöva penetrera de bäst skyddade delarna såsom kanontorn och vattenlinjen, utan att man genom att skjuta sönder alla "mjukare delar" skulle uppnå fullgod effekt.

Tidigare så hade man även tyngre pjäser såsom 21 och 24 cm som var avsedda att svara för den tunga elden. Dessa torde ha haft pansarbrytande granater.

[Jonas Gunnarsson]

Om man tar en titt på de pjäser som fanns på den gamla goda tiden, så finner man att fasta KA anläggningar ofta hade tillgång till eldrör med minst 21cm kaliber. En dylik pjäs äter ledigt en Sverdlovsk till frukost, bara man ger den en extra kopp kaffe!

[Kasson]

Enligt http://kustartilleriet.gearhead.se/FKA_gun.html tycks det inte ha kryllat av svårt kustartilleri, emellertid. Och det mesta tycks ha utgått på 60-talet. Kvar blir då de rörliga 21 cm m/42 in på 80-talet.

Annars blir det väl Robot 08 (som ju tar vid ungefär när tungt fast KA utgår) som får ta hand om Sverdlov fram till mitten 90 då Robot 15 KA dyker upp.
Om den lede fi (i någonslags spärrgrupps våta dröm) söker repetera 9 April 1940 och köra kryssaren rakt in i Kapellskär kunde vi väl dessutom öppna eld med Robot 52 och senare Robot 17. (I detta fall torde även minor, samt sprängandet av hamnen i sig göras gällande, hur sannolikt man nu tror att det är att kryssaren tar täten)

Avseende den faktiskt ställda frågan är jag emellertid kass. Det är möjligt att precisionen var så god att KA bedömdes kunna sikta på "mjuka" delar även över avstånd. (Jag tycker mig i alla fall ofta nog se orden "hål i hål" när det talas om ERSTA) Nu när systemen utgått vore det dock intressant att se vilken kapacitet dessa faktiskt hade.

[kblomster]

Äldre (sent 1800-tal - VK2 ungefär) marinpjäser sköt normalt halvpansargranater (eng. SAP, "semi armor piercing") och jag är rätt säker på att de äldre fasta KA-pjäserna gjorde detsamma. Exakt vilken penetration man kan vänta sig av dessa har jag dock inget bra svar på. Jag har dock sett en f.d. hemlig PM daterad mars 1944 där en del om pansargenomslagsproblematiken diskuteras.

[Bjernevik]

Enligt Svenskt rörligt kustartilleri av Sten Munck af Rosenschöld så hade 21 cm kapjäs m/42 och 15,2 cm kapjäs m/37 bägge pansargranat, halvpansargranat och spränggranat som ammunition.

Jag skulle gissa att halvpansargranat var det som sedan kom att kallas för stålgranat och sedan sjömålsgranat, när de tänkta målfartygens hade så lite pansar att pansargranater ansågs onödiga.

[Urban]

Enligt boken om ERSTA så hade ERSTA batterierna enbart sjömåls och spränggranater omfattande 450 resp. 150 st per pjäs.

Kravet för detta system var ju att bekämpa landstigningsfartyg upp till typ B (?) samt eskortfartyg. Bekämpning av bepansrade fartyg fanns inte med i kravspecifikationen.

[Psilander]

Har ofta klurat på det där med vårt sjöfrontsartilleri. Är inte det framförallt till för att skydda de egna mineringarna dvs man behöver inte mer än 7,5cm för slå ut fiendens minsvepare. Självklart skall man om kan ge passerande landstigningstonnage och eskortern en omgång om man kan men primärt så bör man ligga lågt och skydda mineringarna. samma sak med de rörliga lätta sjömålsrobotarna 52 och 17. Storppa minröjarna, låt mineringarna göra jobbet....

Och varför inte fler torpedbatterier (fanns bara vid Oscar-Fredriksborg). Mycket väl kunde trådstyrda torpedbatterier förberetts i tex Ålandsförträngningen eller tex vid Femöre och sedan kunde man spärrat hela Uppland/ Oxelösundskusten, även mot ubåtar genom sonarkedjor som målinvisade..